Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Vill inte sluta


Valet av idrott är märkligt på flera plan. Inte nog med att jag egentligen inte alls har tid med min satsning utan tvingas även ha ett upplägg som jag inte gillar. Nu pratar jag inte om träningsschemat utan säsongen som sådan. Känns värdelöst behöva lägga ner när jag är i min bästa form. Ta en ofrivillig vila och sen börja om från början igen bara för att alla andra gör det. När jag var yngre och satsade på tennis bytte tävlingarna bara karaktär. Träna hårt och tävla gjorde man året om. Lugnare perioder hade man under skolloven. Nu är det precis tvärtom. Nu tränar man som mest på semestern.

Som tur är har jag faktiskt en utmaning kvar innan vi stänger böckerna för 2014. Vi är ett gäng som åker till Thanyapura i Thailand för att pröva deras anläggning. Men kan väl kalla den för Asiens motsvarighet till Playitas. Precis som med Playitas så är det Apollo som är researrangör. Vaket av denna resebyrå att dra nytta träningsflugan. Aktiv semester är inget nytt men själva paketeringen är genial. Kul att dem som inte golfar, spelar tennis eller åker skidor också kan åka på en sportcharter för en rimlig kostnad.

Tidpunkten är noga utvald då Challenge Phuket gå samma vecka. Merparten av deltagarna skall vara med. Vi är ett hyfsat starkt gäng som gör upp där nere eller vad sägs om Rasmus Henning, Björn Andersson, Allan Hovda (vinnaren av Norseman) och Emma Graaf. Orten har säkert lockat dit fler proffs på en semestertävling inkl deras familjer. Oavsett motstånd ska det bli kul. Personligen tävlar jag helst mot så många bra som möjligt snarare än försöker vinna Kalle Anka tävlingar bara för att boosta mitt marknadsvärde hos en okunnig publik. Jag har dock lyxen att ha detta som en hobby. Annorlunda för dem som försöker leva på det såklart.

Banan där nere verkar något märklig. Första 1200 meter av simningen är i öppet hav sen springer man 100 meter på land för att simma sista 600 i en grumlig sjö (säkert full av giftormar). Cyklingen verkar knixig och full med korta branta backar. Oklart med hjulvalen men som Björn säger, skitsamma - det är mesigt att bromsa (?!). Löpningen är platt men misstänker att i den värmen & fuktigheten så blir det tufft ändå. Har inga krav på mig själv utan ska försöka så gott jag kan. Bara kul få ur sig det sista innan jag "måste" vila.

Har ingen plan klar för nästa år. Anmäld till Kalmar & Challenge Fuerte. Hade hemskt gärna kört en IM tidigt på året för att säkra en Hawaii slot. Vore kul få starta Kona fräsch och inte ha en tveksam uppladdning som tidigare. Blir lite mer fokus på uthålligheten nästa år. Fått det väldigt klart för mig nu att det är där den stora förbättringen kan göras. Farten har jag.

Nu ska jag försöka kurera mig så jag kan börja träna igen. Legat till sängs i influensa i tre dagar.

Prosit!






Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-11-07 11:47


Annons

Visuell Recap Hawaii Ironman

Man längtar redan tillbaka till Big Island när man tittar på alla bilder från tävlingen. Finns ingen tvekan i dagsläget om åka tillbaka dit vid nästa möjlighet. Kommer springa hårt i Kalmar. Man vinner verkligen en slot. Folk som säger att det är dyrt och omständigt får tycka det, jag är av en annan åsikt. Får nog lägga undan några veckopengar dock om familjen ska ner. Gratis är det inte men är hellre pank och lycklig än rik och bitter.

Age Groupers går ner i vattnet för att simma till startlinjen. Klockan är 6:40. 1600 sammanbitna herrar som tar sina första simtag för dagen.


Nu är alla samlade. Bara sekunder kvar tills kanonen smäller till och tävlingen är igång.


Starten. Här ser man hela banan. Nästan 2 kilometer lång innan man tar en höger vid den vita båten långt där ute och simmar tillbaka parallellt med den väg man simmade ut. Idag är det mer sjö än normalt och strömmar. Kristallklart vatten, ca 26-27 grader. Våtdräkt förbjudet vilket drar ner tiderna med ca 3-5 seks per 100 meter.


1:10h tog det för den långe gänglige svensken med startnummer 1602. Medioker insats, ligger nu på 800:e plats av 2500 deltagare. Folk är bra, inget snack om det.


Första milen är runt stan. Många stressade triatleter som gör av med onödig energi. Jag tog det lugnt och såg till fylla på med energi efter simningen och inför vad som komma skall.


Ca 5 mil ut på cykeln. Här med Markus Hagberg hack i häl. Det är ungefär här jag bestämmer mig för lägga i en växel till.


På väg ner från vändpunkten i Hawi. Det blåser hårt från sidan och är nerför. Går i 55-60 km/h här ungefär och man får koncentrera sig så man inte kastas av vägen.


Raksträcka efter Hapuna Beach. Här kommer min vikt & storlek till användning. Går i 70 km/h på platten, halv storm rakt bakifrån. Cyklar relativt hårt fortfarande då jag känner mig stark. Ljudet från mina hjul är sagolikt. Önskar jag hade fler växlar...


Med 40 kilometer kvar vänder vinden och kommer nu rakt emot en. Stundtals från sidan då vägen slingrar sig genom Lavafälten. Har som tur var krafter kvar och inga negativa tankar vilket får mig fortsätta pressa på och göra mig så liten som möjligt i vinden. Många har börjat sätta sig upp och hemsöks av negativa hjärnspöken. Min Garmin visade på en average temperature av 35.5 grader.



Öppnade löpningen utan forcera farten. Mådde inge vidare och började få negativa tankar. Många upplever den första biten som hemsk då cyklingen varit väldigt krävande. Håller 4:15-4:25 min/km utan problem. Stannar vid varannan aid station för is & vätska.

Efter 16 kilometer ska man upp Palani. En 400 meter lång och brant backe. Här går jag så min puls inte går i taket. Dricker och försöker komma på bättre tankar. Många springer men de flesta går jag om på eferföljande löpsträcka då de mår apa efter backen.


Uppe på Queen K är det sinnessjukt varmt men då det är blåsigt & molnigt just denna dag så är det nästan uthärdligt. Håller fortfarande runt 4:30 fart här. Kroppen är bra, benen fantastiska men kämpar mot överhettning. Huvudvärk & lätt illamående.


Fortfarande pop i steget.


Tror mitt ansiktsuttryck säger allt. Kunna avsluta starkt och vara 3:e svensk herre bara minuten efter 2:an känns fantastiskt. Alla timmar och allt jag offrat för detta ögonblick. Priceless. Sprang sista 2 kilometer runt 4:00 fart, inget att spara på.


Ena sekunden löpandes, här 2 meter efter mållinjen håller min kropp på att kollapsa. Omfamnar en funktionär gråtandes. Har inget kvar, helt tom.



Nu är det slut på diabilder!

Puss

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-10-25 10:14


Holy grounds Kailua Kona


På denna makabra plats bland Hawaiiöarna så har tävlingen verkligen satt sin prägel. Vad som annars hade varit obetydliga platser på ett ganska mediokert resmål är nu tack vara Ironman ställen som ger atleter världen över kalla kårar. Jag pratar om ställen som Hawi, Energy Lab, Dig me Beach m fl. För de flesta betyder det inget men för dem som är insyltade i sporten eller varit här så är det verkligen helig mark.  

Hade med mig kameran på resan men då WiFi var katastrofalt vart man än tog vägen så kommer bilderna först nu. Ber om ursäkt för det....

Dig me Beach. Varje morgon är här packat av triathleter som simtränar simbanan. På piren här är även T1 & T2 på tävlingen. Sponsorer är packade här och bjuder på energidrycker, lånar ut simglasögon & swimskins. Energin här är superhäftig mellan 6:30-10:00 varje dag.
Har man tur ser man 5-10 st ur världseliten här.


Rasmus Henning som tidigare varit 5:a här på Kona fanns på plats och visade upp samt lånade ut dräkter från HUUB.


Simbanan tidigt en morgon. Hundratals simmare simmar längs bojarna. Kristallklart vatten. Har man tur kan man se rockor och delfiner. Inga hajar men det finns stor risk att du krockar med en annan simmare.


Kaffebåten. Ca 500 meter ut längs banan serverar man kaffe till dem som vill ha. Vaför har vi ingen sån i Hellas?!


Det är skyltat på botten så man inte ska simma fel....


Vissa nördar hittar tid för annat medan de andra tränar.


Henke Törn efter ännu en tuff morgon på Dig me Beach


The Place to be - Lava Java. Här åt jag med flera i stort sett alla måltider. Grym mat, gott kaffe & kändistätt.


Ingången till Energy Lab. Ligger 10 km norr om Kona och här forskar man på solenergi. Vändpunkten på löpningen är 3.5 km ner mot vattnet, sen är det bara hemåt äntligen.


Backen upp från Energy Lab är en av banans tuffaste partier. 1 km med solen & vinden i ryggen efter ca 30 kilometers löpning. Här är det många som förlorar hoppet.


Efter labbet är det bara 7 miles kvar. Hade nästan glädjetårar i lördags när jag passare denna skylt.


Målrakan i Kona. Längs trottoaren finns alla vinnarna uppställda sedan starten 1978. För övrigt mitt födelseår. Som sagt legedarisk mark!


Efter en lång hård dag är snorkla med sköldpaddorna rätt bra recovery.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-17 05:00


Nå sina drömmar


Hej!

Tänkte beröra ämnet kvala till Hawaii som för många är målet och slutdestinationen av en triathlon satsning. Egentligen kan man avdramatisera det hela och tricket är väl ta sig dit. Bara bestämma sig på vilket sätt man ska göra det på. Av de ca 2.500 som startar så är det väldigt många som kommit hit på ett bananskal. Har inga exakta siffror men vet det är över 100 platser via Legacy programmet, dvs kört 12 eller flera IM´s. Många kommer hit via lotteriet. Charity samt Celebs är en del men det kräver att du här väldigt gott om pengar eller är känd vilket försvårar för en average swede. Vissa lopp i Europa samt US & Asien är relativt lättkvalade även i de tuffare klasserna. Gör er hemläxa där och ni behöver inte lägga +500h närmaste tre-yra åren på kvala in i Frankfurt.

Kalmar, Bolton, Köpenhamn samt några tävlingar i US på sensommaren är mindre svåra få en slot på. Det negativa är att man endast får några veckor ladda om på innan man ska köra igen. De 7-8 veckorna jag fick efter Kalmar är väl gränsfall enligt mig. Bara titta på de svenskar som körde bägge dessa för inse det. Många kom tyvärr inte riktigt upp till sin normala nivå vilket kan stjäla något av upplevelsen. Åka jorden runt för bara genomföra kanske funkar för somliga men jag vill alltid kunna presentera åtminstone en anständig performance när jag klätt upp mig.

Tyvärr har slumpen en stor del med ta sig till Hawaii att göra, speciellt för dem som ligger på gränsen. Väldigt små marginaler som avgör men turligt nog verkar antalet roll downs ha ökat då fler & fler av de duktiga redan varit där och inte vill, orkar eller ha råd åka dit igen. Mitt bästa tips är kör Kalmar eller Bolton. Läs på innan vad som krävs för en slot i din AG och träna för att bli minst så bra. Det borde ge dig goda chanser om du lyckas leverera på tävlingsdagen. Nyttigt dock inte måla in sig för mycket på det här då många som jag känner blivit för pressade och besatta vilket slår på resultatet negativt.

För er män som är mellan 25-44 år gamla krävs minst sub 9:35 i Kalmar eller helst 9:20 för vara på säkra sidan. Förutsatt det är normala förhållanden. Sub 9:30 på en IM är inget man bara snyter ur näsan. Fundera hur gärna ni vill åka och om ni har det som krävs. Finns det en chans.....go for it! Ingen kommer ihåg en fegis!

För egen del 2015 är jag anmäld till Kalmar igen. Precis som 2014 är målet att stå på pallen där i AG 35-39 samt ta mig till Kona igen. Inser nu att det är möjligt och det gäller bara våga tro på sig själv. Självtvivel är en jobbig motståndare men jag tänker inte ge mig. Bli bäst är och har alltid varit målet.

Nelker

Eller gör man som proffset Marcus Hultgren & säsongar här. Slår man upp "living your dream" så hittar man sannolikt en bild på honom.



Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-17 04:16


Ute och cyklar

Kom hem igår efter en lång resa. Då jag lärt mig av mina tidigare misstag så gick resan väldigt bra. Vinnande beslut var stanna minst ett dygn efter tävlingen för ge kroppen en chans att återhämta sig, flyga hem med bättre benutrymme samt använda kompresionsstrumpor. Men ser ut som en idiot på flyget men bjuder på den. Är normalt inget fan av dem som går runt som en julgran av sportprylar civilt. Finisher tröja, kompressionsstrumpor och Ironmanryggsäck är för mig en otäck ensamble. En Ironman visor på det....mamma mia.

Kändes faktiskt helt fantastiskt komma hem, hade viss hemlängtan mot slutet. Träffa sin familj, vänner och arbetskamrater. Man saknar ju Sverige på alla sätt även om det är helt sjukt vi lyckas bo här utan bli deprimerade av vädret. Tänk ha möjligheten året runt simma i havet samt cykla på torra vägar. Slippa nöta trainer samt bli klorförgiftad ett par gånger i veckan. Löpningen är väl det enda som funkar här även om slask, snö & is inte är mina favoriter bland underlag. Tycker ändå vi nordbor står upp bra mot resten av världen som har bättre träningsförutsättningar. Sverige, Norge & Danmark var välrepresenterade på Hawaii och många gjorde riktigt fina resultat trots tid- & temperaturskillnaden. Kan ju ha med välståndet och göra i Norden också?!

Bästa Svensk bland herrar, Johan Kärner (9:29h)


Bästa dam - Åsa Lundström. Kvalade in som proffs (9:36)


Har kikat lite närmare på resultaten nu och börjat dissikera min performance på tävlingen. det som verkligen sticker ut som positivt i helheten är cyklingen. Finns många faktorer till varför den gick bra och det är inte säkert det går förklara exakt varför det funkade just här. Min tes är dock följande: Modifierad sittställning vilket gjorde jag satt väldigt bekvämt samt aerodynamiskt. Endast 50 mm högt framhjul till skillnad från 90 mm som jag brukar ha trots blåsiga förhållanden. Många långa samt relativt tuffa pass veckorna innan som hade fött ett väldigt gott självförtroende om vad jag är kapabel till. Sist men inte minst, Ringblomssalva i grenen vilket minimerade skav som är en väldigt stort problem för mig. I Kalmar hade jag öppna sår och upplevde fruktansvärda smärtor i ljumskarna. Dessa faktorer gjorde att jag kunde fokusera på det som man ska göra, nämligen disponering av krafterna under 18 mil tack vare min wattmätare.

Min taktik var följande. Låt alla idioter med drömmar om snabba splits dra iväg, de flesta har inte varit här tidigare och de vet inte vilka sjuka demoner som dyker upp här på sista 60 km av cykelbanan. Om man tycker sista delen på fastlandet i Kalmar är tufft ska man nog inte åka hit. När "lunchbrisen" når Queen K och man får den rakt i ansiktet så är det bra ha bensin kvar i tanken. Tänk avsnittet på Öland när man genar över Allvaret efter 70-80 km. Den känslan fast skruva upp temperaturen 10-15 grader och kasta en hink vatten över bastuaggregatet. Upplevelsen känna sig stark och cykla ikapp, förbi samt ifrån duktiga cyklister är något fantastiskt. Klart jag också led men vetskapen om hur fruktansvärt de mådde gav bränsle till mig att fortsätta.

Ska försöka konservera denna känsla och form. Ska ju trots allt snart tävla igen....

Hörs snart igen. Väldigt många tankar och intryck som ska ut.

Nelker

Den obligatoriska cykelbilden på Lavafälten.















Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-10-16 04:04



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser