Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Läger recap från Playitas

Playitas! 

Eftersom stället fortfarande är väldigt analogt så finns inget fungerande nät. Det man betalar 70 pix om dagen för (modernt, jag vet) funkar sämst. Jag älskar Playitas, men år 2015 borde fritt, fungerande wi-fi vara på sin plats! 
Så, slutgnällt :)
Resten är grymt. Finns inget att klaga på (kanske lite klag på buffén men den kan man undvika lätt och utan att bli ruinerad genom småkrogarna i byn 500 m bort.)
 
Såklart var det lite blåsigt men att få vara på Playitas en vecka och bara träna och tänka på sig själv är fruktansvärt lyxigt, lite blåst kan man liksom ta då. Lite regn också för den delen. Det absolut lyxigaste är att få göra det med ett gäng favoritkompisar. Saknar såklart massa stjärnor från min triathlon-himmel hemma i Sverige men ni var med i tanken!
Träningen har funkat finfint och känslan är grym! Kroppen har hållit ihop fantastiskt och trots en del hårda pass känns benen softa och jag känner mig pigg. Det är lite det som är utmaningen med läger; att hålla ihop. Vem som helst kan träna massor, men det gäller att inte behöva bli sjuk och sliten på kuppen. Då har man inte skött korten rätt utifrån sina förutsättningar. 
- Ordentligt med sömn - viktigt. 
- Att stressa sliter. 
- Att få i sig ordentligt med kvalitativt käk är viktigt. 
- Och så träning i olika intensiteten med massa vätska i värme är viktigt. 
Säkert massa mer grejer som är viktigt som släppa spänningar i musklerna, öka blodcirkulation, stretch och teknik mm. I korta drag är det strålande med en träningsplan för att inte träna för mycket tror jag, återhämtning ska in och att ha kul är viktigast.
Dagarna på lägret brukar börja med kaffe kl 7.30 följt av sim i havet. Jag sätter ingen klocka på ringning och vaknar jag inte förrän senare så går jag ner då. Älskar att inte planera för mycket eller behöva passa tider nu när jag inte måste anpassa mig till andra hela tiden. Mycket värt att bara få göra det man känner för. 
Efter simmet som är helt overkligt härligt så är det ordentlig frukost i solen eller matsalen. (Huggsexa om platser i solen tar inte fram det mest smickrande hos folk ;)
Sedan blir det att förbereda sig för cykling. Aldrig stressigt mellan aktiviteterna. Det tycker jag är asskönt. Varför gå upp svintidigt när man har hela dagen på sig?!
Blåsten på ön är ju inte drömläge men för min del har jag vant mig lite sedan första året och har fått till ett gäng riktigt grymma timmar i sadeln. 
Det blev kanske 30 mil cykel och 5 mil löpning samt simning i havet varje dag.
Ni är det back on track i vardagen  och jag har allt annat än tröttnat på träning. Nu ska det fokas cykel (som jag tjatar om varje år) och löpningen är nog redo att trappas upp lite. Jag ska ta det lite lugnare på cykeln t o r jobbet om dagarna och räkna den biten enbart som vardagsmotion, tillsammans med mina 12000 steg såklart :)
Vardagsmotion och att röra på sig varje timme är viktigare för hälsan än gymet!
Hörs snart!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-03-26 22:44


Annons

Cykeltankar

Upp på sadeln i morse! Inte lika soligt som igår men kändes ändå härligt i lätt duggregn och LJUS! Dagsljuset gör under för psyket och dugget gjorde under för andningen då man slapp andas in halva Sahara över Tranebergs bron. Längtar efter att dammet sopas upp så vi slipper grus i lungorna. Faktiskt väldigt dåligt för kroppen...

När jag började trampa kände jag hur sjukt skönt det är med utvilade ben och känslan av att träna med pigga ben är ju något helt annat än när slitaget skapar känslan av stolpar som kämpar sig fram i tjockmatta.. Lång natt och horisontalläge i soffan gör under bara på en dag.

 

Glad i hågen cyklade jag på, utan att lyssna vare sig på musik eller bok, men fick ändå låten "That don't impress on me much" med Shania Twain.

 Började tänka på vad jag imponeras av. Och vad jag ger blanka faan i.

 

Kraftiga motorer, dyra material, glittriga assecoarer och inredning kan man inte förvänta sig att jag kommer dregla över. Jag gillar visserligen kvalitet, men det ska fylla en funktion, vara rimligt och praktiskt. Gillar stenhårt smarta uppfinningar och roliga idéer som underlättar livet. Men annars ska det bara vara mysigt och hemtrevligt :)

Träningsmässigt tycker jag om teknik och bra grejer för motivation, men jag kan imponeras lika mycket av en person som tränar 2 timmar i veckan och har urusla prylar som jag kan imponeras över en atlet som tränar 20 h/vecka med top notch kitet.

Det handlar för min del om inställning.Tänk en ensamstående mamma med heltidsjobb som tråcklar in några korta lunchpass i veckan och cyklar till och från jobbet, med ett glatt humör över att hon får till det, och som är tacksam över vad hon har, att hon är frisk och har glada barn. Henne imponeras jag av! Eller pappan som åkt på en skada som satt p för favoritsporten, men som hittar nya vägar till träningsglädje. Han är grym! Lika grym som han eller hon som siktar högt och måste lägga all kraft och mental styrka för att ta sig mot ett mästerskap.

Alla som gillar läget utefter sin situation, sin förmåga och sina individuella tillgångar hyllar jag!

 Jag avskyr gnäll, missunnsamhet och bittra toner. Jag förstår givetvis att folk har det knepigt ibland, men det har alla. Lycka är relativt och inte knutet till materiella ting utan till inställning. Ok, vissa kommer tänka: Lätt för henne att säga som har det så himla bra. Absolut! Men jag jobbar ständigt med det mentala och försöker göra det bästa av alla situationer. Försöker lösa livets ständiga pussel. Ingen (allra minst jag) vinner på att jag ger upp eller surar. Livet är jobbigt men man behöver ju inte göra det jobbigare än nödvändigt. 

Så, om ni är missnöjda med livet för tillfället, försök tänka på att vara glada för det ni har, inte sura för det ni INTE har. Ta vara på de förutsättningar ni besitter på bästa sätt.

Klaga inte över en situation som du faktiskt KAN påverka och göra något åt.

Hitta inte fel hos andra, uppmuntra och ge komplimanger istället.

Och snälla, unna andra människor framgång utan att bli avundsjuk. Det är så himla osexigt! De flesta förtjänar faktiskt det de lyckas uppnå och ska ha en klapp på axeln för det.

"Everyone fights a battle that you know nothing about. So be nice to everybody. Always."

Puss på er!

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2015-03-10 17:28


VO2 max-test och Gubbzonen!

Jag älskar siffror, kurvor, staplar och diagram!

Idag gjorde jag nya färska tester på Aktivitus i Solna för att få fram mina optimala träningszoner. Vi gjorde det grundligt, ordentligt och med avslut testade vi VO2 max.
Genom att mäta syreförbrukning med en mask får man fram en siffra på mängd syre man kan använda och den siffran i relation till ålder, kön och vikt ger ett testvärde som visar ett betyg. Det kom en skala från sopigt till superior där superior för kvinnor 39 år hade testvärde 43,9.
Allt där över är mega-superior och jag hade 56,4.
Det betyder att jag har tränat upp ett mycket stark och stort hjärta och lagt en grund för ett friskt och långt liv. (Ska ju såklart jobba upp siffer-helvetet till Kalla-Style ;)
Jag hoppade av bandet lite för tidigt när siffrorna fortfarande steg jämt uppåt vilket irriterar mig. Hatar när jag fegar ur, men var lite rädd att falla av. Nästa gång ska jag ha koll på pulsen för att veta att jag kan pressa mig lite till. Kul att veta att det finns lite till redan som det är i alla fall och så är det sjukt kul att träna på bättre för att bättra på ännu mer. Alla mål är bra mål!!
Cykel
Jag gjorde också lactat test på både cykel och löpband. Väldigt roligt att testa monarks cykel också. Grymt om man kunde ha en sån hemma! Sjukt proffsig hoj där man kan sätt på egen sadel och styre och ställa in perfekta mått och få perfekt kalibrerade watt. 
På cykeln har jag "fatmax" på 135 bpm och tröskelpuls på 155 bpm. Jag ska hålla långpassen mellan 120-135 bpm, snabbdistans 135 bpm och på intervallerna ska jag lasta på och ligga över 170 bpm.
Gubbzonen är mellan 135-155 bpm. Att träna där ger nada!
Löpning
För löpningen gäller tröskelträning på 170 bpm, som är ca 4.15 fart för mig. Ungefär vad jag skulle snitta på milen i dagsläget. Långpassen ska köras mellan 140-155 bpm som är som snabbast 5-tempo. Måste speeda upp distanspassen en aning.
Intervaller under löpning ska också vara 170 och uppåt. Min maxpuls blev 183. Låter lite lågt i mina öron men för varje år sjunker maxpulsen med ett slag. 183 är fullt rimligt men tror jag kan ha något högre eftersom jag misstänker att jag hoppade av något för tidigt, liksom innan jag började kipa efter andan...
Gubbzonen för löpning är mellan 155-170, alltså min sk mellanmjölkstränings-zon där jag aldrig ska träna då det bara sliter men ger ingen utdelning.
Nu ska det tränas med pulsband och utvecklas av bara helvete!
Fyller år på onsdag och i paketet "som ingen vet vem det kom ifrån"  kommer det ligga pedaler med Garmin Vector och senaste klockan Fenix 3 från Garmin. Vore snällt om ingen avslöjade dess verkliga kostnad, kan bli lätt dålig stämning då, jag kommer hävda att paketpriset är 3000 kr... (Matte tror fortfarande att P3:an som tog plats efter min första cykel, en Nishiki, var en plus-minus-noll-affär. Bara så ni hajar vilken nivå vi ligger på ;)
"If I die, dont let my better half sell the bikes..." 😄

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-03-06 21:18


Min sista fredag!

Har jobbat min sista fredag på kontoret. Kapat av arbetsuppgifter och kör 80% framöver. Hade lite dålig kontroll på hur mycket jag orkade bolla i luften samtidigt. Kanske lite instängd i kvinnofällan... vad vet jag... men huvudsyftet är ändå att jag vill hinna vara lite mer med barnen innan det är för sent. Snart har de flyttat hemifrån och då kan jag jobba hur mycket jag vill. Jag vill inte vara stressad så att jag är en surmorsa man helst undviker. Så vill jag ha tid att gå med barnen i lugn och ro till skolan i alla fall en dag i veckan samt finnas hemma när skolan är slut så som det var förr. Snart vill de ändå inte ha något med mammor att göra så det är bäst att passa på.

Risken med att gå ner ner i tid är att man tror att man kommer hinna med så satans mycket men realist och tidspessimist som jag är vet jag att så inte är fallet. Det kommer fortfarande få sållas och prioriteras. Jag har några lunchföreläsningar inbokade och sånt är asroligt tycker jag. Folk som vill peppa igång med träning, livsstilsförändring eller göra en triathlonsatsning med jobbet istället för den regelrätta bellmanstafetten. Älskar lågan hos folk som är på g och verkligen VILL göra något nytt eller utvecklas.

Snart drar ju swimrunsäsongen igång också och i Hellas kommer det hända grejer. Längtar efter torsdagarna i juni och augusti. Stay tuned för info kring bästa sprint-cupen! Nu är jag på väg hem från fjällen efter fantastiska dagar. Lyxigt att vara värsta skidgänget som drar runt i systemet och har kul ihop. Barnen är inget man behöver oroa sig för längre och jag hann med både Telemark och vanlig skidåkning. Några löpturer och intervaller också. Sovit långa nätter och fikat massor. Precis som det ska vara. Just ja, afterski såklart. Med trubadur som sjöng covers och fick tafatta applåder.

Imorgon börjar nästa träningsvecka och första målet Cannes triathlon närmar sig. Fr o m nu är det 3 sim/vecka som gäller. Känns som jag tappat allt och blir helt slut i bassängen. Tröstar mig med att man snabbt hämtar upp det igen och hoppas det gäller även mig :) Nytt schema kom igår för mars och häromdagen kom också preliminärt läger-schema för Playitas. Älskar! Blev helt pirrig och ivrig och ser så satans mycket fram emot att få genomföra alla passen. Vill visa mig själv att jag kan bli bättre, att jag inte alls är nåt gammalt skåp som tränar för att hålla lederna mjuka. Det är långtråkigt att vara långsam!

Trevlig vecka gott folk! Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-03-01 17:36


Trial and error

Inget är så lärorikt som trial and error

 Sprang hem från jobbet i torsdags och hade dåligt med energi, kände att löpformen var usel, undrade över hur jag kunnat bli så dåligt helt plötsligt och fick gå flera gånger. Jag blev lite nedstämd och trodde den dåliga formen var etablerad. Kände att det kommer bli jobbigt att komma tillbaka, att farten eller känslan skulle bli svårt att hitta.

Allt jag läst mig till var glömt.

Mina egna ord hade fastnat i en power point nånstans och med tunga steg släpade jag mig hem till mamma och pappa och fick middag. Fick torra kläder, ärtsoppa och pannkakor med glada barn och ivrig hund. Humöret blev ju genast bättre men suget efter returen till jobbet i löpskorna fredag morgon var obefintligt. Vaknade med lätt ångest för löpningen och var redan före start irriterad över hur låg medelhastighet det skulle bli.

I början, då jag brukar känna mig helt hopplös som löpare och undrar om det här med löpning verkligen är något för mig, kändes det hyfsat lätt. Tänkte att det är övergående och planerade för hur jag skulle lura mig själv att inte stanna, gå eller hoppa från Tranebergsbron. Men efter en stund höll jag fortfarandet farten, ökade lite och hade klipp i steget (till skillnad från dagen innan då skorna nätt och jämt lämnade marken).

Fick kicka in på en helt ny bana i huvudet och började resonera fram varför det kändes så bra. Löpformen fanns där som aldrig förr men ändå hade det bara gått 12 h sedan den var som bortblåst.

Alltså: Det ligger sanning i de ut-tjatade uttrycken jag och alla förståsigpåare upprepar för jämnan. Men innebörden av alla fraser får mening först när man själv kan tillämpa dem.

 

  • Dagsformen - Inget bull-shit! Alla dagar är inte lika och det är inte du heller!
  • Utvilad - Det GÖR sitt till att ha sovit ordentligt flera dagar i rad!
  • Benen i horisontalläge - Efter en lång natt med benen i viloläge känns sååå mycket bättre för löpningen än att ha suttit på kontor en hel dag. Kontorstid är INTE lika med vilotid. Min tri-kollega Nelker brukar tjata om att ta power naps inför lopp och det ligger mycket i det. Vila det du behöver mest under tävling, make sense!
  • Inte träna för mycket. Återhämtningen måste få en chans. Du måste ju hämta hem det du har investerat. Förbättringen kommer EFTER passet OM du sköter dina kort väl.
  • Lyssna på kroppen. Trist, jag vet, men testa.
  • Prova dig fram och låt dig själv misslyckas. Känn att vissa saker funkar bra och andra inte.

Hur mycket coacher och PT:ar än babblar om hur saker och ting ska gå till så är det ändå den egna erfarenheten som bringar sanning på riktigt i påsåendet. 

Så du som inte kommit igång än; testa och se om det är som de säger, mår man bättre av träning? Och Du som hävdar att trävling inte är något för dig; prova! Gör det på ditt sätt men testa om det kanske rent av ÄR en bra motivationsfaktor. 

Hörs snart!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-02-23 13:41



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Jag kör en IM om året för att hålla igång och må bra. Det är min perfekta nivå för att hålla träningen på den nivå jag gillar. Lite lagom med ångest, så där... Favvolopp är Ötillö och 2012 myntade jag begreppet swimrun, älskar den sporten. Blev Livsstilsförändrings-coach och programledare för ”Aldrig mera fet” i samma veva. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet. - 6 IM-finisher - 4 Ötillö-finisher Instagram





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser