Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Vansbro Triathlon med farmors ben

Hallå!

Det blev som väntat uppe i Vansbro. Väldigt många fina prestationer men tyvärr även ett par regelrätta genomklappningar. Skönt vi slapp se några otäcka olyckor eller skador i samband med loppet. Tycker utifrån mina kunskaper det blev ungefär som jag förutspådde med ett par undantag såklart. Statiska cykelbanor har en tendens skörda sina offer. Foten på gasen oavbrutet i över två timmar utan avbrott eller skiftningar i sittställningen tar på kroppen mer än man tror.

För egen del gjorde jag precis det jag skulle men det spelade ingen roll. Kroppen ville inte alls. Kände redan efter simningen att något inte var som det skulle. Svårt beskriva känslan. Närmaste jag kan komma är det det känns som om hjulen är för hårt åtdragna och inte vill rulla så lätt som de brukar. Min wattmätare har på senaste tiden visat något lägre nivåer än vad som stämmer in på verkligheten så har inte hakat upp mig så mycket på det. Det är alltid känslan som är viktigast och den fanns inte där. Mitt första varv ute på cykeln var bedrövligt. Ingen kraft när det behövdes och ingen fart när det var lätt. Cyklade upp mig något på andra varvet men det hjälpte föga. Dem jag jagade cyklade bättre och jag var redan efter cykeln 4-5 minuter efter där jag ville vara.

När man har klena cykelben och får kämpa för varenda kilometer då kommer sannolikt inte löpningen fungera speciellt bra. Precis så var det också men min lägsta nivå brukar ändå vara ok. Lyckades av någon märklig anledning ändå springa de första 5 kilometrarna runt min planerade fart, 3:55-4:05 min/km. Kämpade mot kramper i benen, magen & ryggslutet. Vid 6-7 kilometer stannade jag för en kortare kisspaus och hoppades den skulle ge mig nya krafter. Tyvärr fanns det inget där och en plågsam och tråkig halvmaraton väntade samtidigt som jag fick se mina chanser till en anständig placering försvinna. Istället för att hänga med huvudet började jag heja på mina vänner som till skillnad från mig körde riktigt bra. Lika bra omvärdera situationen och försöka ha lite kul. Oavsett om det går dåligt så är det ändå ett bra träningspass.

Simningen - 30:40 min. Hade kunnat simma bättre i en snabbare klunga men kunde inte komma runt den jag hamnade i så fick nöja mig med det för dagen.

Cyklingen - 2:18:44. Ärligt så var det vad som fanns, hade inte mer. Har känt mig mindre stark på cykeln på sistone men det här var ett lågvattenmärke. 255-260 watt är mina Ironmanwatt och inte halv. Bedrövligt men bara gneta vidare, vet att jag har mer.

Löpningen - 1:32h. Mer ett resultat från dålig cykelform. Löpningen är bra just nu så inte direkt oroad över den här biten.

Totalt - 4:25:30h. Blä!

Slutsats: Svårt tävla på hög nivå när man jobbat mycket, stressat och simmat för lite sista veckorna. Är nog heller inte helt återställd från Lanzaroteäventyret. Kroppen är sliten och jag behöver semester. Är inte speciellt oroad i dagsläget, Kalmar kommer nog gå bra ska ni se.


Vill nu passa på lyfta fram några prestationer från igår. Ni kanske kommer ihåg listan jag skickade inför loppet?! Skrev att Patrik vinner om inget händer vilket det tyvärr gjorde. Kramp i sätet tvingade honom att bryta 7 mil in på cykeln. Istället vann Bäckson efter en fantastiskt bra cykling och solid löpning. George Bjälkemo tvåa efter levererat en mycket stabil insats som vanligt. Trea Oskar Djärv följd av Sebastian Björklund. Erik Holmberg femma. På sjätte plats har vi nog loppets stora gigant - Jonas Örarbäck. Pojken går från klarhet till klarhet och hade på dagen snabbaste löpsplit på 1:18h (Banan är 21.1km). Övertygande 2:14h ute på cykeln innan så knappast fegt kört.
Marcus Hultgren 7:a. Tillbaka från ett år utomlands. Brunast ben och stark på cykeln!

Damernas lopp var som väntat. Åsa Lundström övertygade med cykelstarka Annie Thorén in som tvåa, 5 minuter efter. Mikaela Persson kom in på en hedrande tredje plats.

För klubben så var det en fantastisk dag. 46 medlemmar där ute och många fina placeringar både i tävlingsklass och Masters. Bäst prestation på dagen utifrån ens förutsättningar hade nog Markus Hagberg, Johan Granath & George Bjälkemo. Alla tre mycket duktiga men att leverera när det verkligen gäller är något som verkligen gäckar sportvärlden. Hatten av!


Till sist, tack till Vansbro Triathlon för ett fantastiskt välorganiserat race.

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-07-03 07:59


Annons

Vansbro - Revised


Här kommer en uppdaterad lista inför Vansbro. Hade missat några saker och vill ta chansen hålla listan fräsch.

Som sagt:

Platserna 2-12 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kommer ordningen bli hur som helst. Listan är inte numerisk i sin följd. Dagsform & taktik kommer avgöra ödet.

1. Patrik Nilsson - Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt (Ingen press buddy).
2. Oskar Djärv - Formstark kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson - Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo - Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. Nils Svensson - Komplett triathlet. Kommer vara i topp vid T2.
6. Ludvig Fleetwood - Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
7. Sebastian Björklund - Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
8. Erik Holmberg - Alltid farlig och kör hårt.
9. Johan Kärner - Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
10. Adam Stenman - Duathlonexpert i ruggig form. 
11. Joel Vikner - Kortdistansare utan svagheter. Erfaren & snabb på alla grenar.
12. Marcus Hultgren - Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.

Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Björn Andersson & Pontus Lindberg kommer sannolikt inte till start pga Sjukdom. KJ- Danielsson kör Haugesund 70.3 istället & David Näsvik har nyligen kört Challenge Danmark.

Damerna - Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson & Annie Thorén gör om om det.

Som sagt, kan ha fel. Men större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp. Hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.

Banan är pannkaksplatt så inga naturliga avskiljare på cykeln. Blir tufft för domarna håålla ordning på de 30-40 snabbaste då omkörningsreglerna ställer till det när det är en 500 meter lång kolonn. En bra idé enligt mig vore ha 12 alt 20 meters regel.


Stay Tuned!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-06-27 12:47


Pre Vansbro - Topplistan

Mindre än en vecka kvar till vad som enligt mig är årets största sammandrabbning på Svensk mark. Man kan argumentera för den absoluta toppen varit bättre eller sämre historiskt men SM på halvdistans i Vansbro verkar ha lockat de flesta inom den svenska triathloneliten på herrsidan. Damsidan är tyvärr något tunnare då skador och andra lopp kommit i vägen för våra bästa damer men det finns helt klart några intressanta namn på startlistan där också.

Mina ambitioner har tyvärr sänkts något från hur det var tänkt i början av året. Min olycka i Sydafrika och ohälsa i Lanzarote gav mig ingen halvtidsvila i säsongen som det var tänkt utan jag har krigat på med ganska sliten kropp. Först nu börjar det lossna men känner inte riktigt att jag har den form jag skulle önskat för dom där sista viktiga minuterna. Känner dock ingen stress över det då jag lite oväntat fick en chans att köra Kalmar igen så det här blir en kul genomkörare med förstklassigt sällskap.

Svårt sia om top tio på herrsidan men jag ska göra ett försök: platserna 2-13 kommer sannolikt hamna extremt tight. Där kan ordningen bli hur som helst. Ordningen är mer för lista de som jag tror kommer landa i toppen. Dagsform & taktik får avgöra deras öde. Har säkert missat några namn och i så fall ber jag era stora egon om ursäkt.

1. Patrik Nilsson - Ohotad om han inte drabbas av något mekaniskt haveri eller dylikt.
2. Oskar Djärv - Kortdistansare med ruggigt bra cykel vilket gör honom farlig även på 70.3
3. Fredrik Bäckson - Saknar någon/några minuter på simningen annars toppklass.
4. George Bjälkemo - Gör sällan ett dåligt lopp, litet frågetecken på cykeln i år. Snabbast löp?
5. K-J Danielsson - Kommer ligga sida vid sida med Patrik efter cykeln om inte före.
6. Nils Svensson - Komplett triathlet som även han kommer vara i topp vid T2.
7. Ludvig Fleetwood - Ung & lovande men saknar erfarenhet från längre lopp.
8. Sebastian Björklund - Doldis som kom 2:a på Duathlon SM. Se upp med honom.
9. Erik Holmberg - Alltid farlig och kör hårt.
10. Johan Kärner - Höjt sin simning. Väldigt farlig och nog bäst pannben i landet.
11. Adam Stenman - Duathlonexpert i ruggig form. 
12. Joel Vikner - Kortdistansera utan svagheter. Alltid läskiga.
13. Marcus Hultgren - Jämnheten själv som jag hoppas vågar bli riktigt trött.


Bubblare: Jonas Örarbäck, Carl Brummer, Joel Evertsson, Johan Larsson, Magnus Olander, Jeff Frydenlund, Tobias Höglin, Kristian Ek, Jonathan Bejmar m fl.

Damerna - Där är Åsa Lundström ohotad favorit. Tidigare var Sara Svensk en utmanare men har nyligen brutit nyckelbenet så nu står vi utan toppstrid enligt mig då Lisa Nordén är i alperna och Eva Nyström inte är med. Blir istället en kamp om 2:a & 3.e platsen. Best guess enligt mig är att Mikaela Persson blir tvåa….

Som sagt, kan ha fel med större bredd på ett SM var nog länge sedan om någonsin. Tror det kommer vara 20-25 pers inom samma 5-10 minuter på herrsidan från 4:05-4:15h. Det som skulle kunna ställa till det är testosteronet. Finns risk för hets & korkad stolthet vilket kan leda till att en del från toppen brinner upp. En ära deltaga i detta lopp om hamnar jag topp 15 är jag mer än nöjd.


Stay Tuned!


Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-06-26 13:51


Dummast Vinner

Hej!

Nu har vi grinat & grubblat klart. Självömkan klär ingen plus det leder ingen vart. Jo, lite extra kärlek får man från mamma men that´s it. Ska man vara helt ärlig så säger hon ”Bra slag” även när man skickar golfbollen för tredje gången i rad ner i samma vattenhinder.

Såhär blir det nu för Sveriges envisaste triathlet. Jag kör Vansbro som planerat men nu även Kalmar. Va fan, man får ändra sig!! Är ju trots allt bara en människa även om min son har under mina bästa stunder jämför mig med Batman & Hulken. Samma son blev extremt besviken då han såg sin Hawaiisemester brinna upp i Sydafrika - so this one is for you Hector.

Planen är träna mig snabb till SM i Vansbro, köra där så gott jag kan men ambitionsnivån är nu sänkt något. Är ändå för långsam för kriga om topplaceringarna. Blir ingen längre taper innan eller vila efter utan fullt fokus på Kalmar. Primärt är det fokus hålla sig skadefri samt höja nivån på alla tre grenar. Formmässigt siktar jag på kunna vara god för en 60 minuters sim. Låga 4:40h cykel med en avslutande 3:05-3:10 mara. Betyder inte jag kommer göra just det men det är den formen som måste finnas där. Inbillar mig jag hade det i SA innan jag dök ner i kravallstaketet. Måste bara locka fram det igen utan gå sönder under tiden.

Hur gör man då i detalj kanske ni undrar?!

Simning - simma oftare samt INTE slarva med tekniken. Duh!

Cykel - Inte skolka från +4h passen samt två riktigt elaka kvalitetspass i veckan. Ett tröskel resp ett Tempo. Kommer försöka ligga runt 30 mil i veckan över en 6 veckors period. Två veckor med en extra boost mot slutet. Kalmars cykelbana är inte snäll mot lågwattare.

Löpning - Snitta 65-75 kilometer med endast ett renodlat kvalitetspass i veckan. Lägger sannolikt in avsnitt i tävlingsfart på några distanspass men försöka skona kroppen från för mycket slitage. En IM mara innehåller ändå inga hastigheter så överfart känns som fel fokus.

Material - Ett patronbälte av ventilförlängare, morfin, Downhillhjälm med inbyggd Airbag, två doser penicillin samt Tårgas om jag skulle simma in i ett stim maneter. Bäst ha en följebil med extracykel, akutläkare samt mekaniker. Man vet aldrig?!


Alltså - Det här året blev precis så som det inte skulle bli. Det är nog definitionen av denna idrott, säg någon som lyckats med exakt det han eller hon trodde?!

Dummast vinner!



M Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-03 21:10


Ironman Finisher

Hallå!

På väg hem från Lanzarote. Är faktiskt inte lika besviken som jag trodde jag skulle vara. Antar man vänjer sig vid motgångar. Den här gången var det heller inte ”mitt fel” om man nu kan säga så. Förberedelserna var grundligt gjorda och hade eliminerat de faktorer som satt pinnar i hjulen historiskt. Mekaniskt var nya cykeln i toppskick. Två extraslangar och tre ventilförläggare (skratta ni men en gick faktiskt av när en bike mechanic envisades med pumpa rätt tryck innan start). Såg till ta på mig skorna innan jag hoppade på cykeln och gjorde inga andra chansningar som kunde få ödesdigra konsekvenser. Jag skulle i mål helskinnad denna dag.

Hela min familj hade veckorna innan race turats om ha feber & diverse oklara förkylningsliknande åkommor. Jag hade själv åkt på en omgång som resulterade i ömma trumhinnor samt halsont. En penicillinkur botade det på några dagar och jag var fit före avresa. Enda orosmålet var att jag inte haft mer än 3h i tempoställning senaste fem veckorna vilket jag visste skulle sluta med öm ländrygg och nacke under cyklingen.

Efter resan ner till Lanzarote via övernattning i Gran Canaria kände jag direkt nåt var fel med kroppen. Haft liknande känsla innan då torr flygplansluft & resa kan irritera redan känsliga slemhinnor och svalg efter en infektion. Hade samma under Cannes Triathlon 2015 och då gick det ju strålande ändå. Tyvärr visade det sig att det här inte var känningar av min gamla åkomma utan en ny virus som hade gett sig på mig. Höll tankarna positiva och förberedde mig som om allt var som vanligt. Förkylningar är luriga på det det sättet, man vet ju aldrig riktigt hur de kommer yttra sig. Starta tänkte jag göra oavsett, skulle aldrig förlåta mig själv annars. Alvedon, Nässpray, vätska och massor av sömn & vila blev strategin före start. Tyvärr kände jag mig rejält hängig på race morgon men ignorerade det samtidigt som jag svalde 2 alvedon & lyssnade på hårdrock.

Race:

Kom iväg sent på simningen och fick slåss för hitta fritt vatten. Det var slagsmål i princip hela första varvet så jag gjorde medvetet ett ”stort” varv för undvika skicka pulsen i taket då jag började hosta i vattnet. Hade annars en bra simning trots nedsatt ork. Magiskt simma i klart vatten bland fiskar och annat kul. Tror jag landade strax under 1:05h.

Ut på cykeln lugnt och fint då musklerna kändes gnälliga. Började misstänka wattmätaren var felkalibrerad då den visade alldeles för låga tal givet skattad ansträngning. Normalt kan jag blunda men ändå sätta exakt vilket tryck jag håller. Idag visade de 20-25 watt för lite mot min inbyggda känsla. Skitsamma tänkte jag, det är ändå känslan som är viktigast plus det är en lång dag. Cyklade på så gott jag kunde men fann mig omcyklad och utan kraft för ta upp kampen med diverse motvindspartier eller motlut. Tröttnade till slut på denna mesiga framfart och testade öka på mer efter några mil men det fick luftrören att strejka och framkallade hosta. ”Det här kommer bli en lång utflykt tänkte jag”. Efter banans värsta parti Mirador del Rio så bar det åt hemåt. Benen var fräscha, kunde andas genom näsan men ländryggen va less. Åt & drack som aldrig förr för hålla humöret uppe och det funkade. Hade inte min normala fysik så det var bara spela med dem kort jag hade. I mål skulle jag, även om det skulle bli pannlampspromenad i Puerto del Carmen. Cyklingen hamnade på 5:44h. 226 watt avg, 251 NP. Inte ens tränat på så låga watt under hela 2015-16. Låg 22:a i min AG så chanserna för en placering var borta sedan länge.

Bytte om i lugn takt och kissade för 5:e gången sedan simningen (?!). Garvade lite då det var ett tecken på att jag knappt svettades ut den vätska jag stoppade i mig. Stack ut på löpet med en naiv bild av springa en stabil mara utan riskera hjärtat. Hade såklart jättefina ben då jag inte cyklat så hårt. Fick bromsa mig för inte gå under 4:00 fart. Hittade en skön pace runt 4:20-4:25. Ökade jag så kom hostan och besvären. Halvmaran landade på 1:33h. Sprang fint utan några bekymmer i 23-24 kilometer. Där någonstans krävdes mer puls för hålla farten uppe. Gjorde några försök återfå andningen men hade tryck även bröstet, feberkänningar och svårt få in syre. Stannade för första gången för se om det gick kyla av systemet och sedan starta om. Gick ok ett par gånger men till slut funkade inte det heller. Blev inte ledsen, uppgiven eller arg. Hade ju vetat om det här men valt inte acceptera det utan var trots det rätt glad det bara var 15km kvar innan jag fick stanna. Joggade och gick lite periodvis med de svenskar som passerade för få tiden gå snabbare. Fint väder och varannan kilometer fick man kall dryck och snacks. För inte verka dryg eller vek sprang jag sista 2km in i mål, försökte nog mentalt skapa en positiv bild av sporten så jag kan ladda om till nästa utmaning. Strax över 4h tog denna springpromenad.

Fick äntligen stanna & äta efter 11 timmar & 9 minuter. Glad vara framme och nöjd att jag inte tappade humöret eller gjorde något dumt som hade riskerat min hälsa & fysik. Motgångarna senaste året har varit många, eller så kan man säga jag varit extremt förskonad från dem tidigare och att jag nu är ikapp det som oundvikligt sker alla som är seriösa i den här sporten. Ju bättre man blir, desto större risker tvingas man ta och då krymper marginalerna - enkelt.

Negativt - Jag missar min chans åka till Hawaii i år igen. Väldigt osannolikt jag gör en IM före september i år. Sydafrika 2017 är nog best guess just nu. Jag måste skaffa nya cykelskor då jag kissade 3 gånger i den vänstra på cyklingen.

Positivt - Jag är bättre än jag någonsin varit. Mer komplett och lugnare där ute på banan. Har mer erfarenhet än de flesta amatörer och somliga proffs och tror i framtiden jag kommer se tillbaka på det gångna året som väldigt nyttiga läropengar. Mina hjärnspöken inte kunna springa efter cykeln försvann och jag känner mig totalt orädd för vad som kan hända nästa gång. Har redan förlorat så mycket att va fan ska hända nästa gång för knäcka mig, går inte.


Vad händer nu?!


Saltsjöbadens sprint 6:e juni. Ser fram mot få duktigt med stryk av Micke Sahlberg & Nisse Svensson.

Vansbro SM på halvdistans. Där kommer det gå undan, vilken härlig hets när alla få chansen vässa mot varandra. Ska slipa simningen ytterligare så jag kan vara med bättre från start och bråka på cykeln.

Oklart hur hösten ser ut. Tjörn & VM på 70.3 i Australien är anmälda men vetifan. Kanske får ett bryt och myglar in mig i Kalmar bara för jävlas. Har något otalt med den tävlingen och skulle gärna vilja göra livet svårt för de amatörer som tror de ska dit för vara top tre bland AG35-39.


Nu ska jag vila en vecka, bli frisk från den här överjävligt förkylningen. Synd bara min fina solbränna kommer vara borta lagom till helgen.


Adios

Miguel Nelker




Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-05-23 13:03



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!