Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Pusslar och försöker

Om det är svårt att få ihop tiden under terminerna, är det ingenting jämfört med sommarlovet och man själv jobbar!

Jag sitter på kontoret 8-17 och resten av klanen är hemma. Att föreslå en tur på tempon efter jobbet är väldigt opoppis. Jag vill i o för sig inget hellre än att hänga med barnen men gillar blocktänket: Jag jobbar och tränar 24 h om dygnet i tre dagar och så möter jag upp familjen och kan koncentrera mig på dem på heltid resten av veckan. Att försöka smyga in 15 h träning under en vecka när alla är lediga går inte ihop. 

Men det är ju det som är livet och alla tampas vi med liknande pussel. Kanske blir lite väl mycket fokus kring träning vid middagsbordet när vi närmar oss Kalmar, inte askul för de som inte är lika hooked som jag. Även om jag inte har någa högre ambitioner så vill jag göra mig själv rättvisa och vara så stabil som möjligt i Kalmar och då blir det kanske lite väl mycket fokus så här års. Nästa vecka är jag dock solo under jobbdagarna och ska maxa ledig tid med träning och tävlingssnack med likasinnade. Trappar dock ner träningen men simma kan man ju alltid :) Och springa o cykla lite lagom långt och lite lagom snabbt. 

Idag fick det bli spinning på lunchen för att få cyklingen gjord. Dock fortfarande hög på stämningen sedan igår när vi körde intervaller med simning före. Sån härlig energi och så upplyftande med massa andra som också gillar träning och triathlon lika mycket. Spelar ingen roll att man är på olika nivå tycker jag, finns utbyte ändå.

Nu ska jag transportcykla på tempon hem för att få lite sadelvana i alla fall :)

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-07-30 17:52


Annons

Räknar ner

Tre veckor kvar.

Jag ser verkligen fram emot att komma till Kalmar och köra loppet. Förra året stod jag vid sidan, kul det med men roligare att delta. Grubblar en del på hur jag ska kunna komma under mina tider... Kollade upp och har 1.15 + 6.09 + 4.12 att slå. Vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det för att fixa det... Först och främst vill jag under tiderna, om än bara lite grann. Det ska var väldigt gynnsamma förhållanden för att jag ska simma bra och så får jag inte glömma bort att ta i ordentligt. Ibland drömmer jag mig iväg... Ett plus är att det bara är ett stort varv på simningen i år. Då slipper man tappa tempot i flaskhalsen vid varvning. Och så hoppas jag att folk inte stannar upp vid det grunda partiet i slutet. Förra gången simmade jag in i folk som ställt sig upp på flera ställen. Under cyklingen måste jag bara våga mer och ligga i bågen längre. Inte tappa för att det blåser och hoppas på att ryggen orkar hela vägen utan att behöva gå av och sträcka ut. Skulle gärna klara 5.59.59 :) Med löpningen måste jag vara lite modig också. Spelar ingen roll att jag är grym på en enskild mara. Då har jag ju inte cyklat 18 mil först, så sub 4 är inte helt självklart, men faan vad jag ska försöka! Våga må dåligt Rosenbaum! Våga må sämre ;)
Skulle väldigt gärna ha tillbaka gamla cykelbanan och gamla löpbanan i Kalmar. Fram och tillbaka tre varv gillar jag mycket bättre än rundbana. Roligare att möta alla medkombatanter och peppa varandra efter vägen. 
Nu väntar ytterligare en hård vecka och så ska jag försöka peppa upp mig själv och mitt självförtroende. Måste sluta baissa mig själv och ha rimliga krav på heltidsarbetande 4-barnsmamman. Avskyr att jag inte kan ge mig själv godkänt, men som jag sagt tidigare: jag ska ge mig själv kred när jag går i mål oavsett resultat. Jobbar på det i alla fall ;)
Nu är det landet under helgen och långcykling hem på söndag. Och så är det ju dags att komma på vilka mål som ska målas upp för 2015. 
Efter beskedet att den fantastiskt inspirerande Lena dog i en cykelolycka förra veckan känner jag att det inte är något snack om att fortsätta med en IM i Kalmar varje år som bästa moroten för träningen att bli av. Lena var en sjukt glad och grym triathlet och ett lysande exempel på hur jag också vill leva: träna mycket och köra 17 raka i Kalmar. Ge glädje efter banan och sprida ljus över sporten samt inspirera fler att det aldrig är för sent eller att man inte måste vara elit-snabb för att mala på år efter år.
Vila i frid Lena! Du fortsätter leva vidare som ett fint minne.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-07-25 14:52


Folkliga triathlon är kärlek!

 Långserud Triathlon.

Förra året körde jag Långserud triathlon första gången och insåg att det är arrangemang av det slaget som är grejen med sport. Att en hel byggd engagerar sig kring en sport, och bara det att loppet arrangeras av byggdegårdsföreningen. Stort! 
Nu har jag väntat i ett år på mysigaste triathlonet och kollat på den fantastiska segerbucklan som stått bredvid Elvis på öppna spisen, varje dag. En jättefin svetsad tjej i armeringsjärn och diverse metaller.
När det var dags för avfärd och uppslutning med resten av gänget som skulle Tri-debutera glömde jag såklart vandringsbokalen och kommer på det först i Karlskoga. Faan vad klantigt! Nån tyckte jag skulle vara kaxig och utgå ifrån att jag skulle vinna i år igen, men sånt ska man verkligen inte ta för givet. Har hört talas om hur tjejerna tränat på där borta och korta lopp är jävligt bitigt tycker jag. 
Det blev ju en himla operation att få statyn från Stockholm till Värmland med buss, men kvällen före loppet så stod hon där hos tävlingsledningen. 
Jag såg fram emot att få lämna över förstaplatsen till en ortens tjej i år och kände att det vore kanske roligare för alla på plats. Jag som är lite ingift släkt från Stockholm kan väl liksom hålla mig till något i min egen nejd... (Men jag vet att de tycker det är roligt med folk utifrån :)
Simningen på 200 m är det jobbigaste jag gjort. Först ca 100 m ner till vattnet och sedan 100% hets runt en boj med mjölksyra. Upp ur vattnet med blodsmak i munnen och upp till min två-växlade damcykel. Jag bemödade mig med strumpor i skorna (löparskor på direkt) eftersom jag var helt slut. Ut på cykeln som trea men sedan började deltagarna smattra förbi på sina lite flottare åk. Första tjejen cyklade om redan efter 2 km och jag kände att det kan bli svårt att hålla i henne ytterligare 8 km, eller springa om när det bara är 4 km löpning. Men, kände också att hon är väl värd en vinst och så funderade jag på hur jag skulle göra ifall jag kom ikapp henne när det bara var lite kvar av loppet.. Skulle jag sakta ner då och låta henne vinna för att glädja publiken? Personligen skulle det inte kännas så dumt (jag var världens sämsta målvakt i Lillsjö och lät motståndarna göra mål för att jag tyckte synd om dem) men det är osportsligt att lägga sig med flit har jag lärt mig och jag tänkte köra så hårt jag förmådde, som man liksom gör på tävlingar. Såg mig besegrad och tyckte att pengarna det kostat att få dit pokalen inte gått förlorade i alla fall. Men den rosa tröjan ökade inte på avståndet så jättesnabbt, och oavsett varför man kör en tävling så är det ju de andra deltagarna som sporrar att ta i ordentligt så jag tryckte på. Tror bara hon var nån minut eller två före mig in för växling, och misstaget många gör som ska köra sitt första triathlon är att glömma öva på hur det känns att springa direkt efter ett cykelpass. Kanske hon hade tabbat sig på den biten och jag var förbi henne redan efter 1 km så det var inte så mycket att fundera över längre. Försökte få henne att haka på så kunde vi må dåligt ihop, men det blir 2014 :) Kom i mål på 47:44, ca 1.20 bättre än förra året och nöjd över att få ha kvar den fina statyn ett år till. Tar jag hem det nästa år igen så blir den min för evigt. Deal säger jag! 
Nu är det tre ganska hårda träningsveckor kvar till Kalmar. Älskar Kalmar och triathlonfesten som som härskar över stan. Vi är ett gäng som hyrt hus, liksom vi gjorde i Vansbro, och det hänget är värt allt. Loppet kommer gå som det går, enligt plan eller inte, men det sociala runtomkring är grymt hur som helst. Love it!  
Efter Kalmar är det super-recovery i två veckor och ladda om för Ötillö som är ytterligare en fest i sig. Det är fjärde gången jag kör, och tredje med Thomas Ogander. Tredje gången gilt ska det bli. 2012 hade jag ont i knät, 2013 hade han ont i knät men i år ska vi köra sub 11 utan massa ont :)
Kör hårt alla där ute som tävlar var och varannan dag. Tänk på att det går fler tåg om det inte går vägen just idag. Förhoppningsvis går det din väg, men om det inte gör det: Kom ihåg vad du ska göra annorlunda, glöm skiten och ta sikte mot nytt mål och nya utmaningar. 
Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-07-21 20:31


Nedräkningen har börjat!

Fan! 29 dagar kvar! 
Vart tog tiden vägen?! Vad hände med den planerade cykelformen? I o f s vad faan hände med den planerade simformen och löpformen också för den delen...?
Fast man känner sig nog aldrig färdig-tränad inför ett stort mål. Känns nog allt som att man kunde gjort mér... Men det blir ju lite mindre obehagligt när det väl är dags om man känner att man gjort allt som står i ens makt för att kunna ge sig själv en klapp på axeln. 
Jag har ännu inte riktigt hittat balansen med träning, jobb och familj och känner mig lite trött. Det är svårt att gå och lägga sig i tid när alla andra är uppe. Barnen vill vara uppe betydligt längre än jag...(Måns har också blivit längre än jag) 
Ja, ja man lär sig med tiden hur man själv och familjen funkar och till slut sätter sig förhoppningsvis rutinerna. 
När jag varit solo i stan känner jag ändå för att bara träna under ledig tid, då blir det friktionsfritt men är familjen hemma är det dyrbar tid mellan sömn och jobb, då måste träningen effektiviseras :) Vill inte missa tid med kidsen, tur att de är morgontrötta...
För att komma upp på morgonen och få till ett och annat tidigt pass så har jag bestämt med kompisar att simma, eller som i morse, cykla ut en tur på Ekerö. 
Det är riktigt svårt med motivationen när klockan ringer men att banga en träningsdejt är riktigt osportsligt. Har man bestämt så har man! Så tänker Anette också. Vi är sjukt lika och har full förståelse för varandras planering och situationer. Känns så himla bra att ha en sim-kompis som tycker att ett möte kl 6 vid 12-gradigt vatten är fullt rimligt, trots invasion av bävrar :) Anette är dock mycket snabbare än jag i vattnet, tror hon kommer komma upp 17 minuter före i Kalmar. Fatta att tjejen simmar 3860 m på 58 minuter!!? Inspirerande och det får mig att vilja bli en bättre simmare. Liksom jag vill bli en starkare cyklist... Och snabbare löpare... Ett steg i taget.. :)
Idag var det morgoncykel med Tommy, som luftade cykeln för andra gången i år :) Fattar inte hur han gör't? Minns hans första Kalmar 2010 då han bara fick till 6 mil inför sin första IM och ändå kom han anständigt i mål. Blir det några turer till i år så har han ett duktigt pers att kamma hem.
Det hoppas jag för egen del också. Sub 11.45! Hur som helst kommer jag ge mig själv en klapp på axeln när jag går i mål. Det ÄR ingen lek att få till träningen som krävs till en IM om året med massa ungar, jobb, hus o skit, jag vet det och ska inte vara så hård mot mig själv. Huruvida andra tycker att jag är sopig eller duktig bekommer mig inte. Folk som inte är insatta i min situation kan heller inte bedöma om jag är bra eller dålig. Jag tränar för min hälsa, och tävlar för att jag tycker att konkreta mål är mest effektiva motivationen. Jag har ingen instinkt som pushar mig att tävla mot andra, tyvärr... Det är svårt att inte instinktivt dra in livets alla parametrar när det kommer till att jämföra prestationer. Finns alltid så många men, undantag och skillnader så det blir ointressant, tycker jag. På proffsnivå är förutsättningarna mer lika och därmed lättare att jämföra. Jag kan inte tävla mot någon som inte har exakt samma livssituation och förutsättningar som jag, hojta till om du finns där ute ;) Så länge sporras jag av medtävlande och inspireras av andra som tränar, vare sig de är långsammare eller snabbare. Framförallt ger alla runt omkring så mycket träningsglädje, men bara min egen klapp på axeln räknas.
Nu räknar vi ner!
Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-07-17 17:53


Laddat!

 

Off work

Off träningsschema

Off phone
Off mejl
Off line helt enkelt
Har haft en vecka utanför all kommunikation. Tyvärr missade jag statsministerns tal men annars har det varit skönt att vara utloggad. Det finns noll täckning på Boholmen så ifall någon tycker att jag har varit nonshalant så beror det på semesterparadisets totala radioskugga :)
Jag har simmat lite varje dag, mestadels med barn eller båt på släp i lina och alla måste springa minst tre varv kring ön varje dag (slingan är bara 1 km). Det var inte svårt att få barnen att gå igång på den utmaningen. Däremot svårt, eller snarare omöjligt, för mig att hålla samma tempo som Måns och Otto. Har alltså kommit till den punkten när barnen är snabbare än jag. Känns grymt, men lite gammalt av mig... Skitungar! Ja, ja testa en mara och se hur fort det går då rå!!
Fick på alla barn våtdräkter också och både Maja och Måns blev sugna på att plocka upp simningen igen. De planerar att utmana mig i Swimrun om några år. Good luck säger jag!
Träningen känns ju dubbelt så effektiv när man får med sig kidsen men ändå inte behöver hålla igen. Gillar också att de, liksom jag, vill klocka varv och öka upp fart och jämföra samt simma för ett syfte typ en kvart bort till bastun för att tända den och sedan simma tillbaka. Träning, syfte och tillsammans! Win win win!
Så har inte jag vuxit upp och jag hade gärna haft en aktiv grund i botten för att inte vara skör. Känns bra att liksom göra om, göra rätt till mina barn. Men jag är noga med att ifall de vill satsa på någon viss gren eller utmaning ska det komma av egen vilja. Jag ska inte uppfylla mina egna drömmar genom barnen. Jag gör mitt och de gör sitt och så tränar vi tillsammans och hjälps åt. 
Jag har kört massa styrkeövningar på bryggan och ska fortsätta med det för att få ordning på ryggen/höften som tramsar lite. 
Jag har ont i höger ryggslut för att jag är för svag i vänster säte. Jobbar på det nu men det är satans trist. Styrketräning över lag är sällan något jag är sugen på. Vill liksom bara träna simning, cykling och löpning inte det där andra. Coach Björn är på min sida och tycker att styrkan kommer där den behövs när man tränar det man vill bli bra på. Gillar det tänket, men måste bara göra lite rehab/prehab för ontet. Hinner inte med timmar på gymet...
Nu väntar några hårda veckor med mycket mängd. Ska jobba 3-4 dagarsveckor och vara med familjen långhelger. Måndag-torsdag blir alltså endast jobba, träna, sova. Gillar det. Gillar den trötta känslan av träning, lugnet som tröttar ut rastlösheten. Har alltså laddat upp batterierna rejält och är redo. Tar sikte mot Kalmar om ca 6 veckor. Vill hålla hela vägen då, vill sätt pb och vara snabbare på varje gren. Simningen hänger lite löst men nu har jag några veckor för att lägga in en högre växel...hoppas jag.. ;)
Nu kööör vi!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-07-06 17:33



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Jag är en heltidsarbetande 4-barnsmamma som är hooked på triathlon efter en livsstilsförändring 2007. Började med En svensk klassiker och blev träningsfrälst. Sadlade om till pt, löpcoach och kostrådgivare med eget företag och myntade bla "swimrun", blev "hälsouppmuntrare" och gjorde ett Tv-program på TV3 om livsstilsförändring. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet . Föreläser om livsstilsförändring och motivation och älskar när folk reser sig från soffan och för ett mer aktivt liv. Nu jobbar jag på Milebrekaer.com och ansluter mig till gruppen gourmet-triatleter. Jag bloggar om min träning och pusslandet kring den och hoppas jag kan leverera ett och annat tips eller inspirerande pass. Bilder på insta: Instagram



Etiketter


  1. > Om mig

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser
Annonser