Reflektion över ett långpass

Sitter i soffan och sörplar i mig en kopp kaffe och reflekterar dagens långpass (27 km) med Trångsvikens Löparklubb och hur svårt det är att hålla igen på farten. Jag måste verkligen koncentrera mig på att inte springa för fort och så fort det böjar pratas i gruppen så drar farten iväg något beroende på vilka som ligger först. Om jag ligger först så brukar jag landa kring 4.50 som verkar vara min transportfart i löpning, en fart jag kan springa hur långt som helst i, det känns så. Nu springer vi långpassen tillsammans ca en minut långsammare per kilometer något som kommer att göra mig starkare och slankare i sommar. Trångsviken tränar även tillsammans på onsdagar och då är det fart som gäller i Ås-hallens 400 meters bana och det är där min transportfart ska vässas med stenhårda tusingar och annat svinjobbigt späkande av min kropp.

Fick även för mig att det är tävlandet som är problemet för Agegroupers och inte själva träningen. Jag är övertygad om att jag skulle kunna höja min lägstanivå betydligt om jag med samma träning körde fler triathlontävlingar. Förra året körde jag två ”riktiga” triathlontävlingar, Ironman Zürich och Tjörn Halvironman det är alldeles för lite i paritet med träningen jag lägger ner. Jag håller på att bli jävligt bra på att träna och det har jag inte reflekterat över tills nu, idag föll polletten ned.

Det är alltid jävligt stressigt för mig att tävla och befinna mig i situationer jag inte har riktig koll på, att gå omkring på raceområdets utställning är i det närmaste ångestframkallande för mig, tog ett par tävlingar innan jag fattat att jag ska hålla mig där ifrån. Att planera hur jag kommer från hotellet till bike incheck kan också vara dränerande för mig, jag behöver träna helt enkelt.

Nu ska jag ta en ordentlig titt i sommarens program över tävlingar, distans kvittar bara jag får träna på att tävla.

Game On! 

Dagens lunchpass

Velade in i det sista om jag skulle cykla hem och byta om till löpning utomhus eller bara rulla ner på gymmet för löpning på band. Det blev bandet i 7 km där 6 km gick ganska fort, runt 3.50 km. Sista km gick i 3.25 fart men då fick jag slita, skönt att väcka benen dock. Resten av passet körde jag mage och baksida axlar i tron om att jag ska bli en bättre simmare och kanske vem vet. Ikväll blir det skate med pannlampa i Spikbodarnas 15 km bland troll och varg.

Cervelo P5

Hittade några fina bilder på Cervelos nya triathloncykel.

Simma lugnt

Vilken vecka, jag är helt slut

Nils har varit sjuk hela veckan och jag har introducerats på mitt nya jobb samtidigt som Anna haft sina projekt som ska flyta på, den moderna familjen. Stressen av att inte ha koll är inte att underskatta, det har varit trötta ögon på kvällarna och den träning som faktiskt blivit av den här veckan har fungerat som någon form av nödventil för att släppa ut lite av stressen mer än att fylla på formkontot. Jag blev förkyld också någonstans i röran, inte att förglömma.

Helgen

Jag fick äta upp lite av min romantiserande bild av småbarnsdrömmen då Nils fick vattkoppor samma natt som jag postade inlägget här. Men det betyder inte att jag skippat träningen bara för en sådan värdslig sak, inte då. Det blev inte skateskidor som jag skrev utan löpning med vagn istället 15 km med lite inslag av fart fick även till ett distanspass på spinningscykeln på ca 1 tim. Igår bestämde jag mig för ett intervallpass på träningscykeln 3 minutare på rött med 2 min rull x 6 med lite spinn på slutet. Idag blev det långpass med Trångsvikens löparklubb 2 tim i låg intesitet (snittpuls 135) (morsan ryckte in som barnvakt). Imorgon laddar jag för simträning med Triathlongruppen.

Hepp