Ulrika Eriksson | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Ulrika Eriksson

Kungsbacka Loppet 2015

Tävlingspremiär

Efter en vecka med noll motivation ork och till slut sjukkänning. Eller rättare sagt i mellan landet mellan sjuk och frisk alltså för ”sjuk” för att kunna köra på med stark kropp och för ”frisk” för att inte träna. Det absolut värsta stadiet som finns enligt mig. I dag orkade jag inte längre med mig själv och spontan anmälde mig till Kungsbacka loppet 21km som också visade sig vara veteran SM. Åkte dit på vist och försluts med inställningen att jag hoppades att jag råkade vricka foten eller nåt så jag slapp springa. Men starten gick och jag hade båda benen i behåll så det var bara att sätta fart. Som vanligt i ett lopp sprutade det av adrenalin lite här och var och starttempot blev där efter. Själv var jag kall och bestämde mig för att ta de första kilometrarna som uppvärmning för att sedan gå enbart på puls och känsla för att inte spränga mig och bli sjuk på riktigt så här en vecka innan Mallis läger.

Tyckte alla sprang om mig och tittade på min vivofit med displayen på puls. Tyckte jag sprang otroligt sakta och kände mig som värsta nybörjaren och ändå var pulsen hög. Vad är det här? Jag blev omsprungen av klafsande elefanter, vevande propellrar, älgakliv och jag vet inte vad. Värst av allt var att de flesta var gamla rynkiga gubbar…. Motivationen och självförtroendet sträckte sig knappt över mina fotknölar och i motvinden ville jag bara sluta springa gå hem och dra något gamalt över mig. Men jag fortsatte bli omsprungen av dessa otekniska fenomen. Hur kan de gå så fort tänkte jag och störde mig något grymt på deras löpstil, tekniknörd som jag är. Är jag så himla kass…?

Så fick jag äntligen lite energi av att göra high five med min farmor och farfar som hejade på mig. Nä Ullis nu får du skärpa till dig! Då fick jag håll….. MEN VAD ÄR DET HÄR FÖR SKIT LOPP!! Borrade ner mig och slutade tänka och kom till slut i mål.

Förväntade mig en ruskigt dålig tid samt placering men blev otroligt förvånad när resultatlistan kom upp och det stod 1:30:11 som jag hade  lyckats lufsa runt på. Är det här min lägsta nivå och början på säsongen kan det ju bli något riktigt bra det här?! Men hur snabba var inte gubbarna?! Impad.

Vill passa på att gratulera Peter Oom och Camilla Larsson som gjorde fina tider och visade var skåpet ska stå.

Jag vill oxå ge lite tips till tävlingsledningen. Gör prisudelningen lite effektivare så får ni folk på pallen och inte vinare som åker hem.

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-18 17:25


Annons

Att springa med Hästar

Det var längesedan jag drog på mig löparskorna så här tidigt men vilken fantastisk morgon. Den orörda dagen och känslan av att vara först att hälsa den välkommen.  Jag mötte solen uppe på Bräckan och daggens pärldroppar blänkte som diamanter. Det var som att springa i en konstgjord fantasisk filmvärld nästan overkligt perfekt ljussatt och med fågelkvitter på lagom avstånd. Dimman  på slätterna drog sig sakta undan av solens strålar och den kyliga luften fyllde mina lungor med energi.

Mina ben var väldigt trötta och fyllda med grotesk träningsvärk men för varje steg fick de nya krafter. Jag valde stigarna som slingrar sig genom hagarna och vid hästhagen fick jag sällskap av de nyfikna islandshästarna som travade med mig på stigen. Först jag sedan sex stycken lurviga muskelmonster. Jag ökande farten av adrenalinet som smög sig på av att ha dessa följeslagare nyfiket i hälarna. Hästarna följde med och till slut sprang de om . Vilken enorm känsla, marken vibrerade och mitt hjärta pumpade, hästarna tvärvände och undrade nog var jag tog vägen. Jag tvärstannade när de satte av i galopp mot mig men när de kom nära ville de bara hälsa. Vilken härlig päls alldelens mjuk och len som fyllde mina händer när jag puffade undan hästarna som började äta på min fina rosa löparjacka. Jag hade kunnat stanna med de vänliga hästarna i timmar och var så sugen att hoppa upp och rida barbacka. Men sa hejdå och fortsatte in i nästa hage på stigarna hemåt.

Vill du lyssna på fler löparäventyr eller prata löpning i allmänhet kommer Jag tillsammans med Ted Ås, Ingmar Allen och Anna Spolander ha ett event på Ågrenska den 19/4 läs mer och anmäl er här http://www.agrenska.se/sida/Stod-Agrenska/Spring-for-Agrenska-i-GoteborgsVarvet-2015/Lopartraff/

Hade inte med mobilen i morse men här är mina vänner från ett annat möte. Är det föresten islandshästar? Jag har ingen aning ser oxå att de är nyklippta på bilden det var dom inte idag.

Glad Påsk på er min träningsfrustration är borta och helgen ska ägnas i sadeln.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-02 12:51


Tränings frustration

Min Viofit lyser rött och jag får inte till mina träningspass. Dagarna känns otroligt korta och listan av att göra saker fylls snarare på än bockas av. Veckorna fylls av tågresor och långa möten. Ångesten stiger av att läsa om konkurrenter som tränar utomlans, tar tjänstledigt eller slår PB om vart annat.  Jag sneglar avundsjukt på hur deras prestationer bara blir bättre och bättre. Hur deras gyllenbruna solbränna blir djupare och djupare. Härliga badbilder läggs ut på sociala medier och deras vita leenden glittrar.

Jag vill också få betalt vara ledig och bara träna…….

 Får nöja mig i dag att titta på gamla bilder från träningsläger och räkna ner dagarna till nästa.

26 april är det min tur.......

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-03-22 17:59


Att vara nybörjare

Att vara nybörjare på någonting kan vara besvärligt och kämpigt. Det känns rätt obekvämt och känslan av att inte riktigt passa in kan infinna sig. Det finns oftast en rad oskrivna regler och koder som man borde känna till och man är rätt nervös för att göra bort sig. Men det finns också en mängd positiva saker med att vara nybörjare. För det första är det väldigt utvecklande att lära sig något nytt, att utmana sig själv, spränga gränser. Utvecklingskurvan går oftast väldigt snabbt rakt uppåt och det tar lång tid innan man hamnar i en platå i utvecklingen. Ger man inte upp öppnar sig en ny värld med gemenskap, bättre självförtroende och många gånger ett stort leende på läpparna.

Själv känner jag igen mig fullt ut när jag hoppar på min MTB och ska ut på slingriga och tekniska skogsstigar. Jag ser stenar och rötter som mina värsta fiender. De ligger där på marken för att sätta stopp på mitt framhjul och väser ur sig att de gör mig illa om jag ramlar. Nedförsbackarna ska vi inte tala om det blir liksom ovanligt branta så fort jag sitter på cykeln. Som branta stup ner i avgrunden. Men att vara nybörjare har ju sina fördelar. Kraven är inte så höga och jag jublar högt så fort jag vågar fortsätta cykla utan att bromsa eller kliva av cykeln när jag försöka ta min an de läskiga rötterna.  För varje gång jag cyklar så klarar jag ett nytt hinder och det är så otroligt roligt. Adrenalinet flödar och jag vet inte om pulsen går upp pga av att jag klarade ett hinder eller för att det är så sjukt jobbigt att cykla omkring i de blöta kuperade skogarna här omkring.

Igår tog jag med mig Peter Oom och visade omgivningarna kring där jag bor hans härliga träningsdag och framförallt karta på vår runda hittar du här.

Vill du ha sällskap på nästa tur så hänger jag gärna med!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-03-04 13:17


Är våren på väg?

Nu har livet landat och vardagen är tillbaka min pappa har gjort fantastiska framsteg och visat på at en fysiskt stark kropp lönar sig och kan till och med vara livsavgörande. Det har varit en tuff tid med mycket känslor men allt har gått bra. Träningen har hjälpt mig mycket att få komma ut och rensa huvudet men vissa dagar har jag bara inte orkat komma i träningskläderna.

Jag har tagit varje dag som den kommer och tiden har nästa stått stilla. Men likt våren som snart står vid tröskeln så har energin kommit tillbaka och jag har fått till bra träning igen. Den milda vintern har gjort att det gått att cykla ute hela tiden men jag ser verkligen fram emot att slippa raggsockor och skovärmare som annars varit vinterns räddning mot sönder frusna fötter. Jag unnade mig också en prenumeration på storytel en svindyr investering men värt vart enda öre då jag obehindrat kan lyssna på en uppsjö av ljudböcker som håller mig ute på vägarna länge då jag blir helt fängslad i en bra bok. Det går att ladda ner ljudböcker från bibliotek men det är krångligt och du tappar lätt mottagning och kan inte starta där du slutade utan måste många gånger börja från början.

Så vinterns räddning har varit

  • Träning utomhus
  • Elektriskt uppvärmda sulor i cykelskorna
  • Ljudböcker

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-02-25 16:02



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Ulrika Eriksson


Det handlar om att våga, prova nya möjligheter, ta chansen när den kommer. Jag antar min egen utmaning: Nå toppen inom triathlon, göra mitt bästa och inspirera andra att våga ta chansen och utmana sig själva. Läs mer på www.triullis.se Min Twitter är det ni ser här nere:





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser