Mikael Nelker | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Mikael Nelker

Challenge Fuerteventura

Något uttråkad finner jag mig på ett Air Berlinplan till Fuerteventura. Denna gång inte för ett läger utan för att tävla. Egentligen förstår jag inte varför jag envisas med köra några av världens tuffaste lopp. Senaste året har det bara slumpat sig så, eller så är det undermedvetet min destruktiva sida som ständigt söker utlopp?! Min eviga jakt efter bli bäst göds dock med ovärderliga erfarenheter och min fysik tvingas anpassa sig för kunna utstå alla prövningar jag utsätter den för. Kan dock tycka denna form av lopp är roligare än de ”enkla” då jag har lättare smälta ner distanserna mentalt eftersom miljön är så föränderlig. En rak & platt bantyp kan göra så minuterna tickar på långsammare än när man har fullt sjå med hålla sig kvar på vägen tack vare hårda vindar & knixiga serpentiner. Hade en förhoppning Dubai skulle vara ett lopp där jag kunde göra snabba tider men det satte ökenvindarna stopp för. Misstänker det är en förbannelse över mig, kommer aldrig få göra ett snabbt lopp som ser bra ut i tabellerna utan får nöja mig med den relativa placeringen. Inget att gnälla över, har man valt en utomhussport så är det bara att tuffa till sig. Triathlonvärlden behöver inga fler gnällspikar som skyller ifrån sig på de yttre omständigheterna. Denna sport är trots allt en av världens tuffaste, speciellt när man försöker göra alla moment fort.

Roat mig med dissekera min bedrift i Cannes de senaste dagarna. Nyttigt stanna upp och analysera vad det är man gör bra och vad som går mindre lyckat. Kom upp som 118:e man ur vattnet efter en stabil men klantig simning. Hela 10 minuter efter toppen och 5-6 minuter efter snabba Agegroupers. Här har jag ett jätteproblem, kommer aldrig vara ett toppnamn om jag inte lyckas stänga detta gapp till åtminstone 2-3 minuter. Cyklade för dagen 37:e bästa tid och sprang trots kisspaus på 44:e. Var totalt 36:e man i mål, eller 38:a totalt. Normalt ska jag ha en bättre löpplacering men fick nog plikta något hårdare i bergen än mina mindre konkurrenter som hade färre kilon att klättra med. Väldigt nöjd ändå med hur jag disponerade loppet och där kommer jag in på nästkommande tävling där dessa erfarenheter skall utnyttjas.

Challenge Fuerteventura är enligt mig en av de tuffare loppen man kan göra såhär års. Simningen är relativt skonsam då det är få deltagare (ca 300) och havet är normalt sett lugnt tidig morgon. Cyklingen däremot är allt annat än gullig. Tre rejäla stigningar varav en är fruktansvärt tuff. Cykelbanan består i övrigt av långa motlut, delvis brutala vindar och hög värme. Om den är vacker eller ej är skitsamma då man knappast tävlar för utsiktens skull. Avskyr när man försöker sälja in lopp efter hur fina omgivningarna är. Tävlar man så tävlar man, då ligger man nerborrad i styret och försöker krama allt ur kroppen. Vill man lukta på blommorna kan man plocka svamp, gå på jakter eller åka på sightseeing!

När man duktigt medtagen är klar med de knappa 90 kilometrarna på cykeln är det dags för tävlingens verkliga prövning, 21.1 km löpning. Löpbanan är hemskt krävande. Inte bara innehåller den en massa höjdmeter som suger din sista kraft utan den bjuder även på stundtals hård vind & stekande förmiddagssol. Förra året var jag precis tillbaka från skada så hade fruktansvärda problem hålla anständig fart. I år är det annat, hoppas pulverisera förra årets bedrift och hamna högt upp i resultatlistan. Time to beat: 32min, 2:42h resp 1:31h (tror det var förra årets splits). Banan är något kort, tror cykeln är ca 86-87 kilometer och löpningen ca 20.6km. Vann min AG förra året med ganska stor marginal, i år vill jag vara bästa amatör och klippa några proffs.

Har i princip vilat hela veckan förutom igår då jag sprang & cyklade. Snuvan verkar äntligen ha lämnat kroppen och nu återstår bara damma av mina klena simmuskler. Imorgon smäller det.

Det är några vassa svenskar med eller vad sägs om Patrik Nilsson, George Bjälkemo & Åsa Lundström. Inte kollat så noga vilka övriga utländska proffs som ska köra.
 
Återkommer med en Recap efter loppet!

Nelker

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-24 19:17


Annons

Cannes Triathlon - 4:22:56

Hallå!

 

En väldigt bucklig skribent bakom tangenterna idag. Startade Cannes Triathlon trots jag inte kände mig kry, halsen var sur och allmänt hängig. Bestämde mig för att köra på som vanligt men bryta om kroppen börjar uppföra sig konstigt. Har känt mig såhär i en vecka nu så misstänkte det mest var gammalt skit och det inte skulle påverka för mycket. Träningen inför loppet har känts ok så det kändes inte allt för korkat att starta. När man ändå är här nere känns det tråkigt inte få köra. Didn´t dress up for nothing!
 
Kallt, extremt blåsigt och mulet sammanfattar vädret ganska bra tycker jag. Temperaturen låg runt 15-17 grader men var nog nere i låga 10 uppe i bergen. Vattnet höll stabila 16-17 grader celsius. För någon som mig är det perfekta förhållanden, för många andra inte så mycket. Visste jag skulle ligga väldigt högt i puls hela dagen, då är det skönt om temperaturen är låg.

Gissar 800-1000 pers stormade ner i havet kl 7:30. Proffs, damer & herrar i ett inferno av armar och ben. Gjorde en rejäl tabbe direkt och simmade mot en boj som avgränsade banan åt vänster. Kom bort från ”tåget” av bra simmare och fick istället simma över några hundra stackars andra deltagare. Kan ha varit aningens hårdhänt ibland men störst går först! Vågigt och knepigt få till bra rytm ute vid vändpunkten men inget som jag inte varit med om tidigare så de två varven om 1000 meter gick relativt bra. Tror klockan visade strax under 34 minuter. Gissar simbanan var längre än 2000 meter och som sagt, det var absolut inga snabba förhållanden.

De hade lagt om cykelbanan rejält från föregående år. Inte bara var den förlängd till 84 kilometer utan de hade även lagt på ca 500 höjdmeter. Över 1600 meter skulle man klättra denna kyliga söndagsmorgon. De flesta ovana verkar dock ha haft problem ta sig ner från bergen än klättra upp för dem. Jag börjar bli en ganska van cyklist för att vara Nordbo så kunde hänga med bra både upp & ner trots min storlek. Problemet för någon som är relativt löpstark som jag är att de som kan klättra bra i bergen ofta är rätt rappa i steget också. Annat är det med stora wattmonster på platta tävlingar, de brukar vara något sämre löpare generellt.

Tyvärr var sista de 15 kilometrarna ner genom bebyggelsen strax ovanför Cannes fruktansvärd. De hade lyckats hitta de vidrigaste gatorna att cykla på. Upp & ner som en berg & dalbana samt katastrofal asfalt. Det smällde & lät om cykeln som i en stridsvagn under fullskalig attack. Inte jätteupphetsande behöva göra ”Bunny Hops” i +60 km/h för det är stora hål i gatan eller det ligger vattenflaskor som skakats loss från framförvarande cyklist.  Tyvärr var trafiken inte avstängd så tvingades göra ett par omkörningar ner för som min mamma inte hade velat se. Ett mirakel man lever idag egentligen när man tänker tillbaka.

Hörde en ivrig åskådare mot slutet ropa ”45” och det var som musik. ”Så pass” tänkte jag & ryckte ifrån min klunga som hade skapats tack vara alla små backar på slutet. Orkar inte behöva jaga dom här hobbitarna på löpningen. Strax över 2:40h tog cyklingen och benen var rejält medtagna. Hade dock lyckats få i mig bra med energi så var taggad förgå ut på löpningen hårt.

Gjorde en väldigt snabb växling och gick ut på löpet. Kändes ovanligt tufft hitta rytmen men efter 1600 höjdmeter ska det göra ont. Fick bromsa mig efter 500 meter då jag höll 3:45 min/km. Sluta tro du kan hänga på proffsen fick jag intala mig själv. ”Spring ditt tempo 2/3 av loppet och sen kan du börja leta offer”….det är min nya strategi. Funkade bra, höll 3:50-3:55 under i stort sett hela löpningen, stannade till för dricka och var tvungen gå bakom en buske & kissa på andra varvet av fyra. Blev tyvärr passerad av i stort sett hela den klunga som jag jobbat hårt för att dra ifrån. Som tur var sprang samtliga på sitt max de första tre varven av fyra vilket gjorde dem till relativt lätta offer på sista. På de sista två kilometrarna hittade jag lite extra kräm och gick om dem hårt. Hade 3:35-3:40 min/km under långa stunder och fick fokusera på se oberörd ut. When you are passing someone, make sure you go hard and leave nothing to chance. Ibland kan en elak remark göra jobbet ”Nice running” och en klapp på rumpan kan knäcka den bästa i en omkörning J 1:03 ganska exakt tog de korrekt utmätta 16 kilometrarna. Helt ok anser jag då jag inte är 100% kry eller van springa hårt efter klättrat i bergen.

Vad kan jag säga, är ingen nice guy när jag vill komma först.

4:22:56 tog det. Räckte till en plats 36 bland herrarna. 16:e amatör, 20 proffs framför mig. Förra året kom jag 109:a. Riktigt bra startfält i år igen. Frodeno kom 2:a, Sebastian Kienle 3:a. Leanda Cave vann damklassen. Bästa Svensk blev Nisse Svensson som körde i proffsklassen på 4:09h. Jag är personligen väldigt nöjd. Absolut inte min bantyp men man lär sig otroligt mycket på köra lopp som inte är passande för en själv. På tal om det så väntar Challenge Fuerteventura nu på lördag den 25:e april. Ska bara se till att bli frisk så ska det nog gå riktigt jävla bra!

http://www.timingzone.com/resultats-triathlon-cannes-2015/

Prutt!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-04-20 11:16


Reality check

Första perioden av föräldraledighet kanske inte var en pappas motsvarighet till Navy Seals uttagningsprov. 10 dagar i Frankrike var som balsam för själen för både mig & barnen. Overklig tur med vädret och fick till hyfsad träning även om jag borde genomfört några längre och lugnare pass. När man ställs inför valet cykla 4-5h eller vara med sina barn på stranden ja då är valet enkelt......alltså skippa cyklingen. Fick istället bli ett par 1:30-2:30 timmars etapper i bergen och hoppas volymen från Fuerteventura sitter i ännu. Jag inbillar mig de gör det speciellt då jag känner mig fantastik stark hela passen igenom. Detta gäller cykel såväl löp.

För er som aldrig cyklat nere i sydfrankrike så kan jag varmt rekommendera det. Inte lika hardcore som Fuerteventura då det inte blåser ens i närheten. Omgivningarna man passerar under sina timmar i sadeln är sagolikt vackra och man upplever aldrig träningarna som långtråkiga. Vill man så kan man cykla i oändliga berg med önskvärd lutning. Finns även relativt flacka vägar att ta, bara hålla sig till kusterna. Finns en stor förståelse bland bilisterna så man behöver sällan känna sig hotad som man ibland tvingas göra i Sverige. Är man i lite halvknackig form så är det sällan långt mellan byarna i bergen och det finns alltid mysiga ställen stanna & ta en fika på. Som sagt, bara boka en flight till Nice och hitta ett lämpligt boende.

Rekommenderar valet av linjecykel bland bergen. Tempo funkar men säkerhetsmässigt och komfortmässigt är det bättre med racer. Jag hade en splitter ny Trek Emonda med effektmätare från Quarq. Riktigt kul jämföra med hur det var köra tempo. Framförallt nerför är det riktigt kul ha racer, på platten är det tvärtom.

Nästa söndag den 19:e april är det Cannes triathlon. Sjukt bra startfält precis som förra året och jag har inga förhoppningar få en topplacering. Är där för tävlingserfarenhet samt kul åka iväg med vänner och bråka. Många duktiga svenskar där i år: Björn Andersson, Nils Svensson, Henrik Törn, Viktor Milonjic m fl. Precis som mig är de nog mest där för några dagar av sol samt testa tävlingsformen. Distansen är perfekt, 2km simning, 80km av buckliga berg som avslutas med 16km fram & tillbaka på Croisetten. Förra året hade jag inte löptränat på tre månader så detta år lär det gå snabbare då jag är i typ min livs form bortsett från simningen.

Hoppas ni haft en grym påsk och vi hörs närmre inpå tävlingen så ni får mer info om loppet, stämningen & förutsättningarna. Ska bli bättre på fota.

Vill ni tjuvkika på min träning så finns jag på Suunto, Garmin & Strava. Bilder på instagram @nelker

Nelker




Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-12 10:55


Bra form

Hallå där!

Länge sedan jag vet. Haft massor skriva om men inte fått ro nog i själen för summera ihop något läsvärt. När allt går som bäst känns det som tid för reflektion är begränsat. Man hamnar i någon form av positiv eufori och de tillfällen man vill sätta sig ner för en lugn stund är lätt räknade.

I skrivande stund sitter jag på ett plan ner till Sydfrankrike. Detta är min första dag av en månads pappaledighet. Mina barn är nu nästan fem respektive sju år så det är på tiden jag avsätter lite mer tid för dem. Känner inte direkt jag försakat dem men då jag jobbar mycket samt tränar en hel del så fick saknaden nog. Dessutom vill jag vara mer delaktig i de dagliga rutinerna med hämta & lämna på dagis & skola. Misstänker det smusslas en hel del om hur lite tid jag spenderar med dem och vilket egoistiskt svin jag måste vara som bara tränar & roar mig. Människor med mindre aktiva liv älskar leta fel hos dem som lyckas pussla ihop tillvaron nog för att hinna med mer än vad de gör. Tappat räkningen för hur ofta jag får frågan ”Hur fan hinner du med allt” ”Är du aldrig hemma” ”Gör du aldrig någonsin något roligt längre”. Det folk inte förstår är att det är ju precis det jag gör. Jag älskar träna & flänga runt. Jag kan inte sitta stilla och dricka alkohol samt ligga bakis är jag sedan länge färdig med. Don´t get me started med Netlix serier, hur många timmar lägger inte folk på sådana och kallar det för kvalitetstid medans mina träningar med vänner är satans påfund?! Kan vi inte bara enas om att vi är alla olika och sluta leta fel på varandra. Vore så mycket enklare….

Tillbaka till träningen.

I mars gick min klubbs årliga träningsresa till Playitas. Vi besöker dock detta blåshål två gånger per säsong men marslägret är ren träning. Resan vi gör dit i april är för köra Challenge Fuerteventura samt för kunna njuta av några lata dagar i solen med familj & vänner. Precis som föregående år är det fokus cykel och open water. Meningslöst som triatlet träna saker som man har tillgång till hemma när man har chansen köra pass som anses exotiskt för en svensk.  Oändligt vägnät med värme, backar, vind och mer vind är man inte bortskämd med som stockholmare. Speciellt inte denna tid på året. Fuerteventura bjuder på de absolut tuffaste förhållandena man kan hitta så nära en fullutrustad träningsresort. Dessutom är har Apollo skräddarsytt upplägget så logistiken kring cykeltransport, hyra, meck m.m. finns på plats. I år blev det ca 55-60 mil cykel denna vecka plus åtskilliga kilometer & mil simning & löpning.

Hade en ambition hålla intensiteten kontrollerad men det gick åt helvete som vanligt. Inte ovanligt jag kom hem från 3-4h cykling med 265-280 watt som snitt. Vi skyller på varandra men Jonas Rodriguez, Joel Evertsson, Richard Bäckström & Björn Andersson är inte fega för haka på när tempot vrids upp. Vi hade alla olika styrkor vilket ledde till att det alltid var nån jävel som kände han hade ”bra ben”. Dock var det alltid så att när vi kände oss starka kom den där eviga B. Andersson och visade oss vilka sopor vi är. På tempot vi körde satte både jag & Joel ”rekord” på 20 mins watt average. Duktigt nöjd med mina 355-360 watt. Det hjälpte dock föga när Björn släppte sina…….430 isch på en mätare som även visar för lite (han väger som jag). För er som inte förstår watt så är det att jämföra med 16 km/h mot 20 km/h i löpning. En helt annan nivå, nästan olika sporter.

Efter en vecka hemma hyfsat bucklig av lägret hittade jag mina ben i måndags. 3x7 km tröskel på cykeln + 3 km löp i 3:40 fart kändes sagolikt. Fick även ur mig 3:37-3:40 resp 3:29-3:33 min/km på gårdagens intervall pass 2x3 + 2x2 km (200 joggvila). Lyckas jag bara simma mycket nu närmaste veckorna så hoppas jag Cannes Triathlon den 19:e april samt Challenge Fuerte 25:e april kommer gå fort. Fick en uppenbarelse i Dubai att man kan pressa sig mer än man tror på löpet under en halv ironman. Låt oss hoppas det inte var en ”one hit wonder”?!

Nelker


Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-04-01 15:48


Whats next?!

Förvånadsvärt fräsch kropp men väldigt tom mentalt. Beundrar dem som lyckas prestera, resa och samtidigt hålla humöret uppe. Antar det finns naturliga förklaringar som när man överdoserat på endorfiner så kommer det en svacka?! Vad vet jag men vore skönt stävja detta i framtiden så man slutar vara suragubben vid hemkomsten efter varje tävling- & träningsresa. Vardagen är ju vad den är och finns i alla branscher och yrken. Det är själva kontrasten som kan bli brutal för mitt klena sinne och jag måste ständigt påminna mig själv tänka positivt för hålla humöret balanserat. Vet det är sannolikt världens största i-landsproblem men ändå....ni som vet, ni vet hur det känns.

En av de saker som håller mig flytande är vad som komma skall. Har några extremt spännande resor och tävlingar i närtid. Nu med det fina resultatet från Dubai så känns det än mer intressant se vad jag kan göra på dessa. Närmast väntar vår årliga träningsresa till Playitas 17-24:e Mars. Vi är cirka trettio personer från Terrible Tuesdays som ska dit men vet att det är fler duktiga atleter på plats som sannolikt kommer ansluta oss. Fokus på denna resa blir främst cykel men vi kommer även försöka springa och simma en hel del. Förra året hann jag med 52 blåsiga mil vilket bäddade för hela säsongen. Hoppas kunna tangera det i år.


Nästa anhalt efter det är Cannes Triathlon den 19:e april följt av Challenge Fuerteventura veckan efter, 25:e april. Körde bägge dessa förra året men då jag precis hade läkt ihop från min nervskada i rumpan så blev resultaten  mediokert. Har inga förhoppningar komma på prispallen i Cannes men i Fuerteventura borde jag ha goda chanser upprepa förra årets prestation och komma först i M35-39. Skillnaden är att i Frankrike så dyker det upp gamla cykelproffs och dylikt vilket gör det aningens knepigt komma ikapp på de efterföljande 16 kilometrarna löpning då dessa bergsgetter inte direkt saknar löpfart. Ser det som bra träning istället och ska njuta av orten samt sällskapet. Om ni inte har märkt det så tycker jag det är så in i helvete mycket roligare tävla mot de bästa än försöka vinna Kalle Anka lopp här i Sverige. Min ambition är bli riktigt bra och kunna fajtas mot de bästa amatörerna i världen samt även klippa ett och annat proffs på vägen. Tror det är svårt nå dit genom köra lokala lopp här hemma?! Dessutom är det häftigt se världen också under tiden samt träffa andra männiksor och kulturer.

Här kommer lite bilder från i fredags......håll utkik för denna tävlingsresa som med stor sannolikhet kommer börja säljas inom kort via Apollo. De andra två som är inom Challenge Triple Crown, Oman & Bahrain ligger tyvärr sämre till på året. Det är Dubai som är mest intressant i ett Svenskt perspektiv då det ligger på sportlovet.


Här va man mest glad över ha fast mark under fötterna. Sjukaste förhållandena jag har simmat i. Strömmar, vågor och hög salthalt.


Första 30-40 km var i med- & sidvind. Här är man fortfarande fräsch men ser nu att lite mer solbränna kunde vara klädsamt?!


Cool skyline i bakgrunden


T1


11 km in i löpningen, medvind så det går rätt fort här.


Den första av tre inom räckhåll som jag lyckades plocka ner. Cirka 3km från mål.


300 meter kvar och adrenalinet över komma först i min AG sätter in.


Publiken är i upplösningstillstånd :)


Tiden visar från proffsens starttid som var 30 min före oss.


Bästa känslan i världen.


Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-03-02 13:14



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser