Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Tillbaka i stan

Just hemkommen från Frankrike. Verkar inte bättre än jag åkt på min första förkylning på nästan ett år. För en småbarnsförälder måste det vara rekord men känns ändå orättvist då jag inte blev smittad av mina egna. De har av någon märklig anledning varit friska sista åren. Inbillar mig det är mycket tack vare frisk luft, motion och hyfsat allsidig kost. De kanske inte alltid älskar bli utskickade i kyla & regn samt duscha men det gör dem gott.

För min egen del blir några dagars avbrott i träningen nyttigt. Simmade och sprang ganska hårt sista dagen i Cannes vilket resulterade i illamående & huvudvärk efteråt. Kombinationen värme, många dagar av hård träning samt ovana löpben tog ut sin rätt.

Även om jag borde vara försiktig nu när min skada läkt är det väldigt svårt hålla tillbaka. Motorn & psyket driver på att det är först när det är försent som jag märker jag sprungit för hårt. Igår sprang jag en progressiv mil, dvs ökade tempot varannan kilometer tills jag hamnade på min tävlingsfart. Tyvärr ligger den just nu runt 3:45 och inte 3:35 min/km där den låg tidigare. Försöker korrigera min överkroppsrotation när jag springer så jag inte ska dra upp skadan igen. Rak armpendling istället för innåtpendlande armar är tricket för hålla överkroppen fixerad under min löpning. Detta har varit boven i dramat när i kombination med svag inre magmuskulatur. Ska ”bara” komma ihåg göra det för all framtid nu också...

Hinner knappt packa upp förrän det är dags packa för nästa tävling. Inte helt genomtänkt köra en halv Ironman igen den 26:e april på Fuerteventura men när detta planerades visste jag inte i vilken form jag skulle vara i. Sådana här saker kräver en viss framförhållning. Tävlingen i Cannes gav mig dock en väldigt god insikt i var jag ligger vilket bäddar för en hyfsat kontrollerad föreställning nästa helg. Kommer sannolikt försöka kopiera upplägget men göra några mindre förändringar trots allt. Denna gång skall jag simma på fötter och riskera åka på några smällar snarare är solosimma hela sträckan. Tar bara längre tid och kostar mer energi. Tänker cykla i stort sett på samma ansträngning med tempocykeln men hoppas kunna blåsa ifrån fler på platten denna gång då jag vet banan tillåter det till skillnad från den i Frankrike. På löpningen ska jag hitta flytet och rytmen och sedan jobba därifrån. Hoppas benen har mer uthållighet runt 4-fart än vad de hade sist. Inbillar min att de 5-6 mil jag sprungit sista veckan inkl tävlingen gjort underverk.

Vågar Inte gissa min sluttid då det kan blåsa halv storm på Playitas men kan jag hålla runt 275 watt på cykeln och springa merparten på halvmaran i 4-fart så lär jag inte komma sist i alla fall?! Lätt sitta här och spekulera, ska göra det också. Många svenskar med inklusive sådana som jag känner väl vilket bäddar för en del prestige. Ser jag någon jag vill slå är det inte säkert jag kommer hålla min kontrollerade plan utan ta upp jakten på placeringarna istället. Återstår att se och vilket typ av lopp det utvecklar sig att bli... Kul som fan kommer det bli oavsett!

Igen stort tack till Apollo som lyckas få dit och hem mig trots knussliga önskemål. 

Nelker

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-04-18 22:18


Annons

Visuellt från Cannes






















 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-04-16 16:04


Cannes Triathlon - Race report

Allo!

Vill man ha en boost för självförtroendet så ska man tävla lokalt i Sverige inte nere i Europa. Speciellt inte på halvdistans eller kortare lopp. Märkte redan vid incheckningen att folk är nog ganska bra. Deras cyklar var skickligt utvalda och utrustade för kuperad cykling. Så gott som alla i proffsklassen hade valt linjecyklar med max 35-40mm högprofil. Kände mig lite mal placé med min jättecykel som hade 90 mm fram & bak. Tur att jag inte hade en tempostrut med mig, hade sett ut som en idiot.

Vid simstarten ställde jag mig en bit bak till vänster vilket skulle innebära yttervarv då banan var två varv á 1 kilometer medurs. Starten gick och jag sprang ner i vattnet. Yxade ner några långsamma fransoser som ställt sig för långt fram och sökte upp fritt vatten. Hamnade i ingenmansland. De som kunde simma på riktigt försvann i ett plaskande inferno. Motionären Nelker låg och tampades med havet ensam utan fötter att ligga bakom. Lika skönt tänkte jag, nu får jag veta var jag ligger och samtidigt en bra genomkörare. Ovant och tufft att riva av 2 km i ett sträck, men 35 minuter går snabbt. Vet inte exakt hur lång banan egentligen var men proffsen låg runt 30 minuter blankt vilket vittnar om att det nog var längre än 2 kilometer. 

Ut på cykeln kändes det väldigt bra. Inbillade mig att om jag bara disponerar krafterna kommer jag hämta in de idioter som flög förbi mig uppför kullarna trots att jag höll 320-340 watt. Bestämde mig för att aldrig gå över 160 bpm i puls vilket normalt innebär att jag inte drar på mig syra. Försökte dricka & få i mig energi så ofta som möjligt men det var lättare sagt än gjort. Katastrofal asfalt, trafik och branta svängar titt som tätt gjorde att loppet kändes som Rally Cross snarare än Formel 1. Lyckades ta igen förlorad mark på de plattare sektioner som erbjöds men var oftast chanslös mot de klungor som svepte fram. Hade säkert kunnat småfuska också men ville veta min fysiska status idag snarare än tjäna några placeringar. Illusionen om att placera mig bra försvann bara några mil in på cyklingen. Kom in efter ca 2:30h hyfsat fräsch, hade garanterat kunnat pressa på hårdare men hoppades att de krafter jag sparat skulle komma till användning på löpningen. 275 watt i snitt. 

Igen ett långsamt byte, ringrostig samt ville få med och på mig grejerna ordentligt. Ut på löpningen kändes det kanon. Bestämde mig för hitta rytmen och inte gå ut för hårt då min löpform är något oviss. Inte sprungit sammansatt längre än 9 kilometer semaste 12 veckorna. Vet inte om jag letade fel eller om det faktiskt var så men vänster ben domnade av precis som förra året och foten kändes kraftlös. Tappade motivationen och började känna mig ömklig. Som tur var stod familjen borta vid vändpunkten vilket fick mig skärpa till mig och ta en gel. "Kan fan inte bryta nu när de tagit sig besväret för att komma och titta för första gången". 6 kilometer in kändes benet bättre, hade sänkt farten från 3:55 till ca 4:10 min/km. Trummade på och kände mig hyfsat komfortabel. Blev lika förundrad varje gång som täten passerade mig. Här håller man ändå 4 minutersfart och det känns som om man står stilla när de flyger förbi, obegripligt. Efter några ytterliggare brottningsmatcher med diverse hjärnspöken så var sista varvet av fyra påbörjat och jag bestämde mig för att lägga in en sista växel. Svårt dock att plocka fram det yttersta när det inte fanns något annat än min heder att slåss för. 1:10h tog löpningen och då hann jag med en lång kisspaus samt kortare stop för krama & pussa min lilla dotter. 

Nu i efterhand känns min insats något blek men samtidigt gjorde jag exakt det jag kom hit för. Fick en perfekt generalrepetition inför säsongen och gjorde inga dumheter som riskerade dra upp min skada igen. Simningen är på gång, tryggare i vattnet och kan ta för mig med så jag hamnar i snabbare klungor. Cyklingen ligger bra i fas och jag har bra koll på mina begränsningar. I löpningen ligger jag efter men det var väntat efter mitt långa uppehåll. 

Loppet var som sagt 2 km sim, 80 kilometer cykel (1400 höjdmeter) + 16 kilometer löpning. Jag kom in på tiden 4:21:00. Kom ca 8-9 minuter efter täten på simningen. 15 minuter på cyklingen. Där kunde jag dock presterat bättre allt annat lika om jag bara hade haft en linjecykel istället. 10 minuter långsammare på löpningen men även där kommer jag prestera bättre längre fram. 
All in all en riktigt bra genomkörare trots förödmjukelsen att komma på plats 109:a av ca 700 deltagare. Vi svenskar har mycket att lära.....uttrycket "man blir bra på det man tränar på" stämmer väldigt bra in här. 

Nu återstår några dagar i solen innan jag åker hem igen.

Michel

 



 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-04-15 10:40


Pre Cannes Triathlon

Hey!

Årets första tävling på söndag. Eftersom jag varit skadad och nyligen börjat springa igen har jag inte lika höga krav på mig själv som normalt. Personligen tycker jag det är lämpligt lägga en medellång tävling såhär års för ta reda på var man ligger och om ens bild av sig själv är riktig eller skev.

För min del så har mitt självförtroende historiskt varit alldeles för bra i april-maj vilket resulterat i ganska mediokra resultat. Det är risken när man tränar korta & hårda pass. Tror man kan dra grafen obrutet vidare trots distanserna ökar och glömmer de påverkande faktorer som tillkommer. Nutritionen kan bli direkt avgörande för hur man ska kunna slutföra en halv ironman eller en Marathon. Även om man ser till äta tillräckligt och ofta behöver kroppen vara van vid den typer av produkter. Somliga har väldiga problem med just det och spenderar nästan mer tid i buskarna än på löparbanan. Viktigt därför man ser till träna som man planerar tävla närmre inpå ett lopp. Sedan tillkommer även andra saker som är svåra efterlikna på träning som trängsel, stress, press, publik och väder. Dessa saker är enligt mig minst lika viktigt att vänja sig vid som kunna sina pulszoner.

Alltså, inför din första tävling för året var lite ödmjuk och ställ inte för höga krav på dig själv. Börja INTE året med en Ironman, speciellt inte om det ska vara årets A-race. Se till hitta ett kortare lopp strax innan så du får en generalrepetition. När jag hittade Cannes Triathlon blev jag väldigt glad då distanserna passade bra samt det är en så pass tuff bana att det blir svårt för mig gnälla över resultatet. Vore banan helt platt skulle man analysera sönder sin snitthastighet & watt. Nu kan man skylla på något konkret vilket som alla vet är den fjärde grenen inom triathlon. Mest nyfiken faktiskt över hur simningen kommer kännas samt hur jag står mig i backarna mot bergsgetterna. Löpningen får bli som den blir, inga jätteförhoppningar där även om senaste passen känts bra. För bättra på mina chanser för en bra tävling så vilar jag i princip nu fram till söndag, har visat sig vara extremt viktigt för mig.

Precis som vid varje tävling så förbannar jag sporten över hur mycket meck det är innan. Lokalisera sina grejer man ska ha under tävlingsdagen samt se till de är i toppskick tar flera timmar plus kostar en halv förmögenhet. Känns som 50% av utmaningen är ta sig till startlinjen utan genomgå en "falling down" på vägen. Själva loppet i sig är ju bara kul.

Nästan alla saker jag kommer använda är helt nya och hyfsat obeprövade. Ska bli intressant om det blir en total katastrof eller om det går smidigt ändå. Prövar en ny våtdräkt från märket HUUB, testat den 2 gånger tidigare. Cykeln har gått 10 mil, inte gjort någon bikefit än. Nya skor, Adidas Energy Boost. Alla dessa tre har dock känts helt magiska och tror snarare de kommer hjälpa mig än det omvända. Den enda riktiga jokern är min ischiasnerv som i skrivande stund är väldigt skötsam. Jag har goda fysiska föraningar, kroppen känns fantastisk och jag är riktigt sugen få blåsa ur mig fullständigt. Kommer alltså inte hålla tillbaka vilket jag iofs inte vet hur man gör :)

Riktigt vasst startfält. Vad sägs om Fredrik van Lierde & Victor del Corrall. Vet inte i vilken form de är i men van Lierde är nog den som jag tror vinner även om del Corrall är en sinnessjukt stark löpare. Belgaren är en komplett världsstjärna och enligt mig saknar han svagheter. Trots han vann VM på Hawaii 2013 är jag mest imponerad över hans cykeltid när han vann Ironman Nice samma år, 4:33h. Det är en bedrift som jag bara inte kan smälta speciellt inte när karln dammade av en mara efteråt på 2:42h.

Kommer stanna en vecka i Cannes. Säkert ganska mosig efter tävlingen så blir nog inte så tuffa pass efteråt även om jag gärna skulle vilja passa på när jag ändå är där.
Nästa lopp är redan den 26:e april då jag kör Challenge Fuerteventura på halva Ironman distansen. Många duktiga svenskar med så det gäller ha en bra dag så man slipper bli hånad resten av året...

Hörs på lördag inför tävlingen!

Michel

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-04-10 14:54


Mikes Bike 2.0

Så äntligen kom den. Min specialbeställda Trek Speed Concept 9.9 Project One. Detta är flagskeppet i deras flotta när det kommer till Triathlon- & Tempocyklar. Eftersom jag var supernöjd med föregångaren blev valet enkelt. Finns säkert minst lika fina och bra cyklar därute men orkar inte gå igenom ovissheten hitta något som passar min kropp och mina behov. Why try fix something that isn´t broken?!

Då vi triathleter tvingas på gott och ont att bli prylnördar så följer här lite specs på de aktiva val jag gjorde.

Valde mekaniska växlar från Schimano från deras värstinggrupp Dura Ace. Elektroniska växlar är säkert bra men extremt dyra och gissar knepiga att mecka med om man skulle få problem långt ifrån kunniga mekaniker. På bilderna har jag inte fått dit min wattmätare från Quarq/Sram ännu. Då kommer vevpartiet se annorlunda ut. Det går inte att ha Quarq på Schimano, därför kommer cykeln tyvärr ha mixade komponentgrupper.

Hjulen är Bontragers Aeolus 9 clinchers. Valde bort tubdäck denna gång då jag tycker det är lättare att byta däck på det "vanliga" sättet. Limma tubdäck har jag aldrig gjort och det skulle antagligen bara ta lång tid och bli fel om jag försökte. Körde på Zipp 808 innan men enligt de som kan så är dessa minst lika bra. Dessutom sägs det gå lika fort på kanttråd numera så varför inte göra det lätt för sig?! Discen åker på när det är dags för den typen av tävling. Knappast i Cannes eller på Fuerteventura.

Tog max drop på styret då jag kände att jag hade limiterade möjligheter att sänka det så mycket som jag ville på den förra. Känns lite ovant nu i början eftersom jag kört på linjecykel länge men antar att jag kommer vänja mig. Valde hyfsat raka pinnar denna gång då det kändes bättre för mig helt enkelt. Jonas Colting kallar för övrigt de uppåtböjda varianterna för "Age Groups" pinnar. Not in a good way :)

Färgsättningen är mitt eget val. Gillar orange och tycker en svart cykel är snyggt. Resten är standard förutom sadeln där jag valde Bontragers RXL Hilo då den påminner om ISM sadlarna. Traditionella sadlar fungerar inte på mig, får väldiga domningar och smärtor av sådana. 

Nå vad tycks....fram med era reflektioner?!
Jag vet att den är stor XL, ett s.k Älgstaket. Ni vet vad de säger va, stor cykel = långa, hrrmm ben.

(Har inte cykelns alla förvaringsboxar på, det får ni se på pre race bilderna)

 




Så här såg föregångaren ut. Som ni ser inte samma drop sadel/styre.



Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2014-04-07 21:30



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser