Funderingar
Träningen flyter på fint för tillfället och träningsboken fylls på i stadig takt. Jag kör på efter planen och blandar hårt och löst och långt och kort efter konstens regler. Det känns som att jag hittat en bra form för triathlon i mitt liv och att jag får ut det mesta av den tid jag lägger på mina svettiga timmar.
Planering är grunden i framgångskonceptet och minsta lilla avvikelse i träningsgarderoben kan få katastrofala effekter, som ikväll när jag skulle byta om för simning och jag inte kan hitta mina speedos. Proper preperation prevents poor presentation, känn på den eller ännu bättre lev efter den. Men en bra början är att känna till den och sedan gör man ju faktiskt som man vill, något som det är lite si och så med i övriga livet.
Trygghets knarkande svenskar som kollar På Spåret och dricker lådvin på helgen och unnar sig. Det är tryggt att vara som de andra och inte be om mer än man förtjänar. Jag råkade ut för en klassiker här om dagen då jag hamnade i ett sällskap som pratade om att åka Tjejvasan och väluppfostrad som jag är så var jag tyst och lyssnade artigt. Men jag ville bara skrika och protestera över Tjejvasan och varför det ska vara en kortare variant av Vasaloppet, i den bemärkelsen är jag feminist och tycker att det givetvis bör vara Vasaloppsdistans och inget annat.
Sedan fick jag ju givetvis frågan om jag gjort Klassikern och jag svarade att jag inte hade det och inte heller var särskilt sugen på den. Sedan säger jag att jag inte tycker att det verkar så kul att cykla trettio mil runt en sjö med start mitt i natten i sällskap med vingelpellar. Nu blir det lite märklig stämning och det tar ett tag innan jag fattar att jag just kritiserat En svensk klassiker, jag hade en åsikt om rolighetsfaktor kopplat till manndomsprovet nummer ett, inte bara det mest basala som typ att klara det eller inte. Kan det vara roligt eller kan man ha synpunkter på säkerhet och starttider eller är det bara undanflykter för att man inte pallar.
Jag ser att dom tycker att jag är lite märkvärdig och att jag snackar lite för mycket kanske. Då frågar någon om jag sprungit maran och då säger jag att jag gjort den på 3.30 och då höjer någon på ett ögonbryn och säger att det är väl ok, då svarar jag att det är hyfsat efter som att det var på en Ironman.
Jag erkänner, jag är barnslig och mallig.
Kommentarer
2012-02-04 23:53 Christer H
Här är ett citat från Tom Wiselblads blogg, http://wieselblad.blogspot.com/Skitbra förklaring tycker jag
"I dag uppdagades på dagis att jag minsann är tävlingscyklist (Ja, jag vet, det blev tre dag i rad där, försök acceptera det och släpp sedan taget). Jag var inte med själv, men Marina som hämtade barnen konfronterades naturligtvis med den oundvikliga frågan.
- "Jaha, oj, vad spännande... Har han cyklat Vätternrundan?"
Ja, visst går luften ur en lite.
- "Nej, det är ett motionslopp, Tom tävlar."
Men man når liksom inte fram med sånt löjl. Vättern är liksom inte bara en sjöjävel, det är en solförmörkelse. Jag blir ingen cyklist förrän jag cyklar Vätternrundan. Oskuldens tid kommer råda tills jag trampar de där 30 milen runt pölen i Småland. "
Kör hårt!
2012-02-03 07:00 Jonas
Haha! Spot on!Själv är jag glad över att jag gjorde klassikern eftersom det gjorde att jag hittade till triathlon.
[Mer om]Jens Blixth
Triathlet från Östersund som vill avsluta säsongen på Hawaii. Hur ska det gå? Min Twitter är det ni ser här nere:
Arkiv
Mest lästa
Kategorier
