Erika Rosenbaum | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Erika Rosenbaum

Cannes triathlon

40 min sim

3.15 h cykel 
1.25 löpning
10 min växlingar
= 5.30
Så blev det inte riktigt... Jag hade tänkt på det mesta. Kanske glömt lite småsaker för att jag inte var störtfokuserad och tog inte loppet så allvarligt, men allt det viktiga var på plats och jag var sååå sugen på att bränna ut mig under 5-6 timmar och känna den där sköna tröttheten i kroppen som bara ett ordentligt lopp kan göra.
Det jag inte hade tänkt på var att det kunde bli kyligt... Hallå! Cannes! Det hör man ju är varmt! 
Vattnet var inga probs med kylan, men utförsåkningen. Satan i gatan! 
Simningen tyckte jag var ganska jobbig. Det kändes att jag missat distanspass och hade inte alls samma go som under simningen i Kalmar i somras när man fått simma långa sträckor ute i flera månader. Efter första varvet igår kändes det typ hopplöst långt att köra ett till. Så upp ur vattnet på typ 41 minuter efter känsla av att simma i sirap. Men det var härligt med saltvatten och fint med klar sikt. Hittade inte riktigt något att kämpa för och tog det lugnt i T1, inte långsamt men ostressad. Det gick bra och kul att komma upp på cykeln. Jag tycker att simningen mest känns som en transport till cykeln och det är först då som loppet börjar. Jag vill absolut inte ha bort simningen, den är grym uppvärmning, men kampen är ju cyklingen. Började trampa på och det var lite småjobbigt men inga problem uppför. Vet att jag klarar många uppförsbackar efter varann och det är alltid lite jobbigt i början innan man kommit in i det och syresatt musklerna ordentligt. Ärligt så hade jag ganska tråkigt första biten på cyklingen men efter ett tag hör jag en härlig stämma bakom mig som skriker "Ska vi köra eller!?" Och Kristina rullar upp bredvid. Det kickade igång mig och jag vaknade till liv och började trycka på ordentligt. Sjukt mycket uppför och jag tänkte att man ska ju ner också. Jag är lite harig i nerförsbackar så tanken på utför var lite skrämmande. Väldigt vacker cykelbana och det var underbar vårkänsla i luften.
Vid 39 km vände det. Fötterna hade inte tinat än och längtan efter att få springa mig varm började krypa på. Oj, det kommer ju inte bli bättre precis...
Men ja ja, frysa har jag gjort förr, tänkte jag och bet ihop.
Hur kunde jag inte ens ha reflekterat över handskar och armvärmare?! Jag hoppades att ytterligare uppförsbackar skulle lura runt hörnet för att kunna få upp värmen igen, men icke... Jag försökte räkna ut hur lång tid det var kvar när jag hade 3 mil till mål. Kristina stannade och tog på sig en jacka som jag avundsjukt såg fladdra i vinden. Strax efter det hade känseln försvunnit upp i vaderna och händerna fungerade inte längre. Höger ben skakade så mycket och kunde inte vara stilla trampor så det fick trampas och bromsas samtidigt. Upptäckte då i en kurva att jag inte kunde bromsa längre och de satans nerförsbackarna verkade aldrig ta slut. Så då fick det ta slut för mig istället och vid nästa funktionär klev jag av och satte klockan på stop. Inget att göra åt saken. På't igen, tänkte jag och fick värmefilt av sjukvårdare medan jag väntade på skjuts tillbaka. Jag är inte den som grämer mig och sneglar inte i en alltför stor backspegel, rutan framåt är större och mer välputsad. 
Började tänka på träningsveckorna som kommer, hur jag ska träna, vilka dagar och tog sikte på Kungsholmen runt som blir nästa lopp. Därefter Tolvanloppet och Saltsjöbaden Sprint. Sen tror jag att det ligger passande tävlingar i Västerås och Örebro. Tänkte köra en av dem innan det är dags att ladda för Axa fjällmarathon 8 augusti följt av ötillö 7 september. Tillbaka i målområdet träffade jag Henke som vet vad som ska sägas. Vi väntade in grymmaste, asduktiga Kristina som gjorde så sjukt bra ifrån sig och kom i mål med klipp i steget. Sen hade vi bara kul resten av dan med finmiddag på kvällen. Härlig helg med härligt häng I fantastisk miljö! Har lyckats sämre än vanligt att koppla bort barnen och jag har längtat ihjäl mig efter dem. När jag kommer hem ska jag placera alla i samma säng med Sally på toppen och snarka ner hela högen.
Mina Swimrun i Hellas drar igång torsdag 28 maj och är från och med i år en cup inom Ötillö-familjen. Väldigt roligt! Cupen är 6 omgångar och vill man delta kör man i lag men det går fortfarande bra att komma och köra ensam också, utan att ingå i cupens poängsystem. Vinnare i cupen får valfri start till en ötillö qualifier 2016.
Fortsatt trevlig vecka Gott folk!
Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-20 18:18


Annons

Taggar!

Tävling: Cannes Triathlon

Datum: 19 april

Distans: 2 km sim, 80 km cykel, 16 km löpning

Utrustning: Sim - Orca Predator 2015. Cykel - Cervélo S5 med di2-växlar, Vector kraftmätare, skor Pearl Izumi, glasögon X-Kross, hjälm Giro, kläder Fusion, klocka Garmin Fenix 3. Löparskor Saucony Kinvara 5, strumpor Gococco, löparkeps fr Vansbro triathlon, glasögon Oakley Frogskins. Gel - High5 energygel plus och Roctane från GU Energy, dryck - egenblandad sportdryck med koffein, bcaa, elektrolyter, kolhydrater.

Jag kan ju inte göra så mycket mer åt formen nu så det gäller att koncentrera sig på det man fakriskt kan påverka sista dagarna. Nu är ju det här ingen viktig tävling utan mer testlopp och ha-kul-helg men jag vill ändå gå i mål och vara nöjd över min insats. Tävling som tävling! Nöjd kommer jag vara om jag vågar ta i och vara klart utanför min komfortzon samt inte tappar för mycket sista 5 km på löpningen.

Eftersom jag inte kört loppet tidigare och cyklingen är kuperat med många höjdmeter, är det svårt att gissa tid: men för att göra ett försök: sim 36 min, cykel 3 h, löp 1.25. Lite växlingar på det så är jag kanske i mål under 5.10. Vem vet... Inte så petigt bara känslan är rätt :)

Jag måste ta hänsyn till att benen är lite småtrötta till löpningen om de fått trycka många watt uppför, kuperat är irri för mig också som inte gillar nerför och så får man tänka på vädret. Jag är inte så känslig i värme men måste ändå få i mig elektrolyter ordentligt för att inte vägga. 

Vad kan jag mer påverka?

  • Vila ordentligt! Inte träna för mycket eller långt sista dagarna och försöka ha benen i högläge så ofta det går. Sova långa nätter sista veckan är grymt.
  • Äta bra! Inte för svårsmält mat eller göra stora förändringar. Som vanligt helt enkelt, men dricka lite mer.
  • Hålla mig frisk!
  • Se till att ha alla prylar i ordning och kolla att allt funkar. 
  • Värma upp med en rörlighets-yoga-stretch-serie som jag lärde mig av Sofie Lantto och som var kanoners inför simningen i Kalmar.
  • Få i mig ordentligt med energi under loppet och följa min plan. Inte jämföra mig med andra, det brukar inte leda åt rätt håll :)
  • Ha kul, le och vara glad att jag har förmånen att få göra det jag älskar! I love Tri!

Efter målgång ska jag dra i mig en återhämtningsdryck, även den egenblandad, men utan koffein. Sen ska jag softa och sikta in mig på en grymt trevlig middag på stan med resten av gänget som är med. En grymt bra weekend-resa med andra ord!

När jag kommer hem är det cykelfokus som gäller. Vill göra en snabbare IM i år och det är ju cykeln man är på längst, så då måste jag ju träna på den mest :) Inga konstigheter och känns kul! Gillar cyklingen mer och mer och har man lite rolig teknik att tillgå för att motivera så blir det roligare att ta sig till nästa nivå. 

Veckan före tävling:

  • Måndag: Vila - Jag var sliten från förra veckan som var ganska hård.
  • Tisdag: Simning lunch med VO2-maxintervaller. Monegatti-intervaller på kvällen 4*90 4*60 4*30 4*15 med lika lång vila
  • Onsdag: Cykel 3*10 
  • Torsdag: Resdag/vila
  • Fredag: Lätt träning/rörlighet + prova våtdräkten
  • Lördag: Vila
  • Söndag: Race

Fortsatt trevlig vecka gott folk!

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-14 17:03


Whatever works

Många bra timmar in på träningskontot under påsken!

Efter min tröttdipp förra veckan som toppades av en katastoftur på cykel efter jobbet, gick det uppåt igen. Efter regn kommer solsken... Jag satte mig på cykeln i onsdags precis när himlen fick spelet och släppte ner osannolikt mycket hagel. Jag vet inte varför men jag kände en eufori. Kanske var det för ett hårt lyckat lunchpass på cykel, kanske var det för att jag missat lunchlådan och var hög på påskägg eller kanske var det för att långhelg väntade. Vet inte riktigt. Jag är som bekant svårsurad men det här var extremt. I mitt lyckorus log jag igenom slasket och trampade på mot mitt mysiga hem. Började dock bli lite snurrig med tendenser till tunnelseende och undrade över vad jag råkat få i mitt påskägg…

Eftersom jag tidigare fått små attacker mot synen kände jag att jag ville hem snabbt men inte ramla på vägen. Skulle bli så bökigt. Speciellt om man skulle bli påkörd i samma veva.  Med fortsatt glatt humör vinglade jag vidare och började ringa folk för att liksom inte tänka på bristande uppmörksamhet. Smart, jag vet. Men rätt var det var fann jag mig inne på Ciao Ciao beställandes pizza. Och vasst var det väl lösningen! En halvtimme senare cyklade jag hem med stabil syn och bra balans igen. Fortfarande lika oförklarligt glad dock..

Piggnade till efter det och dagen efter var det löpning till jobbet med fartökningar varannan kilometer. Det gick finfint med bra klipp i steget och nöjd med att hålla mig utanför komfortzonen. Lyckades också lura in ett simpass efter lunch och åkte hem och laddade pysselbuffén till lediga fredan. Fikade loss , knåpade med fjädrar och målade fjärilsmakaroner tills det var dags att hoppa upp sadeln och se fortsättning på HOC. Körde på riktigt bra och kände att jag fått upp watten lite utan att det kändes för jobbigt. Efter uppvärmning var det 2*5 min i zon 3 följt av 5*5 min i zon 4 med 60 sekunder rullvila i zon 2. Efteråt drog jag på mig löparskorna direkt och gav mig ut i vår kuperade slinga. Insåg ännu en gång att det här med triathlon är verkligen min sport. Damn vad jag springer bättre efter att ha fått värma upp på cykeln. Jag kunde ligga på med fart direkt utan sedvanliga 20 minuter pestlöpning i början när det känns hopplöst. Nu hade jag glöd och springlust direkt och ville fortsätta längre än 40 min om det inte vore för en fest. Men som jag brukar predika ska man sluta med känslan av att vilja göra samma sak dagen efter.

Gillar att få bekräftat för mig själv att jag gör det som känns rätt. Triathlon känns så rätt och när jag ifrågasätter mig själv och mina val ska jag komma ihåg känslan. Som jag sa till en kvinna som prompt skulle gnälla på triatleter för att allt bara handlar om träning:

Det som gör att man blir lycklig, som inte har negativ effekt på någon annan, det är passion. Triathlon är min passion. Whatever works för att man ska vara glad liksom! Låt folk pyssla med vad de vill om det gör dem glad och ingen annan tar skada :)

Dagen efter fick jag för mig att väva in gamla Vårby-serier i simningen. När jag började få tråkigt körde jag en serie med styrka på kanten:

4*100 varvat med 4*(30 s tricepsplanka + 20 benböj + 10 utfallshopp)

4*50 varvat med 4*(20 dips + 20 climbing + 20 rotation i armhävningsposition)

Resultatet var olidlig träningsvärk dagen efter med insikten att jag måste nog göra de där serierna lite oftare. Påskdagen fick fartleksliknande distanspass med barnen där jag under 13 km ökade farten för varje km. Började i 6-tempo och avslutade i 4.25. Barnen hängde inte riktigt med i slutet och då loopar jag runt dem och springer ikapp. Grymt upplägg!

Annandagen blev den hårdaste dagen. Gick loss totalt i trädgården med diverse verktyg och jobbade skiten ur mig konstant under 6 timmar. Från noll till hundra kan man säga. Har under åtta år gett blanka faan i trädgården till att nu ha börjat upprustning.

Nu är det taggning inför race som gäller! Bestämde mig häromdagen att köra Cannes Triathlon nästa helg. Ska bli sjukt kul! Det är inget jättelopp tror jag och jag är lite oklar över distanserna men jag är såå sugen på ett riktigt väldisponerat lopp. Vill verkligen få till några hårda timmar och känna mig nöjd efteråt. Sånt kan man bara göra med nummerlapp på sig!

Trevlig vecka på er!

Tjing!

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-07 16:33


Post-läger-trött

Tror min trötthet efter lägret på Playitas lät dröja på sig lite. Kände mig helt slut emellanåt några dagar efter hemkomst och träningspass som inte brukar kännas uttröttande fick extrem sov-effekt.

Men det är väl så det kan vara. Lite påskledigt kommer väldigt lägligt och jag har som vanligt sett till att ha kalendern så tom som möjligt. Nu har jag blivit så där vuxen som vissa blir och tackar nej till det mesta och tycker hänget i köket med kidsen är det mest värdefulla jag har. Tid är värt mer än det mesta och min uppmärksamhet är bättre present till barnen än Hollister-tröjor och PS3. Antar att barnen är av annan åsikt i den saken men det gäller att lura till sig barnens olika intressen.

  • En kantig tonåring som helst vill kolla på film kanske tränar väldigt, väldigt mycket och har behov av massage: mammapoäng!
  • En dotter på väg in i puberteten behöver kanske prata utan att veta om det och gärna går med på hundpromenader där det otvunget och ledigt kan snackas tonårsproblem: mammapoäng!
  • En smått tjurig 10-åring som är fotbollsfreak kanske tycker det är vansinnigt trevligt att laga pannkakor och fika, nemas problemas: mammapoäng!
  • Och så kanske det finns en liten slarver till 9-åring som det kanske går att lura till vad som helst, en som kanske tycker det är ett litet äventyr vad man än ska göra och som tjitt tjattar glatt även om det bara är ett varv till återvinningscentralen och som gärna spelar finns i sjön och bakar. Lätta mammapoäng!

Alltså, om någon tycker jag är tråkig och tackar nej lite för ofta, så är det för att jag måste sno åt mig mammapoäng nu. Om 5 år är det liksom för sent. Jag bygger grunden till ett bra liv för barnen nu, vill att de ska få sunda relationer och bra värderingar och då behöver jag leva som jag lär nu, inte sen. Sen kan jag ta igen all förlorad social tid, men nu prioriterar jag att vara hemma så mycket som möjligt. Livet är för kort för att hetsa runt och vara andra till lags tycker jag. (Jag är mina barn till lags och min träning såklart ;) Träningen är jag väldigt till lags men det kan jag också vara tillsammans med snorisarna (det ingår i veckopengen att springa) och allt som oftast kan man slå ihop träning med sällskap och så blir det socialt och träning på en gång. Win win!

Ja, där spann det visst iväg åt något annat än träningshållet… Jag vet aldrig vad en text ska mynna ut i när jag börjar skriva. Idag blev det visst åt barn- och prioriteringshållet :)

Glad påsk allihopa! Se till att unna er extra träning liksom ni kanske unnar er lite extra festligt att äta.

Tjing!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-04-01 17:03


Läger recap från Playitas

Playitas! 

Eftersom stället fortfarande är väldigt analogt så finns inget fungerande nät. Det man betalar 70 pix om dagen för (modernt, jag vet) funkar sämst. Jag älskar Playitas, men år 2015 borde fritt, fungerande wi-fi vara på sin plats! 
Så, slutgnällt :)
Resten är grymt. Finns inget att klaga på (kanske lite klag på buffén men den kan man undvika lätt och utan att bli ruinerad genom småkrogarna i byn 500 m bort.)
 
Såklart var det lite blåsigt men att få vara på Playitas en vecka och bara träna och tänka på sig själv är fruktansvärt lyxigt, lite blåst kan man liksom ta då. Lite regn också för den delen. Det absolut lyxigaste är att få göra det med ett gäng favoritkompisar. Saknar såklart massa stjärnor från min triathlon-himmel hemma i Sverige men ni var med i tanken!
Träningen har funkat finfint och känslan är grym! Kroppen har hållit ihop fantastiskt och trots en del hårda pass känns benen softa och jag känner mig pigg. Det är lite det som är utmaningen med läger; att hålla ihop. Vem som helst kan träna massor, men det gäller att inte behöva bli sjuk och sliten på kuppen. Då har man inte skött korten rätt utifrån sina förutsättningar. 
- Ordentligt med sömn - viktigt. 
- Att stressa sliter. 
- Att få i sig ordentligt med kvalitativt käk är viktigt. 
- Och så träning i olika intensiteten med massa vätska i värme är viktigt. 
Säkert massa mer grejer som är viktigt som släppa spänningar i musklerna, öka blodcirkulation, stretch och teknik mm. I korta drag är det strålande med en träningsplan för att inte träna för mycket tror jag, återhämtning ska in och att ha kul är viktigast.
Dagarna på lägret brukar börja med kaffe kl 7.30 följt av sim i havet. Jag sätter ingen klocka på ringning och vaknar jag inte förrän senare så går jag ner då. Älskar att inte planera för mycket eller behöva passa tider nu när jag inte måste anpassa mig till andra hela tiden. Mycket värt att bara få göra det man känner för. 
Efter simmet som är helt overkligt härligt så är det ordentlig frukost i solen eller matsalen. (Huggsexa om platser i solen tar inte fram det mest smickrande hos folk ;)
Sedan blir det att förbereda sig för cykling. Aldrig stressigt mellan aktiviteterna. Det tycker jag är asskönt. Varför gå upp svintidigt när man har hela dagen på sig?!
Blåsten på ön är ju inte drömläge men för min del har jag vant mig lite sedan första året och har fått till ett gäng riktigt grymma timmar i sadeln. 
Det blev kanske 30 mil cykel och 5 mil löpning samt simning i havet varje dag.
Ni är det back on track i vardagen  och jag har allt annat än tröttnat på träning. Nu ska det fokas cykel (som jag tjatar om varje år) och löpningen är nog redo att trappas upp lite. Jag ska ta det lite lugnare på cykeln t o r jobbet om dagarna och räkna den biten enbart som vardagsmotion, tillsammans med mina 12000 steg såklart :)
Vardagsmotion och att röra på sig varje timme är viktigare för hälsan än gymet!
Hörs snart!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-03-26 22:44



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Erika Rosenbaum


Gillar träning och föreläser om motivation, livsstilsförändring och hur man kan få ihop sin tillvaro och gilla läget. Triathlon är mitt verktyg och med en IM och lite olika lopp varje år håller jag träningen på min perfekta nivå och motiveras att tugga på i livet. http://www.tv3.se/aldrig-mera-fet. 6 IM-finisher 4 Ötillö-finisher Instagram





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser