Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Post Ironman Depression

Hej!

Kom som ett brev på posten - nedstämdheten och förkylningen. Sjukt hur snabbt man kan rasera något som tagit månader bygga upp. En Ironman är mer förödande för formen än vad en krogrunda är för lönen efter den 25:e i månaden…

För ge en inblick i hur sjuk jag är så ska jag berätta en sak. Till skillnad mot vad folk tror har jag inte spenderat tiden med stå framför spegeln och malligt beundra mitt väsen. Tvärtom. När röken hade lagt sig och resultaten sjunkit in började jag omedvetet och outtröttligt leta fel och missar i min prestation. Det finns inga perfekta lopp, det inser nog alla. Tro man var den enda runt samma tid som gjorde misstag är också naivt. Dessutom vet man inte om ett misstag istället gjorde mer gott än ont. Man kommer heller aldrig få veta vad som hade hänt ”om inte om fanns”.

Då jag verkligen anser Kalmar vara SM så är jag extremt glad det gick så pass bra ändå. Klart jag hellre hade velat slåss om top 3 men med mitt track record sista åren ska jag nog se det här som 1:a pris. Dessutom, oavsett vad jag påstod innan var Hawaii mitt verkliga mål för 2016. Kanske inte är VM på riktigt men det är så nära man kan komma i sporten. Många av de bästa i världen kommer vara där och ska bli riktigt kul se vad man kan sätta mot. Eftersom det är mitt tredje försök där borde jag ha hyfsad - home court advantage?!



Har i princip varit helt stilla i över en vecka nu. Kommer så fort förkylningen lagt sig börja jogga igång denna vecka innan jag gör ett regelrätt träningsblock på 4 veckor. Mer finns det inte tid för innan avresa. Kommer vara där exakt en vecka före race vilket borde ge mig ok förutsättningar.

Känns som simningen & löpningen verkligen är på plats. Utmaningen denna gång blir hitta tillbaka till den cykling jag hade tidigare. Den var inte på plats i Kalmar, den saken är säker. Kanske hakar upp mig på detaljer men känslan är vårt viktigaste sinne i sport och utan den är man sårbar. Har några idéer själv samt Björn är övertygad han vet vad som är problemet. Ska verkligen vara lyhörd och tålmodig så hoppas vi det vänder. Kan jag simma runt timmen där och få till en 3:15h mara eller snabbare - ja då kan jag bli farlig om jag hittar cykelbenen.

Man ska dock akta sig för gissa tider på en Ironman - speciellt den på Hawaii. Om det blåser som det gjorde 2014 ska man vara glad man kommer i mål överhuvudtaget. Festligt hur detta kan vara drömmen för alla. Det är utan tvekan det tuffaste jag någonsin gjort och det där tjafset alla snackar om - ”NJUT så mycket du kan”. De har uppenbarligen inte varit där eller försökt maxa sin kropp. Njuter gör man på målrakan om man tömt sig fullständigt samt disponerat dagen bra. Titta på utsikten eller insupa atmosfären, det kan publiken roa sig med.

Nu återstår bara hålla sig frisk, lyckas lösa livspusslet ok innan avfärd så man får behålla jobbet och inte blir bortglömd som pappa. Självklart kommer inga satsningar gratis och precis som med så mycket annat måste man kompromissa. Svårt tro någon som levde efter sina drömmer inte stötte på patrull några gånger på vägen. Det ingår tyvärr i paketet :)

 Tack för ordet!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-08-29 13:07


Annons

Ironman Kalmar 8:58:43


Hallå!

Läser man min föregående blogg innan start så kan man väl sammanfatta det med – I told you so!

Årets Kalmar Ironman var förlåtande mot dess deltagare och bjöd på förutsättningar som skulle ge merparten av den erfarna deltagarskaran rejäla PB´n. Det ska göras också! Bara ställa ut skorna och luta sig tillbaka är det aldrig tal om. Omöjligt säga hur mycket det är i faktiskt tid en sådan här dag. Framför allt varierar det extremt mellan person till person och vilken taktik man kör med. Sammanfattningsvis gynnas bra simmare & löpare en sådan här dag. Ska förklara varför: Upp tidigt ur vattnet, kroka sig sedan fast i en passerande kolonn av duktiga cyklister. Efter åkt med stora delar av distansen är det sedan bara tacka för skjutsen och vinna loppet på löpningen. Den stora förloraren en sådan här dag är svag simmare, stark cyklist och löpare. Han har jagat förgäves på cykeln för senare om någonsin komma ikapp men inte ha krafter nog på löpet för hänga på de som haft en behagligare resa. När det är en ”normal” dag på Öland blåser det hårt och då är det mycket svårare för svaga cyklister hänga med i högre tempo samt de som är sämre simmare men duktiga på cykeln kommer ikapp lättare samt alla slitna när löpningen sedan börjar. Slutsats – det är vanskligt ha en alldeles för dålig simning om man inte är ett odjur på de övriga två grenarna. Man kan nästan gå så långt och säga att Marcus vann årets Kalmar redan på simningen. Endast Adam Stenman & Morgan Pätsi lyckades med det omvända.

För min egna del så gjorde jag det som jag aldrig trodde var möjligt – körde ett kontrollerat och ”tråkigt” lopp. Det värsta är att det fungerar så bra. Gjorde dock ett par kostsamma taktiska beslut på cyklingen som jag stör mig på. Bara lära sig från dem och försöka undvika när liknande situationer dyker upp igen. Löjligt hur några minuter kan skilja en sådan här lång dag. Kolla på resultatlistan på de första 15 som kom i mål. Plats 2-13 är inom samma 9 minuter och de första 13 som kom i mål är under 9 timmar, sex av dem i AG M35-39. Det är sällsynt!

Har svårt hetsa upp mig över SUB9 även om jag inser att det ser riktigt bra ut på CV´t då det är nåt konkret som väldigt få triatleter lyckas göra. Det jag däremot är stolt över är hur jag orkade trotsa mina negativa tankar inför och under loppet och beslutsamt pusha vidare genom dippar och tillfälliga motgångar. Resa sig från tvivel och hopplöshet för sedan överprestera och göra det man knappt vågar drömma om längre….det mina vänner är sinnessjukt skönt!

Kände mig bra redan innan loppet. Hade sovit mycket och träningen hade gått bra. Det enda egentliga orosmolnet var cyklingen. Skulle sedan visa sig vara befogat. Hade en naiv förhoppning att om jag bara fick växla från cykeln med hyfsade ben så skulle åtminstone 3:10h vara möjligt, kanske t o m ännu snabbare. Simningen hade gått fantastiskt senaste veckorna vilket gav mig självförtroende nog för ställa mig bland de främsta simmarna vid starten. 

Simning 3890 meter - 58:57 mins
Inte mycket säga om den. Iskallt vatten under de första 2.500 metrarna men annars hade jag grymt flyt, stabila simmare omkring mig och navigerade klockrent. Upp fräsch och glad efter gjort en bra inledning på dagen.

Cykel 180.2km - 4:46:34h
Hade för dagen en ny idé – cykla med cykelkläder. Har ett exklusivt och snabbt ställ från Bontragers Ballista kollektion. Har haft enorma problem med tävlingskläder då jag måste ha ”blöja” för inte dra på mig skav eller domningar. Inser bytet i T2 kommer kosta 30-60 seks men jämfört med vara plågad i 3h på cykeln så är det billigt. Genidrag visade det sig. Upplevde inte en enda minut av obehag. Hade däremot mer problem hålla mitt normala tryck på pedalerna. Ingen katastrof men tillräckligt för känna mig sårbar. Normalt känner jag mig som en dirigent på banan och kan växla tempo och leka med gaspedalen. Nu var jag glad om jag lyckades hålla mina konkurrenter inom synhåll. Tre kisstillfällen där jag tappade mitt sällskap var inte bra för stridsmoralen heller. Sista 4 milen är hemska inne på fastlandet, svårt förklara varför med kvalitén på underlaget i kombination med knixig bana är vidrigt för en trött kropp. 

Löpning 42.2km – 3:07:28h
Något sur över min långa T2:a pga klädbytet trummade jag iväg. Inga som helst besvär och fick påminna mig om hålla jämn och behärskad fart på benen. Fick ganska snabbt sällskap av en tysk som ville slå följe. I 17 kilometer hade jag denna trevliga herre på mina hälar. 49 år gammal hade han hunnit bli, 8 st Kona tydligen. ”Jävla maskin” tänkte jag och bestämde mig för att jag hellre dör än låter en ”50-åring” springa ifrån mig. När han klipper ”I´m zorry, but I can´t talk anymore” så bestämmer jag mig för lämna Thomas. Mycket dumt av honom att blotta strupen. Auf Wiedersehen! Hade ingen smärta, jämnt och fint energiflöde som ständigt fick injektioner av en massa vänner som gapade på en längs banan. 30 kilometer hinner passera innan jag bestämmer mig för gå några meter då jag behöver mer energi. Stannar fyra gånger till för kyla av mig samt ta in mer energi. Börjar bli rejält utmattad och yr. Benen går fortfarande bra men nu är jag less. Hade jag inte varit jagad här eller haft 9 timmar som hägrade vet jag inte hur det hade gått. 

Kalmar Ironman 2016 – 8:58:42h
Springer sista kilometern med tårar längs kinderna. Känsloexplosion när jag når röda mattan och när Adam möter mig med en björnkram efter mållinjen är jag nog den lyckligaste människan i världen. Vi har tränat som svin sista två månaderna ihop och nu står vi där båda två med overkliga sub9 på resultatlistan. Hjärnan sprutar endorfin & adrenalin ut i kroppen att jag känner inte ens av hur trött jag är. Har haft med- & motgångar under min sportsliga karriär men det här toppar allt.


De faktorer som gjorde detta möjligt är (förutom de självklara – välsignelsen från familj & jobb) en bättre simform och skadefritt år. Men det mest avgörande på dagen var att det hela tiden fanns något att kämpa för. Var hela tiden med i toppen och då finns den dynamik som gör det möjligt. Någon att jaga samt någon som jagar dig – utan det är det väldigt svårt hålla motivationen uppe i 9-10h.

Tack alla ni som trott på mig och fortsatt stödja min satsning. Ingen nämnd & ingen glömd!

Ska försöka njuta lite denna vecka innan jag tränar för vad jag anser är det coolaste man kan göra – Ironman Hawaii den 8:e oktober.

Mahalo!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-08-23 15:40


Kalmar kommer gå fort

Hej!

Imorgon startar jag min sjunde (?!) Kalmar i rad. En ganska sjuk bedrift men då jag likt många män gillar rutiner så känns det som vara hemma på mammas gata igen. Tryggt och lugnande men samtidigt förväntansfullt. Inom golf kallar man det ”Hemmabana” och det ger en klar fördel mot dem som aldrig förut spelat där. Till skillnad från golf kan man dock inom triathlon gynnas av bryta ny mark då det ger en viss positiv överraskningseffekt. Vill ändå säga att nettoeffekten är klart till min fördel då jag kan banan och vet vilka effekter som olika faktorer kommer påverka förutsättningarna. Tänker då främst på vinden…

Kan inte i modern tid påminna mig om ha varit i bättre form. Simningen har lyfts till helt nya nivåer tack vare mer fokus samt hjälp från främst Gabriella Fagundez. Cyklingen som normalt brukar vara mitt säkra kort har senaste året känts motigt men är nu på sin plats igen. Hade en 5 veckors period efter Vansbro där jag cyklade 150 mil. Lugnaste passet låg runt 220 watt så det var bara för cykelmusklerna suga i sig att Husse menar allvar. Löpningen har under 2016 känts fantastiskt. Farten har varit medioker men uthålligheten finns där och mina gamla skador är ett minne blott (peppar peppar).

Förutsättningarna imorgon ser väldigt snabba ut. Förutom kallt vatten långt ute i sundet gissar jag vi kommer se 10-15 minuter bättre resultat på 10-timmars atleter allt annat lika mot 2013, -14 & -15. Ska förklara varför…

Simningen - Inga vågor & lugna strömmar. Mer lättnavigerat samt psykologiskt lättsmält bana. Enda faran är om man simmar för hårt första 1500 ut i sundet där det är ner mot 15-16 grader i vattnet. Det kommer kosta och har man otur sitter det i resten av dagen. Det är som springa för hårt i extrem värme - en mycket dum idé.

Cyklingen - För regionen lugna sydliga vindar på 3-4 m/sek är det perfekt för denna bana. Motvinden kommer ligga mestadels under banans första 4-5 mil samt där man är i hyfsat skyddad inne på fastlandet. Kommer däremot ha fin medvind på nästan hela hemresan på Öland. Den smarta cyklisten använder det för spara benen och istället lägga krut på löpningen. Den oerfarne kommer få hybris & bomba på sin nyköpta tempocykel med lånad bakdisk och undra varför en Ironman sägs vara så tuff.

Löpningen - Med en temperatur som ligger strax under tjugo grader, moln och relativt skonsam cykling så finns det möjligheter till riktigt fina löptider här. En Ironman är en Löptävling och ingen cykeltävling som 95% av deltagarna verkar tro. Säger inte att simningen & cyklingen är oviktiga men väldigt få race avgörs på de grenarna. Var inte övermodiga utan sakta in på nästan alla aid stations. Kroppen behöver energi & vätska. Tror ni mig inte - testa utan ska ni se….

Jag avslöjar inte min taktik här idag eller vad jag siktar på. Ambitionen är dock som alltid, vara top 10 bland amatörerna i mål. Då racet saknar proffs så innebär det i princip komma i toppen totalt av alla 2500 som startar.


Lycka till imorgon……följ oss gärna på ironman.com

Jag har bibno 1322, AG M35-39.


Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-08-19 11:55


SBS


Hej!

En sommar har passerat, en av de bättre om jag får säga det själv. Har som vanligt bedrivit semestern nere på mitt semesterparadis i Haverdal, Halland.

Detta år har det blivit tydligare än någonsin att jag har behövt den extra vilan och avkoppling som vara på semester innebär. Mitt sportår har ju rent ut sagt gått åt helvete. Började bra med en sinnessjukt bra form, pallplats i Dubai och biljett till VM på 70.3. Efter det när jag skulle kvala i Sydafrika så valde jag cykla in i ett kravallstaket efter 300 meter. Lätt berusad av en vågig simning och träffad av en brännmanet i ansiktet. Bröt av cykeln på mitten samt fick sy ett par stygn då jag hade ett stort gapande sår under hakan. En hjärnskakning och svullen höft lyckades jag även åstadkomm. I desperation över kasta bort min bästa form någonsin anmälde jag mig till Lanzarote på vinst och förlust. Behöva bryta tre stycken Ironmans på rad är dålig Kharma. Måste ta mig i mål, struntar i hur. Dagen före start drar jag dock på mig ett virus och startar med en regelrätt förkylning/luftrörsinfektion. Genomför loppet men uppskattar jag är 20% svagare än normalt. Förödmjukande inte få hålla min normala nivå men ta mig i mål kändes åtminstone som ett fall framåt.
Med knappt om tid för omgruppera bestämmer jag mig i alla fall för starta Vansbro. Vet redan med mig jag saknar kraft men testar ändå. Går självklart åt pipan och får nöja mig med hålla styrfart på löpningen med en strejkande kropp.

Året blev precis så som det inte skulle bli. Tävla sliten och omotiverad skulle jag ju sluta med. Tydligen styr man inte över sitt öde och jag var beredd ta ett längre avbrott från tävlingar för se om jag kunde omgruppera till nästa år istället. En chans köra Kalmar dök upp hastigt och lustigt. Impulsiv som jag är tog jag den. Även Björn tyckte och trodde jag skulle hinna träna upp mig om jag bara fick några bra träningsveckor på sommaren. Jag själv var skeptisk då jag anser vara ”sugen” är den absolut mest viktiga komponenten om man ska lyckas inom sport, framförallt denna.

Stängde av mitt känslocentra och satte igång träna. Tränade mycket, hårt och gav mig själv inga ursäkter för sluta. Resultaten på löpningen & simningen kom direkt. På cykeln fick jag bara mediokra resultat och hur mycket jag än kämpade så visade sig inga förbättringar. Började så smått misstänka min wattmätare. Tycker normalt skylla på materialet är buskis men nåt var fel. Väger mer än någonsin, 82 kilo samt cyklar hastighetsmässigt väldigt fort men på väldigt beskedliga watt. Så kom till slut förklaringen. Efter ett 6 mils pass där jag höll bra tryck och snittade 38-39 km/h visade wattmätaren blygsamma 220 watt. Matematiskt omöjligt då jag hade sidvind hela vägen på en böljande bana.
Min coach Björn hittade till slut beviset på SRMs hemsida – ” If you are changing to or from a solid TT ring, it is recommended that you have your PowerMeter re-calibrated“ – Slopen förändras. Nu föll alla bitar på plats. Har sedan bytet från 53 till en 55:a upplevt mig mer sliten efter cyklingen men då detta skedde efter Lanzarote så trodde jag det var jag som tappat formen. Istället har jag kört på tok för hårt och brottats med hjärnspöken om varför min cykelstyrka försvunnit. Det förklarar även Vansbro där jag kämpade första halvtimmen med sliten kropp hålla 275-280 watt för att sedan behöva slå av och nöja mig med 250-260. Har inga exakta bevis men uppskattar mätaren visar 20-25 watt för lite beroende på var i rangen jag kör. Är känslig för öppna hårt och startar jag en 90 kilometers cykling med köra första halvtimmen över 300 watt så är resten av dagen körd. End of story.

Som ni märker – det är SBS igen (SBS – skit bakom spakarna)

Med 53:an tillbaka på vevpartiet, en fungerande kropp utan anmärkningsvärda skavanker och framför allt – en djävulsk lust att revanschera mig. Så fruktansvärt trött på misslyckanden. Jag VET vad jag kan åstakomma på träning och har gjort på tävling. Tycker det är hög tid jag får ut det nu på ett race av dignitet. Vad passar bättre än Sveriges obestridda kronjuvel bland tävlingar – Kalmar. Har historiskt gjort ok resultat där men inte riktigt fått en ren träff om man nu kan få det inom triathlon?! Skitsamma – den 20:e augusti startar jag min 7:e Kalmar på raken. Kör jag som jag vill går det på cirka 9 timmar. Men då jag aldrig lyckas knyta ihop säcken så säger vi 9:05-9:15h så låter jag även lite ödmjuk. På frågan vad siktar du på – placering, Hawaii eller tid?! Jag kör för mina barn! Vill hänga två blomkransar runt deras halsar och säga. - På med armpuffarna skitungar, nu ska vi bada med sköldpaddorna!

Nelker


 

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-08-02 12:41


Vansbro Triathlon med farmors ben

Hallå!

Det blev som väntat uppe i Vansbro. Väldigt många fina prestationer men tyvärr även ett par regelrätta genomklappningar. Skönt vi slapp se några otäcka olyckor eller skador i samband med loppet. Tycker utifrån mina kunskaper det blev ungefär som jag förutspådde med ett par undantag såklart. Statiska cykelbanor har en tendens skörda sina offer. Foten på gasen oavbrutet i över två timmar utan avbrott eller skiftningar i sittställningen tar på kroppen mer än man tror.

För egen del gjorde jag precis det jag skulle men det spelade ingen roll. Kroppen ville inte alls. Kände redan efter simningen att något inte var som det skulle. Svårt beskriva känslan. Närmaste jag kan komma är det det känns som om hjulen är för hårt åtdragna och inte vill rulla så lätt som de brukar. Min wattmätare har på senaste tiden visat något lägre nivåer än vad som stämmer in på verkligheten så har inte hakat upp mig så mycket på det. Det är alltid känslan som är viktigast och den fanns inte där. Mitt första varv ute på cykeln var bedrövligt. Ingen kraft när det behövdes och ingen fart när det var lätt. Cyklade upp mig något på andra varvet men det hjälpte föga. Dem jag jagade cyklade bättre och jag var redan efter cykeln 4-5 minuter efter där jag ville vara.

När man har klena cykelben och får kämpa för varenda kilometer då kommer sannolikt inte löpningen fungera speciellt bra. Precis så var det också men min lägsta nivå brukar ändå vara ok. Lyckades av någon märklig anledning ändå springa de första 5 kilometrarna runt min planerade fart, 3:55-4:05 min/km. Kämpade mot kramper i benen, magen & ryggslutet. Vid 6-7 kilometer stannade jag för en kortare kisspaus och hoppades den skulle ge mig nya krafter. Tyvärr fanns det inget där och en plågsam och tråkig halvmaraton väntade samtidigt som jag fick se mina chanser till en anständig placering försvinna. Istället för att hänga med huvudet började jag heja på mina vänner som till skillnad från mig körde riktigt bra. Lika bra omvärdera situationen och försöka ha lite kul. Oavsett om det går dåligt så är det ändå ett bra träningspass.

Simningen - 30:40 min. Hade kunnat simma bättre i en snabbare klunga men kunde inte komma runt den jag hamnade i så fick nöja mig med det för dagen.

Cyklingen - 2:18:44. Ärligt så var det vad som fanns, hade inte mer. Har känt mig mindre stark på cykeln på sistone men det här var ett lågvattenmärke. 255-260 watt är mina Ironmanwatt och inte halv. Bedrövligt men bara gneta vidare, vet att jag har mer.

Löpningen - 1:32h. Mer ett resultat från dålig cykelform. Löpningen är bra just nu så inte direkt oroad över den här biten.

Totalt - 4:25:30h. Blä!

Slutsats: Svårt tävla på hög nivå när man jobbat mycket, stressat och simmat för lite sista veckorna. Är nog heller inte helt återställd från Lanzaroteäventyret. Kroppen är sliten och jag behöver semester. Är inte speciellt oroad i dagsläget, Kalmar kommer nog gå bra ska ni se.


Vill nu passa på lyfta fram några prestationer från igår. Ni kanske kommer ihåg listan jag skickade inför loppet?! Skrev att Patrik vinner om inget händer vilket det tyvärr gjorde. Kramp i sätet tvingade honom att bryta 7 mil in på cykeln. Istället vann Bäckson efter en fantastiskt bra cykling och solid löpning. George Bjälkemo tvåa efter levererat en mycket stabil insats som vanligt. Trea Oskar Djärv följd av Sebastian Björklund. Erik Holmberg femma. På sjätte plats har vi nog loppets stora gigant - Jonas Örarbäck. Pojken går från klarhet till klarhet och hade på dagen snabbaste löpsplit på 1:18h (Banan är 21.1km). Övertygande 2:14h ute på cykeln innan så knappast fegt kört.
Marcus Hultgren 7:a. Tillbaka från ett år utomlands. Brunast ben och stark på cykeln!

Damernas lopp var som väntat. Åsa Lundström övertygade med cykelstarka Annie Thorén in som tvåa, 5 minuter efter. Mikaela Persson kom in på en hedrande tredje plats.

För klubben så var det en fantastisk dag. 46 medlemmar där ute och många fina placeringar både i tävlingsklass och Masters. Bäst prestation på dagen utifrån ens förutsättningar hade nog Markus Hagberg, Johan Granath & George Bjälkemo. Alla tre mycket duktiga men att leverera när det verkligen gäller är något som verkligen gäckar sportvärlden. Hatten av!


Till sist, tack till Vansbro Triathlon för ett fantastiskt välorganiserat race.

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-07-03 07:59



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser