Jens Blixth

Reflektion över ett långpass

Sitter i soffan och sörplar i mig en kopp kaffe och reflekterar dagens långpass (27 km) med Trångsvikens Löparklubb och hur svårt det är att hålla igen på farten. Jag måste verkligen koncentrera mig på att inte springa för fort och så fort det böjar pratas i gruppen så drar farten iväg något beroende på vilka som ligger först. Om jag ligger först så brukar jag landa kring 4.50 som verkar vara min transportfart i löpning, en fart jag kan springa hur långt som helst i, det känns så. Nu springer vi långpassen tillsammans ca en minut långsammare per kilometer något som kommer att göra mig starkare och slankare i sommar. Trångsviken tränar även tillsammans på onsdagar och då är det fart som gäller i Ås-hallens 400 meters bana och det är där min transportfart ska vässas med stenhårda tusingar och annat svinjobbigt späkande av min kropp.

Fick även för mig att det är tävlandet som är problemet för Agegroupers och inte själva träningen. Jag är övertygad om att jag skulle kunna höja min lägstanivå betydligt om jag med samma träning körde fler triathlontävlingar. Förra året körde jag två ”riktiga” triathlontävlingar, Ironman Zürich och Tjörn Halvironman det är alldeles för lite i paritet med träningen jag lägger ner. Jag håller på att bli jävligt bra på att träna och det har jag inte reflekterat över tills nu, idag föll polletten ned.

Det är alltid jävligt stressigt för mig att tävla och befinna mig i situationer jag inte har riktig koll på, att gå omkring på raceområdets utställning är i det närmaste ångestframkallande för mig, tog ett par tävlingar innan jag fattat att jag ska hålla mig där ifrån. Att planera hur jag kommer från hotellet till bike incheck kan också vara dränerande för mig, jag behöver träna helt enkelt.

Nu ska jag ta en ordentlig titt i sommarens program över tävlingar, distans kvittar bara jag får träna på att tävla.

Game On! 

Annons