Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Bang for the buck


Det gäller välja sina strider, inse sina begränsningar och fokusera på saker där du får mest bang for the buck.

För mig innebär det försöka utvecklas inom simningen men inte ha för höga ambitioner just nu då det är omöjligt att nå dit jag egentligen borde ligga med min begränsade insats. För närvarande simmar jag en gång i veckan, max två. Dessa pass är ca 1,5-2km långa. Ambitionen är ligga på 2-3 pass i veckan á 2-3km i mars men just nu ligger jag lågt för att fokusera på annat. Räknar med simma en Ironmandistans mellan 60-62 minuter i sommar utan vara speciellt utmattad efteråt. Klorallergi sätter käppar i hjulen och jag ser verkligen fram mot open water säsongen.

Springa kan jag som det så malligt heter, men ni fattar. Redan mitt första år som glad triatlet klockade jag 40 på milen och i slutet av andra höga 37 minuter. Har absolut ingen säregen talang för detta moment då jag sprungit mer eller mindre hela mitt liv. Tyvärr har jag nog nått min potential för hur snabb jag kan bli på 4-6 mil i veckan i kombination med allt övrigt jag pysslar med. Kan absolut bli bättre men då på bekostnad av annat som jag inte är redo att offra i dagsläget. Ambitionen är kunna springa milen på låga 35 mins resp halvmaran runt 1.18-1:19 i sommar, det räcker gott för den målsättning som jag har i år. Löpningen är och kommer alltid vara hjärtat av min träning.

Cyklingen, precis som föregånde år ligger fokus här. Jag är verkligen nykär i cyklingen, prylarna är roliga och jag verkar ha det ganska lätt för mig. Trots min storlek går det även hyfsat bra när det är kuperat och jag har självklara fördelar när det är platt & blåsigt. Gillade cykla redan från början men genom köra med wattmätare, Björns coaching och magiska träningskompisar så är det nu fantastiskt mycket roligare. Sen är det ju självklart så att det blir bara roligare och roligare ju bättre jag blir. Ligga ytterfil mellan mil 7-18 på Hawaii och känna sig bättre än hundratals inkvalade triatleter är en obeskrivligt skön känsla. Vetskapen om att en stabil cykling bäddar för en bra löpning gör det till det självklara valet över var jag ska lägga min fokus även i år. Tidsmål är knepigare inom denna gren då de yttre förhållandena påverkar samt loppets dynamik men 250 watt under 18 mil utan grilla benen helt är rimligt med tanke på att jag körde på 235-245 watt under 2014. I dagsläget är det 4-5 pass i veckan. Inga direkt långa men totalen blir ändå ok.


Har två tävlingar som inte ligger allt för långt bort. Cannes Triathlon 19:e april och Challenge Fuerteventura 25:e mars. Bägge halv IM distans. Jan Frodeno & Sebastian Kienle kör Cannes vilket kommer locka många av europas bättre. Challenge Fuerte är även den populär då resorten ligger många proffs varmt om hjärtat. Vi är en hel drös från Terrible Tuesdays som kommer köra dessa, framförallt Fuerte då Apollo ombesörjer ett sjysst upplägg som underlättar logistiken. Har väl inga superambitioner förutom komma i topp av min Age-Group. Låter kaxigt men vann på Fuerte förra året med över 10 minuters marginal så rimligt tro det går att upprepa eftersom jag dessutom är skadefri i år.

Nu närmast 45 min lätt distanslöp samt Vo2Max på gymmets Wattbike.

Puss & Kram

Micke

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-01-30 11:16


Annons

Testa nåt nytt - ge inte upp

Känns som första riktiga veckan på året, den förra räknas inte. Tack vare vädret och närheten till jobbet så blir det en del pass på gymmet. Lätt att störa sig på alla med nysvurna nyårslöften som står där och trängs. Älskar se dem träna, det är inte det. Störelsemomentet är att jag inte kan begripa varför de inte tar motion till sig året runt, livet ur. Måste man lova på allt dyrt och heligt alt. slå vad för att komma igång?! Vid första muskelinflammationen eller förkylning så slutar många med ursäkten "jag håller inte för träning" "mina knän tål inte löpning, jag är gammal fotbollskille".

Största felet de gör att de tränar för att träna och inte för att de hittar något fysiskt som de tycker är roligt och vill hålla på med. Desutom lägger många abrubt om kosten vilket tar bort det enda roliga som är kvar i livet. Om två månader är gymmet tomt igen. Kvar är över hundra nysignade kort som sannolikt kommer vara outnyttjade till nästa nyår.

Tänk va lätt det är att ge upp och hur fruktansvärt mycket svårare det är att genomföra något eller göra en riktig förändring till det bättre. Med alla fantastiska lösningar som förenklar tillvaron har det nu blivit helt onödigt att ens öppna ytterdörren hemma. Finns i stort sett inte ett ärende man behöver göra längre som inte går att göra på Paddan. Perfekt för den som ändå är ute i svängen och vill optimera sin tid för ägna mer tid åt sina intressen samt familj. Inte lika perfekt om man inte har något av dessa, då är det lätt att man hamnar i en ond spiral. Den målgrupp som lättast hamnar i denna rävsax är tyvärr våra barn. Unga människor har svårare se konsekvenserna av sina handlingar, speciellt de längre. Så sjukt viktigt hjälpa alt tvinga dem hitta fysiska sysselsättningar. En bra strategi är att föregå med gott exempel. Oftast gör de inte som vi säger utan som vi gör.

Enligt mig har det aldrig varit coolare för en ungdom att vara elitidrottare. Det innebär att man säger Nej till alla lockelser och enkla utvägar och gör istället något helt annorlunda - man tar den svåra vägen. Ta t ex våra längdåkare, de är enligt mig de hårdaste i tillvaron just nu.

För egen del betyder årsskiftet inte så mycket. Som jag nämnt tidigare kör jag på som vanligt. Min målsättning är inte konkret, den är mer flytande men min strävan efter att bli bäst står kvar. Mer svårdefinierat vad bäst innebär. Först från A till B antagligen?!

Måste dock göra något nytt för att förbättra detta års resultat. Idén är fler och längre lugna pass men samtidigt bibehålla antalet hårda. Större skillnad även mellan dessa. Förhoppningen är att jag får till 75-100h mer träning i år i en bättre mix. Björn har hela tiden påpekat detta man jag har varit för tjurskallig för att verkligen lyssna. I år ska jag göra som han säger. Har faktiskt redan börjat och även om det inte är jätteroligt bara samla mängd så är det skönt slippa vara helt död efter varje pass och känner redan en viss förbättring när jag väl testar farten.

Förra året blev inkl tävlingar 383h. 175h cykel, 105h löp & 73h simning. Tävlade i 33h ungefär fördelat på fem lopp. Rimligtvis landar jag på ca 450h i år. Kommer bli mer av allt men löpningen kommer öka mest då jag var löpskadad i 12 veckor förra året.

Tack för visat intresse!

Nelker


Hoppas vara här om exakt 10 månader igen.




Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-01-12 20:47


Trek SRM Dura Ace

Trots min förra cykel endast var 6 månader gammal så bytte jag ändå ut den mot en ny "likadan". Kan verka helt onödigt för de flesta men det finns faktiskt en anledning, eller två. Det som initierade det hela var att en köpare dök upp utan att jag hade annonserat ut den. I och med detta började jag leka med tanken skaffa en ny och därmed byta ut min wattmätare. I två år nu har min wattmätare småstrulat. Inga jättebesvär men tillräckligt. En sådan är inte gratis och jag tycker man kan ska kunna lita på den och inte behöva misstänka felaktiga siffror hela tiden. Det är små marginaler när man tränar & tävlar så fokuserat som jag gör och då kan 3-5% felmarginal vara på tok för mycket. Självklart ska man aldrig stirra blint på bara en informationskälla utan lita på sin känsla också. Gillade iofs min gamla Quarq för dess enkelhet och misstänker jag hade oturligt nog fått ett måndagsexemplar. Kommer sätta den på min nya Trek Emonda som kommer om några veckor (?!).

Hur som helst, denna gång unnade jag mig mätarnas mätare, SRM. Tycker nästan det är pinsamt hur dyr den är om man tar deras dator till men va fan. Har säkert bara några år kvar innan jag måste lägga ner min satsning. Vem vet, men det är ju nu jag behöver den?! Efter att ha tränat med watt i några år nu så anser jag att det det mest optimala verktyget som finns inom cykling. Speciellt när man inte har obegränsat med tid & erfarenhet.

Kört fyra pass på den och kan inte önska mig något mer i en cykel. Gillar när man hittat något som verkligen passar ens kroppstyp. Skulle vara fler watt då...

Cykeln blev annars densamma med i stort sett samma specs. Kör vidare med Shimanos Dura Ace grupp. Tog mekaniska växlar då jag anser dem vara fantastiska. Älskar ljudet av att köra med dessa i kombination med carbonhjul....klonk klonk, ni som vet vet.
Likadana hjul, Bontragers Aeolus 9 clincher fram & bak. Har redan en 5:a till båsiga dagar & en Zipp Super 9 om jag ska tävla med Disc. Även om Bontrager gör fina moderna triathlonsadlar så upplever jag att ISM Attack är enastående.

Vet inte om bilderna visar det men färgen är Blue Smoke. Kommer synas bättre i solljus. Ska även fixa en bra lörsning för datorn & nya flaskhållare. Även pedalerna är provisoriska.

Några frågor?!


Trek Speed Concept 9.9 - Blue Smoke - Stl XL.


Shimano Dura Ace - SRM powermeter


Cockpit





ISM Attack


Utväxling 53/39 resp 11-28. Bra att ha om det är buckligt som i Playitas eller Cannes Triathlon.





Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-01-11 22:45


Lazy bastards


Inte skrivit något på länge. Både ett medvetet val samt inte haft mycket att berätta. Säsongen var över och jag avslutade året genom ta ett litet uppehåll när det kommer till struktur och annat. Det kräks ut bloggar där folk summerar sina år och sätter upp nya mål att jag ville bespara er eländet.

Just hemkommen från två veckors semester på Mauritius. Spektakulärt ställe, påminner en del om Hawaii när det kommer till klimat och geografi. Ställer dock en del krav på resenären och man måste göra sin research för att hitta bra träningsmöjligheter samt ta en del risker.

I varma paradisländer verkar lokalbefolkningen inte direkt träna ihjäl sig. Knappast turisterna heller. Alkohol, mat och dagdrömma verkar stå högst på semesterfirarens lista. Rätt tragiskt kan jag tycka då man äntligen har tid och möjligheter att röra på sig. Maten smakar dessutom hundra gånger bättre efter ett pass samt ens samvete & sömn förbättras. Nä, människan är tamejfan det lataste jävla väsen som finns. Ett mirakel att vi dominerar jorden när 80-90% knappt orkar ta sig ur solstolen. Menar inte att man inte ska unna sig några glas vin då & då eller en daglig tupplur men en promenad eller simtur dör man inte av?! Då man själv har förstört sin fysik och knappt orkar med tillvaron ja då ger man sina barn free access till godsaker & Ipads så de håller sig lugna. Gud förbjude de skulle bli såna där ADHD barn.....hur skulle man då kunna fortsätta sin stillasittande livsstil?! Barnmisshandel anser jag, visa dem världen istället och låt dem utforska sin fantastiska fysik som formats genom årtusenden. Kasta inte bort den enorma gåva som givits oss!

Fel forum gnälla om sådana saker. Inte direkt att de jag vill nå ut till är inne på den här sidan och läser om mediokra triatleter...

Då mitt stora träningsmål för 2015 är mängd så passade jag på att träna så mycket som möjligt utan att det gick ut för mycket över familjen. Hellre ofta än långt är temat jan-feb. Det innebär 1-2 pass om dagen á 45-60 mins. Intensiten är lägre än normalt förutom fyra pass i veckan som är riktigt tuffa. Har riktigt svårt för att hålla tillbaka när benen känns bra men i år ska jag fan lyckas. Nåt måste jag göra annorlunda om jag ska fortsätta utvecklas. Har redan märkt förbättring, löpningen börjar kännas bra för första gången på länge och jag är duktigt sugen på att ge min nya cykel en ordentlig omgång.

Nu ska jag på släktträff.

Mauritius Mike




Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-01-05 16:38


Nu är det slut på 2014

Precis som veckodagarna så har månaderna en känsla eller specifik karaktär. Om måndagar för de flesta är impopulär så är december för mig månadernas måndag. Man är trött som aldrig förr, alldeles för mycket att göra givet den energi som finns i kroppen, utgifterna skenar och man ska låtsas vara glad och spirituell trots man bara vill lägga sig på soffan och dra nåt gammalt över sig. Det enda som får mig hålla skenet uppe är mina barn. Ungarna älskar julen och de kan inte rå för att deras pappa är en sur, söndertränad gubbstrutt. Som tur är är jag medbjuden på en resa över jul & nyår så jag får träffa solen igen. Mina tidigare resor i år har samtliga varit av träningskaraktär men denna gång blir det fokus på familj och vila. Ni som känner mig vet att jag kommer ändå träna varje dag men kanske mindre strukturerat än normalt och mer alternativ träning. Dit jag ska finns inga cyklar så det blir löpning, simning samt surfing. Precis som tidigare år så har jag säsongsvila i december. Ingen idé försöka träna bra denna period då schemat är sönderhackat av diverse julstök. Bättre fly in illa fäkta även om jag gillar uttrycket "Bättre fäkta illa än fegt fly". Gäller välja sina strider och nu sex månader innan tävlingssäsong är det bättre krypa till korset, klä på sig tomtedräkten & dyka ner i glöggen.

Mitt sista lopp för säsongen Challenge Laguna Phuket på halva ironman distansen gick åt skogen. Hade väl inga större förhoppningar på att kunna prestera i värmen även om träningarna strax innan kändes ok. Hade inte cyklat längre än 60 minuter på åtta veckor vilket för mig är katastrof. Då jag kände mig tillfredställd med årets prestationer tack vare resultatet på Hawaii så tänkte jag jag satsa lika hårt som vanligt. Det får bära eller brista. Vi svenskar som reste med Terrible Tuesdays & Apollo kom tyvärr ner bara några dagar före loppet och oturligt nog blev det en ovanligt varm & fuktig dag på tävlingsdagen. Jag simmade för formen helt ok, cyklade så gott jag kunde men kände att jag saknade det där lilla extra som man brukar ha när man är i form samt led av värmen. När löpningen sedan startade visste jag nästan direkt att detta inte kommer gå. Benen har oavsett vad jag utsatt dem för inga problem springa i 4:00-4:20 fart men resten av kroppen upplever kaos. Försökte ta små promenader och hälla is över mig men lyckades inte få ner kroppstemperaturen. Mådde illa, vinglade och tappade all kämparlust. Säsongen var slut helt enkelt och jag fick ledas in i sjuktältet efter 10 km löpning. Bröt min första triathlon och känner mig fortfarande skamsen över det. Har sedan dess varit obotligt trött och haft fruktansvärda allergiska reaktioner vilket vittnar om att beslutet ändå var korrekt. Memo to self: Tävla aldrig om du inte är i tävlingsform, speciellt inte i djupaste djungeln. Fotnot - det var 42 grader och 90% luftfuktighet på tävlingsdagen. "Det får Hawaii kännas luftkonditionerat" - Luke McKenzie


Hårdaste jäveln var som vanligt Emma Graaf. Somliga kanske tror att Emma är en söt postergirl som inte kan mejsa ur (hennes eget favorituttryck) men de är helt fel på det. Banan var knappast designad för henne då 17-22% lutning inte är hennes starka sida men hon lyckades ändå komma in på 5h denna stekheta dag. Så coolt se henne på löpningen, aldrig sett en mer lack person damma fram i djungeln! Hälften av de killar som ställde upp fick bryta, där ibland Rasmus Henning, Björn Andersson och jag själv. Bara Allan Hovda, Simon Wahlström och min kära barndomsvän Philip Kellin tog sig i mål.

När vi gör om detta nästa år skall vi tidigarelägga resan ner så vi har en hel vecka på oss att acklimatisera. Anläggningen i Tanyapura är fantastisk och tävlingen är superhäftig MEN den kräver att man är bättre förberedd. Gör om gör rätt!


Khun Nelker





Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-12-08 10:19



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser