Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Bosön med Månstret!

Sjukt löpglad och mycket piggare!

I veckan var det premiär för inomhuslöpning på Bosön med TT.
Kul men viktigt att vara försiktig. Rätt så slitigt att springa på tartanen med betong under. Jag kör inte för tunna skor och är noga med återhämtningen efteråt. I tisdags var det 5*1000 med uppvärmning och nerjogg. Tänker mig att jag ska få till lite löpskolning och några stegringslopp vid varje tillfälle samt några minuter core efter passet när man ändå är varm och ligger och stretchar. Ska också ha en tydlig plan över hur fort jag ska springa varje intervall för att dra på i mitt tempo och inte dras med i en fart som är för snabb :) Så väldans lätt att fladdra i väg för fort. Även om det går att springa fort så är det ju inte alltid meningen att man ska ligga på max...
Min äldsta son Måns 14 år var med i tisdags och var ett skolexempel på hur det ska gå till. Vettig liten skit! Han låg framför mig men man såg att han höll igen lite. Han körde progressivt varje tusing och lite snabbare varje intervall. Andra tusingen sprang han ett varv för mycket trots att han låg under 4-tempo och verkade oberörd. Då fick han hänga på Sanna som sprang snabbare vi och jag skämtade om att han skulle springa framför henne och låta henne få jobba lite. Trodde inte att han skulle kunna göra det men så såg jag att han ökade luckan till Sanna bakom och han höll sig från 3.45 till 3.40 på sista tre. Sanna döpte honom till Månstret :)
Tänkte på hur Colting sa att han önskade att han skulle blivit pressad att träna hårdare och mer när han var yngre. Jag tvingar aldrig Måns till att göra ett enda pass. Efter att jag fått in honom på löpning sedan han var liten på ett lekfullt sätt har han det som en naturlig del i livet. Han har själv insett hur bra löpning är för välmåendet och vissa dagar när han inte har träning med sin klubb kan man se honom jogga runt i skogen och lyfta stockar på utegymet bara för att han tycker att det är skönt.
Med det vill jag säga att man som förälder inte ska vara rädd att låta barnen springa. När de är mindre kan det vara så att man får knuffa ut dem och dra lite i dem för att det ska bli av men det är så härligt att se dem ånga på och komma in igen med glöd i blicken.
Jag älskar när vi sticker ut allihop och de som är lite snabbare loopar runt och vill man dra iväg för lite fart gör man det och möter upp igen sen. Brukar bli bra fartlek och passar också ihop med lite styrka insprängt i passet. Eller om man har en backe som ger bra intervaller på individuell nivå. Man kan förslagsvis göra en serie med backe upp, armhävningar på toppen, springa ner, upphopp, benböj och skridskohopp. Och så gör man varvet några gånger och kan byta övningar om man vill.
Måns längtar tills han får springa sin första halvmara men han får hålla sig  till millopp tills han vuxit klart. Vid 16 år har jag sagt, men han hänger gärna på långpass upp till 20 km i väldigt lugnt tempo. Önskar jag fått samma push hemifrån när jag växte upp. Så himla bra att vara aktiv som liten, spelar ingen roll på vilket sätt men det vinner man på som vuxen. Barn behöver också BÅDE vardagsmotion, pulsökning och ansträngande utmaningar. Låt dem gå och cykla till skolan eller jogga till aktiviteter. Ibland är det mer en björntjänst att skjutsa barnen. Man tror att man är snäll men det är mer bussigt att låta dem röra på sig och ta eget ansvar. 
fin söndag! 
Kram e

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-12-14 09:56


Annons

"Come on your lazy little lady!"

Var ute på lunchpass igår och lyckades övertala benen att gå med på backintervaller. Behöver ljuset så därför lägger jag tisdagspassen på lunchen ett tag istället för att köra med min grupp i löpargruppen Terrible Tuesdays. Springa med mina träningskompisar ät såklart asmycket peppigare än traggla backe själv i Hagaparken. Men så blev det i alla fall. Uppvärmningen var väldigt jäspig och jag undrade hur det skulle gå till. Men så träffade jag på Rubin med kund och fick in lite fartökning med dem ett par minuter och då blev jag redo. Passet var 60 sekunder backe med fartökning vid 15 s, 30 s och 45 s. Jag gjorde markeringar vid start och dit jag kom första gången och på så sätt visste jag hur långt jag skulle komma varje intervall. Vill växla upp löpningen men måste göra det försiktigt så det fick räcka med 6 reps med joggvila ner. Det blev riktigt jobbigt ändå och när det sved tog jag fram en fras från Rubin som ekar i huvudet när jag sackar: "Come on your lazy little lady!" Minns när han skrek det till mig för många år sedan och hur mycket mer jag kunde ta i då. Bästa Rubin alltså!  Totalt pass 55 min och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att investera lunchen på. Ja, det skulle vara morgon då när jag möter upp Karin Linnersund för vår nya rutin torsdags-löp. Karin är mycket inspirerande tycker jag och det är fascinerande att lyssna på hennes upplägg och tävlingar. Vettig tjej och grymt sällskap :)

I Florida senast genomförde hon sin 14:e Ironman med loppets snabbaste cykeltid i dam-fältet och nästa år blir det ett gäng im för henne. Galet stark!
Årets första julbord avnjöts på Utö i helgen med världens bästa upplägg: Båt från Årsta havsbad kl 9.30, ombyte för löpning i hamnen på Utö, långpass i solen med fantastisk utsikt och finaste miljön tillsammans med ca 40 triatleter. Efter det var det bastu och bärs, glögg på höskullen där fler triatleter och swimrunners mötte upp och slutligen gick vi loss på ett julbord med flera hundra rätter. 
Det blir lätt en tradition! 
Trevlig vecka!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-12-03 22:07


Lyckorus!

Damn vad jag älskar rutiner, regelbundenhet och mittemellanväder!

Just nu är jag laddad och rusig trots att jag är lite trött. Känner mig på G igen efter att jag blev lite seg efter maran i Nice och sprang feelgoodpass på lunchen idag bland vårblommor i dugg. Har också mycket kul på G med jobbet och det är peppigt framför skärmen. Men framförallt har det flyttat hem en fluffig liten valp till oss. 

Allt sedan mina föräldrars gamla hund Ella svischade vidare så har jag längtat efter hennes sällskap och trots annorlunda inställning från min man så gjorde jag slag i saken och hämtade hem en ny liten Ella - fast den här heter Sally. Jag vet, mycket bök med en valp men det är det värt. Klockrent gemensamt engagemang för mig och barnen och sällskapet är astrevligt och mysigt. Förstår att folk har svårt att förstå hur jag som har en del att pyssla med kunde känna mig rastlös, men så var det. Trivs bättre nu med Sally runt benen när jag plockar, fixar, tvättar och lagar mat. Allt blir roligare. Har till och med börjat pyssla i trädgården. Och så har man en anledning till att gå ut och strosa runt med barnen :)

Simingen blir ju lite lidande förstås men planerna för swimrun-dog är storslagna så det tar jag och Sally igen till sommaren. 

Trevlig helg!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-21 16:26


Marathon-travelling

Nice-Cannes Marathon 

Premiär för en ny typ av maror!
Då var det dags att tillskriva sig gruppen Marathon-traveller.
Jag har ju kommit fram till att enda sättet jag har lust att resa på är med tydligt tränings- eller tävlingsfokus.
Alltså var det dags för en tripp till Rivieran. Med ett inledande Marathon, för att sedan känna lugnet och njuta av en paus från alla måsten för ett par dagar.
Både jag och matte har kommit dit att vi vet att en mara klarar vi alltid. Det gäller bara att förbereda sig på att tiden inte är fokus och att om man inte är toppad så blir det resultat utefter det. Inga konstigheter men det är lite svårt att gilla läget.
Fast det är dags att vänja sig vid det för det är ett grymt upplägg det här med Marathon-resor. Helt plötsligt är jag sugen på att se fler platser i världen genom Marathon. Nytt sätt att springa, och ganska skönt att slippa press på tid. (fast det faan så mycket roligare att gå i mål med ett pers). Stockholm Marathon i år blev på 3.21 och igår blev det målgång i Cannes 3.37. Tror jag kan lära mig en del av gårdagen och sedan anamma på snabbare lopp framöver. Gjorde allt rätt igår; sprang efter förmåga, åt och drack bra men måttligt och fick varken kramp eller ont i magen. Lite fegt sprunget kanske, men som sagt; fokus var upplevelse och framförallt lunch/middag efteråt utan att vara trött eller må illa.:)  Jag var pigg, glad och hungrig som en varg. Perfekt!
Kände mig stolt under loppet. Stolt över alla som är så satans duktiga och springer och tar ansvar för sin hälsa. Marathon över världen är riktigt grymt. Nästa år blir det Médoc eller Lausanne.
(Jag antar att det får bli två maror om året, en där jag ligger i och persar och en feel-good-mara. Det går ju inte att sudda ut tävlingsnerven helt ;)
Idag ska vi inte göra nånting!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-10 06:12


Jävla idiot!

Blev sjukt irriterad på generalsekreteraren för Friskis & Svettis igår.

Peter Wigert som han heter är verkligen ute och cyklar och man undrar ju lite om han är rätt person på sadeln... Läs artikeln här

Han uppmanar till minskad träningshets genom att "alla aktörer i träningsbranschen kan bidra till att minska träningshetsen" detta ska ske genom att minska exponering av "fysiskt krävande långlopp som exempelvis ”Ö till ö”" som han tycker " får oproportionerligt stort medieutrymme."

Okej, så fotboll, trav, hockey, tennis, golf är ok att visa? Men inte bedrifter som vanliga elitmotionärer åstakommer?

Även om jag jobbar för ett företag som säljer energi och kosttillskott för konditionsidrottare och därför är lite partisk så är jag också coach och hälsoinspiratör. Jag blir lycklig av känslan att jag lyckas få folk att träna mer. Att inspirera andra ger inspiration tillbaka och jag får upp ännu mer glöd för mitt fortsatta stretande. För är det någonting jag lärt mig så är det att man MÅSTE träna och röra på sig minst en timme om dagen för att fortsätta fungera. 

Ska vi då plocka bort all sport som kan riskera att förminska människor? 

Vi är många motionärer som inspireras av enastående prestationer. Det triggar till att göra mer, inte lägga skorna på hyllan. Jag var en helt vanlig morsa för 7 år sedan som joggade 10 min och hade många kilo övervikt. Enastående prestationer som en målgång i Ötillö eller en Ironman kan nog få folk att sätta en individuell dröm i verket. En egen dröm på sin egna nivå, men med inspiration från duktiga idrottare och motionärer runtomkring. Stora problemet är i så fall träningshets kopplat till utseende snarare än prestation.

Känns ju helt hopplöst att försöka uppmärksamma triathlon, löpning och swimrun mer om folk på höga hästar uppmanar till motsatsen. Jag är av åsikten att just de sporterna är grymma att uppmärksamma mer just för att fler kan identifiera sig. 

 Jag kommer som individ och genom mitt jobb fortsätta inspirera till träning och litar till människors egna kapacitet att sålla i medieflödet. Vi lyfter fram både elit och motionär. Det finns utrymme för alla i träningsvärlden! Vill man så kan man. Men det är var och ens egna val.

Det var bara det :)

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2014-11-05 15:57



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Jag är triatlet och hälsouppmuntrare med ett hjärta som slår extra för swimrun. 2012 så myntade jag begreppet SWIMRUN samt blev Livsstilsförändrings-coach och programledare för ”Aldrig mera fet” på TV3 play. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet . Jag representerar det folkliga triathlon och går igång på att få med fler folk på tåget – Kan jag, kan alla liksom! - 6 IM-finisher - 4 Ötillö-finisher Instagram



Etiketter


  1. > Om mig

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser