Ulrika Eriksson | Runner's World + Triathlon

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Ulrika Eriksson

Sandsjöbacka sprint trippel

Idag fyller mina älskade tvillingar 12-år som det traditionsenligt firar i Sälen med tårta till frukost. Ett år har gått och mycket har hänt. Då för ett år sedan satt jag, mamma och syrran och höll i pappas hand som kämpade för sitt liv på IVA. Vi trodde aldrig vi skulle få tillbaka pappa och livet var i kaos. Veckorna gick och pappa vände mirakulöst tillbaka till livet. Han började så smått röra på sig och kunde i somras motionera igen som han älskar.  När vi alla hoppat högt av glädje och fått framtidstro rycks allt ifrån oss igen. Denna gång blev fallet tyngre, djupare och än mer svart. Pappa fick diagnosen obotlig hjärncancer. Att under ett halvår få två dödliga sjukdomsbesked går inte att beskriva med ord hur tungt och tufft det är. Men myntet har alltid två sidor och pappa är en fighter som inte ger upp i första taget. Det finns så mycket fantastiskt att uppleva och någon med så mycket liv i sig kan inget annat en kämpa. Pappas handled pryds av pärlade armband med orden Fight fore life #fuck cancer!!! Det är vårt motto.

I helgen fick dessa ord ännu mer tyngd och sjukdomarna ett rent ut sagt ”fuck you finger”. Då stod pappa och såg till att ca 100 deltagare kom i väg i tidiga ottan på den 82km långa triallmaran . Sandsjöbacka trial Marathon är en tävling som går på flera olika distanser under tre dagar där vissa springer ett av loppen och visa väljer antingen lång (26,44,82km) eller kort (26,22,34km) Trippel.

Jag skulle sprungit trippeln förra året men livet tvärvände och kastades omkull. Akut aortadissektion var domen pappa fick. Så för mig blev det med omtumlande känslor jag ställde mig på startlinjen i den iskalla fredagskvällen. Pannlampan på och undrade mest hur jag skulle orka och om jag skulle hitta. Startskottet gick och vi rusade i väg. Jag kände mig klumpig i ryggsäck men var väldigt glad för att jag inte tagit av mig mina mjukisbyxor som jag hade som överdrag. Jag frös ändå. Strax var vi inne i skogen och jag tände min lampa. Reflexerna blänkte likt diamanter och det var som at kliva in i en sagovärld. Det enda man såg var marken som lampan lyste upp och de glimmande reflexerna som hängde i mörkret. Fartkänslan var betydligt högre än kilometertiden visade, men jag skulle bara njuta och spara benen lagom mycket till de övriga loppen dagarna efter. 26 km tog dock snabbt ut sin rätt fredagskväll som det var och jag gick tom på energi. Detsamma gjorde min lampa och trots extra batteri dog den 5 km innan mål och jag fick hjälpligt leta mig fram på stigarna med ett antal blåmärken som resultat. I mål frusen kall och trött som femte tjej.

Dagen efter vaknade jag med en helt tom kropp och lungor som väste. Men jag ville inte ge upp och masade mig i väg. Jag kände redan i första backen att det skulle bli en lång dag och det krävdes mycket kraft att lyfta på benen. Tankarna var svarta och tunga och det fanns ingen glädje alls i kroppen. Jag visste att allt berodde på energibrist och dålig återhämtning från gårdagen. Tänkte på pappas kamp och fortsatte springa. Luften var full av iskristaller som skar som rakblad genom halsen vid varje andetag. Det gjorde ont, riktigt ont. Jag gick i backarna och kände mig som en riktig rookie. På sätt och vis var jag det också då jag aldrig förr tävlat på detta sätt varken springa så långt och dessutom på vintern. Denna dag var det den fuktiga kyla som tog knäcken på mig och jag linkade hem efter målgång besluten om att lämna DNS på sista etappen.

Sov på saken och hade en härlig kväll med familjen som fick mig på andra tankar. Söndagens sista 34km bjöd på en helt annan historia. Kroppen kändes pigg och jag var full av energi. Blå himmel, strålande sol och gnistrande snö mötte oss på de vackra stigarna i Sandsjöbackaområdet. Jag hade också lärt mig av alla mina rookie misstag. Så nu var jag full kittad med diverse lösningar för att hålla energigels och vätska ifrån att bli stelfruset. Det var i och för sig väldigt gott med frusen gel men magen sparkade bakut av kylan och om man äter för fort får man en härlig brain frezz.

Benen trippade på och jag summerade känslorna de senaste tre dagarna som blev en miniatyr av året som gått.  Jag har upplevt smärta, trötthet, hopp, förtvivlan, glädje, sorg, gemenskap, värme, tacksamhet, och framförallt den inre kraften av att inte ge upp.

Ju längre in i loppet jag kom desto starkare kände jag mig och den sista milen vågade jag öka. Nu fanns det ingenting att spara på längre. Otroligt tacksam och glad sprang jag i mål, rakt in i pappas armar som gav mig en stor kram. Lycklig och tacksam över att inte gett upp. Totalt blev jag trea i sprint trippeln och placerade mig som tredje dam i 34 kilometersloppet. Pappa var kvar och hejade hela dagen och avslutade med ett par km längdåkning innan skymningen. Pappa vet hur man fyller timmarna med liv….

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-01-21 19:09


Annons

Julklapps tips med rim

Nu är den snart här den stora dagaen många väntar på och nej det är inte Kalmar Ironman utan det är ju Julafton

Många är ute i sista sekund med sina julklappar tänkte jag här dela med mig av några tips som både jag själv skulle bli väldigt glad över och som jag vet är riktigt bra

Strumpor

För den sportiga som alltid vill se rätt ut i spåret men framförallt vill må bra om fötterna, värma om miljön och blir glad av starka färger. Dessa strumpor har hjälpt mig ifrån krampanfall och blodblåsor. De är alltid på under mina träningsrundor och framförallt när jag tävlar. Trots blöta fötter i timmar har jag inte ens fått ett litet skav.

Gococo i klapp du blåsan slapp

Lika som bär Två de är Byte var dag Använd med behag

Löparskor

Här kommer en Klapp som passar löparen som gärna tar en tur utanför asfalten och som vill utmanar terrängen.  Icebugs skor ger enormt fäste och ger mig självförtroendet jag egentligen saknar när jag flyger  mellan stenar, rötter och de branta klipporna på swimruntävlingar. Skorna ger en stabil fot och vikten gör att det blir en härligt lätt känsla i steget. Förra årets modell har ingen dränering i skon men det fixar man enkelt själv med några borrade hål. Dräneringen kommer säkert lösas i kommande modeller. Men det känns lite äkta ”swimrun” att ta fram borren och kitta sin egna utrustning precis så som jag vill ha den.    

Trä på, knyt åt och ge dig ut…

Nåt för dig med stil Ja, det stärker din profil Så njut i fulla drag Du blir ett "bättre" jag!

(Bild från swedentrails)

Göteborgsvarvet

Är det någon som behöver komma i gång eller som missade anmälningstiden till årets Göteborgsvarv kommer här klappen med det lilla extra. Det finns fortfarande platser kvar till Varvet. De platser som finns  är välgörenhetsplatser och du kommer inte bara få en fantastiskt kul upplevelse i spåret utan du springer med extra gott samvete. Själv springer jag för Ågrenska tillsammans med bla Ted Ås och Markus Tornby. Anmäler man sig även till Ågrenska kommer man få inbjudningar till speciella löparkvällar med oss tre.

Nu du kan delta i detta lopp, och till någon annan ge hopp

Klocka

Till tidsoptimisten som har svårt att hålla tiden eller som vill mäta sin löparrunda. Garmin vivoactive är absolut min käraste ägodel som pryder min handled både på julfesten och i bassängen. Klockan kan det mesta man behöver och täcker mina behov nä det gäller träningsdata. Den är otroligt lätt att använda, snygg och batteritiden är super. Helt klart den bästa träningsklocka jag ägt. Plus i kanten är at den räknar längderna åt mig i bassängen.GArmin säger att de är årets julklapp och jag kan bara hålla med.

Ur led är tiden nu är det slut på friden

Mot julen det nu slutat lacka, det nästan så man vill backa. Men med denna du ser att så ej sker.

(bild placevillemarie)

Kurs

Sista tipset är till en person som vill utvecklas som vill lära sig något nytt och kanske spränga gränser. En person som vill nå sina mål och som vill få inspiration och ny kunskap. Då tror jag helt opartiskt ;-) en kurs på Team snabbare skulle göra susen. Här finns det kurser i simning, löpning och cykel. Vi håller kurser i små grupper så alla ska bli sedda och få med sig fler verkyg i sin verktygslåda.

Det du nu ska lära är inte tungt att bära

 Är det någon som varit riktigt snäll kan mna ju tänka sig att ta alla sakerna och slå in så blir det ett perfekt kom i gång paket

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-12-17 12:41


Göteborgsvarvet för välgörenhet

I våras hade jag äran att springa för Ågrenska Det var ett äro fyllt uppdrag som jag även kommer göra nästa år också. Du vet väl att även du kan springa för välgörenhet och på så sätt slå två flugor i en smäll och stödja en organisation som hjälper andra.  Om du redan är anmäld går det att uppgradera till Ågrenskas startgrupp och på så sätt får du även vara med på olika löparevent som sker ute på Ågrenska.

 Här näst tisdag 10/11 kommer Markus Torgeby till Ågrenska och håller en inspirationskväll . Först lite löpteknik och därefter kommer han att prata om stress, träning, livet…. Väljer man att springa för Ågrenska får man gå gratis denna kväll och anmälan görs på denna länk.  Kommer du inte springa Göteborgsvarvet eller för en annan startgrupp går det katt komma mot en anmälningsavgift på 250 kr http://www.agrenska.se/sida/Stod-Agrenska/Spring-for-Agrenska-i-GoteborgsVarvet-2016/Lopartraff/

Pengarna som kom in 2015 från Ågenskas startgrupp på Göteborgsvarvet gick till ett fantastiskt fint syskonläger som ni kan läsa mer om här http://www.agrenska.se/Syskonvistelser/Syskonlager-pa-Agrenska-tack-vare-lopare-/

Idrott har gett mig så otroligt mycket och det känns fantastiskt att kunna ge tillbaka på detta sätt. Hoppas du får uppleva den känslan också.

Här kommer också et reportage från tidningen varvet där jag berättar lite mer om varför jag springer för Ågrenska

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-10-21 12:22


Team Icebug

Vinnare av mixklassen på Koster swimrun!!! Jihoo !! Det går ju inte att avsluta säsongen bättre. Här kommer del ett av min race rapport och bilder säger mer än 1000 ord. Tack Icebug, Garmin, Gococo och 2XU för en fantastisk säsong

Njut

Här kommer två länkar till med inspiration

https://youtu.be/-UEcf-ieX3s

https://www.flickr.com/photos/kosterswimrun/21760327428/in/album-72157659431982225/

tusen tack Petter, Micke och Mats för grymt proffsiga tävlingar.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-10-05 23:38


Två tävlingar på en helg

Hösten kan verkligen vara magisk, hög krispig luft, fuktig mossa och klarblå himmel. I helgen var jag med på två super roliga tävlingar vid Rigortorpet. Först ut var en MTB tävling 20 km i riktigt blöta marker och dagen efter en löptävling i samma spår.

Jag sladdade in med bilen innan start, lite nonchalant och tycke att 20 km lät väl kort för en cykel tävling. Fy vad jag fick äta upp detta senare i racet. Efter bara fem kilometer var jag nära att bonka och benen sprutade av syra med pulsen klart över rött.  Jag vet inte vad som var värst den fruktansvärt blöta marken som skapade ett ända gigantiskt gyttjedike, de tekniska partierna som fick mitt hjärta att stanna eller de sugande uppförsbackarna. Jag är ju ingen stjärna på Mtb och när det blir för tekniskt är jag så feg att jag inte vågar sitta kvar på cykeln. Då hoppar jag av och springer med cykeln på ryggen..phu. Jag har verkligen ingen teknik men jag tycker dessa utmaningar är super kul. Känslan när jag klarar ett hinder som en läskig stock som ligger tvärsöver stigen ger fjärilar i hela kroppen . Det händer något hela tiden och adrenalinet flödar. Trots att leran gjorde tävlingen extra tuff är det urkul att skita ner sig. Jag blir barn på nytt. När jag missbedömde djupet i en lerpöl så framhjulet försvann och jag flög i en fin båge över styret ner i nästa pöl kan jag inte låta bli att skratta rakt ut. Helt galet men sjukt kul. Jag jobbade på så gott jag kunde och vid fem kilometer kvar säger en av funktionärerna att jag ligger trea. What är jag trea??? Det gav verkligen nya krafter och jag började utmana mina rädslor genom att sitta kvar lite mer på sadeln. Upp och ner och hit och dit på de hala rötterna och den slippriga leran cyklade jag leende in i mål på riktigt spaka ben. Det här ska jag göra om.

Dag två vaknade jag med en öm kropp med en hel del blåmärken. Nu gällde det att ta på sig löparskorna och springa samma bana. Denna gång bara ett varv då jag ville få mer fart än distans och framförallt spara mitt knä till Koster swimrun nästa helg. Banan hade mirakulöst torkat upp en del och de värsta surhålen kändes bättre i dag. Det var också med en helt annan känsla jag nu sprang på skogens trixiga stigar. Löparskorna är mitt element och jag hade sådant flow mellan tallarna och flög över marken. Jag kom snabbt upp i ledningen men visste att jag hade ett par farliga tjejer bakom mig så jag vågade inte slå av på takten någon gång. 10 km är ju rätt kort och det gäller att jobba på i ett högt tempo. Jag som är van asfalt löpare förundras av hur mycket terrängen sänker farten och hur mycket det suger kraft ur benen. Den löpteknik jag bemästrar är som bort blåst i uppförsbackarna och jag kan inte kontrollera mig nedför. Men benen rullar på och det går fort. För om det är något som terrängen ger så är det fartkänsla och adrenalin.  Banan var ju samma som i går så det var väldigt lätt att hitta och jag behövde aldrig tveka var jag skulle ta vägen. Så när jag kommer i mål och det redan var två tjejer där blev jag väldigt förvånad. Var jag inte först? Snopen!

Men det visade sig att det hade tagit en annan väg och sprungit mycket kortare. Det spelar väl inte så mycket roll egentligen men eftersom det både var prispall och fina priser blir det ju lite konstigt. Vi var dessutom rätt överens om att de måste sprungit en kortare bana. Ja ja jag hade en fantastisk dag och trots denna fadäs var annars både arrangemang och funktionärer fantastiska. Inte ofta man blir på hejad med koklocka och får äta nygrillade hamburgare efteråt.

Så några lärdomar från helgen:

  • Lärdom nummer ett sitt kvar på sadeln om farten ska hållas uppe.
  • Jag är en sjuk tävlingsmänniska när jag har nummerlapp på mig.  
  • Det gick fem minuter fortare att springa än att cykla= man blir bra på det man tränar
  • Mtb är sjukt kul och måste köras mer

Tusen tack IF Rigor för en helg fylld av glädje! För vem får inte lite högre puls av en sådan här film ;-)

Torpracet 2013 - Teaser

Nu är nedräkningen nere på sin sista vecka och detta firar vi med ett litet filmklipp som visar några små delar av banan.Har du ännu inte anmält dig så är det hög tid då platserna till 2013 års Torprace börjar ta slut. Så vill du vara med och skriva historia, anmäl dig NU.

Posted by IF Rigor - Mountainbike. on den 5 oktober 2013

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-09-27 21:59



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Ulrika Eriksson


Det handlar om att våga, prova nya möjligheter, ta chansen när den kommer. Jag antar min egen utmaning: Nå toppen inom triathlon, göra mitt bästa och inspirera andra att våga ta chansen och utmana sig själva. Läs mer på www.triullis.se Min Twitter är det ni ser här nere:





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser
Annonser