Ny cykel !!!!

Låång helg och vi drar till Danmark hela helgen för att fira svärfar.  Legoland hägrar …

Veckan som gått har haft lite zombie varning.  Jag har nästan kunnat somna ståendes och det är inte en vanlig känsla för mig som brukar vara en riktig piggelin.  Men piggnade till av min premiär tur på min nya racer. Förra säsongen fick jag låna en träningskompis äldsta dotters racer några dagar innan SM. Inte alls optimalt, men jag kunde vara med på tävlingarna som var det viktigaste för mig och jag var oerhört tacksam att jag fick möjligheten att låna cykeln.

Inför denna säsong har jag investerat med hjälp av Lars på Bike Tyson. Nu står en sprillans ny madone 3 serien (eller mandom 3.5 som jag råkade skriva till en kompis…hihi) i garaget. Prov rundan blev en knixig och kuperad banan i underbar natur runt en av sjöarna här hemma.  Bara på den lilla rundan kan jag konstatera att det kommer bli många kul mil med min ny vunna vän. Den svarade med en gång och verkar vara en riktigt vass cykel som passar et par vassa ben ;-)

Bilder från veckan som gick

Panter puss på varvet

Starten på Vår Ruset

Sista knycken innan mål på Vår Ruset

3 km kvar på varvet

Cykla hem i solskenet :-)

Göteborgsvarvet 2012

Japp, då ligger jag här i soffan ganska trött, sömnig och nöjd med dagen. Målet i dag var att cykla in till Göteborg för att springa varvet och sedan cykla hem. Tur och retur blev det 9 mil på sadeln och 21km i löparskorna, det var bara simningen som saknades för att det skulle bli en halv ironman idag. (Men simningen tar jag imon)

Dagen som gick började med att jag slängde mig upp på cykeln för att bemästra den ilskna motvinden in till Göteborg. Tanken var egentligen att ta det lite lugnt för att spara benen men efter bara några km kollade jag klockan och förstod att om jag skulle hinna var jag tvungen att ligga i. Trampade på och benen kändes något sega men in till Göteborg kom jag i tid. Lite stretch och snack med klubbkompisarna. Det utbyttes  ursäkter och bortförklaringar med glimten i ögat.  Stämningen var magisk innan starten som alltid på Göteborgsvarvet.

 Men  i år hade jag gärna suttit kvar på gräset och njutit i solen. Jag var inte taggad för fem öre och fast än jag skulle ta varvet som en träningsrunda kändes det otroligt motigt. Allt gick som på rutin, det var 14:e gången jag slängde benen över kravallstaketet in till startfållan. Nummerlappen vittnade om att det var tävling på G och min reptilhjärna började ladda tänkta km tider för en bra slut tid. Hjärnan tycket det var bra med ett tempo någonstans runt 4:15 per km men kroppen strejkade redan vid första km. Hjärnan stod ut med den sega kroppen fram till 7-8km när den fick se skylten” Bryt här”………..

 Kan jag bryta? Ja det vore inte så dumt alls faktiskt, då slipper jag springa med den slitna kroppen och den nu negativa hjärnan. Men så började jag tänka på pappa som lovat stå på bron och heja, syrran och mamma som hejade efter avenyn, men framförallt på alla dessa motionärer som springer varvet för första gången och kämpar sig igenom trots bristande träning och vader som strejkar. Det gav mig kraft att fortsätta ett steg i taget, framåt ,framåt. Och efter en stund var jag uppe på bron, en milstolpe. Jag hade klarat av att igronera  ”bryt här” skyltarna som såg så härligt inbjudande ut där de prydligt stod uppställda jämte en propert klädd taxichaufför redo att rycka ut. Snacka om psykning.

Nu var det bara avenyn kvar och sedan var jag strax i mål. Jag  måste haft en horribel löpteknik då en klubbkompis som stod i publiken ropade undrande vad jag höll på med…Jaja, jag hade för länge sedan bytt fokus från tävling-till träning- till att övervinna min mentala” bryt” kamp. Nu var målet att ta sig i mål om jag så skulle släpa mig själv baklänges. Strax därefter uppenbarades detta sagolika mål som jag skamsen sprang igenom på en tid  som med tanke på kampen inte blev så skamsen som jag trodde, Det var ju trots allt ett träningspass ingenting annat ….

Rullade sedan hem i solen med vinden i ryggen stolt över mig själv att jag fick en sådan bra träningsdag och att jag fick träna på att inte ge upp.  4,5 timme mental träning är inte illa

Vår Ruset 2012

Vårruset avklarat och snart en bra träningshelg med ett insprängt Göteborgsvarv. Det är 5 veckor kvar till Regensburg och det börjar pirrar det lite i magen. Snart är det dags! (ler )

I tisdags gick vårruset av stapeln och jag var självklart med. Det har blivit en  tradition och de senaste åren har jag fått äran att få sällskap av ett gäng kunder som genom vårruset utmanar sig själva och sina mål. I år var vi tio stycken och otroligt nog slog alla sina person bästa. Min egna uppladdning kanske inte var den bästa med en minst sagt stressig dag på jobbet  bra lunch men en usel  kartong middag och sedan rusa in till stan. Väl där kunde jag inte riktigt tagga till och kände mig ganska tam inför uppgiften. Inte en så bra känsla då sträckan är precis över fyra kilometer som betyder full fräs från början till slut. Värmde upp genom att jogga ett halvt varv på banan och även göra några korta ruscher.  Knöde mig in längst fram i startledet och fick en bra plats. Pang och i väg.

 Försökte verkligen att tagga till men fick inte till känslan, så jag ställde in autopiloten lät benen rulla på. Låssades att tjejen framför mig drog mig med ett rep som funkade ganska bra tills jag började studera hur hon sprang, stora oproportionella älga kliv, slängde med armarna och i ena handen höll hon en telefon och i den andra en plastpåse. ??????? Hur kan mänskan springa så fort ???????????? Blev sjukt irriterad på mig själv att jag inte orkade springa om henne. Nu fick jag helt plötsligt klister under skorna.  Tillbaks till autopiloten, ett två ett två…. Helt otroligt hur mycket man hinner fundera över på 16 minuter som min resa tog.  Eva Nyström vann lill kenyan som hon är. Jag kom in som sjätte dam en placering jag verkar hamna på varje år, också det en tradition kanske.

Grabbade picknick korgen och tog en macka i farten för att avsluta dagen i bassängen tillsammans med mina klubbkompisar.

Några andra funderingar som slog mig ute i löparspåret var:

• Det finns väldigt många lopp bara för tjejer men finns det lopp bara för killar och hur skulle det i så fall bli bemöt i vårt ”jämlika” samhälle?
• Är det ok att äta picknick korgen först innan man springer? (Såg några som gjorde det)
• Och varför ställer man sig under skylten Springa när man ska gå?

Nu ska jag ladda för helgens prövningar........ 

Här har ni grymme gänget

Tävlingspremiär, med glatt besked

Då var tävlingssäsongen 2012 i gång. Sitter nu här med ganska trötta ben som blev rätt chokade av dagens prövning.  På schemat stod den årliga klubbträningstävling som hålls på sprint distans (750 m simning, 2 mil cykel och 5 km löpning).  Eftersom solen inte hunnit värma upp vattnet i sjöarna till laglig temperatur höll vi till i Fjärås simhall (min hemmarena). Även idag var vattnet grymt varmt och basängen fortfarande lika grund men den kändes lite snabbare än vanligt, kan bero på den härliga tävlings atmosfär som svävade i luften. Cirka 30 tävlingssugna triathleter stod på kanten redo att hoppa i. Det blev en kort uppvärmning och sedan delades vi upp i två heat.  Jag fick dela min banan med två killar som artigt höll sig undan när jag simmade förbi (mohahaha) ;-) ;-) Fegade lite på simningen och vågade inte riktigt trycka på eftersom jag precis börjat träna igen efter en förkylning. Tiden slutade på 10:38 och blev ändå en förbättring från förra året som är ett bra kvitto trots allt.

Snabbt ombyte för transport ut till växlingsområdet , uppställning av cykel, skor mm. Eftersom vi inte kör direkt efter simningen tillämpar vi en modifierad jaktstart där den starkaste cyklisten startar sist . Detta för att få en lite roligare tävling och ett mindre utspritt startfält. Ted Ås, 2XU, gästspelade dagen till ära och swichade fram med sin grymt coola cykel och jagade allt som rörde på sig framför. På banan fanns också en hel del nybörjare och för många var det första gången de tävlade. Det var hård vind som mötte oss och vissa bitar hade vi rak motvind så nybörjarna fick en härlig utmaning, men alltid möttes man av ett leende.

Själv tuffade jag på bra på cykeln och känner att vinterns pass på monarken gett resultat, gött. Trots att jag inte hade några super fräscha ben kunde jag pressa på mellan snorfräsningarna.  Inför växlingen hade benen domnat bort lite eftersom det var så kallt och jag hade kortabyxben. Ute på löpningen vaknade dom tyvärr aldrig upp men fick en härlig match då jag sprang axel mot axel med en klubb kompis ( som tyvärr tog mig på spurten) Totaltiden blev något bättre än förra året och det känner jag mig jätte nöjd med, helst med tanke på hur veckans förberedelser sett ut. 

Sjukt kul att vara i gång!! Får tacka alla inspirerande triathleter för dagens premiär. Nu blir det två löpartävlingar till veckan först ut är Vårruset på tisdag och sedan blir det  Göteborgsvarvet som jag kommer ta som ett bra kombipass cykel-spring-cykel, för att få till ett bra träningspass.