Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Folkliga triathlon är kärlek!

 Långserud Triathlon.

Förra året körde jag Långserud triathlon första gången och insåg att det är arrangemang av det slaget som är grejen med sport. Att en hel byggd engagerar sig kring en sport, och bara det att loppet arrangeras av byggdegårdsföreningen. Stort! 
Nu har jag väntat i ett år på mysigaste triathlonet och kollat på den fantastiska segerbucklan som stått bredvid Elvis på öppna spisen, varje dag. En jättefin svetsad tjej i armeringsjärn och diverse metaller.
När det var dags för avfärd och uppslutning med resten av gänget som skulle Tri-debutera glömde jag såklart vandringsbokalen och kommer på det först i Karlskoga. Faan vad klantigt! Nån tyckte jag skulle vara kaxig och utgå ifrån att jag skulle vinna i år igen, men sånt ska man verkligen inte ta för givet. Har hört talas om hur tjejerna tränat på där borta och korta lopp är jävligt bitigt tycker jag. 
Det blev ju en himla operation att få statyn från Stockholm till Värmland med buss, men kvällen före loppet så stod hon där hos tävlingsledningen. 
Jag såg fram emot att få lämna över förstaplatsen till en ortens tjej i år och kände att det vore kanske roligare för alla på plats. Jag som är lite ingift släkt från Stockholm kan väl liksom hålla mig till något i min egen nejd... (Men jag vet att de tycker det är roligt med folk utifrån :)
Simningen på 200 m är det jobbigaste jag gjort. Först ca 100 m ner till vattnet och sedan 100% hets runt en boj med mjölksyra. Upp ur vattnet med blodsmak i munnen och upp till min två-växlade damcykel. Jag bemödade mig med strumpor i skorna (löparskor på direkt) eftersom jag var helt slut. Ut på cykeln som trea men sedan började deltagarna smattra förbi på sina lite flottare åk. Första tjejen cyklade om redan efter 2 km och jag kände att det kan bli svårt att hålla i henne ytterligare 8 km, eller springa om när det bara är 4 km löpning. Men, kände också att hon är väl värd en vinst och så funderade jag på hur jag skulle göra ifall jag kom ikapp henne när det bara var lite kvar av loppet.. Skulle jag sakta ner då och låta henne vinna för att glädja publiken? Personligen skulle det inte kännas så dumt (jag var världens sämsta målvakt i Lillsjö och lät motståndarna göra mål för att jag tyckte synd om dem) men det är osportsligt att lägga sig med flit har jag lärt mig och jag tänkte köra så hårt jag förmådde, som man liksom gör på tävlingar. Såg mig besegrad och tyckte att pengarna det kostat att få dit pokalen inte gått förlorade i alla fall. Men den rosa tröjan ökade inte på avståndet så jättesnabbt, och oavsett varför man kör en tävling så är det ju de andra deltagarna som sporrar att ta i ordentligt så jag tryckte på. Tror bara hon var nån minut eller två före mig in för växling, och misstaget många gör som ska köra sitt första triathlon är att glömma öva på hur det känns att springa direkt efter ett cykelpass. Kanske hon hade tabbat sig på den biten och jag var förbi henne redan efter 1 km så det var inte så mycket att fundera över längre. Försökte få henne att haka på så kunde vi må dåligt ihop, men det blir 2014 :) Kom i mål på 47:44, ca 1.20 bättre än förra året och nöjd över att få ha kvar den fina statyn ett år till. Tar jag hem det nästa år igen så blir den min för evigt. Deal säger jag! 
Nu är det tre ganska hårda träningsveckor kvar till Kalmar. Älskar Kalmar och triathlonfesten som som härskar över stan. Vi är ett gäng som hyrt hus, liksom vi gjorde i Vansbro, och det hänget är värt allt. Loppet kommer gå som det går, enligt plan eller inte, men det sociala runtomkring är grymt hur som helst. Love it!  
Efter Kalmar är det super-recovery i två veckor och ladda om för Ötillö som är ytterligare en fest i sig. Det är fjärde gången jag kör, och tredje med Thomas Ogander. Tredje gången gilt ska det bli. 2012 hade jag ont i knät, 2013 hade han ont i knät men i år ska vi köra sub 11 utan massa ont :)
Kör hårt alla där ute som tävlar var och varannan dag. Tänk på att det går fler tåg om det inte går vägen just idag. Förhoppningsvis går det din väg, men om det inte gör det: Kom ihåg vad du ska göra annorlunda, glöm skiten och ta sikte mot nytt mål och nya utmaningar. 
Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-07-21 20:31


Annons

Nedräkningen har börjat!

Fan! 29 dagar kvar! 
Vart tog tiden vägen?! Vad hände med den planerade cykelformen? I o f s vad faan hände med den planerade simformen och löpformen också för den delen...?
Fast man känner sig nog aldrig färdig-tränad inför ett stort mål. Känns nog allt som att man kunde gjort mér... Men det blir ju lite mindre obehagligt när det väl är dags om man känner att man gjort allt som står i ens makt för att kunna ge sig själv en klapp på axeln. 
Jag har ännu inte riktigt hittat balansen med träning, jobb och familj och känner mig lite trött. Det är svårt att gå och lägga sig i tid när alla andra är uppe. Barnen vill vara uppe betydligt längre än jag...(Måns har också blivit längre än jag) 
Ja, ja man lär sig med tiden hur man själv och familjen funkar och till slut sätter sig förhoppningsvis rutinerna. 
När jag varit solo i stan känner jag ändå för att bara träna under ledig tid, då blir det friktionsfritt men är familjen hemma är det dyrbar tid mellan sömn och jobb, då måste träningen effektiviseras :) Vill inte missa tid med kidsen, tur att de är morgontrötta...
För att komma upp på morgonen och få till ett och annat tidigt pass så har jag bestämt med kompisar att simma, eller som i morse, cykla ut en tur på Ekerö. 
Det är riktigt svårt med motivationen när klockan ringer men att banga en träningsdejt är riktigt osportsligt. Har man bestämt så har man! Så tänker Anette också. Vi är sjukt lika och har full förståelse för varandras planering och situationer. Känns så himla bra att ha en sim-kompis som tycker att ett möte kl 6 vid 12-gradigt vatten är fullt rimligt, trots invasion av bävrar :) Anette är dock mycket snabbare än jag i vattnet, tror hon kommer komma upp 17 minuter före i Kalmar. Fatta att tjejen simmar 3860 m på 58 minuter!!? Inspirerande och det får mig att vilja bli en bättre simmare. Liksom jag vill bli en starkare cyklist... Och snabbare löpare... Ett steg i taget.. :)
Idag var det morgoncykel med Tommy, som luftade cykeln för andra gången i år :) Fattar inte hur han gör't? Minns hans första Kalmar 2010 då han bara fick till 6 mil inför sin första IM och ändå kom han anständigt i mål. Blir det några turer till i år så har han ett duktigt pers att kamma hem.
Det hoppas jag för egen del också. Sub 11.45! Hur som helst kommer jag ge mig själv en klapp på axeln när jag går i mål. Det ÄR ingen lek att få till träningen som krävs till en IM om året med massa ungar, jobb, hus o skit, jag vet det och ska inte vara så hård mot mig själv. Huruvida andra tycker att jag är sopig eller duktig bekommer mig inte. Folk som inte är insatta i min situation kan heller inte bedöma om jag är bra eller dålig. Jag tränar för min hälsa, och tävlar för att jag tycker att konkreta mål är mest effektiva motivationen. Jag har ingen instinkt som pushar mig att tävla mot andra, tyvärr... Det är svårt att inte instinktivt dra in livets alla parametrar när det kommer till att jämföra prestationer. Finns alltid så många men, undantag och skillnader så det blir ointressant, tycker jag. På proffsnivå är förutsättningarna mer lika och därmed lättare att jämföra. Jag kan inte tävla mot någon som inte har exakt samma livssituation och förutsättningar som jag, hojta till om du finns där ute ;) Så länge sporras jag av medtävlande och inspireras av andra som tränar, vare sig de är långsammare eller snabbare. Framförallt ger alla runt omkring så mycket träningsglädje, men bara min egen klapp på axeln räknas.
Nu räknar vi ner!
Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-07-17 17:53


Laddat!

 

Off work

Off träningsschema

Off phone
Off mejl
Off line helt enkelt
Har haft en vecka utanför all kommunikation. Tyvärr missade jag statsministerns tal men annars har det varit skönt att vara utloggad. Det finns noll täckning på Boholmen så ifall någon tycker att jag har varit nonshalant så beror det på semesterparadisets totala radioskugga :)
Jag har simmat lite varje dag, mestadels med barn eller båt på släp i lina och alla måste springa minst tre varv kring ön varje dag (slingan är bara 1 km). Det var inte svårt att få barnen att gå igång på den utmaningen. Däremot svårt, eller snarare omöjligt, för mig att hålla samma tempo som Måns och Otto. Har alltså kommit till den punkten när barnen är snabbare än jag. Känns grymt, men lite gammalt av mig... Skitungar! Ja, ja testa en mara och se hur fort det går då rå!!
Fick på alla barn våtdräkter också och både Maja och Måns blev sugna på att plocka upp simningen igen. De planerar att utmana mig i Swimrun om några år. Good luck säger jag!
Träningen känns ju dubbelt så effektiv när man får med sig kidsen men ändå inte behöver hålla igen. Gillar också att de, liksom jag, vill klocka varv och öka upp fart och jämföra samt simma för ett syfte typ en kvart bort till bastun för att tända den och sedan simma tillbaka. Träning, syfte och tillsammans! Win win win!
Så har inte jag vuxit upp och jag hade gärna haft en aktiv grund i botten för att inte vara skör. Känns bra att liksom göra om, göra rätt till mina barn. Men jag är noga med att ifall de vill satsa på någon viss gren eller utmaning ska det komma av egen vilja. Jag ska inte uppfylla mina egna drömmar genom barnen. Jag gör mitt och de gör sitt och så tränar vi tillsammans och hjälps åt. 
Jag har kört massa styrkeövningar på bryggan och ska fortsätta med det för att få ordning på ryggen/höften som tramsar lite. 
Jag har ont i höger ryggslut för att jag är för svag i vänster säte. Jobbar på det nu men det är satans trist. Styrketräning över lag är sällan något jag är sugen på. Vill liksom bara träna simning, cykling och löpning inte det där andra. Coach Björn är på min sida och tycker att styrkan kommer där den behövs när man tränar det man vill bli bra på. Gillar det tänket, men måste bara göra lite rehab/prehab för ontet. Hinner inte med timmar på gymet...
Nu väntar några hårda veckor med mycket mängd. Ska jobba 3-4 dagarsveckor och vara med familjen långhelger. Måndag-torsdag blir alltså endast jobba, träna, sova. Gillar det. Gillar den trötta känslan av träning, lugnet som tröttar ut rastlösheten. Har alltså laddat upp batterierna rejält och är redo. Tar sikte mot Kalmar om ca 6 veckor. Vill hålla hela vägen då, vill sätt pb och vara snabbare på varje gren. Simningen hänger lite löst men nu har jag några veckor för att lägga in en högre växel...hoppas jag.. ;)
Nu kööör vi!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-07-06 17:33


Recap Vansbro 70.3

Inte hade man väl tänkt sig att det skulle vara kallare än på nyårsafton i slutet på juni.
Hade inte den bästa uppladdningen inför Vansbro 70.3 under veckan men väl på plats kände jag mig ändå laddad.
Det var lite för mycket jobb och för lite vila och sömn dagarna inför loppet men det var kull att få på nya hjul på cykeln och jag tyckte att jag hade stenkoll på alla detaljer. Lite kli i halsen kändes av men sånt hör ju till, tror alla känner något inför race, men det är nog mest inbillning.
Nya hjulen var lite bredare än de förra men vajrarna lossades och Viktor hade en bra olja för bakbromsen. Visst kändes bakbromsen lite slö i "returen" och stannade kvar på hjulet men efter en del justeringar kändes det ändå som att det kommer funka fint. 
Vi kom fram ganska sent på fredag kväll. Trevligt gäng var redan på plats i huset vi hyrt och det var kul att påbörja en semesterresa med lopp-helg och att få hänga med förstklassigt sällskap. 
Starten var först 12 på lördagen och vi bodde bara ett stenkast från start/mål området så vid 8 knallade vi ner med cyklar för incheck. Jag hittade en perfekt jacka för att inte frysa ihjäl på cykeln. När vi vaknade var det nämligen 5 grader och prognosen sa ösregn under loppet. Suck. Vi höll tummarna in i det sista men till slut kom beskedet att simningen var inställd. Så jävla irriterande! Jag håller på med triathlon, inte duathlon. Bara att köpa och ladda för 6 km löpning i början istället för simmet. Många av oss hade klarat simmet galant men reglerna säger att 14 grader i vattnet i kombo med kylig lufttemperatur gör att det blir inställt. Ledningen ville heller inte riskera att en hel massa blev nedkylda eventuellt riskera olyckor på cyklingen. 
Ja, ja... Att starta med 6 km i maxpuls är inte min drömstart, hade hellre börjat med halvmaran och avslutat med 6 km.
Ok. Regnet hann komma igång ordentligt och det var lite misärkänsla men starten gick efter kort uppvärmning och stämningen var ändå rätt glad. Jag fick upp värmen snabbt kunde inte få upp någon vidare fart. Lite småsnårigt, geggigt och stökigt men var över på 26 minuter och dags för T1. Allt fick ligga i påsar för allt vatten men jag fick ganska snabbt upp min jacka, på med hjälm, glasögon, skorna med skoskydd och handskar och sprang iväg. Glasögonen immade igen och jag såg inget. Väldigt strulig start för att komma till banan och det skulle svängas och joxas över grus och skit. Kände efter andra inbromsningen att bromsarna bak inte gick tillbaka till ursprungsläget. Suck. Det hördes väl hur bromsklossarna låg på men jag tänkte att bara jag cyklar på kommer de nog ge med sig. Kvällen innan hade de legat på pyttelite men nu hade de tydligen bestämt sig för att pressa på lite mer för att jag inte skulle ligga på latsidan. 
I kombo med regnet kändes det som att cykla i sirap. Jag hade säker 4 växlar kvar till högsta växeln men det gick inte att växla upp. Försökte tänka på annat och räkna på hur jag skulle äta och dricka. Ryggen började ta stryk och jag funderade på hur jag skulle sälja min plats till Kalmar. Cykel efter cykel passerade och det var svårt att snitta högre än 32 km/h. Jag var fast besluten att slutföra trots att kampen mot pedalerna var hemsk i dyblöta kläder och utan känsel i händer och fötter. Påbörjade andra varvet men vid 55 km sa en röst: det här går inte!
Tryckte på klockans stopp-knapp och fick hjälp av en vän som stod och hejja på att ta mig tillbaka. Jag var blålila och det tog tid att bli människa igen. Funderade på att börja springa för att få upp värmen men efter lite tid i värmetält var jag på banan igen och kunde applådera mina kompisar i mål. Flera i gänget hade brutit och en hel del av övriga startfältet också. Men stor eloge till alla som genomförde, bra jobbat!
Men shit happens! Vi hade en grym kväll med pizza, rödvin och tri-snack efteråt och summa kardemumma var det en astrolog helg hur som helst. Tack alla för kul sällskap och grymt jobbat alla deltagare! Tack arrangörer för att ni gjorde bästa möjliga av dagen! 
Mega grattis till min Coach Björn Andersson som vann storstilat!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-06-29 19:25


Laddar för Vansbro

Löpboost bland vinrankorna blev fint, backigt och inspirerande. Framförallt fick jag ännu mer sug efter massa löpning och känner att jag nog kan växla upp lite utan att skada mig. Men som sagt många gånger förr: Öka upp lite, lite i taget och känn efter hur kroppen reagerar. (Det gäller ju efter alla uppehåll. Trist regel... Men vi är många som vet av erfarenhet att det inte funkar att dra på massa mängd för sanbbt..)

Efter Italien var det hem och ladda om för midsommarcyklingen. 2*151 km till och från landet var på schemat och kändes som två bra pass inför Kalmar. Inte så bra pass inför Vansbro i helgen men så fick det bli. Jag är ju ingen supercyklist direkt och tror mig inte kunna komma under 6h om jag inte ligger i ordentligt. 

Vägen till landet blev till en början pestig. Både jag och Yvonne hade trötta ben och dåligt tryck. Att komma ut ur stan var en hopplös historia och väl ute var det skittrist fram till Almunge efter ca 80 km. Ingenting har någonsin känts så långt bort som Almunge och väl där dök det upp en golfklubb med hamburgertallrik och cola i sitt utbud. Visade sig vara kanonbränsle och efter det var det sprutt i pedalerna! 

Vattentempen för simmen midsommarafton och midsommardagen var verkligen prövande... 13 grader som sjönk lite ut mot havet och kändes som en isvägg vid mötet. Skönt att veta att man klarar låga temperaturer men processen att tina efteråt blev smärtsamt. En löptur också fick vi till bland bakfulla flanörer i lördags innan det var dags att dra på sig cykelstussen igen och trampa hemåt dan därpå. Den här gången blev det otippat hur bra dag som helst. Spöregnet på morgonen drog förbi och vi fick medvind med bara några enstaka stänk. I mitten på färden kom några magiska mil när jag verkligen kände att cykling på böljande landsvägar bland lador, kossor och fält är my kind of cykling. Ibland kan man dra på ordentligt, ibland blir det uppför och ibland kan man bar fincykla och snacka sida vid sida. Det var fantastiskt! Lika fantastiskt som det suger när man är solo på ekerö och blåsten alltid hittar riktningen mot mig och det ska trasslas med korsningar, trafikljus och vägarbeten.

Men men, för att orka de bra passen måste man stå ut med de dåliga...

Så nu sitter jag här dagen efter och återhämtar mig. Tänt lite ljus, lagar god mat, planerar nästa virkprojekt och softar. Men när jag analyserade situationen och tänkte att det är ju satans härligt att sitta inne när det blåser och regnar kallt ute så kom jag på att det är ju ännu härligare att göra just det EFTER ett löppass... Så nu är frågan ska jag ge mig ut eller ska jag vara nöjd som det är? Lite som att: Ska jag ta ett glas till fast jag sa att jag inte skulle?

I helgen är det Vansbro Triathlon och lopp-dags för mig. Det är en halvironman och alltså 1900 m simning, 90 km cykel och 2,1 mil löpning. Jag körde förra året och ska i år alltså slå tiden 5:37.Kollade just på funbeat och 2011 körde jag på 5:36. Båda gångerna hade jag urusel känsla och mådde illa med magknip, vilket jag ska råda bot på i år. 

Planen är att må bra hela vägen och såklart också vara klart snabbare än sist. Måste få ner pulsen väl uppe på sadeln innan jag dricker något med energi i. Jag ska alltså INTE hälla i mig extra stark Vitargo direkt efter simmet, som jag fick tips om att göra förra året. Sabbade hela mitt lopp då magen knöt sig. Lite energi i taget, men först när pulsen stabiliserat sig. 

Tider jag ska försöka mig på är sim 36 min, cykel 2:45 och löp 1:50 -ish. Med lite växlingar på det så kanske jag har 5.15 inom räckhåll.

Wish me luck!

Tjing

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-06-23 19:50



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Jag jobbar med kosttillskott och energi för konditionsidrottare på Milebreaker.com. Har fyra barn och är hooked på triathlon efter en livsstilsförändring 2007. Då sadlade jag om till pt, löpcoach och kostrådgivare med eget företag och myntade bla "swimrun", blev "hälsouppmuntrare" och gjorde ett Tv-program på TV3 om livsstilsförändring. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet . Föreläser om livsstilsförändring och motivation. Jag bloggar om min träning och hoppas kunna leverera ett och annat tips eller inspirerande pass. Bilder på insta: Instagram



Etiketter


  1. > Om mig

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser
Annonser