Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Läger

Kick off 2017
Nu har jag vilat klart även fast jag sprungit ganska mycket. Men jag har kopplat bort triathlon sedan Kalmar och nu saknar jag det och ser fram emot att dra igång sim och cykel igen.
Och vad passar bättre än ett läger på åtta dagar i Thailand? Ett läger med fokus cykel i ljumma vindar och simning under bar himmel. Ladda batterier en masse!

befinner mig på en sportanläggning mitt i djungeln. Här bor man som en kung och har all möjlig träning runt knuten. Sjukt lyxigt och lite svårt att ta in nästan. Kan man få ha det så här bra? Får man verkligen lämna alla plikter för en vecka och bara tänka på sig själv? Tydligen eftersom jag är här så då är det väl bara att suga ut allt som går av semestern och njuta för att komma hem som en riktigt fullproppad solcell full av energi för julstök, slutprov och jobb. Typ...

Cyklingen är magisk och funkar finfint trots 40 grader och sol. Bara man får i sig ordentligt med energi, vatten och elektrolyter samt har solskydd så klarar man sig bra. Vinden fläktar ändå lite. Måste också säga att bilisterna och trafiken över lag är ödmjuk. Så skönt att slippa hetsiga bilister som sprutar spolvätska, tutar eller passerar för tajt. 

morgonen börjar med sim 7.30 i 50-meters bassäng och Coach på kanten. Sen frukost på det och så ut på cykeln. Inga tider o passa utan man gör som man vill med vila och lunch efter rundan för att sen ta en löpning eller en sväng till stranden med massage. Svårt trevlig tillvaro. Massa trevligt folk att hänga med och så är folket på orten så trevliga och hjälpsamma. Har ni inte köpt julklappar än så boka ne resa hit! 

Upplevelseklapp! 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-11-24 17:33


Annons

Race report

Vaknade i fredags morse med kli i halsen. Typiskt. Har ju fått så förut och det är lite kroppen som spelar en ett spratt. Den här gången kändes det dock som äkta vara. Fick en karta virus-killers av en läkarkompis och höll tummarna. Försökte att ta det så lugnt det bara gick och så fick jag skiten att vika ner sig. Puh! Såå sjukt trist att behöva vaska en mara på rivieran för lite ont i halsen. Ville inte för allt i världen bli snuvad på den här målgången. Galet härligt att få sitta och äta o dricka gott när man kört ett lopp. Då är jag som minst rastlös :)
Ett minus var att jag inte hunnit få till några långpass, men jag tänkte att det nog inte gör så mycket för jag har ju ändå fått till ett antal bra mil under hösten. Aj aj aj så fel jag hade. Vem försökte jag lura? Det behövs både intervaller, tröskelpass och distans för att springa en mara hyfsat behagligt. Det vet jag ju... Nu fick jag smaka på vad obehaglig löpning heter på riktigt. Jävlar vad ont det gjorde sista 12! Men som man bäddar får man ligga... Och det tar jag med mig in i 2017: Fuska aldrig mer med långpassen!

Vi (jag, matte, Henke o Kristina) kom ner till nice på förmiddagen och drog direkt in till stan för att hämta nummerlappar. Otroligt härligt att sitta i solen och vädret var på vår sida hela helgen! Expot var flyttat in till stora torget av säkerhetsskäl och det var noggranna kontroller av allt och alla som skulle in. Helt sjukt hur event och alla människor ska behöva anpassa sig efter terror-risk. Fruktansvärt mycket pengar för att skydda sig mot ett fåtal avskums-människor som vill förstöra.
Starten var också flyttad till stadion för att kunna inhägna alla startande fram till startportalen.
Vi bodde i Cannes och tog tåget kl 6.17 till nice på söndagsmorgonen där vi slussades upp till stadion med bussar. Gick väldigt smidigt och väl inne hade vi god tid på oss för uppvärmning, toa och lämna in påsar och så gissade vi våra tider på en lapp. I starten hedrade vi offren från 14 juli och bataclan för ett år sedan. Tror inte ett öga var torrt när nationalsången spelades. Fin stämning och vi var väldigt peppade när starten gick. Tyvärr råkade vi hamna i långsam startgrupp och det straffade sig big time genom kryssande under typ 30 km. Första kilometrarna tog vi det hyfsat lugnt och sen trissade Kristina upp farten och jag hände på. Sen satte jag på musik ett tag och verkade öka lite. Vid 10 km kom matte ikapp och hade raketbränsle. Han drog ifrån men jag vågade inte haka på. Kände att det kommer nog straffa sig... Däremot hittade jag en parhäst som jag synkade med. Han sprang lite fortare än jag, precis den draghjälpen jag behövde. Hade bra känsla till till 27 km men då var det som att rullgardinen drogs ner. I med energi!! Funkade ok och till 30 km höll jag ihop planen men då började jag få så satans ont i benen. 12 km kändes oöverstigligt och jag tampades med håll och en enorm vilja att gå. Höll mig dock löpande men fort gick det inte. Vid 35 km kom Kristina ikapp och då var det som att hon tankade på energi så jag kunde öka något sista 7 km. Just då var det svårt att föreställa sig att springa 7 km till men allt går ju... Banan var 400 m för lång och det var de längsta 400 m i mitt liv. Men till slut passerade jag äntligen mållinjen på 3.40 (3.39 vid 42,2) Jag hade gissat på mellan 3.30-3.45 utefter min form :) 

I mål hittade jag min grymma man som kommit in 6 min före mig och klarat loppet strålande utefter sina förutsättningar med två mc-olyckor senaste månaderna... Stolt över honom! Och så fantastiskt glad att få med honom på marathons. När jag kastat mig ner mot en Palm och bara ville krypa ur kroppen så kom Kristina som också gjort ett makalöst lopp. Hon födde barn i mars! Fatta starkt! Sån förebild och hjälte.

Efter återhämtningsdryck (som höll på att vända upp igen), dusch och en halvtimme horisontalläge på sängen så kom äntligen belöningen: Ostron champagne och moules på världens härligaste ställe! Sjukt trevligt och värt!

Rekommenderar varmt den här maran. Så mysigt höstevent och bra sätt att resa på. Vi hade otroligt fint väder med sol fast inte för varmt och stämningen var väldigt glad och hjärtlig. De var dock dåliga på sportdrycks-fronten. Bara sportdryck vid 20 km och 30 km. På resten var det bara vatten och fruktbitar. Några med cola i slutet. Så jag är glad att jag hade med mig en gel för varje 5 km. Fick i mig alla gels vilket brukar vara svårt mot slutet. Bra helg helt enkelt!

Nu är det löp-vila men om en vecka bär det av till Thailand. Där ska jag tanka D-vitamin, simma i öppet vatten och cykla cykla cykla. Kommer bli grymt som uppstart till nya träningsåret 2017. Då ska det persas på maran minsann. Stockholm marathon 3.20!!!


Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-11-15 15:46


Fyra dagar kvar!

Nedräkning pågår till Nice-Cannes Marathon på söndag.

Usch... SÅ jobbigt att vänta på dagen D. Vill ha det gjort på något sätt. Vill veta vad jag har i benen, försöka bevisa för mig själv att jag inte är värdelös och så vill jag andas ut och slippa tänka på att inte bli förkyld, stuka en fot eller bli sliten av all företagslöpning mm. Just nu känns själva löpningen på 4,2 mil som the easy part...

Fast ändå inte... lite rädd också för löpningen. Det är ju sååå långt och jag vet hur jobbigt det blir efter 35 km. Men jag vet också att den här känsaln av olust dyker up varje gång inför lopp och så vet jag mycket väl att adrenalinpåslaget under tidtagning gör mig stark, målmedveten och tålig. Det är svårt att förstå och sätta sig in i även om jag gjort det så många gånger, jag upprepar mantran och skriver upp hur det har känts för att minnas tjusningen. För hur många gånger har jag inte frågat mig själv what the f**k jag håller på med? Nu säger min hjärna att jag inte ska anmäla mig till ett enda lopp 2017. Det får vara bra så här! Nu är det klart! Men det är inte min riktiga röst som pratar, det vet jag. För på söndag kväll vet jag att jag kommer sitta och rota i en krabba med Kristina, henke och Matte samtidigt som vi pratar om vilken mara vi ska köra näst år :)

Ja, ja..babbel babbel babbel

Hur laddar jag upp då?

Jo:

  • Månd-Onsd: lågt socker- och kolhydratintag.
  • Torsdag - Lördag Lite extra inlagring i form av sportdryck eller något annat kolhydratrikt. (Inga problem! Tänker mig biskvier;)
  • Söndag - Vanlig frukost 3 h före start samt lite sportdryck och extra elektrolyter (resorb). Sedan kommer jag inte äta eller dricka något mer före start för att inte ha något i magsäcken i början. Däremot börjar jag dricka sportdryck redan vid första vätskestationen samt har några gels med mig.

Måndag - Tänkte korta backintervaller 10*20 s + 2*6 min tröskel istället blev det en date med kiropraktor för att jag äntligen skulle ta tag i ischias-trasslet som trycker på under längre cyklingar. Kiropraktorn kändes inte som en person med särskilt stor förståelse för hur en träningsmanniska tänker och lever. En riktigt klumig jävel som siade och hade sig. Kom inte med några gissningar om utslitna diskar till en person som lever med löpning! Självklart var ett marathon inte del av hans idé på behandlingsplan... Sucker!

Tisdag - Vila. Så när som på ett coach-pass på morgonen. 

Onsdag - Företagslöpning på lunchen i snödrivor

Torsdag - Företagslöpning på lunchen

Fredag - Företagslöpning på lunchen

Lördag - Resdag. Hämta nummerlapp och förhoppningsvis komma i säng i tid.

Söndag - Marathon! Frukost kl 5.00. Tåg från Cannes till starten i Nice. Kort uppvärmning i form av lätt jogg, dynamisk rörlighet och två rusher i startfållan för att få upp pulsen. Start kl 8.00. Mål kl 11.29 tänkte jag. Snacks och en öl på hotellet kl 12.15. Skaldjursplatå och bubbel senast kl 15. En sen middag. Barhäng. Bra kväll i goda vänners lag helt enkelt :)

Matte föreslog att vi skulle växla mellan två farter varannan halvmil. Bra idé! Så vi börjar första 5k i 5-fart och växlar upp till 4.50 nästa 5k....osv Så får vi se hur länge det håller. Som vanligt har jag alldeles för höga tankar om mig själv och min egen förmåga och prestation och tror mig kunna få till en negativ split och inte alldeles för långt över pers :D Man vet ju aldrig ;) (eller alltså... det vet man, men ändå..) När jag väl gått i mål skiter jag fullständigt i tiden om det gått långsamt. Har det däremot gått över förväntan blir det ju en extra skumpa. Men en målgång är ju alltid en målgång och genererar bra känsla och tillfredsställelse vilket som. Man älskar ju att få känna sig lite dränerad och tömd på energi liksom. Det händer ju inte alltför ofta. 

Wish me luck!

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-11-09 16:28


I am just warming up!

Vi måste välja sida!

Det är nu vi står i valet och kvalet. Ska vi låta hösten ta oss och låta tröttmössan åka ner eller ska vi kämpa emot och hålla oss över ytan för att komma ut ur dessa mörka månader med hedern i behåll och färg på kinderna?

Ha!

Klart vi väljer att ta sikte på målen bakom mörkret!

Klart vi målar upp en plan för hur vi ska lägga varje vecka på plus-kontot i träningsbanken! 

Klart vi hittar tiden och träningskompisar att hålla axel mot axel genom disiga kilometrar, på stillastående cyklar och över svartvitt botten!

Vem vill vara tröttare än nödvändigt och dessutiom ha trist på vägen?! Inte vi! 

Vi ska hålla oss till planen. Vi ska göra passen som vi bestämt att vi ska göra och vi ska följa vår utvecklingskurva upp mot höjderna vi klätrar mot. Så det så!

Nu har nog de flesta vilat upp sig efter säsongen och det är dags att ha planen skissad för 2017. Vilket/vilka huvudmål? Vad kan man ha för målstolpar på vägen? Hur ska jag lägga upp planen? 

Jag kommer sikta mot Stockholm marathon med några millopp och en halvmara under våren. Tyvärr lyckas jag inte pricka in någon hel Ironman då alla krockar med konfirmationer, födelsedagar, bröllop o annat trassel men jag låtsas att jag ska köra IM sydafrika alternativt Hamburg så kanske jag kommer loss när det väl närmar sig. 

Jag har tränat på halvfart under några år pga hälsan och sån skit men det känns på något sätt som att jag ser ljuset i tunneln (har nog upprepats en del :) och kanske är på väg att få balans igen när det gäller mina värden. Hoppet är seglivat!!  Kan se tillbaka och tänka att det kanske inte alltid är smart att ha som mål att göra en hel IM varje år just för sakens skull... Men har jag sagt att jag ska göra det så vill jag göra det och med tanke på hur jag mått så är jag ändå lite stolt att jag lyckats pressa ur mig det jag lyckats pressa ur mig även om det inte gått fort. Allt jag gjort har jag gjort som i sirap. Men nu vill jag gärna få ut lite mer av loppen, om jag kan. 

Varför vill jag göra en hel IM varje år?

Jo, när allas vår fina, inspirerande och grymma triathlon-kamrat Lena Karlsson tragiskt omkom i en cykelolycka ville jag fortsätta med en IM om året under parollen "race with a smile" i Lenas ära. Hon stod för allt som jag gillar med sporten. Hon var alltid glad, ödmjuk, stark och målmedveten. Jag vill aldrig glömma att triathlon är träning för att jag älskar det, att det är för att hänga med grymma människor och gemenskapen och för att pressa sig över sina gränser tillsamamns med likasinnade. Triathlon handlar inte bara om topp-prestation utan om ett sätt att leva också och att prestera utefter sina förutsättningar och sin förmåga. Nu tror och hoppas jag att jag har förmåga och förutsättningar att komma tillbaka till IM-simning under 1.10, fixa cyklingen under 5.45 och göra maran sub 4h. Sen om det blir så får vi se... Målbilder fyller sitt syfte hur som liksom :D

Först ut blir att se om jag kan springa en mara mellan Nice och Cannes nästa helg. Fixar jag inte under 3.21 nu så har jag bra fokus till Stockholm marathon 4 juni 2017. Men jag borde åtminstone klara 3.30. Målgången blir en skön känsla vilken tid det än slutar på och maten och bubblet efteråt kommer smaka ljuvligt!

Nu fightas vi tillsammans mot hösten och tutar på så att vi är ordentligt starka när vi drar igång 2017!

Tjing tjong!!

/Erika

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-11-01 18:08


One, two, stretch

Behöver komma igång med simningen och förra veckan drog jag på mig baddräkten för att börja räkna kakelplattor igen. Året som gått har inte blivit så värst sim-berikat och det skulle kännas bra att hitta tillbaka till bra simning. Tänk vad fort det går att tappa formen. Trodde knappt att jag skulle orka simma 200 m i sträck... Kanske bra att känna botten-nivå för att man ska vilja undvika att hamna där igen. Men jag har känt mig stressad över simningen för den kan ta lite lång tid och jag har värdesatt mina få sovmornar för högt för att sticka iväg i ottan på helgerna. Men nu tror jag mig vara både pepp och pigg nog för att sticka iväg några tidigar mornar eller hitta en lunch i veckan när jag inte kör företagslöpning. Allt går ju i perioder, en känsla eller situation är ju sällan konstant. Yttre och inre omständigheter ändrar hela tiden förutsättningar för form och träning och nu kanske jag är i pigg-period :) ....för att säkert hamna i en trött-period igen men man vet att det går upp och ner med det mesta och inte värt att känna hopplöshet. På't igen ba!

I torsdag fick prova på Coach annas omtalade metod med att ha undervattenshörlurar på mig under passet. Så sjukt bra! På fler plan:

  • "Hörlurarna" sitter som plattor på hörbenen för bästa ljudupptag. Alltså inga trassliga grejer med sopigt ljud som ska in i vattenfyllda hörselgångar. Det här systemet från Olanderswim funkar som hörapparater.
  • Gör så att tränaren kan ge direkt feedback medan man simmar.
  • Kan ge instruktioner under aktiv vila.
  • Och så får man sällskap under hela passet :)
  • Jag gillade att höra när Coach Anna pratade med de andra deltagarna också för alltid påminns man om något.

Det var skönt att få starta upp med ett inte alltför hårt eller långt simpass också och så fick jag lite att tänka på såklart. Bla att sträcka ut ordentligt när jag andas; one, two, stretch. Bra att lägga in i teknikdelen. 

Förstår verkligen hur det känns nu, när folk pratar om att de inte sprungit på länge och ska komma igång. Det ÄR extremt jobbigt att komma igång igen men det är bara att starta lite lugnt och långsamt och därefter öka på fart och distans vecka för vecka. Går inte att ta vid där man slutade. Det vet jag nu i praktiken... Puh! Vad tungt det var. Men om det går att hitta tillbaka till löpning hyfsat snabbt går det väl att hitta tillbaka till simningen. Så blir det cyklingen härnäst, efter marathon om mindre än 4 veckor. 

Hoppas ni också har roliga mål framför er! Ma behöver ju massa kul att se fram emot samt mål som motiverar till att varje pass blir av. Tråkigt att gå i mål och veta att man kunde gjort lite mer. Roligt att gå i mål och veta att man gjorde varje pass man bestämt och resultatet blev det man förtjänade... (bra eller dåligt;)

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-10-17 14:52



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Triathlon-frälst 4-barns-mor med ambition att bredda sporten och inspirera fler att ta steget till att anmäla sig till ett lopp! Står bakom begreppet Swimrun som jag arrangerar i Hellas. Löpcoach för Urban Tribes och PT.



Mest lästa


  1. Race report
  2. Läger


Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser