Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

55 seks på 400 meter

Hej!

Det är med skräckblandad förtjusning man blickar ut över landskapet utanför fönstret. Nästan 40cm nyfallen snö har lamslagit halva Sverige och samhället har halvt kollapsat. Det ihop med smälta nyheten över att USA fått en ny minst sagt kontroversiell President. Den här bloggen handlar om sport men tråkigt det ska krävas högerextrema populister för folk ska ta sig till valurnorna. Naiv som jag är hade jag hoppats på att människan skulle under min levnadstid hjälpas åt bygga broar och inte murar. Det är lika illa som det alltid varit och kommer nog tyvärr alltid så förbli…

Lätt tappa hoppet om mänskligheten men lyckligt lottade som vi är som har en tidsslukande hobby. Man får nörda ner sig rejält i den och sina barn så man slipper distraherande faktorer som gör en nedstämd och framkallar hopplöshet. Tyvärr har vi flesta lågsäsong nu vilket gör man får tid för annat. Kan bara konstatera, valet man gjort är rätt. Livet där ute utanför bjuder inte på något bättre…

Träningsmässigt händer inte jättemycket. Lagt cykelskorna på hyllan i några veckor och fokuserar endast på göra koppen stark & flexibel igen samt bibehålla min simning på anständig nivå. Kör även en del löpning i veckorna med förhoppning hitta tillbaka till mer fart och kraft i löpningen. All distans har gjort mig seg och jag behöver en ny vinkel på det hela. Dels för jag tror det är nyttigt men framförallt för att det är kul. Har en idé om försöka klara 400 meter på ca 55 sekunder på Bosöns 200 meters bana. Kan gå, är hyfsat snabb när jag väl får upp farten på min 81 kilo tunga kropp.



Det är i skrivande stund så gott som klart jag kör Dubai 70.3 igen. Gillar verkligen den tävlingen och jag är precis som alla andra med att behöva något som håller ens fokus vid liv under årets mörka & kalla månader. Det blir mycket lättare sätta sig på trainern eller beta av tuffa pass på löpbandet om ett race är i görningen. Har dessutom visat sig ge en förhöjd effekt i min träning vilket gör det till en win win. Som tidigare inga konkreta mål utan försöka så ihop ett balanserat lopp med den mängd man hunnit skrämma in i kroppen. Har tidigare kommit 1:a resp 3:a i min klass och märkligt nog bägge gånger lyckats springa stabilt på 1:24h på en korrekt mätt bana trots att cyklingen där är tuff pga blåsten.

Även om jag älskar snö och vinter sätter det käppar i hjulen för mig om jag ska komma i bra form för Dubai & Sydafrika. Långpass på trainer är hopplöst tråkigt och fördummande. Hoppas det åtminstone finns underlag för några timmar MTB i veckorna så man får lite variation. Kommer åka minst en gång till Playitas men en vecka är aningen snålt om man vill vara tillräckligt förberedd för en full Ironman. Åtminstone om man har mina ambitioner. Nåja det visar sig, ser ut nu som det ska bli 5 plusgrader redan nästa vecka. Det går fort i Hockey…

Tack för visat intresse och kriga på nu bäst det går i snön!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-11-09 21:37


Annons

Abstinens 2.0

Hej!

Jag är den första erkänna det finns baksidor och problem med en satsning utanför verkligheten. Får ständigt påminna mig om att jag är extremt lyckligt lottad som tillåts satsa på det sättet jag gör. Det är många timmar per år som går åt till träning & resor. För inte tala om vad det kostar. Talesättet ”det bästa i livet är gratis” är det dummaste jag vet. Ska man leva ett långt och lyckligt liv kostar det. Inte bara pengar utan uppoffringar.

För kunna motionera, äta och leva efter skolboken behöver man ett välfyllt bankkonto och massvis med tid. För kunna ta sin miljövänliga bil, fylla en kundvagn i mataffären med bra råvaror iklädd etiskt producerade kläder på sin välsvarvade kropp - svindyrt! Mycket lättare hasa ner i billiga paltor till pizzerian och sleva i sig skräp då det ändå är för jobbigt träna. Vi gör alla våra val men tycker det suger att det ska vara så dyrt leva sunt. Socker och skit ska inte kosta mer än bra grejer. Straffskatt på onyttigheter, ta pengarna och subventionera motsatsen säger jag.

Har abstinens, därav mitt usla humör. Hemresan från Hawaii kantades av problem. Min nya cykel lyckades Delta Airlines bryta av mellan Kona & LA. Andra cykeln i år som jag lyckades ha sönder. Trygg Hansa kommer snart anlita en torped om det här fortsätter. Ni vet vem ni ska skylla på om de ändrar sina försäkringsvillkor på cyklar. Självklart lyckades jag även bli nersmittad av alla kända och okända förkylningsvirus på planeten vilket gjort mig svag och gnällig. En jetlag från helvetet, sjukdom, trasig cykel och en fruktansvärd träningsabstinens. Ett mirakel mina kollegor på jobbet inte lagt cyanid i mitt kaffe. Försöker dock se detta positivt. Är det nångång på året det här ska ske är det nu. Ska absolut inte träna och någon tempocykel har jag inget behov av just nu ändå. Kanske är det en högre makt som försöker säga mig nåt?!

Känner dock att förkylningen börjar släppa sitt grepp. Ny cykel är beställd och jag kan lova det är ett riktigt as. Gjort upp planer för hur nästa år ska se ut samt lyckats fila på en ny strategi för mitt träningsupplägg. Har även lyckats gå igenom mina samarbeten som är en förutsättning för min satsning i framtiden. Måste säga det är mycket kul på gång och jag tror verkligen nästa år kan bli mycket bättre än detta, inte bara resultatmässigt.


Vad tror ni om den här?! Och NEJ - inga elektroniska växlar, jag är gammalmodig.



Ett stort tack till Ford Sverige som hjälper mig genom låna ut en bil. Då jag har familj och är fullvuxen på 190cm är denna S-Max 4x4 perfekt för mina äventyr. 



Hur ser min framtid ut sex månader framåt?

November - December, smyga igång träningen. Fokus: styrka/flexibiliet, simning och löpekonomi.

Januari - Regelrätt träning. Fokus: bygga motor och sparka igång cyklingen på allvar. Sannolikt en långhelg på Playitas Resort för boosta cyklingen. Upprätthållande styrka och flexibilitet. Tankar finns på köra Ironman Dubai 70.3 den 27:e.

Februari - Mars, Stenhård dedikerad träning över samtliga grenar. Kommer lägga en veckas träningsläger på Playitas i mitten av Mars.

April - Ironman Syd Afrika den 2:a. De kör samma platta bana som förra året samt 75 slots till Kona eftersom det är ett mästerskap. Mitt sista år i 35-39. Kommer gå för guld och inget annat! Resten av månaden kommer spenderas i skamvrån eller på små rosa moln…


Har inte kommit längre än så. Finns planer på köra minst en halv ironman i Sverige på sommaren. Vilken är inte bestämt än men Vansbro, Halmstad eller Jönköping ligger bäst till i tiden. Ser ut missa göra min 8:e raka Kalmar. Låter det dock vara osagt…. gillar ju den där banan.

Ironman Kalmar 2016 - den absolut bästa känslan hittills.


Tack för visat intresse!


Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-10-29 19:02


No Drafting - Easier said than done


Känner vi måste ventilera några av de utmaningar som långdistanstriathlon står inför. Ser hemska bilder på sociala medier där stora klungor på non drafting race lyfts fram som skräckexempel medan personen i fråga gapar fuskare med full hals. Artiklar gällande prestationshöjande medel där både amatörer & professionella pekas ut som användare. Precis som vanligt när det kommer till människor så ropas det ut en hel del skuld, missnöje och glåpord samtidigt som konstruktiva förslag på hur saker och ting borde gå till uteblir. De förbättringar som väl presenteras saknar tyvärr ofta verklighetsanknytning då många inom motionärer inom sporten inte är riktigt insatta. Missförstå mig rätt, jag vill också vi ska få bukt med alla de problem som finns där ute. Antagligen mer än de flesta då jag ofta får se mig snuvad på topplaceringar pga ogentligheter från mina medtävlande. Hur gör vi för återupprätta förtroendet för sporten?


Drafting: Det är mkt mer invecklat än hur jag beskriver det men skriver förenklat för göra det läsvärt.
För de som cyklat mycket och testat springa hårt efter man klivit av cykeln vet skillnaden gå av med fräscha ben alternativt helt trasiga buggar. Ska dock tilläggas att bara för man ligger på hjul så är benen inte opåverkade men skillnaden från ligga solo i 90-180 km i 35-38 km/h mot ligga bakom någon är enorm. Spelar stor roll även hur nära man ligger. Direkt på någons hjul sägs spara uppåt 30% medan lagliga 10 meter (bakhjul/framhjul) sägs spara nåt i storleksordningen 10-20 watt beroende på omständigheterna eller cirka 3-5%. Ligga och tulla på gränsen 6-8 meter bakom ger säkert 10-15% vilket är väl ungefär den effekt man får om man använder EPO?!
Slutsats - Drafting är FUSK och inget annat. Ligga på lagliga 10 meter ger enligt mig tillräcklig fördel som även den kan ifrågasättas.
Lösning – Draftzones vid knepiga partier på banan, 20 meters regel för PRO och 15 m för amatörer. Hårdare straff & fler domare?!

Problematiken: Alldeles mycket folk på banan.
På tävlingar med ”lättcyklade” cykelsträckor där de tävlande startar simningen samtidigt eller tätt efter varandra blir det svårt om inte omöjligt särskilja alla deltagare. Speciellt om det är ett lopp med hög status som har lockat många duktiga som är ganska jämna över grenarna. Bästa exemplet är Hawaii där nästan 1500 herrar brakar iväg samtidigt på simningen och 1000 personer kommer ur vattnet efter 57-67 mins. Dessa jämnstarka 1000 personer skall sedan prydligt bilda en kolonn där folk håller 10 meters lucka och regelrätt spenderar sina 30 seks för omkörningar utan gå ut när en bakomvarande cyklist kommer på samma tanke och påbörjat sin omkörning. Tittar man på recaps från proffsen som är mellan 10-20 man i sina grupper så ser man hur de kämpar för inte bryta mot reglerna. Speciellt knepigt om de som ligger längst fram växlar intensitet då det blir en viss dragspelseffekt. Tänk er då 1000 amatörer som ska försöka sig på detta konststycke. Det säger sig självt, för mycket folk på banan vilket omöjliggör uppgiften för såväl deltagare som domare. De man ser på bilderna från Hawaii hade nog helst sluppit sitta som usla klungcyklister men enda sättet undkomma detta är dra upp farten till 50 km/h i en timme eller stanna helt i två timmar så man får en egen fri väg. Detsamma gäller damerna men då de är färre och mindre homogen i sin framfart så är de i dagsläget en enklare uppgift övervaka för domarna.
Lösning – Kraftigt decimera antalet deltagare alternativt kraftigt sprida ut dem?!

Ska tilläggas sporten är relativt ung samt växer så det knakar och antalet utövare sägs ligga i paritet med hur många i världen som spelar Hockey (20 miljoner beroende på hur man räknar). Kvala till Hawaii har enorm status och precis som med allt annat som ger pengar eller prestige så gör folk vad som helst för uppnå just detta. Fler och fler har dessutom blivit anständiga simmare och starka cyklister. Gamla anrika sporter som fotboll, tennis och friidrott tampas även dem med diverse problem där enkla lösningar inte växer på träd. De som organiserar race har ett vinstintresse, inget konstigt med det. Ingen välgörenhet det här. Klart det går ha 2000-4000 startande utan stjäla upplevelsen från toppskiktet eller för den delen de som kommer in under heroes hour. Kolla bara Challenge Roth. Frågan är väl bara hur, dessutom är det väldigt olika race från race.


I den bästa av världar är tävlingarna kanske uppdelade på två dagar där PRO och de 15-20% som tävlar om Kona slots & pallplatser startar ena dagen nitiskt övervakade av domare samt med 15-20 meters draft zone. Vore synd ta bort tävlingsmomentet helt för de som verkligen racear och inte låta dem jaga varandra.

De övriga som har lägre ställda mål startar i rullandes med 10 meters draftzone – typ Öppet Spår på Vasan, ni fattar. Dessvärre ser jag det svårt stänga av Ölandsbron i två dagar utan att byråkratiska kommuner börjar tulla på sina regler & avgifter.

Kom gärna med konstruktiva idéer & lösningar här så hjälps vi åt göra sporten renare för alla. Det är i allas intresse!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (8)

2016-10-20 11:00


Insiktsfull

Hej igen!

Man ska aldrig ta några viktiga beslut när man är ledsen, i vredesmod eller med tom mage. Har tyvärr varit allt av det nämnda. Kommer sig naturligt efter en stor urladdning oavsett om det gått bra eller mindre bra. Somliga tycker kanske min prestation inte var så illa då det finns värre exempel på genomklappningar. Den hårdaste kritikern är som vanligt en själv. När man inte kan leverera sin nivå, ja då skiter jag i om det blir 10:15, 12 eller 13 timmar. Smartast vore kanske bryta men den kvoten har jag fyllt för 10 år framåt så det är inte aktuellt. Så vad händer nu?!

Då jag inte sett någon direkt märkbar utveckling sista året utöver simningen så har jag bestämt följande. Kommer inte tävla igen förrän jag märker en ny nivå på cyklingen utan för den delen behöva kanibalisera på löpningen som även den skulle behöva en uppryckning.


För det ska vara möjligt tänker jag helt reboota systemet. Ta en längre välbehövlig vila från strukturerad träning och sedan börja om från ruta ett. Kommer utan tveka fortsätta jobba med Björn Andersson som coach.

Det blir tydligare och tydligare vilken briljant lärare han är. Dessutom kan jag acceptera hans enkla tankesätt och de metoder han använder är något jag själv alltid har förordat. Han säger det inte rakt ut men läser man mellan raderna förstår man. Det finns inga genvägar till bra resultat, endast hård disciplinerad träning lönar sig i slutändan. Upprepningar, tålamod och repetition är nyckeln.



Många coacher, dietister och annat löst folk försöker profitera på sporten genom sticka ut med revolutionerade metoder. Oftast överdrivna från var de själva tror på men utan skapa en rubrik så är det ingen som lyssnar i vårt informationsöverbelastade samhälle. Det här gäller inte bara sport utan finns i alla branscher, säkert även i den du jobbar i. Människan har alltid i sin natur varit lat och sökt genvägar. Det har i sin tur lett till många fantastiska uppfinningar som förenklar vår tillvaro och våra liv. Tyvärr finns inga sådan när det kommer till kroppen. I alla fall inte om man vill vara långsiktig och inte riskera hälsan.

Precis som jag har skrivit tidigare är det självklart bra med kompletterande styrketräning, stretching, yoga, löpskolning, stenåldersträning, cirkelträning, massage, naprapater, kampsport…..listan är oändlig. Men vänd på det, säg du har max 300-325 timmar på dig nästa säsong samt är målinriktad göra bättre resultat än föregående. Det är ett personligt ställningstagande vi alla måste göra. Utan kompletterande försiktighetsåtgärder löper du högre risk för skador och andra problem. Lägger du 1/3 av din träningstid till yoga, stretch och på naprapater kommer du sannolikt vara hel och flexibel men inte särskilt snabb. Har varit tydlig med mitt val i den här frågan historiskt men nu står jag vid ett vägskäl och måste nog kompromissa. De krämpor som tidigare varit i periferin har nu börjat bli mer påtagliga och gör jag inget riskerar jag få permanenta problem. Ska därför med Björn ta fram en längre startperiod som innehåller portioner av alternativ träning så jag går in sedan i den mer seriösa delen med bättre förutsättningar.

Jag vet vad ni tänker - Men Nej, ni kommer inte se speciellt många instagrambilder på mig från naprapaten eller utövandes Bikram Yoga men eventuellt en hel del från gymmet. När akupunktörens nålar börjat gå av och härdade sjukgymnaster skrattar högt under en behandling är det nog dags ta sig en funderare…

Sagt och gjort. Resterande del av oktober är fortsatt vila. I november kör vi igång igen fast nu i en annan del av gymmet. Som en träningstokig vän sa till mig - ”Alla vägar leder tillbaka till bänkpressen på SATS”. Vet inte som det är sant men kontrar med ett mitt favorituttryck - ”Är du bäst spelar det ingen roll hur det/du ser ut”. Tror det märkligt nog var stilpolisen Roberto Vacchi som sade det en gång när en mycket tekniksvag cyklist på Tour du France vann en prestigefylld etapp. Ja, där ser ni. Även Vacchi kan alltså vända kappan eller som de säger ”Det är inte kappans fel att vinden vänder”.

Nelker

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-10-14 04:52


Madame Pele vs Nelker 1-2

Ouff!

Madame Pele är den lokala gudinnan av eld, vind & vulkaner här på ögruppen Hawaii. Hon sägs även ha skapat dem. Då jag tidigare gånger lyckats hålla mig vän med henne fick jag igår erfara hur det är när man hamnar i bråk med denna hetlevrade dam. Kan ärligt säga jag hade goda förutsättningar prestera ok här, inte optimala men ok. Tyvärr ville det sig inte. Ska förklara varför.

Precis som med Kalmar, Vasaloppet eller Vätternrundan så dikterar de yttre omständigheterna loppets förutsättningar. Svårt om inte omöjligt jämföra ett års resultat med ett annat. Speciellt då de upplevs olika beroende på vem man frågar och vilken dag just den personen har haft.

En objektiv och rättvis bedömning är enligt mig att det var snabba och relativt förlåtande förutsättningar för att vara här. Två undantag dock som jag tror svepte mattan under mina fötter och många andra. Vattentemperaturen var högre än normalt tack vare en rekordvarm säsong och stekande sol under större delen av cyklingen. 



Ska kort sammanfatta mitt race:


Simningen
Låg som tidigare år långt ut till vänster i starten och kom iväg bra. Är i bra simform och vågar ta för mig mer än tidigare. Hade fint tryck hela varvet men insåg flera gånger att jag missade tåget som låg tightare bojarna. Gjorde några försök sällskapa stimmet men det var extremt stökigt där vilket jag ansåg skulle kosta mer än de smakade. Höll mig i ytterkant och fick surt ta en medioker simsplit på 1:04:40. Anser mig vara god för minst ett par minuter snabbare tid men nu blev det inte så. Kände inte jag tog i för mycket utan höll stabil intensitet hela vägen, precis som i Kalmar.



Cyklingen
Kände omedelbart att jag var medtagen från simningen. Inte muskulärt utan mer överhettad. Bestämde mig för verkligen köra superlugnt första milen som går i stan för återfå mina krafter och lugnet. Benen var stumma och hjärtat inte riktigt i fas ännu. Direkt sedan när vi kom upp på Queen K la jag mig i bågen och började trampa på i planerad intensitet. Första delen var otroligt stökig och påminde mer om Stockholm Velothon än en Ironmantävling. Fick surt infinna mig i denna pinsamma framfart i några mil tills det blev rejäl motvind någon mil innan klättringen till Hawi. Då la sig folk verkligen på hjul. Domarna som strök förbi gjorde inte ett skit och min motivation började vackla. Tryckte på för undkomma mina följare men det resulterade i sura uppstötningar och tilltagande huvudvärk. Pressade i mig gels & vätska trots strejkande kropp. Upp till Hawi var det snälla vindar. Coolt se proffsen komma flygande ner från berget. Mindre coolt se Tour de France svärmar av triathleter en halvtimme efter. Något bitter och uppgiven pressade jag på hem så gott jag kunde. Mådde något bättre men var väldigt medtagen av värmen. 5:09h tog cyklingen, 235 watt  NP.

Löpningen
Har nog aldrig varit så rostad eller bucklig efter en konservativ cykling. Fick sitta en bra stund i T2 bara för återfå medvetandet. Huvudet värkte och snurrade, ryggen var helt rökt. Drack massvis med vätska och begav mig ut. Surrealistiskt när allt i kroppen är i uppror men benen är superfina. Hade fruktansvärd dubbelsidig håll där njurarna sitter. Bröstkramp och värkande ländrygg. Huvudvärken var borta men det hjälpte föga. ”Helvete heller att jag går 4 mil” Tänkte jag. ”Ska fanimej inte ha mörk bakgrund på någon jävla finisherbild”. Förvånad kollade jag på klockan och benen producerade 4:35 fart när jag sprang. Tyvärr var jag ständigt tvungen att stanna vid varje aid station för kyla av mig. Testade för första gången gå på toaletten, kändes bättre efteråt men tog nog mer tid än vad det gav i resultat. Vid 17-18 kilometer mådde jag äntligen bättre igen men då var det tyvärr för sent. Även om jag hade slitit kroppen i stycken hade jag fått en högst medioker tid. Bestämde mig för sällskapa med en Amerikan som hade hamnat i samma sits som jag. Vi sprang de sista 22 kilometrarna ihop. Det var stunder då jag trodde han skulle svimma men lyckades övertala honom att kämpa. Jag joggade hela vägen fram till sista mile´n då jag bestämde mig för springa lite snabbare för ha en skön känsla med mig hem. 3:51h tog denna utflykt.

Sluttid - 10:15h



Ska egentligen inte vara ledsen över prestera dåligt denna gång. Köra bra här var aldrig slutmålet utan ta mig hit var hela idén när jag anmälde mig till Kalmar. Känner mig lyckligt lottad trots allt som får åka hit och efter de problem jag haft senaste året är det svårt klaga. Gjort två superbra race inklusive en Sub9:a samt fått tonvis med mer erfarenhet. Mer kan man nog inte begära.

Tänkte skriva en uppsats om vilket äckligt fuskande jag bevittnade men då kommer jag bara framstå som bitter och missunnsam så struntar i det. Kan bara säga detta - sporten har ett jätteproblem och en superutmaning få bukt med draftingen. Ska bli intressant se vad de kommer göra åt saken, såhär kan det bara inte fortsätta. Räcker med ni ser bilden…



Jag är inte med i denna klunga utan hittade bilden på sociala medier.


Tack alla ni som följt mig & skickat glada tillrop. Känner mig supersmickrad och lovar försöka underhålla er med dumma påhitt. Nästa stora händelse verkar bli Syd Afrika - Jag har oavslutade affärer med en manet och ett kravallstaket där. Gör om gör rätt!

Puss på er!

Maui Mike


Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2016-10-10 03:58



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser