Emma Graaf | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Emma Graaf

Race Report: Sprint SM i Uppsala

Det är kul att tävla kort, jag hade nästan glömt bort hur det känns! Extra kul var att komma till Uppsala och träffa alla från min gamla klubb, IK Fyris och MantraSport som är med och arrangerar tävlingen. Det blev en riktig energiboost att träffa alla gamla vänner och bara hänga runt och garva lite ihop.

Stannade i Falun till lördag och hann simma ett sista pass, packa och äta lunch hemma innan det var dags för avfärd med DSA-bussen och gänget mot Uppsala. Vi hade förstklassig chaufför i form av en snuvig Jonatan Bejmar och kunde sitta och äta smågodis och dricka kaffe i baksätet hela vägen.

Fick på något sätt för mig i bussen där på väg till tävlingen att jag minsann skulle göra ett försök att komma på pallen. Jag fick lite hybris.

När vi kom fram ösregnade det och det gav inte särskilt mycket tävlingsinspiration. Försökte checka in cykeln och grejerna så snabbt som möjligt och lämna in väskan så att ombyte och annat till efter race skulle vara någotsånär torrt-det blev det ändå inte.

Träffade upp Mikaela och uppvärmningsjoggade lite med henne, hann säga hej till Jenni Nilsson som jag inte träffat på evigheter, och drog sedan på mig våtdräkten och simmade in. Vattnet var iskallt så fick aldrig riktigt upp värmen, men simningen kändes ganska bra! Gillar min nya dräkt från Head (Black Marlin, men nu står det bara "lack Marin" på armen eftersom jag lyckades klippa av "B:et" i ett litet för hastigt beslut att kapa ärmarna) väldigt mycket.

Vi blev seedade inför start och jag placerade mig bredvid Mikaela och Annie. Nu jävlar skulle jag haka på deras fötter, hade jag bestämt. När starten gick dök ALLA mot Mikaela och Annie och det blev slagsmål utan dess like. Vi hade hela Fyrisån till förfogande men av någon anledning skulle alla vara över, under och PÅ varandra. Jag är inte den som är den så jag bara: FIIIIIIGGGGGHHHHHTTTT (som Thunder skulle ha vrålat). Men synden straffar sig och jag kom helt av mig. Stannade tre gånger och tömde glasögonen som blev vattenfyllda. Insåg då att tåget med simmare hade gått och jag simmade solo till vändpunkt där jag kom ikapp och förbi några avhängda, sedan blev det återigen solosim. Typiskt.

En otroligt nog snabb växling och sedan ut på cykeln där jag fipplade ETT HELT VARV för att få på mig cykelskojävlarna. Bankade av cyklingen själv. Vad är det för vits att tävla sprint med drafting om man inte kan drafta?! Dubbeltypiskt.

Ganka fipplig växling och sedan ut och kötta på löpningen. Det kändes faktiskt bra. Tog i det jag kunde och tog ikapp Cissi och några ungdomar/juniorer som nu var precis framför. Sedan var det bara att försöka hålla ryggen fri och det lyckades jag med. Var riktigt nöjd efter målgångång och hade en skön "mejslaurkänsla".

Efter tävlingen blev en kall och blöt historia men med goda vänner och mat så kändes allt toppen igen. Tack Mange B för superba banor och sängplats!

Sist jag var med på SM sprint var i Halmstad 2011 och slutade då sjua bakom Tove Wiklund (tack Svenska Triathlonförbundet för den smarta funktionen "Mina sidor" och "Mina resultat"). Så himla mycket bättre har det inte blivit på 5 år för i år blev jag 5:a (6:a totalt) i helgen. När jag såg resultaten dagen efter tävlingen grinade jag en skvätt för jag var så långsam och sedan tog jag en kaffe och kanelbulle, bet ihop och stack iväg och hängde med mina tripolare istället. Det var dags att ladda för stafetten!

Mitt lag Team Cykelcity Stockholm Triathlon bestod av Jonas Pettersson, Simon Wahlström, jag och Cecilia Czarnecki. Vilken rolig tävlingsform! Laget levererade över förväntan, och vi lyckades knipa en 5:e plats men då utanför SM eftersom Cissi tillhör Norbergs CK och inte Cykelcity. Nästa år blir vi ett toppat och friskt SM-lag, watch out!

Tack alla för en superrolig helg, nu ska jag träna mer och bättre så jag kommer i bra slag till medeldistans SM i Vansbro!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-20 13:26


Lisa, en sann inspiratör

Ett stort stort grattis till Lisa Norden som gjorde en helt fenomenal insats på OS! Tycker det är så jävla bra att kamma hem en medalj med den pressen hon haft. Och sen att det bara var tusendelar från guldet är ju sjukt!

Jag kunde tyvärr inte själv se loppet live på TV utan fick nöja mig med ett sammandrag senare på dagen.

Hade nämligen en helt sinnessjukt fullspäckad dag då Carls vän skulle gifta sig just denna dag. Jag hade tre pass på schemat som skulle avverkas innan vi skulle ta plats i kyrkan kl 14 så det var minst sagt hektiskt. Förbannade dem som lagt själva bröllopsfirandet på just denna dag. Det var ju triathlon OS för bövelen!

Klev upp 6:30 och ångade av första löpningen. 8 km lugnt med tekniktänk. Gick dåligt. Anledningen till det tros vara Frösöns förbannade höjdskillnader som gav mig svårigheter i att hitta pace och rytm.

Hem och käka frulle. High life i huset alles redan. Två ungar och en liten hund turades om att väsnas mest.

Iväg och simma i Önsjön. 4 000 meter i iskall jätteläskig sjö. Bra panikträning där! Körde det som 10*330 meter ( vilket motsvarade fram och tillbaka över sjön)+ 5*50 meter fart mellan bryggorna.

Sedan direkt till löpbanan för att kuta teknik, fart, spänst och 400- ingar. Gick fantastiskt bra och kände mig lätt, spänstig och förjävla duktig som klarat alla passen enligt program.

Sedan var det bara att dra hem och tvaga av sig svetten och svida om till finkläderna och sminka sig. Gjorde mig ordentligt fin genom att borsta håret. OBS! Hör ej till vanligheten.

 När jag var klar hade mamma ringt mig 3 ggr och pappa 3 ggr. Fick smått panik....vad hade nu hänt? Men de var bara helt i gasen av att Lisa hade tagit silver!!!! Vilket glädjebesked!

Så himla kul att alla Svenskar nu har fått upp ögonen för triathlon, till och med mor och far Graaf! Hoppas vi kan förvalta uppmärksamheten och bredda sporten nu med fler elitsatsande atleter och att vi får möjlighet att skicka en kille också till nästa OS. Heja Sverige! Heja Triathlon! Lisa är en sann inspiratör.

Festade hela natten lång med alkoholfritt vin och somnade så sent som vid midnatt. Alldeles för sent för en sådan som mig!

Idag fick jag sota för den tuffa gårdagen. Man lever på gränsen. Cykelpasset och den tänkta off-biken gick rent åt helvete och 12 km löpning byttes mot fosterställning och 1 timma eftermiddagssömn.

Man ska inte göra som jag gjorde igår. Man ska göra som Lisa gör. Men så bra lär jag nog aldrig bli.

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2012-08-05 21:29


[Mer om]Emma Graaf


Välkommen till min blogg och kul att du hittat hit! Här kan du läsa om mig, Sveriges gladaste triathlet. SM-guld långdistans 2013, SM-silver 2012 och 2014. Bor och tränar i skogen utanför Ludvika i Dalarna. Har sysslat med konstsim på elitnivå fram till 2002. Började med triathlon 2009. Läs mer om mig på www.emmagraaf.com





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!