Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Ötillö - race report

Ötillö 2014

Oj, oj, oj, vad man ska respekt för det det loppet! Verkligen ingenting man ska ta för givet att klara av bara för att man är i fin form. Allt kan hända! 
Ötillö - Swimrun World Championship startar i Sandhamn. 118 lag startade och skulle ta sig över och mellan 26 öar. Totalt är löpningen 65 km och simningen 10 km och man tävlar i lag om två. Löpningen är inte löpning egentligen utan mer som en hinderbana. Målgång på Utö. Den största utmaningen är nog en halvmara som ska brännas av på Ornö efter redan 50 km stök och bök bland klippor och skär.
 
Jag var så glad på morgonen för att vi klarat oss till startlinjen. Bara där har man ju vunnit över höstförkylningar, magsjukor, småskador och sliten kropp efter Kalmar. Vi hade ändå total kontroll över det vi kunde rå över och när startskottet gick 05.55 så kände vi oss starka och upprymda. 
Jag tänkte inte på hur kallt det var i vattnet förrän vi kom upp efter första och längsta simningen. Shit! Yr som ett as och utan känsel i fötter och händer försökte jag hålla balansen på hala klippor och samtidigt komma fort framåt för att hålla jämna steg med Thomas. Där kände jag att kylan skulle kunna komma att bli ett problem som man inte kan rå över.
Värmen kom tillbaka efter lite löpning men balansen var kajko och jag ramlade flera gånger. Ytterligare ett problem som skulle kunna sätta p för målgång.
En vurpa gjorde satans ont då jag landade på rumpan och kände att höften inte riktigt ville vara med på noterna längre och ena handleden stukades. Shit! Tänkte jag, ska en löjlig vurpa plocka av oss? Men jag tror kylan i vattnet bedövade och efter en stund var det inte mer med det. Nästa sköna ramling kom på grusväg, åkte över rullgruset i ett moln av damm med båda handflator, armbåge och knä som sköldar. Så ovärdigt alltså! Men mest ytliga sår som snart skulle få tvättas. 
Vi var flera mixlag som tampades och Thomas hetsade på. Jag kände på flera ställen att det gick för fort och fick hålla tillbaka Thomas. (Jag väggar mot slutet om jag tar ut mig i början.)
Det extremt bökiga terrängen gör inte direkt att kilometertiderna sätter rekord. Helt sjukt vilken terräng man tar sig fram över! Men också tjusningen med det hela: Det är ett av världens hårdaste endagarslopp och ska inte vara någon dans på rosor. Vi sprang fel på ett ställe, inte mer än 2 min sinkade men det räckte för att två mixlag skulle gå om oss. Faan! Vi matade på och gick om det ena igen men efter en stund när vi förberedde oss för att komma i vattnet hittade vi inte ena mössan och fick stanna, rota och springa tillbaka för att sen upptäcka att den låg innanför Thomas dräkt. Då gick de förbi igen. 
Men tji den som ger sig. Vi gick om igen och sen tog vi även det andra laget. 
Under första hälften var det Thomas som var den starka av oss, han drog mig och jag kände mig ganska sliten några timmar in i loppet. Fasade för halvmaran på Ornö men slet på. Det är helt sjukt att tänka sig springa så långt när man känner att man liksom redan är stel, sliten och har ont. 
Vi kommer upp ur vattnet på Ornö samtidigt som det franska mixlaget och drar iväg innan vi kabbar ner dräkterna för att få lite försprång. Då går Tomas in i väggen. Han tappar allt och ser stjärnor. Från någonstans får jag energi av det och kände att nu hänger det på mig. Jag sätter Thomas i linan bakom mig och börjar dra. Tvingar honom att ta gel, dricka och vi håller farten uppe. Nu var det min tur att ge tillbaka. Franska laget kommer om men jag ser att killen i laget är väldigt trött och av det får jag ännu mer kraft. Vi passerar dem för sista gången och ligger 3:a. Men inte slappna av för det. Under resten av loppet känner jag att vi är jagade av både franska och finska laget och vi måste framåt, framåt, framåt. 
Våra tidsmål hade vi som i en liten ask och på södra Ornö hade vi bestämt nå 16.15 men var där redan ca15.40. 
Jag hade inte vågat tro på under 11 timmar på riktigt men väl på Utö känns det verkligt. Inga mixlag inom synhåll och Thomas hängde på i linan med ett pannben som är det starkaste jag sett. Även om jag drar så är det ändå hans ben som springer, och att han kom i mål är makalöst. Vi gick i uppförsbackarna och sprang till sist i mål på 10.53 och knep 3:e platsen i mixklassen. Plats 30 totalt av 98 lag som gick i mål. Sjukt glad och stolt över vår insats! 
Tack alla ni som hejade efter banan, det gav massa energi! Tack alla som lyckönskat oss i olika medier och mega-tack till Michael Lemmel och Mats Scott som arrangerar det här fantastiska loppet Ötillö - Swimrun World Championship! Och tack alla fantastiska funktionärer!
Respekt till alla som tog sig i mål eller gav det ett försök. 
Fick frågan vad som är värst; en IM eller ötillö? 
Ötillö är hårdare som prestation men också roligare då man är två hela tiden. En IM är sologrej och jobbigare på det sättet, men ändå något som alla hyfsat tränat folk kan ta sig igenom. Ötillö är inget man tar sig igenom utan rejäl förberedelse.
Tack tack tack Thomas för grymmaste lagarbetet! 
Nu ska jag stappla till frukosten. Så satans sliten! Lägger upp bilder senare :)
Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-09-02 06:55


Annons

Högt blodtryck

Högt blodtryck Drabbar:

Överviktiga

Diabetiker

Heavy drinkers

Stillasittande

Och mig

Så sjukt gubbigt alltså. Nu väntar jag på portvins-tå och gubb-vad.

åtgärder: Livstilsförändring! Ok... Jag läser på lite och konstaterar att jag måste:

- Röra på mig mer

- Äta hälsosam mat

- Drick måttligt

- Gå hem i tid

- Drick te

- Andas djupt

- Ta tillskott 

Jahapp! Skönt då vet jag... Ska alltså öka på träning och motion från 12-15 h, kanske börja med raw food helt ut för att ta det till en ny nivå då eller? Dricka ännu mindre (om det nu är möjligt), gå hem från fester ännu tidigare (svårt eftersom det blir före efterrätten), dricka mer än 1,5 l te/dag, tillskott.... undrar om det finns på Milebreaker.com? Ska satsa på det här med andning kanske? Fast det gör man ju ändå om man får håll!

ja ja ja. Tar tag i det där efteråt. Efter Ötillö! The Grand Finale och Queen of Swimrun! 

Nu är det fokus skärgården på måndag. Jag har knappt rört mig en meter sedan Kalmar för att ladda upp batterierna och återhämta mig till Max. Har inte bestämt vilka skor jag ska ha än och måste nog laga nåt hål på våtdräkten men annars tror jag formen är fin. Det visar sig på måndag. Nytt för i år är att jag kör utan glasögon :) 

Nu ska jag fortsätta hålla mig vågrät. Gillar det läget skarpt. Kan bli en vana. Om jag anmäler mig till fler lopp så blir det ju fler lata uppladdningsperioder och återhämtning. Perfa!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-29 21:54


LYCKA TILL IMORGON!

Lycka till alla hjältar som bränner av Stockholm Triathlon imorgon! Lycka till du som simmar utan våtdräkt för att du inte har någon, och inte tycker att det spelar någon roll! Lycka till du som har lånat grannens cykel! Lycka till du som har joggingdojjor från högstadiet! Satan vad bra ni är som testar för första gången eller har kört förut och ska pressa ner tiden! Kanske har du tränat målvedvetet i ett år inför loppet imorgon eller kanske har du hoppat in med kort varsel, kanske har du antagit utmaningen tillsammans med kompisgänget eller kanske vill du testa den här roliga sporten som växer lavinartat. Vilken anledning du än har för att köra imorgon så är du grym och jag hejjar på dig! Jag älskar att fler upptäcker triathlon och gemenskapen i träning och tävling och jag älskar att det inte bara är hyper-utrustade tempo-hjälmar som kör utan även en och annan cykelkorg och stänk-skärm 

Sista-minuten-tips skulle kunna vara att minimera antalet moment för att inte behöva komma ihåg mer än nödvändigt. Hjärnan är lite dålig på att hänga med i svängarna under ansträngning så man kan ju underlätta lite. 

Gå igenom loppet i huvudet så att du liksom genrepar vad du ska göra. Det är bökigt att hålla på att byta om i växlingarna när man är blöt och stressad - skit i det. Tråckla inte på handskar och håll dig om du blir kissnödig. Det går hyfsat fort att komm ai mål och då slipper du ägna tankar åt hur mycket snabbare du kunnat komma i mål ifall du skippat jackor med dragkedja, baja-maja och eventuella virrigheter.

Ta det lugnt och ha framförallt roligt. Känns det jobbigt och tungt; le ändå och hälsa på publiken så blir det härligare. Tänk på att känns det botten så vänder det strax, kroppen går i vågor och känslan går upp och ner med jämna mellanrum. Ge inte upp bara :)

Hoppas alla får en fantastisk dag och blir lika kära som jag blev i triathlon när jag körde i Stockholm första gången 2009. Då simmade jag bröstsim men kände att den här sporten är "the shit"!

Vi ses på banan!!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-23 21:05


Återhämtning och laddar om för Ötillö

Återhämtning är min bästa gren! Att inte inta stilla läge resten av kvällen efter målgång gör att jag inte stelnar till och så lite barhäng och dans på kvällslvisten är grymt :) Jag tummar aldrig på att dra i mig en recoverydryck med kolhydrater, protein, extra aminosyror, mineraler och vitaminer inom 15 min efter målgång. Det snabbar på återhämtnings-processen och gynnar upptaget av maten senare.

Jag hann ju tyvärr aldrig pressa ur mig all kraft jag hade i benen eftersom magen satte stopp och det ger också en snabbare återhämtning. Det var väldigt irriterande då, men skönt nu :) Så nu gäller bara att få bukt med ryggen och sätet så är jag redo för Ötillö nästa måndag.

Träningen under de här två veckor mellan IM och Ötillö är väldigt lätt bara för att hålla igång kroppen. En halvtimme simning eller löpning per dag. Ganska sköna veckor och jag passar på att bara hänga hemma med familjen... (har rensat ut halva huset...och så bygger vi om lite:) Men inget är så skönt som att få ordning och reda och lite nystart inför hösten.

Men mest fokus ligger på att ta det lugnt för att ladda upp batterierna till max inför starten i Sandhamn om lite mer än en vecka. Då ska jag stå redo för att simma och springa 75 km hela vägen ner till Utö. Det är en fantastisk upplevelse och känslan av att vara ett med skärgården samtidigt som man tävlar är magisk.

Efter Ötillö skulle jag vilja springa Lidingöloppet men har ingen startplats så om någon har en plats långt fram så hojta till :)

Blev i och för sig också ruskigt sugen på Ironman Barcelona 5 oktober men vet inte hur smart det är att göra tre lånkörare inom så kort tid. Har inte sålt in idén hemma heller, känns inte som familjens prio-ett. Men det känns så långt att vänta ett helt år till nästa gång...

Däremot blir det Nice-Cannes Marathon 9 november, Stockholm Marathon 30 maj och Axa Fjällmarathon 8 augusti. Än så länge. Blir Kungsholmen också och givetvis Tolvanloppet samt lite duathlon och Premiärmilen. Det blir en 70.3 någon gång på försommaren och tanken var att inte köra någon hel IM nästa år men jag vet inte... gillar ju det bäst... Kanske Köpenhamn. Vi får se hur det blir :)

Hur som helst så gillar jag att ha mål bakom målen. 

Inspirerad av alla snabba triathleter som sprang i mål på slottsbacken idag ska jag ge mig ut på en pre-dinner-jogg nu med ny ljudbok.

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-08-23 17:29


IM kalmar

Att det ska vara så jävla svårt att få till det! 

Det blev 20 min långsammare än mitt tidigare pers. Sjukt irriterande men inget att skylla på. Cyklar bara på en nivå som upprätthåller cyklingen, inte utvecklar och så gjorde jag lite rookie-mistakes på löpningen så att jag fick håll och mådde pyton.
Allt kändes ändå väldigt bra inför starten. Har problem med ryggslutet som är lite i obalans tillsammans med sätesmuskulaturen, men kände att det kommer nog gå fint ändå. 
Körde värsta bästa yoga-stretch-uppvärmningen med Sofie Lantto före start som var grymt för hela kroppen. Simstarten var rullande och gjorde att vi slapp fiskstim i början. Blev sååå mycket bättre och det var sjukt peppigt att ha Sofie i sällskap ända tills det var dags att börja veva. Starka Karin Linnersund anslöt också och piggade upp stämningen. Typ 7.10 dök jag i, i slutet på 1.10-gruppen, eftersom jag ville simma på ca 1.15 och tänkte att alla snabba simmare kan simma först och så kommer jag efter. Vet inte inte hur resten av gruppen resonerade men jag simmade förbi ung 400 pers. Idioter! som inte har själviskt, tänkte jag och ville slå till alla som låg i vägen. Simningen gick skitbra och jag kom upp på 1.11. Det levde jag på nästan hela cyklingen som inte gick lika skitbra. Det var tungt och ryggen var hopplös. Motvinden man mötte på sina håll var hemsk och det tog faan aldrig slut. När jag väl kom in för växling hade det gått en kvart-20 min längre än jag tänkt det. Suck men nu var det bara löpningen kvar. Fast tung cykling gör tyngre löpning... 
Visste ju att jag måste hålla igen i början för att hålla ihop så varför gjorde jag inte det då?!!! Efter 19 kom håll som aldrig släppte ( jävla klantskalle) och snart efter det illamående. Var tvungen att gå jättemycket. Till slut spy i en buske och tuppade av samtidigt. Men då vägrade jag bli avplockad när det bara var 6 km kvar. Då kom Petra springandes och gav energi till resten av loppet. Jag kunde öka och avslutade sista 4 starkt i alla fall med en spurt på 2 km i slutet :)
Summering: 
Bra simning
Måste cykla mer och bättre
Fixa ryggen, stärka upp
Spelar ingen roll hur bra löpare jag är, Ironman-löpning är något helt annat.
Ironman Kalmar 2012 
1.23
6.21
4.46
total: 12.38
Ironman Kalmar 2014 
1.11
6.24
4.22
Total: 12.04
...så bättre än senast jag körde samma bana i alla fall :)
Nu laddar vi om och tar sikte mot Ötillö hörrni! Tack alla fina snälla människor som hejjat och lyckönskat och grattat. Gulliga ni är som bryr er! Kram!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-08-17 15:31



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Jag är hooked på triathlon efter att jag tog tag i mitt liv 2007 och började springa. Gjorde En svensk klassiker och blev träningsfrälst. Sadlade om till pt, löpcoach och kostrådgivare med eget företag och myntade bla "swimrun", blev "hälsouppmuntrare" och gjorde ett Tv-program på TV3 om livsstilsförändring. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet . Föreläser om livsstilsförändring och motivation och älskar när folk reser sig från soffan och för ett mer aktivt liv. Jag skriver om min träning och alla roliga tävlingar jag får vara med om. Kan jag, kan alla!.. men det är ett pusslandet att få ihop livet med heltidsjobb, fyra barn och timmarna i funktionskläder :) Hoppas jag kan leverera ett och annat motivationstips eller inspirerande pass. Bilder på insta: Instagram



Etiketter


  1. > Om mig

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser