Ulrika Eriksson | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Ulrika Eriksson

MTB-kurs steg 1

Jag är enligt mig själv rätt hyfsad på linje och tempocykel framförallt mot var jag var för några år sedan, herre gud jag har ju faktiskt vunnit SM medaljer (kanske dock inte för min grymma cykling utan mer den totala insatsen) . På racen har jag susat backe upp och backe ner i de verse länders höga berg. Men jag är livrädd på MTB så fort det ligger lite grus på vägen och inte tala om när jag kommer ut på stigarna och det råkar finnas rötter eller stenar där. Jag imponeras av kompisar som kastar sig ut i skogen på sina MTB:s, tjoar glatt eller leker balansövningar på någon större sten. Det ser så lätt och befriande ut. Skogen är ju en fantastisk lekplats och jag har alltid känt att jag inte riktigt vågar vara med, jag står beundransvärt och tittar på och drömmer om att en dag ska jag också våga, en dag ska jag också vara med och leka. Jag blir ödmjuk inför det faktum att man faktiskt blir bra på det man tränar helt enkelt.

Men idag har jag tränat jag har balanserat, gjort snäva kurvor i åttor cyklat brant både upp och ner och klarat för mig läskiga hinder. Allt på en nivå där jag som livrädd fick känna mig trygg under kontrollerade former. Vi var inte ens i skogen utan allt skedde på trygg asfalt. Som Oscar sa det är bra att behärska cykeln och förstå hur den fungerar innan man ger sig ut i skogen. Jag som trodde jag hade koll på teorin kring tekniken fick under förmiddagen många AHA upplevelser och jag ärriktigt stolt över mig själv att jag vågade cykla över de läskiga hindren,

Jag känner mig tok inspirerad och sugen på att cykla ut i leran på allvar med min nyvunna kunskap jag fått idag efter MTB kurs steg ett som Oskar Olsson höll i. Just det där att få susa fram bland träden och bemästra rötterna eller för den delen våga ha lite fart i brantare nedförsbackar i stället för att hoppa av cykeln och gå.  Jag har fått nytt hopp och framförallt förståelse för hur min cykel fungerar. Men bäst av allt är att jag fått nytt självförtroende.

Vem vill med ut i skogen?

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-11-08 21:01


Annons

Våtdräktsdjungeln Del 1

Nu när julen börjar närma sig är det många som skapar låååånga önskelistor till tomten och vissa har kanske lagt in en beställning på en våtdräkt av tomten. Men vilken modell ska man välja och framförallt hur ska man tänka. Här kommer mina tips på hur du väljer rätt i våtdräkts djungeln.

Först måste du fundera på dessa frågor

1. Vad ska den användas till

2.Vilket simsätt kommer du simma mest i din nya våtdräkt

3. Hur mycket får den kosta

Har du svar på dessa tre frågorna har du redan nu uteslutet massor av dräkter och till och med kanske några märken. Oavsett så är det ändå några grund detaljer jag tycker är viktiga oavsett om den ska användas till swimrun, triathlon eller att simma Vansbrosimmet i. Först och främst så ska den sitta tajt i svanken och runt benen samt bålen. Sitter den för löst i svanken kommer det samlas massor av vatten där som gör att du tappar flytkraft. Dräkten ska ge stor rörelsefrihet i axlar och armar utan att den för den delen sitter för löst. Det är också viktigt att det inte blir för mycket veck och överflödigt ”tyg” runt armhålor/skuldror detta ger upphov till ett härligt svidande skavsår.

Titta noga på hur dräkten sitter runt halsen läggmärke till hur kanter och framförallt dragkedja samt korboreband sitter och fungerar. Skav eller irritation för att man inte får av sig dräkten tillräkligt snabbt i en triathlontävling är det sista man vill efter avslutad simning. Att dra av dräkten i stressituation är väldigt bra att träna på när du får möjlighet.

Vi är alla unika i vår kroppsform och idag finns det massor av dräkter som går att få med tex extra långa ben och armar eller för oss damer med former ;-) Även vilken nivå du är på som simmare spelar roll vilken dräkt du ska välja. Först och främst om du tänkt tävla i swimrun eller triathlon lär dig crawl. Det är det snabbaste simsättet och spar mest energi. Är du nybörjare så behöver du all flytkraft du kan få och de flesta märken har så kallade instegsmodeller ofta de billigare modellerna. Dessa är något tjockare och ger bättre flytkraft men kan vara stelare i axlarna. Dessa dräkter brukar också vara något tåligare. Är du en bättre simmare behöver du en tunnare dräkt så du kan nyttja ditt vanliga vattenläge och framförallt rörligheten i axlarna. Själv simmar jag i en 2XU modell V3 som har bra flytkraft i bålen men väldigt flexibel i axlarna.

Detta var en kort första del av att välja rätt våtdräkt nästa gång tar jag upp hur du förvandlar en vanlig våtdräkt till en supersnabb swimrun dräkt.

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-11-05 20:35


En löpares kärleksförklaring

Jag älskar hösten dess intensiva färgen , den klara höga luften, naturen som hela tiden skiftar och dofterna ifrån skogen.

Det är så fantaskiskt härligt att få byta ut asfalten mot grön fuktig mossa, granbarr och leriga stigar. Igår var jag så lycklig när jag sprang att jag inte kunde hålla mig när jag studsade fram på tuvorna som stack upp ur vattnet som forsade fram på stigen. Det blev ett spontant Ronja vrål och jag skrämde nog alla förvånade djur som var i närheten. Det var så underbart härligt och kändes så otroligt befriande att på lätta fötter sväva fram igenom den mulliga skogen. Det var så otroligt längesedan en löptur kändes så härlig och så behövlig.  Regnet duggade ner och alla stigar hade förvandlats till slingriga bäckar med friskt iskallt vatten som kylde mina fötter när de nuddade marken. Lövens färgprakt och dess skiftningar gjorde mig helt stum av beundran. Regnet och det ljus som fanns omvandlade skogen till en sagovärld. Det var som att förflytta sig in i en magisk värld där när som helst några rumpnissar skulle dyka upp eller en trött skogstomte sittandes mot en sten.

Mina ben var så pigga och i sagovärlden hade jag fått superkrafter. Det spelade ingen roll att skorna var fyllda till bredden av iskallt vatten eller att min tröja var dyngsur.  Jag flög fram på pigga ben och varje andetag i den klara luften fylldes mina lungor med energi. Jag var helt ensam i den mäktiga naturen och skulle kunna springa i all evighet. Men så tog stigen slut och förvandlades till landsväg på väg hem ……. Väl hemma var jag på nytt fylls av lycka, löparlycka.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-30 09:00


Känsla för löpning

Skrivkrampen är över och har ersatts med en härlig träningsvärk i veckan efter ett efterlängtat besök hos mig sjukgymnast (eller var det Laserdomen i går). Bitarna börjar falla på plats inför nästa säsong och jag har skapat mig ett bra team som kan ta hand om mina skavanker och styra upp mig på rätt bana igen när jag inte riktigt kan inse mitt egna bästa både när det gäller träning, vila och rehab.  Varför ska det vara så svårt att ta hand om sig själv men så mycket roligare och inspirerande att ta hand om andra.  Denna vecka har jag fått inspirera i mängder både genom löpargrupper men framförallt genom föreläsningar.

Det är så otroligt kul att prata löpning och diskutera kring hur kroppen fungerar och då menar jag inte att grotta ner sig i termer och anatomi utan mer om hur känslan i kroppen känns och påverkas av när man tex flyttar huvudet lite bakåt eller lite framåt. Hur detta påverkar resten av kroppen och hur en liten rörelse kan skapa mängder av följdrörelser som både kan vara bra eller dåliga för tex ett effektivt löpsteg.  Att göra något svårt enkelt och inte stirra sig blid på detaljer utan framförallt lära sig känna helheten samt känslan i kroppen.

 Jag upplever att många idag hakar upp sig alldelens för mycket på detaljer och komplicerar en så enkel sak som löpning.  Många stressar på tok för mycket i onödan och stressar på i löparhetsen helt utan mål eller vetskap om vad som är rätt eller fel. Man lyssnar på ”experter” och plockar på sig så mycket prylar innan man ska ut på en runda att de ser ut som en glittrande julgran. Vi får ju heller absolut inte glömma att koppla upp oss på minst tre olika satelliter för säkerhetskull och skulle batteriet i gps-klockan ta slut så går man hem.  Var har känslan för löpning tagit vägen? Visst kan det vara bra med klockor och mätinstrument men när detta i princip tagit över och man får hybris om klockan inte sitter på armen har det helt klart gått för långt. Grunden är alltid din kropp och känslan i den. Ju bättre du känner dina egna signaler ju bättre nytta har du av mätinstrumenten och kan göra något bra med dem. Men som sagt allt börjar med en känsla i din kropp. Hur känns det när foten nuddar marken? Hur känns underlaget? Var är din tyngdpunkt? Hur känns de dugande regndropparna mot din hud i höstdimman?

Lova mig att du nästa runda vågar lämna prylarna hemma och känn din löpning i stället.

Här ett grymt härligt gäng som verkligen har känsla för löpning. Tack för i dag tjejer.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-26 19:17


ÖtillÖ - VM-guld!!!!!!!!!!

En galen dag avslutades i måndags med att jag och Jonas Udéhn vann spurtpris, Milbreaker 15,  krossade banrekordet för mixlag med 40 minuter, jag var första dam under tio timmar genom tiderna, placerade oss bra totalt på en 13:e plats och vi vann VM-guld! Vår tid i mål 9:52:11

Nu sitter vi här helt tomma i blicken och undrar vad som hände och försöker smälta den otroligt häftiga, välarrangerade och tuffa tävlingen Ö till Ö. Allt startade i grisottan när vi kröp ner i våra minimala våtdräkter ute på Sandhamn där starten för VM i swim run går.  Starten gick 05:55 och efter ett kort löp kastade vi i oss det iskalla vattnen (11 grader) för nästan 2000m simning. Det tog bra 500 m tills mina knäskålar hoppade och kroppen darrade av kylan och det gick inte att simma sig varm. När vi väl gick i land på första ön fungerade inte benen som de skulle och Jonas var väldigt ur balans.  Redan här fick vi en väldigt ödmjuk inställning in för detta tuffa lopp och hoppades innerligt att vi skulle klara det. De första löpningarna gick över hala klippor, vassa stenar och svår genomträninglig skog något vi inte alls är vana vid från västkusten som erbjuder mjuka bulliga klippor med ljunghedar att springa i.

På andra ön fick vi kontakt med Björn och Marika som vi visste var väldigt starka och rutinerade. Ni som följde loppet live, kunde följa mixklassens tre topp placerade lag som låg väldigt tätt och växlade placeringar hela tiden. Förutom Marika och Björn hade vi ett utländskt lag som var otroligt starka löpare båda två framför oss. Jag kände mig väldigt stark och drog i princip alla långlöpningar och på de trixiga skogsstigarna tog Jonas över som med sin längd både lättare hoppar över stenar och ser snitslar på långt håll. På något sätt hamnade vi före Björn och Marika på en längre löpsträcka och gick för spurtpriset som vi kammade hem. Vi sa till varandra hur det än går idag så har vi vunnit spurtpriset. Fighten fortsatte och vi växlade placeringar hela tiden och inför långlöpet  sprang båda lagen om det utländska mixlaget som ledde och senare fick bryta pga av en knäskada.

Ö till ö är ett äventyr utöver det vanliga och det är många faktorer som måste tas med i beräkningen och mycket som kan hända, väder, vind  och kyla kan ställa till det lika så får man passa sig för att inte ramla så illa så man skadar sig, får kramp eller går in i väggen. Loppet gör ont riktigt ont och jag kan hålla med de som säger att detta är tuffare än en Ironman.

Jag kände mig fortsatt stark och taktiken var inför den långa 21km löpningen att jag skulle gå för fullt och dra Jonas fram till de sista 15 km bestående av småöar och tekniskt svår löpning. Han skulle då ta över rodret så jag kunde vila benen för att spara dessa till en ev spurt strid sista 4 km in i mål. Som tur var kom aldrig Marika och Björn i kapp och vi kunde njuta in i mål.

Tusen tusen tack Jonas för att jag fick uppleva denna fantastiska upplevelse med dig. Utan ditt pannben, fina navigering och gediget förarbete hade det inte gått vägen!!!

Jag är så sjukt glad och överrumplad av alla grattis. Jag har aldrig tidigare haft så ont i kroppen under ett lopp pga slag,kyla och utmattade muskler men det var det verkligen värt. Tack också till Marika och Björn som gjorde en sjukt bra insatts och fightades otroligt sportslig. När jag ändå håller på så vill jag självklart nämna min underbara familj som tillåter mig göra dessa galenheter eller som min dotter sa i bilen på väg in till tågstationen –Tillåter?! Du gör ju det ändå ;-) Tack för alla fina blommor och fantastiska uppvakningen när jag kom hem igår.

Det här kommer ta lång tid att smälta.

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-09-03 12:48



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Ulrika Eriksson


Det handlar om att våga, prova nya möjligheter, ta chansen när den kommer. Jag antar min egen utmaning: Nå toppen inom triathlon, göra mitt bästa och inspirera andra att våga ta chansen och utmana sig själva. Läs mer på www.triullis.se Min Twitter är det ni ser här nere:





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser