Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

En mil var tredje timme

Har räknat lite och lite varje dag blir lite mer i det långa loppet:

Jag har ett projekt på jobbet som jag döpt till "On the hour 30" och det innebär att varje hel timme ringer klockan och så gör vi avbrott i sittandet för kort brejk med träningsövningar. Det har visat sig ge större hälsoeffekter med att använda sig av vardagsmotion och bryta sittmöstret varje timme än att gå på gymet 3 ggr/vecka.

Det känns väldigt bra att göra korta avbrott också för att inte låta leder stelna, pigga upp hjärnan och skaka om blodet. Lägger jag till att jag tar trapporna 4 våningar morgon och lunch samt cyklar t o R jobbet 3 ggr/vecka samt springer t o R en dag får jag nästan 20 timmar grym träning och motion varje månad. Helt gratis! emoji Häng på! #onthehour30

Idag bestämde jag också att jag ska vara med i utmaningen "En mil var tredje timme" fredag till lördag. Det innebär precis som det låter att man springer en mil var tredje timme under ett dygn. Starten går kl 00.00 lördag 18 oktober och passen gör man var man vill men uppdaterar på fb under sidan Pace on earth och #1milvartredjetimme 

För den som inte vill springa varje pass går det bra att variera med cykel, rodd, simning eller annan sport. Jag ska bort på lördag kväll så jag tjuvstartar kl 18 på fredag för att köra sista passet kl 15 på lördag. Kommer schemalägga passen så att jag kör med vänner och familj och jag kommer också variera träningen så att det inte bara blir löpning som kan framkalla någon form av skada :) 

Älskar utmaningar!!! 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-10-15 21:38


Annons

Inget särskilt

Fina höstpass och bassängsim!

Det var ju inte så farligt att flytta in simmet till kaklet. Med bra sällskap och ett pass så är man ju igång igen. Kan vara ganska bra att simma inne en del för att få till intervaller, teknik och mer kontroll. Känns som att när man maler på utomhus liksom hittar man ett jogg-tempo som rullar på. Det behövs kort hårt i vatten också, liksom i löparskor och på cykeln. Tror det var det som lyfte mig i år och gjorde att jag förbättrade simmet 6 min i Kalmar. Jag kanske inte simmade lika mycket som tidigare under 2014 men dessto fler pass där jag tog i så att jag höll på att spy.

I år ska jag inte stressa upp mig för att jag inte hinner simma tre ggr/vecka och över lag kommer det nog bli lite mindre träning för att hålla kvar välmående och balans. Har också lärt mig känna igen signalerna. Nu ska jag lyssna på dem :) Typ idag. Skippade lunch-spinning efter yrsel under natten och morgonen. Dåligt minne är ett annat tecken som jag råkar ut för. Helt sjukt ibland vad jag glömmer. Känner mig typ dement. Ett annat vanligt försvar från kroppen är att jag är pigg fastän jag inte sover mer än 3-4 timmar/natt. Då vet jag att något inte stämmer. Kroppens försvar under stress. Individen är i fara - sov mindre! Då är det läge att tagga ner och hitta tillbaka till lugnet istället för att tycka tillvaron är helt perfekt för att man hinner träna mer utan att bli trött :)

Uppskattar cyklingen och löpningen till och från jobbet väldigt mycket och har avverkat hur många böcker som helst under transportträningen. Det ger en lugn start på dagen, men jag måste inse att det räknas som träning så att jag inte lägger på för mycket utöver transporten. Rekommenderar verkligen Storytel eller annan bok-app om man som jag inte hinner läsa. (jag ser också lite dåligt och har tappat bort alla glasögon så då blir det ju också extra praktisk;)

Var och kollade in Hässelbyloppet igår. Mitt sunda förnuft vann och jag höll mig vid kanten istället för på startlinjen. Däremot sprang Måns (min 14-åriga son) och han ville slå sin tid på 47 minuter förra året och det gjorde han med bravur och kutade i mål på 43.36. Ser mycket fram emot hans utveckling!

Imorgon är det IntervallTisdag igen med ett simpass som uppvärmning. Ska köra roligt pass - 3(400+300+200+100) med 100 m gåvila och 90 s setvila. Måste få vara lite roligt ibland också och inte bara långt och pinigt :)

Trevlig vecka!

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-10-13 19:58


Älskar hösten.

Så kravlöst och man får göra vad man vill. Inga krav på att man måste ta vara på sommaren och det fina vädret eller släkt som rycker och drar till landet fast man bara vill vara hemma och softa. Nu får man det. Jag ÄLSKAR att var hemma. Och jag älskar hösten. Alltså jävligt mycket plus för mig just nu. När allting bara är som vanligt är det som bäst. Nu när jag ska hitta nya rutiner också känns det extra kul. Idag började jag på nya gymet och körde ett spinningpass på lunchen och så svettig cykling till och från jobbet så kan jag checka av dagens motion och träning. Imorgon blir det TT-intervaller. Tisdagar har varit mina intervall-dagar sedan första början 2007/08 och så kommer det alltid vara. Club Running Sweden och Rubin satte agendan för veckans nyckelpass med Tough Tuesdays och det är en utmärkt dag för intervaller. Intervall Tisdag kallar vi det på jobbet. 

När man kör intervaller är det viktigt att inte vara sliten och många som är i träningssvängen vilar måndagar eftersom långpassen oftast ligger på söndagar. Måndagar = triathletes Sunday. Men det gäller nog löpare också. Återhämtning är ju viktiga grejer och efter långa slitiga pass på söndagar är måndag en bra vilodag. Då är man ju också fräsch i benen när det är dags för intervaller. Ett intervallpass är kvalitetspass och ju piggare ben, ju bättre kvalitet. Känner man sig ändå lite sliten en bit in i passet är det bra att vila längre mellan intervallerna. Det finns inget mervärde i för kort vila om det tummar på kvaliteten. En bra måttstock för att veta att kvaliteten håller i sig är att första och näst sista intervallen ska gå lika snabbt och den sista ska vara snabbast. Klarar man det så har man lyckats hålla en fin balans. Det kan vara läge för att ta det lite lugnt dagen efter ett intervallpass också. Då kan man lägga in träning i annan form och med lägre intensitet, typ simning och lite cykel. Så gör jag :)

Jag är i full gång med att skriva inläggen på fb-sidan "Vi som älskar att träna". Jättekul att vara gästskribent! Gå in där om du vill följa vecka 41 med mig :-)

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-06 21:04


Äntligen tillfreds

Känner att jag liksom har landat i min tillvaro.

Jag har accepterat att träning är det som styr. Underförstått såklart att familj och jobb kommer i första rummet, men resten av mina timmar går ut på att få till träning och åka runt på roliga tävlingar. Träningen är ingen parentes och kommer aldrig bli det. Jag kan inte se en framtid utan fokus på fysisk aktivitet och nya utmanande mål. Bara att acceptera för mig. Familjen tycker redan det är norm, men jag har inte trott att det skulle bli så...

Precis nu så känns det som nystart mot 2015 med helt nya rutiner som passar mig som kontorsmännska bättre. Jag kommer inte ta sikte mot en traditionell IM nästa år utan köra mer på känsla, träna det som känns kul och vara mer i skogen. Det jag håller tummarna för så blodet pulserar är att få en start till Norseman 2015. Eller 2016, eller bara någon gång. Livet är långt och tids nog hinner man med det mesta :)

Jag är väldigt glad över att ha med mig barnen på tåget. Utan att tvinga någon att göra något de inte vill. De får också en kick av lopp och vill bli bättre. Mest av allt vill de ha medaljer. Och om de inte tränar ordentligt eller tar i så mjölksyran sprutar så blir kanske något syskon snabbare ;)

Men viktigast av allt är att ha roligt! Idag var det KM för hela familjen när Bromma IF körde Solviksloppet. Bästa loppen är de här små lokala loppen, "brödrostloppen". Det blir så himla mysigt med fika, tävling och idrottsliga eldsjälar i alla åldrar som skriker sig hesa eller står med flaggor och tidagarur. Älskar't!!

Vi har ju lite försprång som bor nära och ränar i världens jobbigaste slinga en hel del. Den är fullkomligt vidrig. Hemska backar. Men alltså väldigt bra träning. Och där gick tävlingen.

Jag körde helt på känsla utan klocka och musik eftersom jag tog för givet att jag inte skulle orka ta i så mycket ändå. Vet ju som sagt hur jobbigt det är med två varv i slingan på tröskel. Tänkte att ungdomarna skulle ha hunnit duscha och byta om innan jag kom i mål och tyckte att det skulle läggas till en nolla bakom 4 km för att jag skulle ha en chans. Men ja, ibland kan mamman prestera på kort bana också. Under första varvet sprang jag om och ledde på damsidan. Låg på för att inte 19-åringen skulle rycka förbi och så vann jag. Ha ha! Mest kul att jag inte trodde att jag kunde fixa två varv i slingan på raken på runt 7.45. Speciellt inte dagen efter ett långpass :) Bra dag och alla i familjen Brödrost fick sina medaljer OCH guld eller silver i KM :) 

Fortsatt trevlig helg hörrni!!

Förresten: Veckan som kommer är jag gästskribent på sidan "Vi som älskar att träna" Kolla in den på FB för inspiration och ta del av mina tankar och görande under en arbetsvecka.

Tjing!!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-04 20:38


Race report LL

Lidingöloppet

Text från insta: "Jag hann med ett fejkat leende före kollapsen i mål. Reflektioner under loppet: Verkar som att det är "varannan damernas" som gäller för mig. Jag har lyckats varannan gång i år. Stockholm Marathon - Great! Kalmar IM - sucked! Ötillö-Greatest performance ever! Lidingöloppet - Sucked! Även vartannat Lidingölopp har gått bra och resten hemska. Slutsats: Nästa lopp kommer bli great! Och Lidingöloppet 2015 kommer slå rekord!  Det gick snett från början. Hoppades att Ötillö-sviterna inte skulle kännas och förkylning efteråt skulle ha släppt... Men tydligen inte. Ja ja man kan inte vara bäst varje dag! Fortsatt trevlig helg och bra jobbat alla som kämpade idag!"
Dagen efter.
Jag har aldrig gjort sådan kraftansträngning som ötillö och det sänkte mig efteråt. Det tog väldig lång tid att återhämta sig. Dels kroppsligt men jag blev också sjuk med en riktigt långdragen historia. Tyckte ändå att jag var tillbaka och vet ju att om jag har en bra dag så kan det gå riktigt bra. Men det blev fel från början. Tävlingshjärnan snurrade till det och jag gjorde en del major mistakes. Tog en gel och värmde inte upp. Jag VET ju att jag inte kan ta energi och plötsligt höja pulsen, då går det åt fanders. Jag måste starta på fastande mage om jag inte värmt upp och sedan ta energi efter ca 20 min då pulsen stabiliserat sig. Jag gav det 20 minuter igår, men efter en halvtimme förstod jag att det var kört. Och antagligen var jag inte återhämtad ordentligt efter ötillö och sjuksängen. Vid 6 km igår så kände jag att det kommer inte gå lika bra som förra året. Hela systemet sa ifrån. Jag stängde av klockan och tänkte att det kommer bara bli ett långpass, men långt ifrån planerad måltid på sub 2.30. Magen krampade och hjärtat kämpade ikapp med lungorna. Jag mådde skit. Vid 12 km bestämde jag mig för att bryta när jag kommit till hälften. Tänkte att ett pass på 15 km fick duga och när jag väl bestämt mig kändes det lite avslappnat. Jag jämförde med loppet för ett år sedan och mindes hur jag tänkte hela vägen på hur bra det kändes och hur härligt det var då. Saknade Amy som jag sprang med förra gången och tänkte att utan henne blir det inga fler LL. Jag hade tappat mina kollegor Carl-Adam och Richard redan efter 5 km... När jag väl kom till 15 km och tänkte kliva av så var jag ju in the middle of nowere och fick fortsätta lite till. Jag tänkte att det får bli slut vid 20 km istället då man passerar Grönsta gärde där målet är. Så när jag kom dit började jag se mig om efter en lucka att stanna vid men visste inte hur jag skulle bära mig åt. Fortsatte upp för backen och tänkte att jag vänder där uppe där det börjar glesna i publikhavet. Men så blev det att jag fortsatte att mala och efter några minuter kändes det som att jag gått tillfället förbi. Tror jag var för dum i huvudet för att kunna fatta andra beslut än att sätta ena foten framför den andra. Kände hur jag var yr i huvudet men att nu kunde jag ju lika gärna springa klart skiten. Orkade inte ens stanna och dricka vilket jag nog hade behövt göra mot slutet. Längtade efter vatten och äntligen kom jag in mot mål. Sanna hade sprungit förbi mig några minuter tidigare och tog emot mig i mål. Hon hade persat och tagit silvermedaljen med över 4 minuters marginal. Grymt! Jag var 4 minuter över silvermedalj. 
Sjukt skönt att det var över men det tog inte många sekunder innan allt snurrade till och svarta fläckar dansade framför ögonen. Kroppen började klappa ihop i alla ändar och jag har aldrig mått så konstigt. Det var som att jag ville springa ifrån mig själv, krypa ur min kropp och bara dra. Helt vidrigt var det. Innan det gick käpprätt fick Sanna i mig vatten och sportdryck. Sen dök Carl-Adam upp och nästa minne ligger jag i sjuktältet. Jag krampar överallt och kan inte ligga still men kan ändå inte sticka. Vill bara försvinna men ser inget och allt bara snurrar. Jag får dropp och har lågt blodtryck. Sanna och Carl-Adam håller i mina ben som det krampar och rycker i. De masserar och flexar fötter och efter ett tag börjar allt kännas bättre. Då kommer frossan. Jag fryser så det står härliga till och mina fantastiska hjälpfulla vänner klagar på värmen. De står i t-shit och jag tycker mig förlora känsel p g a kyla :)
Efter två timmar är jag tillbaka. En erfarenhet rikare. Och ja, jag vet att jag borde brutit, att jag inte borde ha låtit det gå så långt. Men man är inte så jäkla smart under lopp. Hjärnkapaciteten avtar i takt med att pulsen stiger. 
Jag fick ett bra långpass i alla fall och inte ont någonstans. Min fot som smärtat lite senaste veckan kändes ingenting. Nu är det sikte framåt! Längtar efter nya basveckor och träningsrutiner!
Idag har mina fantastiskt duktig barn slitit sig igenom sina Lidingölopp och alla var magiskt snabba. Vi åkte därifrån med fyra tävlings-höga ungar som vill träna mer och som längtar efter nästa lopp. Love it!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-09-28 15:55



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Jag är triatlet och hälsouppmuntrare med ett hjärta som slår extra för swimrun. 2012 så myntade jag begreppet SWIMRUN samt blev Livsstilsförändrings-coach och programledare för ”Aldrig mera fet” på TV3 play. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet . Jag representerar det folkliga triathlon och går igång på att få med fler folk på tåget – Kan jag, kan alla liksom! - 6 IM-finisher - 4 Ötillö-finisher Instagram



Etiketter


  1. > Om mig

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser