Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Sista veckan


Nu går man mot en brytpunkt där det inte längre spelar någon roll vad man gör träningsmässigt. Det går snart inte påverka utfallet i Kalmar om annat än negativt. Träningen vid det här laget ska vara klar och endast finslipningen återstår. Simningen är väl undantaget, den kan man träna hela vägen fram till race day även om man nog ska undvika långa & tuffa serier dagarna innan. Sista långa cyklingen är bra ha gjort drygt två veckor innan och lång löp likaså. Mest försöka hålla igång och ta igen förlorad tid med familj & vänner.

Senaste tiden har jag huserat nere i min sommarstuga i Haverdal, Halland. Ett träningsparadis utan dess like i normala fall men i år har det precis som i resten av Sverige varit rätt kärvt. Det har blåst över det normala och temperaturen varit låg. Det annars så fantastiska Kattegatt har inte bjudit på simbart vatten vilket tvingat mig till Brottets ute 50:a. Det funkar såklart om man biter ihop men är inte idealiskt. När TV4´s vädermetrolog uttryckte sig ”inget högtryck i sikte och det är oktobertemperaturer” så fick jag nog. Dessa tre veckor är min enda sommarsemester och jag pallar inte underhålla barnen i två veckor till på halvruttna nöjesparker iförd överlevnadsdräkt.

Sagt & gjort. Nu är flygbiljetter till Nice inskaffade och vi får sista veckan av semestern nere på Franska rivieran. Cyklingen är inte direkt likt den i Kalmar men skitsamma, man blir knappast sämre av att cykla kuperat. Simningen som gått trögt lär få en boost av att simma klart medelhavsvatten. Ska bli helt underbart med detta miljöombyte och hoppas det kommer vara det lilla extra som gör min prestation i Kalmar klockren utifrån mina förutsättningar.

Precis som tidigare är det svårt med tidsmål och jag hävdar bestämt att det är den största fallgropen motionärer hamnar i. Inser det är viktigt ha något att sikta på men det är extremt dumt följa dessa ambitioner slaviskt då förutsättningarna hela tiden förändras. Som Johan Olsson sade efter senaste 5-milen där vädret inte var på hans sida ”Det är en utomhussport”.

Jag har dock en game plan som mer bygger på känsla, erfarenhet och effekt/fart. Jag simmar där jag har tryck men inte så jag på något sätt tappar kontroll eller andning. På cykeln jobbar jag hårdare i motvinden och utnyttjar min storlek & fart i medvinden. Har en range mellan 250-265 watt där jag tänkte hålla mig. Kan absolut hålla en högre effekt men är rädd för att den kommer äta upp min löpning. På löpningen är planen springa initialt runt 4:10-4:20 min/km vilket inte ska vara några problem under första varvet. Det är ju som bekant där tävlingen börjar. Någonstans under det andra varvet av tre märks det om man disponerat krafterna rätt eller om det blir en plågsam ”walk of shame” in i skymningen.

Au Bientôt!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-07-28 10:04


Annons

Nästa Period


Hängig, gammal och slut som artist!

Det sammanfattar min känsla efter tävlingen på Fuerteventura. Tre stycken tävlingar på halva ironmandistansen inom två månader, varav de sista två samma vecka verkar ha tagit ut sin rätt. Inte bara kroppen kändes sliten och ömmade utan även skallen kändes utmärglad. Under samma period tränade jag även en hel del och var på ett renodlat läger. Motivationen verkar jag ha oavsett hur jag känner men självförtroende och träningsglädjen får sig en törn. Försökte med mindre träning och lugnare pass men det blev ändå bara skräp. Precis som med så många andra slitna utövare drabbades jag också av sjukdomar. Barnens baciller är som målsökande missiler. Känner direkt av om immunförsvaret är nere och skickar en B52:a efter en. Är absolut inget fan av antibiotika men det är skrämmande effektivt och jag har inte "råd" låta kroppen sköta tillfrisknandet då det kan ta flera veckor att bli frisk....

Hade dock formen på gång inför Halmstad men med sviktande hälsa fick jag se mig själv som besegrad tre kilometer in på löpningen. Kändes tråkigt behöva bryta där och då  men visste att jag behövde efterföljande träning mer än ett halvruttet resultat. Fick ett hyfsat kvitto på att cyklingen blivit stabil och simningen hade nått en hyfsad lägstanivå. Springa är min mest naturliga gren så den är jag sällan orolig över även om jag fullkomligt hatar vara i dålig löpform.

Ett par dagar av penicillin och jag var frisk & stark igen. De pass jag gjort sedan dess har känts bra till riktigt bra. Speciellt cykeln som stundtals känns fenomenal och att varje pass blir bättre än det föregående. Försöker inte testa löpbenen i detta skede då jag vill undvika bli för sliten samt hålla mina "skador" i schack. På en Ironman ska man knappast springa speciellt fort så egentligen skitsamma vad jag springer milen på i dagsläget. Mer intressant ha en stabil & uthållig känsla. 

Fokus kommande veckor blir kort och gott - Mängd!

Love/hate denna period då det stundtals känns som korvstoppning men också befriande ha ett rent samvete då man vet att det gör otroligt gott för formen på en långdistans. Har fortfarande kvalité på schemat men undviker Vo2max i största utsträckning. De hårda pass jag kör ligger närmre min tröskel och intervallerna är relativt långa. Har två veckor kvar innan jag påbörjar min tre veckor långa semester. Mitt arbete tillåter inte riktigt några längre utsvävningar under kontorstid så jag tränar i princip hela kvällarna. Familjen har slagit läger ute i skärgården så dem kan jag ändå inte träffa på vardagarna. 

För er som undrar hur en vecka ser ut för någon som mig denna period så kommer den här.....kommer sannolikt köra några längre utpräglade cykelpass samt löp. Men detta är basen.

Måndagar - Cykel tempo. 3x15-20 mins alt 75-90 mins @ 280-300 watt (HIM intensitet)
Tisdagar - Simning & löpintervaller, 4x3 alt 3x4km.
Onsdagar - Cykel distans 3-4h @ 220-240 watt
Torsdagar - Löpning lätt distans + Cykel tröskel 5x10 alt 4x12 mins @ 325-340 watt.
 
Fredagar - Löpning 60-75 mins.
Lördagar - Simning + Löpning distans 21-28 km.
 
Söndagar - Simning + Cykel 3h @ 220-240 watt. 


Förhopppningvis kommer detta resultera i något i hästväg. Har en hyfsad klar plan för hur jag ska köra Kalmar i år. På de tidigare fem försöken inte kört varken snabbt eller smart. Ska jag vara helt ärlig har jag nog inte gjort en bra Ironman ännu. Hawaii 2014 är väl den minst dåliga men de första 18 kilometrarna av löpningen där var katastrof. Börjar tyvärr inse att en Ironman aldrig känns bra utan de är de minst dåliga loppen som är de bra. Men skam den som ger sig. Någongång vill jag känna att jag disponerade perfekt utifrån mina förutsättningar. Om det så är det sista jag gör......

Tänker ännu inte ha något tidsmål men om jag får ut min kapacitet så är 9-9:10h möjligt om det inte blåser åt helvete. Helst vill jag ha halv storm så alla övriga grillas rejält ute på Öland. Har nog en starkare cykeldel än de flesta så tar mindre stryk av tuffa förhållanden. I min bok är det coolare köra fort när alla andra skriver uppsatser om tuffa förhållanden. Man vill vara den som gör det "omöjliga". Kolla bara på Jan Frodeno i Frankfurt. Age Groupers dog som flugor medan han sätter barnrekord..... Som en satsande vän till mig sa "Vet inte om jag ska inspireras eller sluta träna".

Nelker
 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-07-07 13:30


Halmstad 11.3 - DNF


Vilken sinnessjuk sporthelg om man är en inbiten triathlonnörd!

Om inte min egen satsing vore nog så är jag även grundare & ordförande i klubben Terrible Tuesdays. Har tagit på mig uppgiften bevaka, sammanfatta samt sammanställa klubbdeltagarnas eskapader. Vi hade tidigare utnämnt Vansbro som KM på halv ironman distans vilket gjorde min helg rätt kaotisk då jag själv skulle köra Halmstad 11.3. ITU VM i Motala kördes samma dag vilket inte gjorde saken bättre.... Vad som var kul är alla tusentals svenskar som fyller tre stora lopp (svenska mått) och att de ändå håller hyfsad klass rakt igenom. Då Halmstad kan ses som ett motionslopp i år så var det ändå 13 personer under 4:21h trots en tuff cykelbana. Snabba tider i Vansbro var inte lika oväntat med tanke på startfältet. Motala hade ju ITU VM status men tycker ändå inte att de höll mer än nämnvärt högre klass om man bortser från de proffs som deltog. Kul se så många föreningar & organisationer försöka göra kalendern fullsmetad med arrangemang. Nog en tidsfråga innan Challenge eller Ironman lägger vantarna på en av våra halvdistanser. Tråkigt bara säsongen är så kort och väder-osäker vilket trasslar till simningen. Verkar som samtliga lopp i helgen hade stora grupper av atleter med märkliga symptom tack vare en kall & utmattande simning?!


Pre start med min kära barndomsvän Philip Kellin


Jag fick för andra gången bryta ett lopp. Förra gången var Challenge Laguna i Thailand. Var då helt trasig från Kalmar & Hawaii. Dessutom var det över +40 grader i skuggan vilket gjorde att varken min kropp eller skalle orkade genomföra hela distansen. Hade senaste veckorna haft seglivade symptom från diverse barnbaciller som sprids på såväl arbetsplatser som i småbarnsfamiljer. Då min simform varit usel har jag simmat "ikapp" sista veckan i 13-14 gradigt vatten vilket inte riktigt har varit det smartaste. Är ju som sagt allergisk mot klor så jag chansade att detta var ändå bättre för slippa ytterliggare allergiutbrott. Sista veckan hade jag utskrivet penicillin som jag borde tagit men av någon konstig anledning trodde jag kroppen skulle orka bekämpa skiten ändå. Märkte i torsdags & fredags hur bihålor och orken var skräp men intalade mig att det bara var trötthet. på startdagen kände jag mig fräsch och fokuserade bara på hur jag skulle vinna. Har chansat tidigare och det har fungerat. I Cannes var det så.

"15.2 grader i Nissan" ropade de ut. Efter ha provsimmat konstaterade jag att de ljög. Det fanns folk med termometrar och dessa visade samtliga ca 14 grader. "Tur att det är medströms" tänkte jag så lidandet blir kort. 28 minuter efter startskottet brunnit av klev jag i land. Rejält nedkyld och hade dålig känsel i händer & fötter. Yrsel hade jag också men lyckades ändå få av mig dräkten och med mig cykeln ur T1. Försökte få kontroll över kroppen så gott jag kunde men min puls var skyhög. Valde nonchalera det då jag antog att adrenalinet & hjärtat jobbade hårt för jag skulle bli varm igen. Lade mig efter den beryktade Galgbacken nere i tempoställning & började arbeta fokuserat.

Världens längsta kyckling på ett älgstaket


Cykeldelen i Halmstad är där jag brukar träna på sommaren så jag kunde banan som om det vore min egen bakgård. Björn hade sagt "280-290 watt borde du klara" vilket jag höll med om även om jag visste det är inget man bara gör sådär. Tog ca 2 mil innan Kristian Hallsten plus Johan kom ikapp och vi började slå följe. Visste att han är en gammal cykelprofil samt gjort Kalmar på 8:44h vilket gjorde honom till en trygg partner. Han är extremt stark uppför och jag har mer på platten & nerför. Det är så mycket lättare och roligare när man har någon att köra med. Vi försökte hålla avståndet men när folk kommer i mellan & banan slingrar sig så kan det absolut hända det blir lite fel. Ber om ursäkt som någon tyckte vi körde nära i vissa sammanhang men jag kan intyga att det var aldrig avsiktligt. Det är omöjligt ligga & köra om varannan sekund bara för banan förändrar sig när så många olika cyklister med olika styrkor ligger på led. Jag hade 295 watt NP denna runda så ingen kan knappast säga jag låg & softade på hjul. Sporten har en utmaning här anser jag. Hur gör man vid grupperingar när dragspelet börjar, hur ska domarna döma?! 20 meters lucka vore bäst men omöjligt införa om alla startar samtidigt. Vad gör man när hundratals människor kommer ur vattnet samtidigt. Hur ska man då hålla ett led i chack....det går lixom inte. På Hawaii kommer över tusen personer upp mellan 1:05-1:15. Domarna skiter helt i straff bland motionärerna första sex milen då det helt enkelt inte går....åker mest runt och visar upp sim närvaro så det inte spårar ur fullständigt.

Undra på det går fort nerför, 100kg ekipage


Med 20 km kvar slog jag av, måste spara på benen, låg ändå 2:a i loppet ihop med Johan & Kristian. Höll komfortabla watt samt tog in extra energi. Kände mig stark fortfarande. Matt är man alltid. Plötsligt när jag skulle fippla med skorna inför T2 hände nåt. hela ryggen började krampa våldsamt och det började kännas olustigt. Ett mirakel jag inte körde in i kravallstaketet. Höll minen men mådde skit när jag bytte om från cykeln. Satt stilla i 20 sekunder extra för samla mig något innan jag sprang iväg efter Kristian & Johan.

Normalt måste jag begränsa mig för inte springa för fort, nu fick jag bita ihop för hålla farten 3:55 min/km uppe. Pulsen rusade och kroppen skrek stanna. Ibland kan det kännas tufft konvertera från cykel till löp men denna dag var det hemskt. Efter kommande två kilometrar blev det bara värre och kramperna i ben, mage & rygg förvärrades. Kunde knappt få luft och jag var tvungen att stanna. Började inse det var hopplöst men testade 500-600 meter till. Förgäves, det var slut. Bara promenera in till stan & packa ihop.

Jag är inte personen som går 15 km. Inte så jag behöver bevisa för mig själv längre att jag kan springa 21,1km. "Death before DNF" kanske det töntigaste uttrycket som finns. Hälsan är vår finaste gåva, tänker inte riskera den för jag inte kan stå ut med negativ kritik från omgivningen.

Tråkigt inte få fightas med dagens toppgäng men om man ska se det positiva så kan jag ganska snart börja träna hårt igen inför Kalmar. Ska bara låta penicillinet ha sin gilla gång.

Stort tack till Halmstadtriathlon.se för ett superarrangemang. Vågar påstå den finaste cykelbanan i Sverige!

Stort supergrattis till vinnaren Sebastian Björklund som för dagen var överlägsen segrare. Roligast denna dag var dock se min vän Richard Bäckström kriga till sig en 2:a plats efter en monsterlöpning på 1:21h. Raka benen & du vinner nästa lopp din räksmugglare!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-06-29 15:03


Otillräcklig

I Saltsjöbaden kände jag mig otillräcklig & stressad under flera moment. En hemsk känsla och en flash back hur det kändes för några år sedan när jag var ny i sporten. När jag körde Cannes & Fuerteventura hade jag en form samt inre lugn som gjorde jag kunde köra avslappnat och gå med i stort sett vem som än låg bredvid. Undantag simmomentet.
Bestämde mig för verkligen fokusera nu ett par veckor om jag skulle ställa upp i Halmstad. "Bara köra för kul" eller "Ska bara genomföra & ta mig i mål" är absolut inget för mig och då anser jag det är bättre inte ställa upp alls. Träna en sport kan vara kul trots man inte är i form eller förberedd men tävla det är något helt annat. I mina tidigare sporter Tennis & Golf är det precis lika påtagligt. Det är förödmjukande och något man verkligen drar sig för. Triathlon är utan tvekan en av världens tuffaste sporter om man ligger på en anständig nivå. Då tro man kan komma till startlinjen utan gjort de nödvändiga förberedelserna är bara naivt och inte kul för någon, allra minst en själv.

Har försökt följa mina scheman så gott det går men juni är som tidigare noterat en minst sagt fullspäckad månad. Mitt problem har aldrig varit huruvida jag kan pressa mig eller inte. Mitt problem är att jag i princip inte kan ta det lugnt och lyckas omvandla samtliga pass till hårda. Somliga skulle kalla mig destruktiv?! Skillnaden som jag har försökt denna period är att jag verkligen satsar på tre hårda pass i veckan och låter resten bli lugnare med övertygelsen över att jag förstör chanserna kunna köra hårt när det ska vara riktigt hårt. Kan låta lätt men är extremt svårt för mig och har visat sig vara min största utmaning hittills.

Kommande veckor......notis, tar inga vilodagar just nu utan vilar om & när det behövs.

Måndag - Cykel: Tempointervaller (Ex 3x15 min, Max 85% av max, ca 2:30h)
Tisdag - Simning + TT Intervaller löpning (Tröskel ex 3x4km)
Onsdag - Cykel distans 3h
Torsdag - Simning + Cykel: Intervaller på hög intensitet ex 4x10min (2-2:30h)
Fredag - Löpning: Lätt distans 60 mins
Lördag - Löpning & Simning (100-120 + 45 mins)
Söndag - Simning & Cykel (45 + 120 mins)

Om en vecka är det Halmstad som sagt. Kul se några starka namn dyka upp i anmälningslistan. Har inga jätteförväntningar på göra mitt livs lopp men hoppas ändå kunna leverera en hyfsad prestation samt få aktuell data över var jag ligger så jag kan optimera mitt sista träningsblock inför Kalmar. Har aldrig fått till det i Kalmar men hoppas det ska stämma bättre i år...


Nelker


Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-06-19 07:52


Saltsjöbaden Triathlon


Visste formen inte riktigt var där men trodde och hoppades på att under ett kortare lopp skulle det vara mindre betydelsfullt. Det är väldigt lätt tappa respekten för en sprint när man fokuserar på längre distanser. Har kört hyfsat hårda pass på senare tid men det var väldigt länge sedan jag tävlade på den intensiteten. Blev väldigt snabbt medveten om vilka stressfaktorer som ingår i kortare lopp och kan ärligt erkänna jag hade stora problem handskas med dem.

Simstarten


Precis som med så många andra tävlingar dessa veckor så var det tveksamt om vattentemperaturen var lämplig för motionärer att simma i. Förbundet har nyligen justerat deras rekommendation för när simning är tillåten och när våtdräkt är obligatorisk. Personligen kan jag tycka 12-13 grader är aningens kallt för att man ska kunna tävla på hög intensitet. Vet man kan simträna i det men när man ska gå för full maskin och blanda in trängsel så blir det inte särskillt kul. Adrenalinet och kylan förvirrar åtminstone min hjärna och jag får ett svårkontrollerat stresspåslag. Vara i usel simform hjälpte inte heller. 750 meter kändes som en evighet och tackade min lyckliga stjärna när jag nådde land som 10:e man. Tyvärr var målsätningen om att nå pallen slut redan här. De 4-5 gubbar som låg bland dem som kom upp före mig är för bra cyklister & löpare för jag skulle kunna hämta in försprånget.

Upp från vattnet kan jag ha sagt ett eller två fula ord.


Hade en förhoppning cyklingen skulle kännas bra men efter att ha varit nerkyld hade jag svårare än någonsin hitta mina cykelben. Alla försök trycka på ordentligt resulterade i rusande puls och andningsbesvär. Fick fogligt sänka mina ambitioner och fokusera på inte tappa sikte på Fredrik Granström som på en lånad cykel körde om mig. Mådde bättre mot slutet och började få ordning på kroppen igen. Hade ok tryck sista biten men var osäker löpningen skulle lira då kramper fortfarande spökade i vader & lår.

In efter cykling för T2


I växlingen till löp fick jag dubbelsidig vadkramp när skorna skulle på. Som tur var släppte det nästan omedelbart när jag fick börja röra på mina långa storkben. Första kilometern känns alltid åt helvete innan musklerna ställt om sig men efter det hade jag nog min bästa löpning på denna distans någonsin. Kände kraften pulsera i benen och kunde kontrollerat ligga i 3:40:isch min/km. Tyvärr var närmaste man ur sikte och jag kunde bara springa för det som fanns kvar av min heder. Något beskedlig kom jag in som 5:e man. Före mig kom Magnus Olander, Donato Campanini, Jonatan Bejmar & för dagens suveräna Oskar Djärv.

Någon sprint i mål blev det inte denna gång. Ville helst vara osynlig.

 Magnus Olander bästa tvåbarnspappa för dagen.


När jag tittar på resultaten finner jag mina tider på cykel & löp helt klart godkända men ligga 1.5-3 minuter bakom täten efter 750 meter simning är precis som Fredrik Robertsson så vackert formulerade sig "IG".

Som jag sagt tidigare, "man är aldrig bättre än sitt senaste resultat". En sprint är ett väldigt effektivt sätt ta reda på var man ligger utan behöva kasta om för mycket i schemat. Vetskapen nu att löpningen är i fas men cykel och framför allt simningen kräver fokus är väldigt tydligt.

För er som undrar til nästa år så var Saltjöbaden Triathlon utan konkurens det bäst arrangerade loppet jag gjort på svensk mark. Äntligen en arrangör som vågar ta ut svängarna och ge deltagare & åskådare en fantastisk dag. Tack för det och detta blir en klassiker varje år!

Ungarna var tröttare än sin gamla far efter hoppat i hoppborgen i 2h


Nu ska jag ut på cykeln och trampa ur frustration & slagg!

Nelker


Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-06-07 08:41



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser