Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Vakuum


Nu är mina två veckor av återhämtande sysslor snart avklarade. Har varit ganska mosig och det har inte varit ovanligt att jag somnar före kl 21 på kvällarna. Vågen visar redan 3 kilo mer än tidigare och krämporna är borta. Till skillnad från föregående år har jag inte kört några hårda pass alls utan den träning jag genomfört har haft en mer lågoktanig karaktär.

Fr o m måndag börjar mitt block inför Kona. Fokus denna gång blir två rejäla distanspass i veckan då det var där skon klämde i Kalmar. Ovana ligga i bågen i över tre timmar samt generellt hålla på länge. Farten och trycket i de tre momenten var över förväntan så där handlar det mest om återupphålla kvalitén. Märkligt nog är jag sugen sätta igång igen. Revanschlusta är en övermäktig känsla. Vill inte avsluta 2014 med en medioker performance som sist. Känns halvavslutat och tomt :(

Kommer inte köra några lopp innan Kona förutom Stockholm Halvmarathon. Oklart vilken målsättning det blir där, smartast vore köra jämnt och inte på max men eftersom jag knappast är smart så lär det bli all out.

Här kommer bilder från Kalmar:





























Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-30 09:54


Annons

IM Kalmar - 9:27:12

Har nog aldrig varit så besviken över ett PB i hela mitt liv. Förklaringen är ganska komplicerad och jag är inte säker på ni kommer förstå. Inte ens jag själv vet vilken fot jag ska stå på. Försöker mig på summera det hela så kanske det klarnar...

Simningen - 1:03:04
Personbästa med hela 4 minuter. Inte missnöjd med tiden utan snarare hur jag fick den. Hade fötter och sällskap under de första 800 metrarna sedan simmade jag i princip ensam och gjorde ett alldeles för långt och stort yttervarv. Missbedömde hur trångt det skulle vara på banan nu med det nya rullande startsystemet. Skönt veta att man i princip klarar låga timmen solo men inte det bästa om man siktar på en bra sluttid. 

Cykling - 4:57:10
Höll min plan i detalj. En kontrollerad första tredjedel där jag låg 10-15 meter bakom lämpliga farthållare ner till Degehamn. Därefter brukar de tröttna och man får köra solo. Visste jag hade en bra grupp cirka 3-4 minuter framför mig så jag ökade norrut upp till bron då jag i princip fick köra helt ensam. Klockade första 9 milen på 2:22h. Fick en varning när jag cyklade om Emma Graaf eftersom jag åkte för långt ut i mötande körfält. Stop and Go i Kalmar som kostade en minut tyvärr. Där brann mina chanser komma ikapp gruppen som jag hade jobbat så länge för hinna ikapp. Sista 4-5 milen är och förblir ett mentalt & fysiskt helvete. Blödande skav i ljumskarna samt helt förnedrade nack & ländmuskler. Benen var fina och energin var bra. Banan var för lång i år egen, 18.25 mil.

Löpning - 3:20:33
För en gångs skull skulle jag springa smart. Är i otroligt fin löpform och ville verkligen inte sjabbla bort det pga dålig pacing som tidigare år. Till skillnad från 2013 var benen inte alls lika slaktade av cyklingen vilket bådade gott. Hittade en bra pace mellan 4:10-4:20 där jag trummade på. Första varvet gills inte, alla kan springa det. Tyvärr uppstod problem redan i början av andra. Dippar får man, det ingår men håll och illamående är ovanligt för mig. I det här läget låg jag trea eller fyra i min Age Group med en ganska stor lucka till bakomvarande. Testade stanna vid kommande två aid stations för fylla på energi samt kyla av mig men problemen kom tillbaka. Ländryggen hade även den helt gett upp då jag inte legat tillräckligt många timmar i aerobågen i år. När jag insåg att det här kommer inte bli en snabb mara rasade hela min värld samman. Fick gå/jogga om vartannat. Vid några kilometer kvar bestämde jag mig för att springa sista 2 km in i mål i alla fall. Hawaii vid det här läget kändes avlägset och jag kände mig ovärdig en slot. Det mest irriterande var att benen fortfarande kändes kanon och när jag väl sprang gick 4:20-4:30 lätt.

I mål kom jag på 9:27:12. Personbästa med 4 minuter tack vare simningen. 8:a i min age group och fick en roll down till Kona. Kändes lite skamset initialt men känner jag har så mycket mer att få ur mig att ett nytt lopp är välkommet. Där ska jag revanschera mig!

Slutsats: Simningen är okej, går finslipa någon minut till där. Cyklingen är mer än okej, bara vänja kroppen mer vid sittställningen. Löpningen är över förväntan. Långa & lugna pass som vänjer mig hålla på länge och jag är övertygad om att jag fortfarande kan åstakomma stordåd?!

Tack alla fantastiska människor som outtröttligt hejar på oss längs banan och hemma framför "live update". Tack alla som jobbat med Kalmar Ironman på ett eller annat sätt. Det är en helig plats och ni förtjänar allt beröm i världen!

Nu börjar jag snart ladda för Kona. Där kommer det smälla "INGEN KOMMER IHÅG EN FEGIS" kommer stå på min rygg!

Följ mig på instagram eller twitter om ni vill följa uppladdningen dit @nelker

Nelker
 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-18 13:23


Prove me wrong - go easy

Imorgon kl 7:00 ska jag starta min 5:e raka Kalmar. Trots den erfarenhet jag har samlat på mig och den goda form jag är i så man ändå väldigt nervös & förväntansfull. Hade det varit en marathon hade det känts betydligt enklare. Har nämnt det tidigare men bara komma till startlinjen på en Ironmantävling är en bedrift i sig. Det är miljoner grejer tänka på innan och oräkneliga beslut där för och nackdelar skall vägas i en redan förvirrad hjärna. Nu strax innan det är dags för sängen känns det nog ändå som om jag har koll på det mesta. Inte så mycket att oroa sig för, det är bortom min kontroll. 

De sista förberedelserna innefattar 10-15 minuter av vardera gren på tävlingsbanan. Testa utrustningen och skapa sig en mental bild om vad som komma skall. Väderleksrapporterna spår lätta vindar på 3-5 m/sek och 21 grader i skuggan. Det är kanske vad man kan få inne i skogen. Ute i öppen terräng var det duktigt varmt i solen och det blåste friskt på sina håll. Skulle innebära fantastiska förhållanden för mig. Detta innebär att de övriga deltagarna har vallats in i en falsk illusion och sannolikt kommer köra på tok för hårt. Bäst av allt är om de siktar på en kryddad sluttid också vilket oftast slutar illa. Har man kört Kalmar innan vet man att den banan är allt annat än lätt. Man måste vara väldigt anpassningsbar och inte luras in i en falsk förhoppning. Nu låter det som om jag hoppas det ska gå dåligt för mina medtävlare. Det vore väldigt osvensk säga en sådan sak men jag är här för en bra placering och för att det ska ske måste jag vara en relativ vinnare. Ni får tolka det hur ni vill. 

Min strategi kommer vara väldigt avvaktande tills dess att jag känner vilka löpben jag har efter ca 10 km in på löpningen. Har jag en bra känsla där kommer jag försöka lokalisera andra i min Age Groups som ligger före mig och försöka plocka dem en efter en. Vågar inte ge mig på tid för vad avslutande marathon kommer hamna på men farter ner mot låga 4-fart är tanken i alla fall.

Nu hoppas jag få till en bra vila innan start imorgon. Startnt 1035, i age group M35-39.
Följ oss på www.ironman.com "live coverage".

Till er andra som tävlar imorgon "prove me wrong"!

Nelker
 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-15 20:29


Flugvikt

Förberedelserna inför Kalmar har gått bra. Inga fantomskador eller kliande hals som spökar. Formen känns ok även om jag hade önskat mer. Är nomalt ingen som får hjärnspöken i större utsträckning även om min tränare kanske inte skulle hålla med. Klart man har hundratals frågor strax före om ens egna förhoppningar är naiva eller om de har de ligger i hyfsad paritet med verkligheten. Man är även i stort behov av bekräftelse då man behöver boosta sitt självförtroende. Hoppas alla i ens närhet har överseende med mina handlingar under denna period. Blir rätt mycket "me me me". Både gillar och ogillar den förtrollning man hamnar i. Väldigt lätt glömma bort sitt vanliga jag och uppslukas helt. Nåja, av olika typers medelålderskriser är väl denna en av de mer hälsosamma. Ska bara försöka komma ihåg hitta tillbaka till verkliga livet när det tar slut. Har ingen lust bli en friskus som har ryggsäck, vindväst och funktionsskor till vardags. Lite balans måste man ha.



I torsdags anordnade jag Terrible Tuesdays klubbmästerskap i Tempo. 30 km på en kuperad bana norr om Stockholm. Hela 23 deltagare mötte upp inkl några av sthlms bästa triathleter. Kände det var befogat blåsa ur lite spänning ur kroppen samt få ett kvitto på var man ligger. Planen var ligga kontrollerat ut i ca 300 watt för sedan ligga 315-325w hem då det oftast är motvind efter vändpunkten. Missräknade att man som arrangör inte lyckas hålla nerverna lugna utan är uppe i varv redan innan start. Startade alldeles för ivrigt och hade problem släppa tanken vara jagad från bakomvarande cyklister. Oron var dock befogad då Tobias Bonnedahl & Magnus Olander knappast är några duvungar. Tappade tyvärr trycket på hemvägen men höll trots detta ihop det anständigt. 43:04 min på 30,2km denna kväll. För er som gillar fakta så innebär det 310 watt och 42,2 km/h. Är inte supernöjd med detta resultat, känner jag borde kunna få ur mig mer och jag disponer bättre. Oavsett fick jag utlopp och insikt om en hel del saker jag kan förbättra. En nypa ödmjukhet är positivt packa ner i ryggsäcken inför Kalmar. Loppet vanns föga förvånande av Jonas Bohr på 41:18 (44,1 km/h) tätt följd av up coming Pär Johansson som hade en magisk kväll. 41:40 (43,7 km/h). Den pojken blir knepig hålla bakom sig på lördag.



Annars är det inte mycket man kan göra nu mer än hålla huvudet kallt. Det man kan göra är förvärra saker. Tiden är förbi när man kan förbättra sina förutsättningar. Nu pratar jag om ens fysiska utgångsläge. Materiellt kan man alltid finslipa detaljerna för undvika onödigt strul på tävlingsdagen. Kommer posta ett inlägg på onsdag om hur min cykel kommer vara utrustad. Kanske hittar ni en lösning som ni tidigare inte tänkt på som kan hjälpa er.

Är nere på all time low när det kommer till min kroppsvikt. Vägde in igår på 76 kilo efter frukost med shorts & t-shirt. Inte haft tillgång till våg sedan juni så det var något av en chock även om jag känner mig lätt. Normalt väger jag 80-82 kg. Återstår se om det är bra eller dåligt vara lätt. Just nu vill jag bara hålla mig frisk. Min fyraåriga dotter kom febrig och lade sig bredvid mig inatt. Sånt ingår i rollen som pappa och det är inte mycket man kan göra åt saken. Bara hoppas hon tillfrisknar stackarn och att det inte smittar resten av familjen. Typiskt när vi varit friska i 6 månader att det kommer nu....

Hoppas ni som ska köra på lördag eller i Köpenhamn får en avkopplande taper period. Tveka inte skjuta iväg frågor om det är något i förberedelserna ni undrar över.

Tack för pratstunden!

Nelker

Här kommer några riktigt farliga personer se upp med i Kalmar - Pär, Sara & Viktor.



Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-08-11 14:09


Övertro


Äntligen är det snart dags visa vad man går för. Är nog första gången jag verkligen ser fram mot Kalmar. Tidigare har det varit mer ångestladdat och känslomässigt. Love/hate relationship.
 Misstänker största anledningen är min erfarenhet är bredare vilket gör mig bättre förberedd än tidigare oavsett vilka förhållanden som väntar. På amatörnivå skulle jag säga att ju längre distanserna är desto mer ställer det krav på utövarens erfarenhet snarare än fysiska förberedelser. En solid mix av bägge är föredra såklart och det är just det jag inbillar mig ha i år. Har tidigare år haft fin form inför men då min bristande respekt för vissa moment inte riktigt funnits där har jag varje gång blivit aningens besviken över mina resultat även om jag bara kört bort mig fullständigt en gång (Nice 2011). Min bästa tävling är nog Hawaii 2013 om man ska ta med allt runt omkring. Tyvärr fanns det en sak jag inte kunde besegra trots min "perfekta" disponering av loppet och det var värmen. Acklimatisera sig tillräckigt för 9-10h race i det klimatet på fem dagar är svårt, om inte omöjligt. Hade varit kul se vad den formen kunde gjort på en tävling i svala Europa.

Benrangel bland lavafält


 Den form jag har idag påminner väldigt mycket om den jag hade i september förra året. Känns bra när jag simmar, komfortabel på cykeln även i högre farter och löpningen vet jag är vass. Skulle säga mitt största hinder är mitt ego. Loppet kommer handla mycket om sätta en bra simtid, inte köra för hårt de inledande 12 milen på cykeln så jag verkligen har krut och framför allt viljan pressa ur mig en tre timmars marathon. Ja ni hörde rätt, 3h är min teoretiska plan på hur jag ska springa. Absolut inte hugget i sten utan bygger på hur loppet utvecklar sig. Är cykelmomentet väldigt tufft som förra året ja då modifieras den planen radikalt. Men låt säga simningen & cyklingen går problemfritt (vilket de aldrig någonsin gör), ja då ska jag ge 3-3:05h en ärlig chans. Min exakta disponering av löpningen är en hemlighet men tror mig hittat ett belöningssystem som jag kan lura min hjärna med. Håller det inte så är det inte hela världen. Märker ganska fort om kroppen vill springa fort eller om det blir survival mode som förra året.




Huruvida man kommer till Hawaii eller ej är svårt sia om såhär innan. Får jag min slot åker jag garanterat. Målet är dock prispallen i min AG, ingen på min nivå siktar på brons utan klart man vill ha guldet. Men sannolikt tror jag inte det utan kommer gråta som ett litet barn om jag bara upprepar förra årets bedrift och hamnar top fem. Det finns många duktiga triatleter där ute och fler verkar det bli i takt med sporten växer. "Turen står den förberedda bi" - och det känns som jag gjort med vad jag kunnat utifrån mina förutsättningar detta år. Bara hoppas att det räcker. Har fem-sex nära träningsvänner som ligger i princip på samma nivå vilket borde gynna oss. Även om vi är bästa vänner utanför tävlingsbanorna så är det ingen som vill få stryk av dom andra. Kan vara en sådan faktor som gör den lilla skillnaden. Som tur är vi spridda i fyra olika age -groups, 25-29, 30-34, 35-39, 40-44.

Ikväll blir det tuffa tröskelintervaller på cykeln. Imorgon ett riktigt tufft brickpass sen är jag i princip klar med min hårda slutträning. Sen väntar 14-15 dagar taper......ska bli riktigt skönt faktiskt. Längtat efter göra andra saker än bara springa runt i spandex.

Nelker


Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-07-30 13:18



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser