Ulrika Eriksson | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Ulrika Eriksson

Race rapport VM

 Vaknade lördag morgon super peppad att köra. Jag hade en plan och kände mig redo. Förkylning och skador tyckte jag var under kontroll och tänkte att nu är det bar huvet som kan stoppa mig. Kom i väg otroligt bra i startfältet och fick fritt vatten direkt, fri sikt och bra navigering. Jag hade bestämt at ta det lugnt på simningen för att inte få mjölksyra på den ner kortade simningen som tyvärr bara blev 1500m.  Kom upp som fjärde dam av alla agegroupers i världen! Växling till cykeln gick bra och i väg. Hade så klart även en plan hä, snitta runt 34 och hålla igen för löpningen. Vädret var kanon inte så mycket vind och klarblå himmel. Mentalt kändes det kanon men kände rätt fort att kroppen inte var med. Tog över autopiloten och kopplade bort kroppen. Snorade och slemmade och hade ont i höger sida. Jag hade förberett mig mentalt på att det skulle göra ont och att det skulle släppa på löpningen som det brukar. Njöt av att delta i racet och jag låg bra till i fältet.

Ungefär halvvägs började ett knä krångla och båda låren var som tegelstenar pga av den fruktansvärda dräkt vi var tvungna att ha på oss. Dräkten stassade i ljumskarna när jag låg i tempobågen. Dundrade ändå på och tänkte att det är bar en liten svacka ,- Håll humöret uppe!

Gjorde åter en bra växling och äntligen ut på löpningen. Men hallå benen!!!! Fick nästan panik vad var det som hände. Nu gjorde knät så ont att jag haltade i löpsteget och det blev inte bättre som det brukar efter några kilometer. Jag tappade sugen totalt. Jag hade tappat min chans och insåg att jag skulle få gå/halta mig runt. Bröt efter 15 km som kändes väldigt skönt och klokt. Det går mer lopp men mitt högraknä har jag bara ett av.  Det var inte min dag helt enkelt.

Tack för allt stöd jag fått från alla håll och kanter det värmer otroligt och gör härliga avtryck. Nu tar jag nya tag och nästa tävling om två veckor Rockman!! Då slipper jag cykeln J

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-06-29 07:39


Annons

VM FEBER!!!

Då börjar det dra ihop sig!! Jag ska representera Sverige i åldrarna 35-39 år iförd en landslagsdräkt. Det ska bli fantastiskt kul att få vara med om detta spektakel. Allt utspelar sig på en ort där jag startade min triathlonkarriär en gång i tiden, Motala. Här gick jag triathlongymnasiet flyttade hemifrån som 16-åring och brev växlade med min nuvarande man. Min älskade man som sedan dess alltid ståt vid min sida och stöttat mig.

Under dessa år fick jag vara med i både SM,NM och EM men aldrig tidigare har jag varit med i ett så stort internationellt arrangemang i triathlonsammanhang. (Jag har ju i och för sig ett VM guld från Ö till Ö) På EM i Stockholm som junior var jag helt nybörjare och fattade aldrig hur stort det var. Jag var då mest nervös för det ärofyllda uppdraget att vara fanbärare i blå salen där nobelmiddagen också brukar vara. Då skulle jag gå ned för trappan med en stor flagga i en parad med alla länder som representerades på tävlingen.

Nu X antal år senare har jag fått massor av erfarenhet och blivit otroligt ödmjuk och lycklig över att få hålla på med denna fantastiska sport. Det är idag för mig mer än livsstil än en idrott där jag ska prestera. Att Jag då kan få vara med och representera Sverige, inspirera andra och vara en del av sporten är fantastiskt.  

VM distansen är 4 km simning, 12 mil cykel och 3 mil löpning. Ni som följt mig genom åren har förstått att simning och löpning är mina starka sidor och att jag stagnerat i min cykling på tempohojen pga av skador. Vättern är ju en av Sveriges kallaste sjöar och tydligen i dagarna bara 12 grader.  Detta betyder att det inte blir någon simning alls eller väldigt nerkortad (ingen fördel för mig) Jag har mentalt inställt mig på att det blir som det blir och kommer göra mitt bästa efter de förutsättningar som kommer råda. Självklart håller jag tummarna för att det ska bli så lång simning som bara möjligt då det ju är min paradgren och där jag skapar en viktig lucka ut på cyklingen som jag så väl behöver. Duathlon (löp-cyk-löp) har jag aldrig tidigare tävlat i så det blir i så fall en spännande premiär. Duathlon kommer det bli om simningen blir inställd.

Min träning har annars gått bra och jag har bra självförtroende. Läxan är gjord och jag är väldigt glad över att fått till träningen så pass bra som jag fått trots en väldigt brokig vår både på jobb och i det privata. Nu gäller det bara att leverera efter dagen förutsättningar ha sjukt kul och våga utmana mig ordentligt.

Game on!!!!!!!!!!!!

Särskilt tack till: Bike Tayson, Gococo, 2XU och Icebug

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-06-25 10:39


Sommaren som försvann!?

Vad är det som händer det är andra juni och det liknar mer en riktig höst dag i oktober. Träningen blir lidande och jag vill mest dra täcket över huvudet när jag vaknar på morgonen. Tävlingssäsongen har dragit i gång och tyvärr blir det ner kortade simsträckor på många håll eller inställda sådana eftersom det är så kallt i vattnet. Själv gör jag premiär på lördag på Göteborgs triathlon olympisk distans och vet ni! Då ska det vara sol J Kan det vara så att jag kan pricka in sommaren med min debut denna säsong? Jag har några inplanerade tävlingar och kommer även köra fler när andan faller in. Har du några tips på fler tävlingar du tycker jag ska köra får du gärna tipsa mig.

Så här kan du se mig i sommar:

Göteborgs triathlon

Varbergs triathlon

VM i Motala

Rockman swimrun

Ö-loppet

Ironman Köpenhamn

En rad löp och cykeltävlingar i göteborgsområdet samt de triathlontävlingar som passar in.

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-06-02 10:53


Energipåfyllning

Träningsläger i solen äntligen. Då är ja åter på viva blue på Mallorca för två veckor härligt träning god mat och spännande människor, Jag ansvarar för löpningen dessa veckor men kommer givetvis även doppa mig i havet och sitta på sadeln. Två veckor som jag hopas fyller min kropp med ny energi och livslust. Året har hitintills utmanat mig på många sätt och energi nivån har på sistone varit riktigt låg.

Jag sak nu suga i mig solen och de härliga bergen. Jag ska njuta av soluppgången simmandes i havet . Jag ska känna smakerna av de härligt solmogna apelsinerna och andas i dofterna ifrån grönskan längs de slingrande vägarna. Min energi ska fyllas och jag ska bli stark och hel igen.

Nu ut på cykeln till Formentor

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-04-27 10:12


Kungsbacka Loppet 2015

Tävlingspremiär

Efter en vecka med noll motivation ork och till slut sjukkänning. Eller rättare sagt i mellan landet mellan sjuk och frisk alltså för ”sjuk” för att kunna köra på med stark kropp och för ”frisk” för att inte träna. Det absolut värsta stadiet som finns enligt mig. I dag orkade jag inte längre med mig själv och spontan anmälde mig till Kungsbacka loppet 21km som också visade sig vara veteran SM. Åkte dit på vist och försluts med inställningen att jag hoppades att jag råkade vricka foten eller nåt så jag slapp springa. Men starten gick och jag hade båda benen i behåll så det var bara att sätta fart. Som vanligt i ett lopp sprutade det av adrenalin lite här och var och starttempot blev där efter. Själv var jag kall och bestämde mig för att ta de första kilometrarna som uppvärmning för att sedan gå enbart på puls och känsla för att inte spränga mig och bli sjuk på riktigt så här en vecka innan Mallis läger.

Tyckte alla sprang om mig och tittade på min vivofit med displayen på puls. Tyckte jag sprang otroligt sakta och kände mig som värsta nybörjaren och ändå var pulsen hög. Vad är det här? Jag blev omsprungen av klafsande elefanter, vevande propellrar, älgakliv och jag vet inte vad. Värst av allt var att de flesta var gamla rynkiga gubbar…. Motivationen och självförtroendet sträckte sig knappt över mina fotknölar och i motvinden ville jag bara sluta springa gå hem och dra något gamalt över mig. Men jag fortsatte bli omsprungen av dessa otekniska fenomen. Hur kan de gå så fort tänkte jag och störde mig något grymt på deras löpstil, tekniknörd som jag är. Är jag så himla kass…?

Så fick jag äntligen lite energi av att göra high five med min farmor och farfar som hejade på mig. Nä Ullis nu får du skärpa till dig! Då fick jag håll….. MEN VAD ÄR DET HÄR FÖR SKIT LOPP!! Borrade ner mig och slutade tänka och kom till slut i mål.

Förväntade mig en ruskigt dålig tid samt placering men blev otroligt förvånad när resultatlistan kom upp och det stod 1:30:11 som jag hade  lyckats lufsa runt på. Är det här min lägsta nivå och början på säsongen kan det ju bli något riktigt bra det här?! Men hur snabba var inte gubbarna?! Impad.

Vill passa på att gratulera Peter Oom och Camilla Larsson som gjorde fina tider och visade var skåpet ska stå.

Jag vill oxå ge lite tips till tävlingsledningen. Gör prisudelningen lite effektivare så får ni folk på pallen och inte vinare som åker hem.

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-04-18 17:25



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Ulrika Eriksson


Det handlar om att våga, prova nya möjligheter, ta chansen när den kommer. Jag antar min egen utmaning: Nå toppen inom triathlon, göra mitt bästa och inspirera andra att våga ta chansen och utmana sig själva. Läs mer på www.triullis.se Min Twitter är det ni ser här nere:





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser