Very, very tough tuesday!!

Idag följde bästa Carro med på träning med Running Sweden. Hon var stissig hela dagen inför passet och timmen innan det var dags var nervös. Hon frågade ombytt och klar hur snabbt vi skulle köra de där 200:arna egentligen?....eh... Carro, det var en nolla till... 2000 m börjar vi med... gånger två. Då blev det väldigt tyst från Carros håll. Det här med att dra sig ur var liksom för sent och efter presentationen i sal 1, där hon dessutom fick reda på att efter 2*2 km var det 3*1 km och 4*500 m, var det no turning back. Hon knep ihop munnen och tog tjuren vid hornen.

Vår happy-löpande ledare Rubin McRae trissade upp en glad stämning hos alla kvällens kombatanter och så satte vi av för uppvärmning mot stora skuggan. 

Det var tungt idag, kunde jag konstatera och blev även yr redan på vägen ut. Dippade helt med ett jobbigt blodsockerfall innan vi ens klarat av löpskolningen och var beredd att äta gräset vid vägrenen om jag inte misstänkt att det var marinerat i urin. Hade jag haft pengar med mig hade jag inte tvekat en sekund innan gps:en fått styra kosan mot en pizzeria. En svag röst i mitt huvud övertalade mig dock att i alla fall påbörja passet för kroppen ändrar sig ju hela tiden. För varje minut förändrar sig ju förhållandena i kroppen och ens tillstånd kan ju gå i vågor. Bara för att det känns asjobbigt nu kanske det inte gör det om en liten stund, varför man inte ska ge upp för lätt. 

Tog den första etappen lugnt och kände att jag klarar passet på tom tank bara jag inte pressar mig för hårt. Redan vid vändning struntade jag i vilan och hoppade på gruppen framför. Hittade en kille som jag sprang om men som höll i mig och pressade upp farten rejält när jag gav mig tusan på att han inte skulle få gå om. Han ville inte gå om, visade det sig sen, han ville bara hålla i mig vilket fick oss båda att pressa ur det sista hela tiden. Tack för det och jag glömde bort att hålla igen:) "Train low, race high" brukar Colting säga och jag ökade på farten lite till. Hålet i magen kändes inte längre och yrseln försvann. Jag var långt ifrån på topp och saknade det där lilla extra men känner ändå att jag skötte mig väl trots omständigheterna.

Jag anar att förra veckans 13 ganska hårda träningstimmar hade satt sina spår i kroppen. Jag är inte van än att träna så mycket och en vilomåndag var tydligen inte tillräckligt. Riktigt skönt nu att vara ordentligt trött i alla fall. Ska sova sju kvart i timmen för att orka morgondagens cykelintervaller och simning. Torsdag har långpass cykel + jogg på schemat, fredag har löpdistans med fartlek, lördag har långpass löpning och på söndag är det Duathlon i Väsby. På måndag är det långpass löpning igen för att få vila tisdag inför Milspåret på onsdag. Tolvanloppet nästa lördag kommer få springas med riktigt slitna ben...lite trist men - Fokusera på målet Erika! Du tränar för IM, inget annat. (Men i smyg hoppas jag på en riktigt bra tid på 10 km nästa onsdag)

Tjing!

Carro laddar med en bar.

Carro stretchar dynamiskt inför löpskolning.

Carro löpskolar sig med gruppen.

Alla gör sig redo för vidrigt pass. Run happy  (my as..)

Glada efteråt dock! Carro var grym! Ökade och höll ut hela passet. Hon blev också hooked på löpning i grupp :)

Swimrun

Redan vid målgång under förra årets Ötillö längtade jag till nästa upplaga. Då var det första gången jag körde och lite av en provomgång. I år vet jag vad som väntar och är tokladdad för att få gå all in mellan Sandhamn och Utö i september.

Jag vet att jag har en bit kvar för att kvala till Hawaii, måste bli betydligt bättre på cykel, så IM Zürich och Kalmar IM blir väldigt roliga lopp och framför allt lärorika men det största målet i år är Ötillö. Det är faktiskt bara 16 veckor kvar och idag kändes som uppstarten. Idag blev jag taggad att lyfta upp simningen en nivå och jag ser sjukt mycket fram emot att börja träna "Swimrun" inom några veckor. 

Swimrun är världens roligaste träningsform och innebär helt enkelt att man springer och simmar omvartannat. I aquathlon växlar man mellan disciplinerna på land och "byter om" men med swimrun har man på sig samma grejer från start till mål. Man springer alltså med våtdräkt och simmar med skor. (Vet inte om det finns nån term som heter Swimrun, om inte, så finns det en nu :)

Planen är att hålla några enkla Swimrun-lopp i Hellas under juni/juli i sommar med hopp om att både löpare, simmare, triathleter och allt möjligt patrask vil komma och race:a mot och med varann. Vi kör i lag om två med tidtagning och start/mål vid stora bryggan i Källtorpssjön. Det kommer vara en snitslad bana i form av en åtta som man kör två varv med vätskekontroll i mitten och kaffe/bulle i mål. Ett bra och roligt träningspass med positiv tävlingseffekt. Kommer bli grymt tror jag!! Vad tror ni?!

Provade nya fantastiska tävlingsdräkten i veckan. Kommer bli ruggigt bra! Jag drog ifrån Viktor och Tony big time fast jag annars inte orkar hålla jämnt tempo med dem. Kommer dock kännas olustigt att klippa av benen på en sådan fining men vill man bli snabb, får man ju offra lite benslut:)

Tjing!

Kost enligt Torgeby och nytt block

Nytt block!!! Viktigt block!!

Efter en helg med på tok för mycket gröt (gjorde en väldigt stor sats och det var så behändigt att bara micra varje gång jag blev hungrig) blev det äntligen måndag och mejl från coachen med nytt 4-veckors block. Yes! Som julafton! Första dagen var i o f s vilodag men jag låg efter kändes det som så efter ännu mer bovetegröt tyckte jag att lite cykling var på sin plats för att fira denna festliga start på vad som tydligen är viktiga veckor för Zürich IM 15 juli.

(Torgeby berättade att han åt nästan bara havregrynsgröt under sina år i skogen. Han värderade allt i havregryn och levde lätt på 800 kr/månad. Måste erkänna att jag blev lite sugen på hans spartanska liv i kåtan. Ultraromantik! Leva utanför civilisationen för en tid. Uppskattar dock mat i animalisk form, men vem vill inte jaga sin egen middag. Lite Ronja och Birk i pensionsåldern kanske det får bli, fast mer funktionsmaterial, löpning och årstider. (Och bovetegröt som mättar bättre :))

Det var lättare planerat än gjort att komma iväg. Det låg mycket på bordet men till slut kompromissade jag med "att-göra-högen" och kom iväg en liten sväng i alla fall. Körde bra uppvärmning, 8*backe och tillbaka hem. 70 min blev det men det räckte för att lugna humöret och fick samma effekt som ett bra löppass. Bra där cykel! Du kan du med. Jobbade på med ny energi.

Min kompis Carro ringde på kvällen och ville ha sällskap på en löptur. Hmmm.... har ju inte intervaller förrän imorgon... Hur gör vi då...? Modigt bytte jag dag på schemat och som den storsinta vän jag är drog jag på mig löpskorna. 

5*4 min i 5-km tempo stod på schemat och innan det var klart kändes det omöjligt men efter hade det såklart gått för snabbt. Efter en första intervall i 3.54 fart, som kanske är mitt 5-km tempo, blev resten lite snabbare eftersom jag tvunget behövde springa om massa löptränande hockey-killar. 

Nu ska jag tänka ut vad jag ska träna imorgon för att inte lämna en stackars tisdag helt naken.

Tjing!

Hänt i veckan

Efter mina tröga intervaller i tisdags fick jag till en supertrevlig simning med Viktor och Tony i onsdags. Vi valde en tid då 50:an på Eriksdal var riktigt gles och inte bjöd på massa trams. Annars brukar jag bara simma med grupp med tränare på kanten men att ha bestämt med några kompisar funkade också. Att komma iväg och köra ett pass helt själv känns dock otänkbart.

Vi körde insim och teknik följat av massa längder andningskontroll. Det är min bag! Gillar det mycket bättre än att simma fort. Vi körde från 2-taktsandning upp till 16-taktsandning vilket i slutet innebar 2 andetag per 50 m. Jag tycks gilla paniken som smyger på mot slutet av längden och brände på sista biten några gånger med 20-22 armtag utan att andas. Blev lite yr. Efter det blev det 4*50 8/8 som Viktor introducerade; 8 armtag max utan att andas följt av 8 armatag lugnt med andning. Bra lek.

På kvällen hade jag ju planer på att köra Smack-lopp men sakande barnvakt och körde 6 km löpning följt av benstyrka och core istället. Massa bra övningar med hopp och styrka utomhus i solnedgången kändes på tok mycket bättre än schemats styrkeintervaller på trainern.

Styrkeintervallerna tog jag istället utomhus, morgonen efter med Sussi. Bra val. Sol och trevlig sällskap istället för blommig tapet, solo.

Sussi var grym och snygg i sitt nya Bianchi-kit.

Lätt repris på det passet. Perfekt att ge sig ut och hitta en slinga på ca 8 km som man tar några varv med liten drickpaus och normalcykling mellan. Jag körde trög växel och mjölksyra. 

Idag blev det inte astidiga simningen som vanligt utan en mer human variant kl 9 med Henke och Caroline på Eriksdal. Vaknade ändå astidigt och tog en morgonjogg innan för att försöka springa bort mitt något mindre smickrande humör. Det gick sådär. Simningen gav bättre resultat och efter den var det dags att kolla in Kungsholmen runt och samtidigt bränna av ett tröskelpass. Höll en snittpuls på över 90%, vägrade tappa Henkes rygg ur sikte men efter det var jag back on track med humöret igen :)

Vi minglade runt bland alla tävlande och fick fin loppkänsla utan att delta i racet. Perfekt upplägg. 

Tjing!

Halvdant

Gillar när saker och ting blir ordentligt gjort.

Kvällens intervaller blev inte ordentligt gjorda. Klantade mig med uppvärmning och var stressad under passet som blev hackigt med kalla, stela ben och pannkaka. Blev inte ens 7 km ink uppvärmning. I vanliga fall går jag och lägger mig skitnöjd på tisdagar och helt galet trött efter veckans bästa pass som brukar vara dubbelt så långt och ordentligt genomfört. Nu sitter jag rastlös och för pigg... Kort och snabbt är inte min bag.

Skärpning nu Rosenbaum! Slarvade med uppvärmning i lördags före SCT Duathlon, åt frukost 10 min innan jag drog iväg på långpasset i söndags och fick sota för det med illamående 20 km, har missat massa simning typ hela året och struntat i mina core-och fot/ben-övningar på sista tiden. Ok, på't igen sopa!!

Lägger mig på mattan nu och kör core, simmar imorgon på lunchen (jag lovar), kanske vågar mig på att testa Smack imorgon kväll och ska aldrig mer vara missnöjd över ett intervallpass.

Dock sjukt nöjd över att jag fick träffa Markus Torgeby häromdagen och lyssna på hans klokheter.

Tjing!