Det var en lång dag i Regensburg - Det var en lång dag i Regensburg | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Jens Blixth

Det var en lång dag i Regensburg

Att jag laddat i flera månader för det här racet visste många av er redan men att jag skulle sträcka armarna i skyn trots att jag missat mitt mål hade i alla fall inte jag en aning om.

Efter några få enstaka timmars sömn ringde klockan 04.00, det var dags att kliva upp och rafsa ihop tävlingsdräkten för att lite senare se till att komma med bussen ut till startområdet. Jag vill egentligen bara ligga kvar i sängen och blotta tanken på att hoppa ner i en sjö med tvåtusen andra och simma fyra kilometer fick mig att må illa. Motivationen klockan fyra på morgonen är lika med noll och om jag inte vore så jävla hård mot mig själv så skulle jag inte dykt upp till start den här dagen.

Nu står jag i alla fall och stoppar i vattenflaskorna i vätskeställen på  min cykel samtidigt som högtalarna ropar ut att det nu är fem minuter kvar till att alla måste vara nere på stranden och förbereda sig på start. Väl på stranden småjoggar jag lite fram och tillbaka för att få igång kroppen och med största möjliga inlevelse förbereda mig på krig i en dryg timme. Jag hade redan dan innan bestämt mig för att stå på högerkanten och ta en något längre väg till första bojen för att på så vis slippa lite av det värsta kaoset och komma in mitt tempo. Jag resonerade att de snabbaste simmarna förmodligen stod längst fram i mitten och när jag kommit in från sidan så hade dom redan passerat första boj medan de som simmade kring timmen precis kommit fram. Det visade sig stämma jäkligt bra överens med verkligheten för efter att fått simma i princip helt ostört de första ca 200 meterna var det dags att ge sig in i kaoset och till min förvåning och lättnad så var jag den som höll i taktpinnen den här  gången, jag passade till och med på att ge igen för gammal ost ett par gånger. 

Det var min överlägset bästa IM-simning, det var lätt och jag kontrollerade varje sekund och njöt faktiskt av närkontakten som uppstod, inte ens när jag blev sparkad i ansiktet och brillorna hamnade på sned tyckte jag det var jobbigt. Jag kom upp på nytt pers ur vattnet (6 min snabbare), så vad hade jag för tid då? 1.04 blev det och jag är supernöjd.

Efter en lite småstrulig växling ut på cykeln så började jag hitta trycket i pedalerna, alltid lite svårt att veta hur hårt man går första 2 milen det gäller att ha koll på omgivning och puls för att inte gå alldeles för hårt.

Plockade placeringar hela första varvet och upp mot Brennberg hade jag lekstuga med tvåmeterstyskarna jag satt på lätta växlar och njöt av utsikten och fick extra energi av att se muskelpaketen lida i stigningarna.

Hade haft en rejäl genomgång av utförskörningen med Nicklas Säfström och han hade lovat mig att man aldrig behövde röra bromsarna och efter att frågat tio gånger extra om han inte förträngt någon inbromsning så litade jag på honom. Det var ett par kurvor då jag hoppades lite extra på hans minne, ett sådant tillfälle när det dök upp en skylt med varning för skarp kurva och det stod 82 km/h på min cykeldator, men mycket riktigt så rätade även den ut sig i sista sekund. Det var spännande utför helt enkelt. Cykelbanan var tuff och för att hålla snittet uppe så gällde det att trycka på rejält på platten vilket jag lyckades bra med det första varvet och då var det bra att ha några tvåmeterstyskar att hålla fart med. Fick en liten dipp på sista varvet när det var ca 4 mil kvar av cyklingen, det var motvind lite rullande backar och trötta ben i kombination och jag hade svårt att hålla mig över 33 kmh tills det kom en grupp på fem personer, fyra tvåmeterstyskar och ett damproffs. Dom körde tillsammans och hjälptes åt att hålla fart, jag såg min chans och hakade på, det är alltid lättare att hålla fart om man har någon framför att sikta på och inte tappa avstånd till även om man inte får köra klunga (10 meter avstånd på IM-cykling). vi rullade tillsammans in i Regensburg och växlade ut tillsammans på löpningen, jag var den enda som faktiskt knöt mina skor och när jag fipplat dit mina dubbelknutar så var dom borta. 

Jag hade en plan att hålla 4.40 min/km i snitt på maran och fick hålla igen hela första varvet för att inte springa fortare, jag var hur pigg som helst och rös flera gånger då jag tänkte på hur jag skulle kliva upp på prisceremonin och hämta min slot till Hawaii. Gick i rask takt genom varje vätskestation och hällde vatten över mig och drack cola, livet var perfekt och jag levde drömmen. Passerade Ledande damproffs i början av andra varvet, nu var jag helt säker på att jag hade någonting riktigt bra på gång tittade inte ens på klockan för att se hur jag låg till. jobbade på i den tryckande värmen (ca 30 grader) men kände att jag började må lite illa, inget konstigt tänkte jag efter som att jag vräkt i mig sportdryck och gel hela dagen och bestämde mig för att skippa colan på ett par vätskestationer. Det skulle visa sig vara fel beslut då jag i början av tredje varvet började frysa och känna mig än mer illamående, jag tappade rejält med fart och fick gå och springa om vartannat, stannade och åt det dom hade vid nästa kontroll och hoppades att jag hade förmågan att suga upp energin vilket visade sig ta större delen av varv tre. Fjärde varvet sprang jag igen men alla tankar på Hawaii hade nu bytts ut mot damage controll, det var läge att ta sig i mål med stil, springandes. Jag jobbade på i någon form av överlevnadstempo och när målområdet visade sig så var jag ändå extremt nöjd med min prestation samtidigt som jag återigen lärt mig hur jävla tufft det är att tävla i Ironman för så lkänge jag har tankar på att kvala så anser jag mig tävla i den här sporten. Jag är inte ute efter någon t-shirt eller att bli kallad Ironman av en speeker, jag behöver inte det, jag vet vilken resa jag gjort och det kan ingen ta i från mig, det slog mig när jag klev över mållinjen och jag sträckte upp armarna likt en vinnare. 

Jag kom imål på 10.05 men mestadels av den tiden var jag grym och det tar jag med mig.

 

Hepp!

Skriv ut Kommentarer (2)

2012-06-24 09:12, visad 2920 ggr


Annons





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittionio med siffror i fältet här

Kommentarer


2012-06-29 20:23   Jonas

Impad som vanligt av din envishet.

 

2012-06-24 09:22   Nicklas

Bra race och snygg rapport!
Ses den 26:e

 

[Mer om]Jens Blixth


Småbarnsfar och triathlet från Östersund som drömmer om en start på Hawaii. I år ligger fokus på Stockholm marathon och Vansbro Halv IM. Min Twitter är det ni ser här nere:



Mest lästa



Etiketter


  1. > Längdåkning

Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser
Annonser