Rickard Carlsson | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Rickard Carlsson

Året jag helst vill glömma 2012!

Har med spänning läst ett dussin bloggkrönikor över helgerna med olika kvalitéer. Efter mycket jobb, mycket träning och en välbehövlig semester är jag redo att sammanfatta mitt år som blev allt annat än vad jag tänkt mig!!!

Januari: Hade precis kommit hem från 3 veckors semester i USA som egentligen var ett planerat träningsläger. Fick ändra mina planer då jag under hösten 2011 hade fått stegrande smärtor i ryggen som var väldigt diffusa och som hindrat mig från löpning en längre tid. Jag och min då relativt nya tränare avbröt planeringen och släppte allt vad träning heter, och hoppades att det skulle bli något bättre efter lite vila.

Universal blir jag aldrig för stor för!

Februari: Började på allvar besöka läkare, sjukgymnaster, naprapater, massörer för att få bukt med mina problem. Jag fick rehabprogram efter rehabprogram. Inget blev bättre, snarare sämre och jag började brytas ner mentalt mer och mer.

Come om the spurs

Mars: Började ta saker i egna händer. Med hjälp av min familj och allt googlande så kände jag att det inte stod rätt till. Jag tog bilen upp till Orthocenter i Göteborg, en privatklinik utan gränser. Att äntra dörrarna till Orthocenter var som att komma hem. Väggarna var klädda med signerade matchtröjor och tävlingdräkter från bl a Engelska fotbollslandslaget, Carolina Kluft och självaste Zlatan. Efter ca 40 min väntan kom jag in till Leif Swärd, en person som jag hört mycket gott om. Inne på hans rum väntade också en professor från Sahlgrenska som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Inne på Leifs kontor pryddes väggarna också av minnen från när han var landslagsläkare för Englands stoltaste landslag. Farsan och jag som är galet fotbollsintresserade blev till en början något starstruck! Efter att Leif börjat prata infann jag mig i ett lugn och jag fick berätta och förklara hur det hela började. För första gången kändes det som att någon förstod var jag menade och han ställde motfrågor som i sammanhanget var helt klockrena. Professorn som var med i rummet gjorde sedan en kortare undersökning och jag lyssnade noga på deras konversation, de två kändes tämligen säkra på vad problemet var. Utan att avslöja något skickade dom mig två våningar ner och jag fick genomgå en vanlig plattröntgen. Trettio minuter senare hade Leif plåtarna på sitt rum och kunde då ställa diagnosen, CAM, enkel betyder det skelettpålagringar, och i mitt fall på båda mina höftkulor. För mig orsakade detta problem när det blev en friktion mellan höftkulorna och bäckenet. Smärtan började i ländryggen och förflyttades sedan ner i höften och slutligen en väldigt obehaglig smärta i ljumsken. Jag har hela tiden försökt hålla masken och tänkt att det inte är så farligt och när jag nu visste vad jag hade för problem och att enda lösningen var operation kändes det så helvetes tufft! 

Någon som behöver extra skelett så ring.....

April: Jag hade innan årets början förhandlat på mitt förra jobb om att kunna gå ner något i arbetstid för att få det att fungera med träningen. Hade fått igenom ett bra kontrakt och saker och ting började falla på plats. Nu fick jag istället gå till min chef och meddela att jag måste vara sjukskriven i upp till 3 månader! Det kändes inte riktigt schysst men det var inte så mycket jag kunde göra! April var mer eller mindre en lång väntan, den 14:e var det dags för operation. Jag och farsan åkte upp dagen innan och tog in på hotell. Vi avnjöt en grym middag på Hard Rock Cafe. 

Operationsdagen: Uppstigning 5.45

6.00 in i duschen för att duscha den tredje och sista gången med en tvål som var parfymerad, mer som vodka med is! Med andra ord en form av alkohol för att bli kliniskt ren.

Inskrivning 7.00 och möttes av en superhärlig narkossköterska som tog hand om mig, jag kände mig fortfarande ganska lugn. Sedan brakade helvetet lös. Det var folk överallt och alla var där och jobbade med mig. Allt från att sätta nålar, rengöra, ge mig tabletter och rita ut var de skulle skära upp mig!

8.00 rullades jag in i operationssalen och placerades inte helt bekvämt i en stol som kan liknas en gynstol.

8.20 sa de godnatt sov så gott, därefter somnade jag som en stock!

12.30 Vaknad upp, yr och med en brutal smärta i rygg och rumpa, vilket berodde på att jag legat i en obekväm fixerad ställning under en längre tid.

Härifrån började kampen tillbaka!!! 

De går inte fort men framåt

Maj: Under maj månad så började rehabiliteringen ta fart. Jag gick ut lite hårt, som en inbiten vinnarskalle så dubblade jag antalet repetitioner för att på något sätt komma tillbaka fortare. Trodde jag!!! Det fick jag äta upp senare. Är det något jag lärt mig av denna skadeperiod är det att, håll dig alltid till planen och lita på den!  

Ångestrummet

Jag ägnade många timmar i detta rum, som nu går under namnet ångestrummet:) 

Juni: Gjorde under denna månad mitt första simpass och kunde också lägga mycket tid i stugan i Båstad vilket gjorde det någon lättare! Fortfarande smärtor i ryggen samt strålningar ner i benet. Åkte upp till Göteborg för att kolla så diskarna såg fina ut (misstänkte vid denna tidpukt att diskarna inte mådde bra) MR- kameran avslöjade att diskarna såg jättefina ut! Lättad och glad återvände jag hem och fortsatte kämpa.

Simning med morsan 

Juli: Träningen blandades med lätt simning/lätt cykling/rehabpass/långa promenader med stavar. Fungerade ganska bra och det var skönt att börja få igång kroppen i rörelse igen. Dock var det tufft att läsa alla tävlingsuppdateringarna på t ex FB och liknande. Försökte hela tiden tänka att jag har gått om tid att utvecklas. 

OW simning

Augusti: Kunde äntligen komma i min kajak och fick till en del paddlande. Började även under augusti månad med rehablöpning. Dessa träningar utformades av min tränare, det skedde på en fotbollsplan. Du springer först diagonalt över planen och går sedan kortsidan. På detta vis bildar du hela tiden ett timglas. Till en början var tempot lågt men höjdes allt eftersom!

Skön känsla att paddla mot ingenting

September: Åkte på ett litet bakslag och fick vila någon vecka samt avbryta löpningen. Flyttade basen från västkusten till de mörka skogarna i Småland! Det blev även en del tid i stakmaskinen under denna månad.

Dags att bli plågad

Oktober: Kunde börja springa lite mer distanspass på 7-9 km. Hade svårt att acceptera hur långt jag var ifrån farten som fanns där innan operationen. I vilket fall var det väldigt skönt att kunna springa mer kontinuerligt!

Värendsvallen

November: Inleder med nytt jobb som säljare på stadium (deltid), fungerar bra att kombinera med träningen. Fokus ligger på att öka distansen på löpningen. Jobba fart på simningen och vänja kroppen vid färre rehabpass. Rullar på ganska bra och blir mer och mer sugen på att dra i gång farten på löppassen. Håller mig dock till planen.

Nytt jobb på Stadium

December: Intensiv månad med mycket jobb. Första 3 veckorna flyter på bra och jag tar oskulden och genomför mitt första intervallpass löpning. Känns galet skönt att höra kroppen skrika efter syre!

KM 1500 fr

Kort sammanfattning: Detta året har både varit ett helvete men också ganska underbart. Börjar att hitta min roll på det personliga planet vilket är ack så viktigt för att mitt idrottande ska lyckas. Rent idrottsmässigt har detta året varit en prövning. Jag har många gånger varit nere i källan och vänt. Dock har detta i efterhand varit väldigt lärorikt och nyttigt. Jag har en helt annan förståelse och kunskap för hur min kropp fungerar vilket jag kommer ha mycket nytta av kommande år. Man får heller inte glömma, som min massör säger. Går man igenom en sådan här period får man räkna med att året efter inte alltid flyter på som räls. Du kommer ha det kämpigt men det är bara att acceptera. Vem har sagt att det är lätt med elitidrott??

Jag har också fått en förståelse om hur många okunniga massörer, sjukgymnaster, naprapater och läkare som finns på diverse mottagningar. Slutligen så upptäcktes min skada av personer som i min uppfattning tillhör de bästa. Jag önskar dock att jag besökte dessa först av alla. Men jag äger ingen tidsmaskin så det är bara att gilla läget och resa sig igen, vilket jag är på god väg att göra!  

 

Tack för alla uppmuntrad mail under tiden!!! 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2013-01-11 21:18


Annons

Dagar som denna!

Dagar som den känns det tufft att inte få träna. Har precis varit ute och luftat mig på en promenad i skalman tempo. Hade verkligen gjort allt för att få sätta mig på min underbara Bianchi Sempre ram och daska av lite sköna tempo intervaller i detta sköna vårväder. Kan tyvärr inte göra så mycket ska istället lägga mig och köra de ”fantastiskt roliga” rehabövningarna.

Tänkte jag skulle göra mig själv lite nytta om dagarna och har börjat läsa en bok som heter Kroppens Geni. Har dock inte kommit så lång men kort sagt handlar den om en författare som vill uppleva hur det är att åka längskidor lika snabbt som världens bästa. Han följer därför det norska länglandslaget på träningsläger och tävlingar för att se hur Petter Northug och Marit Björgen lever! Kommer med en längre recension när den är färdigläst.

Lovade ju också att berätta hur mitt återbesök på IFK-klinken gick i torsdags. Tyvärr regnade det hela dagen den enda affären som besöktes var cykelcity (har aldrig varit där förut). Gillade deras Specialized utbud finns vad jag vet ingen i Växjö som säljer dessa, roligt att se. Sedan så hängde jag som sagt på orthocenter hela eftermiddagen. Först röntgen därefter ta bort stygnen och sedan ett snack med läkaren för att utvärdera rötgenplåtarna. Allt gick smärtfritt, mycket skönt att få bort mina stora bandage. Som ni ser på röntgen bilderna nedan så är det en stor skillnad och jag är fruktansvärt nöjd med bilderna. Hade lite andra frågor som jag fick svar på och allt verkade lugnt!

 

Hoppas ni alla får en skön valborg och kom ihåg att njuta av träningen den kan ta slut lika fort:)

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2012-04-30 12:20


Livstecken!

Det har nu gått 6 dagar sen jag opererade både höfterna för CAM hos Leif Swärd på IFK-kliniken i Göteborg. Innan jag går in på hur det gick så måste jag bara berömma alla som hjälpte till före-under-efter operationen. Alla var så trevliga och jag blev verkligen behandlad som en idrottsman vilket jag uppskattar sjukt mycket. Sen att alla var intresserade av att snacka träning och liknande gjorde inte saken sämre. 

Enligt Leif gick allt som det skulle förutom att jag svimmade av på uppvaket. Antagligen för att mitt blodtryck, vilopuls och energin var låg. Just nu har jag två "mega bindor" på höfterna som skall sitta i 2 veckor för att det inte ska bli infekterat. Jag ska upp till Göteborg antagligen nästa vecka för att ta bort stygnen och röntgas och först då vet jag att allt står rätt till. Så håll tummarna!!!!!!!

Efter att ha varit sängliggande de första dagarna känns det nu bättre och idag gick jag hela 2 varv runt kvarteret på 35 min vilket i vanliga fall ta ca 12 min:). Förutom detta så har jag ett rehab/rörlighetsprogram som jag gör 6x per dag. Dock bara 5 reps på varje så de tar ca 15 min. Kan därför säga att dagarna byggs upp efter detta. 

Känner ändå att mitt tålarmod börjar tryta lite och ser fram emot när jag kan börja köra bil och komma ut och se något. Just nu känner jag mig lite som en fånge i mitt eget hem. Som tur är kommer en vän hem på söndag. Hon har vart iväg 5 månader så vi har lite tid att ta igen. 

Hoppas ni andra tränar bra, de lär ni behöva för snart är jag tillbaka:P

Ciao

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2012-04-18 18:55


I`m happy!

Dagen har hittills varit sjukt intensiv och kl är bara 14.30

05.40 uppstigning

6.00-7.05 morgon sim med min tränare Ryan och 2 till. 

7.25-11.00 jobb

11.15-12.40 Behandling hos osteopaten PK!

13.00-14.00 Besök hos Footcare

14.20 lunch!

Som ni ser har det varit en ganska intensiv men rolig dag (än så länge). Simningen imorse gick fint, hade bra grep och tryck. Grundserien var 16x100m 

  1. A2
  2. knytnäve
  3. acc
  4. A3 

Vi fick tyvärr avbryta passet lite tidigare då "vuxencrawlen" anlände. Tror för övrigt att Växjö simhall är ganska ensamma om att inte ha en "snabba bana" att utnyttja. En stad med så mycket bra simmare skulle egentligen vara värd en 50 meters bassäng. Passet blev med andra ord inte så långt men tekniken höll bra nivå! 

Var hos Per Karlsson idag som stöttar mig i min satsning och framförallt under denna period då kroppen har krånglat lite. Pers uppgift idag var att få höften på rätt plats vilket han lyckades med bra. Jag är imponerad över hans vilja!

Nu hade vi alla komponenter på plats för att se om den finns en strukturerad benlängdsskillnad. Det är inte helt lätt att se. Efter diverse tester så gjorde Bosse på Footcare en sula åt mig. Den ska jag nu använda till 14 Feb för att sedan utvärdera läget:)

Som sagt jag är glad att personer runt omkring mig är villiga att slita och hjälpa till för att jag ska kunna spring snart igen!!!!!!!!!

Ciao

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2012-02-02 14:50


Läkare, sjukgymnast och debatt!

Fredag kväll!! 

Garanterat den bästa kvällen i veckan. Har oftast en ganska enkel uppgift med denna dagen att fokusera på helgens träning. Då det brukar vara min vilodag, förutom lite lätt styrka. Trots vilodag så känner jag en tillstymmelse till trötthet i benen. Hela eftermiddagen har jag nämligen flyttat möbler till min nya lya och att den ligger på tredje våningen kändes i benen när jag gått sådär 30-40 ggr upp och ner. Skönt i a f att få det gjort och att jag har en farfar som ställer upp när som helst:)

De senaste 2 dagarna har varit väldigt intensiva. Igår var jag hos en läkare som har ett fantastiskt rykte när det gäller sammanbete med idrottare. Detta kan jag intyga! Dom 60 min av mycket tester och diskussioner värmde i mitt hjärtat. Äntligen skönt att verkligen få en diagnos om vad problemet har varit med min rygg/höft/ljumske. Han skickade mig dock vidare till en sjukgymnast där jag fick tid redan idag. Om jag tyckte läkaren var bra igår så vet jag inte vad jag ska säga om min sjukgymnast. Kändes som vi klickade direkt och hon förstod precis hur jag kände och att stressen börjar komma krypande då det inte är speciellt mycket tid kvar till tävlingarna. Hon klämde, kände och förklarade ytterligare en gång vad problemet var och förklarade hur planen till frisk ska gå till. Därefter gick vi igenom mina rehab och rölighets övningar som jag nu ska traggla tills jag fan ta mig är bäst på dom. Tro mig på pappret ser övningarna ut som rena söndagspromenaden men när jag väl är igång så känns det som riktig råstyrkan:).

Allt är dock inte "guld och gröna skogar". Satt uppe igår kväll för att lyssna på debatt på Svt. Hade hört att LCHF dieten skulle debatteras. Trots att jag inte följer detta strikt så influerar det mig i min kosthållning. Debatten blev dock rena "dagis bråket". Där satt Katrin Zytomierska (bloggande förespråkare till LCHF som gått ner 35 kg) och en väldigt tråkig dietist som bara uttrycker sig i gamla skrönor. Jag säger absolut inte att hon har fel i allt men jag skulle gärna se suget i blicken efter förnyelse och att faktiskt använda ett öra till förändring!!!

Något som gör mig mer irriterad är att Andreas Eenfeldt sitter med i debatten men får i stort sätt bara presentera sig och sen säger han inte ett ord mer. Tycker Svt hade kunnat lägga lite mer tid på en person som tillsammans med Annika Dahlqvist har influerat denna kosthållning mest! 

Var inte blyg att lämna din åsikt i fråga? 

Nu blir det sägen tillsammans med ett "vänner" avsnitt!

Sov gott:)

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2012-01-20 23:11



< Nyare inläggÄldre inlägg >
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser