Hernia disci intervertebralis

I tisdags kom beskedet. Jag har diskbråck.

Det sitter mellan L4 och L5. Det ska inte opereras utan den enda åtgärden är vila. 

Ärligt talat vet jag inte om det är bra eller dåligt. Vila är det sista jag vill göra. Det absolut sista.

Jag får göra mjuka rörelser. Alltså simma, och även cykla om det inte gör ont. Det är det positiva just nu och det är det jag tänker fokusera på.. 

" Life is´nt about waiting for the storm to pass. Its learning to dance in the rain."

When life gives you lemons...

Jag ber om ursäkt för min usla uppdatering men det har varit tuffa tider ett tag. Tillråga på det kan jag inte springa och knappt cykla.

Som högsatsande triathlet är det fullt normalt att ha ont när man tränar. Har man aldrig ont någonstans tränar man nog inte tillräckligt hårt..

Dock är det viktigt att inte bara acceptera smärtan och köra på, även om det vore det lättaste. Man måste lära sig att kategorisera smärtan eller obehaget som farligt eller ofarligt, och det är där kruxet kommer. Hur vet man det?

Jag har sedan jag kom hem från Australien (tre veckor sedan) haft ordentliga besvär i höftpartiet.(Jag hade även problem I Australien som ni vet men det var hanterbart) När jag vaknade dagen efter flygresan till Sverige hade jag otroligt ont i vänster höftböjare. 

Det första problemet var att min bäcken satt snett, men det korrigerades ganska snart. Problem nummer två var att den högra sidan av bäckenet inte rörde sig tillsammans med resten av höften. Detta orsakar då att musklerna får jobba desto mer. Därför är jag snedbelastad. 

För tillfället är bäckenet rakt och rörligt, benen är lika långa och de muskulära spänningarna borde ha släppt. Istället har jag en ganska brutal smärta i ljumsken, som går neråt låret när jag belastar. Detta är ett mysterium och jag börjar få panik. Jag har ett otroligt stöd från kiropraktor, sjukgymnast och massör och nu även läkare. Jag har fått göra en magnetröntken på ländryggen för att utesluta att diskarna är skadade. Jag får svar nu i dagarna och jag är SJUKT nervös. Dock känns det mer som att det är en nerv som är i kläm, och jag hoppas verkligen att så är fallet. 

Egentligen skulle jag ha tävlat i Turkiet igår, en Europacup i Antalya. Men jag fick stanna hemma..känns skit.

Åsa Annarstedt var där och representerade Sverige. Hon plockade hem en 13:de plats efter ett riktigt bra lopp! Det blir mycket ITU-poäng, grattis!

Nu ägnar jag dagarna åt simning (som funkar problemfritt!) och all sorts styrka som inte gör ont samt rehab och stretch. Jag försöker att hålla humöret uppe och tänka på annat, det går sådär.

Nu blev detta ett ganska tråkigt inlägg eftersom jag bara klagar. Men nu vet ni iallafall hur läget är. Har ni haft några likande symptom eller tror er veta vad det kan vara får ni jättegärna höra av er! 

Påsk och sånt

Jaha, då har man firat påsk i Australien!

Påsk är en högtid som jag inte riktigt kommer ihåg hur man firar. Sedan 14-årsåldern har jag nog aldrig varit hemma påskhelgen då påsklovet = läger. De senaste påskarna har alltså spenderats på Mallis, Spanien eller något annat likande ställe. Ett och annat år har mamma smugit ner ett påskägg i min resväska, som jag självklart ätit upp ungefär andra dagen på lägret. Så särslikt påskigt har det då inte varit.

Detta år var det Canberra som gällde, och Australien levererade en otroligt fin påskafton. 25 grader och sol och inget att klaga på.

Det var frulle 06.00 för att sedan bege oss till Black mountain world champs. Det är en årlig tävling för D-squad och prestigen är enorm! Vi talar om en supersprint (700m+10km+3km)

Jag och Per skulle cykla till tävlingsområdet då coach tog bilen med alla grejer. Det slutade med att vi irrade runt en sjö i över en timma och kom fram 8 min innan start! Det var bara att slänga på sig våtdräkten, ställa upp cykeln och skorna och sedan köra. Drafting är alltså bra på flera sätt, kan man inte banan kan man köra följa john!

"tävlingen" som mest var träning gick mycket bra och vår egna Lisa Norden tog hem en storlagen vinst efter att ha gott loss redan i T1. Själv är jag nöjd med Sim+cyk men gjorde en dålig löpning. Trött tjej.

Efter huvudloppet var det hederlig växlingsträning för att finslipa detaljerna.

Nästa pass var 80 min löpning i lugn distansfart, mest för återhämtingens skull.

På kvällen samlades vi hela gänget vid en sjö och grillade. God mat, trevliga människor och mycket skratt. En glad påsk helt enkelt!

Burned

Rubriken passar på många sätt. Denna bild är tagen i lördags, efter tävlingen. Tankesättet: Amen det är ju höst nu, höll inte riktigt.. Jag brände mig ganska hårt. Solen steker otroligt när man är täckt av saltvatten och svett och ligger och trycker i tempobågen..

Just nu är jag ganska bränd i hela kroppen faktiskt. Imorse på tröskelsimingen gick det så dåligt att tillochmed de andra skrattade åt mig. "HAHA kolla vad trött hon är"

Skönt att man kan underhålla iallafall:) Hade ingen power överhuvudtaget och pulsen stämde inte bra den heller. Det är tur att denna dag är relativt lugn, efter simningen har vi cyklat 2h med fokus på teknik och framförallt kurvtagning. Nu är det stenhård vila som gäller innan jag ska ta tag i kvällens middag. Det står KÄNGURU på menyn!





Victory!

Idag gick Batemans bay triathlon av stapeln. Staden ligger 2h österut från Canberra, vid kusten. Meningen med dagens race var ett hårt träningspass och det lyckades jag bestämt med.

Det var jag, Per, Tomas och Darren som packade ihop oss i en bil och drog iväg. Meningen var att Sarah Groff (trea på VM i Peking) skulle med, men det blev ändrade planer.

Vi tävlade på sprintdistansen och det var icke-drafting. Det var ca 1000 atleter, soligt och riktigt bra stämning! Australiensare verkar vara sköningar hela högen!

Jag kom loss ganska tidigt och tog hem vinsten vilket alltid är lika kul! Kroppen kändes helt okej i alla grenarna trots hård träning. 

Som omväxling gällde icke-drafting och cykelbanan var mycket kuperad, så det var tunga ben som sprang ut ur T2. Löpningen kändes dock mycket bättre än förra helgen och inga krampkänningar what so ever. 

Detta var första vinsten för säsongen, hoppas på fler!

Ikväll har jag skypat med familjen där hemma. Gillar att man kan snacka med alla fyra samtidigt, känns lite som runt matbordet. 

Nu är det sängen som gäller för imorgon bitti väntar 4h distanscykel med Canberras juniorer. Kan bli hetsigt!