Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Testlopp 5 km

5 km testlopp är bra för att mäta formen ibland. Men vidrig upplevelse. Fast härligt på sitt sätt om man gör det med bästa löpargruppen TT.

Sjukt taggad att bli snabbare nu!

I tisdags var det dags för 5 km testlopp på Bosön. Jag hade fått för mig att jag sprang på 21:43 eller nåt sånt så här års förra året och resonerade att jag ville slå det, men helst hamna på 20:55. Tänkte också att jag för en gångs skull inte fick bränna ut mig i alla ändar första 2 km för att sedan tappa allt och halvdöd släpa mig i mål med usel känsla. Men vad händer om man kommer i mål med bra känsla?! Jo, just det! Man har sprungit för långsamt! Jag håll igen lite väl mycket i början fast jag vet inte om det hade hjälp så himla mycket att ta i mer.. Lite kanske. Till nästa gång, i mars ska jag ha en ännu mer tydlig plan och nu ska jag faan ta mig under de där jävla 20 minutrarna! Alla tips mottages!!!

Tror att 5 km blir pinigt hur man än lägger upp det men jag mår hellre dåligt med ett pers än inte :) Tydligen sprang jag på 20:43 förra året i januari och året dessförinnan 20:01. Sjukt iriterande 2 sekunder kan man ju tycka men sånt blir jag taggad av. 

Avskyr verkligen 5 km eftersom det är så hemskt att ligga på tröskel så länge. Måste jobba på att hantera den känslan bättre och inte fega ur. Måste våga ta steget till nästa piniga nivå och klara av att må sämre. Fegis eller inte men att hålla på och harva i bekvämlighetszoner kommer man ingen vart med ;)

Nu ska jag pusha mig själv hårdare men hålla kvar en del av styrketräningen jag ägnat mycket tid åt senaste månaderna. Hoppas jag har byggt upp lite mer styrka nu för att klara av högre intensiteter och lite mer mängd utan att ta skada. 

Jag har varit på gymet varje lunch ett tag och trivs grymt bra med det. Älskar känslan av att ha pressat de där sista repsen. Men jag kan inte välja kakan och ha den kvar. För mycket styrketräning OCH löpning/cykling så mycket som jag vill går inte ihop. All träning sliter och vid för många timmar säger kroppen ifrån i form av stress-symptom som i mitt fall blir sömnsvårigheter. (Lite gulligt att kroppen tror att jag är i fara, att jag är jagad och behöver all vakenhet som går för att ha uppmärksamhet på hotet)

Livet är ett balans-spel och det gäller att följa reglerna.

Mot friska, starka tider!

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-01-29 16:13


Annons

En cykel för varje humör!

Solovecka!

En vecka med nästan alla pass på egen hand!

Går ju finfint det också, om man har en plan, och om man gillar att hänga med sig själv :) Jag hänger gärna runt med mig själv, tycker att jag är hyfsat soft sällskap. Att simma har jag alltid sett som omöjligt att veva mig igenom på egen hand men förra veckan gjorde jag det två gånger och det gick ju hur bra som helst, så nu behöver jag inte vara beroende av andra för att klämma in simpassen. Framsteg!

Påbörjade också backträningen inför Axa Fjällmarathon med löppass på bandet och 4-minuters intervaller med 15% lutning. Sjukt jobbigt men ganska kul. Gillar att växla in löpbandet då och då. Det blir effektivt och så slipper man halka runt på knixiga underlag.

Men i slutet på veckan gjorde jag enligt boken och lyssnade på kroppen som meddelade att det var på gränsen till för mycket träning kontra sömn och återhämtning. Då kände jag mig duktig som strök två pass och tog det lugnt istället för att trotsa kroppen och åka på sömnsvårigheter. Klapp på axeln ;)

Började istället kolla cykel och lite annat.

Jag har fyra cyklar men känner att behovet av minst två till är stort.

Först måste jag bara köpa cykel för vintercyklingen. Då är frågan om jag ska ha en cyklokross eller en hybrid...? För cykelpendling räcker det egentligen med en hybrid men om jag skulle vilja dra ut på en härlig söndagscykling vill jag ju ha en cyklokross såklart. Och så behöver jag verkligen en MTB med stora hjul... Och en watt-bike eller Monark med massa roliga tekniska funktioner. Och så watt-mätare, nya tävlingshjul och så börjar min P3:a faan se retro ut. Men ok, en sak i taget... 

Måste tänka på vad som är viktigast och då blir det en jobbcykel och ett par hjul till våren. Jag får liksom ta en sak i taget och prioritera.

Och så måste det vara lite rimligt. Vad behöver jag på riktigt, och det
är faktiskt inte rimligt att jag bränner massa stålar på prylar jag
inte nöter ut :)

Vad tor vi om den här som jag hittade på Bikester?!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-01-21 17:08


Flyt i tristessen

Bästa veckan på länge!

Älskar när det liksom går vägen.

Att ha flyt för min del innebär att kunna bocka av alla veckans pass, känna att jag håller, inte vara sur-mamma och inte vara rastlös, samt känna meningsfullhet med jobbet. Jag måste hitta den perfekta balansen att göra mycket men inte så att jag blir för trött, utan bara nöjd. Det här med hund var ju en rackarns fin idé och istället för att knarra runt i huset på kvällarna och plocka och städa för jämnan kan jag gå ut och gå med Sally. Så väldigt mysigt och så kan jag få med mig barn som man kan prata med i lugn och ro eftersom jag inte kan sitta still hemma. Win win! Man behöver ju vardagsmotion även om man tränar mycket och promenaderna har känts välgörande tillsammans med några yoga-stretch-övningar varje dag. Kanske behöver man inte skaffa hund för att få till promenader, men what ever works liksom. (Älskar den där fyrbenta, lena och glada filuren. Hon har stulit mitt hjärta:)

Jobbet i all ära… men det känns ännu mer meningsfullt när man kan utnyttja vägen till och från jobbet till transportträning och gå till gymet på lunchen.

Jag har lyxen att jobba med min passion och håller på med träning, redskap och kost hela tiden men ibland är det ju inte alltid kul att stirra på en skärm i ett kontorslandskap från 8-17. Då gäller det att hitta små mål med dagen. Gäller också att man har grymma kollegor. Har fantastiska Eva bredvid mig. Bättre bordsgranne kan man inte ha, så galet feelgood-person men mysig mumin-dialekt. Tack Eva för att du förgyller min arbetstid! Så har jag CA som jag gymar med, också en triathlet med humorn på rätt ställe och som pushar mig. Sjukt lyxigt! Micke får jag till löppassen med och utan honom vid sidan skulle passet bli hälften så långt och gå dubbelt så långsamt. Vi dissar världen ihop och fäller dräpande kommentarer, love it, men bäst är att rejsa! Alltid några rejs under passen med avslutande kräk-känslor. Effektivt!

2015 blir året när vi trivs på jobbet!

Hitta meningsfullhet i vardagen, skapa små mål varje dag och planera väl så får du till träningen du vill!

Tjing!

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-01-09 17:10


Gott nytt år alla läsare och grymma atleter!

Nytt år, nya mål, nya drömmar, nya chanser!
Man har ju alltid nya chanser men det känns alltid lite extra peppigt med ett nytt fräscht år. 
Jag har monterat upp P3:an på trainern och börjat dra igång cyklingen. 
Det jag har lärt mig är att ett år är kort och går fort så det går inte att ha alltför många mål. Även om man orkar så måste man hinna träna och återhämta sig också. Men livet är ju, som tur är, långt och man har många år på sig att bocka av olika mål, lopp och nya upptäckter. Jag resonerar att jag inte har så bråttom eftersom jag nog är en loppsucker för livstid.
Min gode vän, den underbara Sofie Lantto, ringde igår för att bolla mål med 2015. Lanttosisters och jag har slagit följe sedan starten med tri 2009 och haft galet kul på tävlingar, träningar och läger ihop.
Jag håller tummarna för att Lanttosisters kvalar in till Ötillö och så hoppas jag få med dem till IM Barcelona i början på oktober. 
Senaste anmälan jag skickade in var till Gotland 360 som blir grym cykelträning inför en höst-IM några veckor senare.
Året som gick var förstá året med heltidsjobb på kontor. Det har varit intressant att inse sina begränsningar och fått pussla för att få ihop allt. Tidigare har jag som egenföretagare varit mycket mer flexibel men fördelen med att vara anställd är att lämna jobbet på kontoret. Har också grymma kollegor och så får jag jobba med min passion. För den som inte vet så jobbar jag på milebreaker som är en växandé site för konditionsidrottare. Vi säljer kosttillßkott och energi i huvudsak men breddar sortimentet hela tiden. 
Jag hann ju inte träna så mycket som jag ville. Såklar ;) Så snart jag fick till det enligt schemat så sa kroppen ifrån och jag fick ta ett steg tillbaka. Hela livet sliter på samma konto och för att hålla debet och kredit i balans måste man ta med allt som sliter i sina beräkningar.
Det som jag är mest stolt över under 2014 är min starka insats i Ötillö. Jag har aldrig pressat mig så hårt tidigare och att få känna sig stolt och nöjd är en oslagbar känsla. Jag och Thomas har mycket att jobba på och har mycket tid att hämta hem genom ett gäng enkla åtgärder:)
Också stolt över mitt Marathon i Stockholm som jag persade duktigt på och  gick i mål på 3.21. Kalmar gick dåligt. Asdålig uppladdning med dålig sömn i flera veckor, ryggskott och lite allt möjligt skit.
Det jag ser fram emot mest 2015 är ett ännu snabbare ötillö och axa fjällmarathon. Och massa massa mer förstås. Hoppas ni är laddade för ett fartfyllt, glatt och starkt 2015!
Häng med! Jag ska försöka få in så mycket bra tips jag kan på insta och hoppas jag kan inspirera här på bloggen. Även om man inte tränar som jag gör och har andra livssituationer så kan mina pass, upplägg och tips kanske ge motivation eller inspiration ändå. 
Hoppas det! Nu kör vi!!
Gott nytt år!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-01-01 23:31


Skönt att det snart är över

Jag jobbar på att hålla humöret upp under den perioden på året som jag ogillar mest. Julen är trams tycker jag och mår lite smått illa av allt spel för galleriet överallt samt det groteska överflödet av konsumtion som folk bara tar för givet. Jag uppskattar såklart två veckors ledighet med barnen och försöker så gott det går att pränta in julen som en tid för reflexion och eftertanke. Vi har det så satans bra i vår del av världen och det vi kallar problem är oftast patetiskt larv. Men så är det ju, har man inga bekymmer på riktigt så skapar man dem.

Ja, ja... Är absolut inte bitter men vill inte ha det så uppschåsat. Jag vill inte vara för styrd av andras förväntnignar på hur "det ska vara" utan skulle helst bara vilja sticka iväg med klanen och typ upptäcka något nytt område i naturen. Men nu är det så att min man ÄLSKAR julen! Han har pyntat hela huset med lampor, glitter, ljus och tomtar. Strumporna hänger på sina krokar och syltan och pastejen är gräddade. Det finns ca sju olika sorters glögg hemma och ett gäng juliga bakverk tillverkas varje dag. Jag känner mig lite som gäst i mitt eget hus men det är ganska mysigt så länge ingen kräver av mig att göra massa grejer jag inte hinner. Det jag vet att jag hinner är den viktigaste jultraditionen: "Julaftonslöpet". Som imorgon är 12 km för alla i familjen. Småttingarna har sprungit 10 km som längst tidigare. Nu växlar vi upp både träning och mål för 2015. Måns ska sikta på milen under 40 och göra sitt första Triathlon, Maja ska också testa triathlon och riktia in sig på Swimrun med mig, Otto ska springa lite längre på Tolvanloppet och båda småkillarna ska sätta fina pers på Lilla Lidingöloppet. Beroende på hur bakis föräldrarna är efter Stockholm Marathon så finns Minimaran också :) 

Matte ska springa Kungsholmen runt, Tolvanloppet, Stockholm Marathon, Axa Fjällmarathon, Lidingöloppet och en höstmara i typ Médoc.

Mitt år börjar med läger på Playitas i mars med TT, en halv IM i typ april, Kungsholmen runt, Tolvanloppet, Stockholm Marathon, förhoppningsvis höga kusten Swimrun, Axa fjällmarathon och så årets stora mål - ÖTILLÖ! Det som saknas är en hel Ironman men eftersom min svägerska snott Kalmardagen för att gifta sig så blir det inte så. Sjukt onödigt tycker jag. Bröllop känns såå passé! Men å andra sidan kommer jag kunna göra ännu bättre ifrån mig på Ötillö (läs: jag fick inte strunta i bröllopet;)

Det känns som att jag har svårt att acceptera ett helt år utan en hel Ironman så det kommer nog bli någon på höstkanten, i typ oktober. Älskar ju det! Och självklart är inget ristat i sten. Känns det för mycket har jag inga problem att stryka något men jag gillar att planera året eftter träingskalendern :) 

Nu ska jag ta jullov och lyssna på Tripodden som jag snackade sönder 63 minuter igår. Avsnittet är på ingång och handlar mestadels om Milebreaker och kosttillskott.

Och så ser jag sjukt mycket fram emot Ötillö Galan 30 januari. Missa inte den hörrni! Hörs snart! 

Tjing och väldigt god jul på er! 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-12-23 15:24



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Heltidsarbetande 4-barnsmor, 38 år. Började springa 2007 och föll sen för Ironman. Jag kör en IM om året för att hålla igång och må bra. Favvolopp är Ötillö och 2012 myntade jag begreppet SWIMRUN. Blev Livsstilsförändrings-coach och programledare för ”Aldrig mera fet” i samma veva. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet. - 6 IM-finisher - 4 Ötillö-finisher Instagram





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser