Ulrika Eriksson | Runner's World + Triathlon
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Ulrika Eriksson

En löpares kärleksförklaring

Jag älskar hösten dess intensiva färgen , den klara höga luften, naturen som hela tiden skiftar och dofterna ifrån skogen.

Det är så fantaskiskt härligt att få byta ut asfalten mot grön fuktig mossa, granbarr och leriga stigar. Igår var jag så lycklig när jag sprang att jag inte kunde hålla mig när jag studsade fram på tuvorna som stack upp ur vattnet som forsade fram på stigen. Det blev ett spontant Ronja vrål och jag skrämde nog alla förvånade djur som var i närheten. Det var så underbart härligt och kändes så otroligt befriande att på lätta fötter sväva fram igenom den mulliga skogen. Det var så otroligt längesedan en löptur kändes så härlig och så behövlig.  Regnet duggade ner och alla stigar hade förvandlats till slingriga bäckar med friskt iskallt vatten som kylde mina fötter när de nuddade marken. Lövens färgprakt och dess skiftningar gjorde mig helt stum av beundran. Regnet och det ljus som fanns omvandlade skogen till en sagovärld. Det var som att förflytta sig in i en magisk värld där när som helst några rumpnissar skulle dyka upp eller en trött skogstomte sittandes mot en sten.

Mina ben var så pigga och i sagovärlden hade jag fått superkrafter. Det spelade ingen roll att skorna var fyllda till bredden av iskallt vatten eller att min tröja var dyngsur.  Jag flög fram på pigga ben och varje andetag i den klara luften fylldes mina lungor med energi. Jag var helt ensam i den mäktiga naturen och skulle kunna springa i all evighet. Men så tog stigen slut och förvandlades till landsväg på väg hem ……. Väl hemma var jag på nytt fylls av lycka, löparlycka.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-30 09:00


Annons

Känsla för löpning

Skrivkrampen är över och har ersatts med en härlig träningsvärk i veckan efter ett efterlängtat besök hos mig sjukgymnast (eller var det Laserdomen i går). Bitarna börjar falla på plats inför nästa säsong och jag har skapat mig ett bra team som kan ta hand om mina skavanker och styra upp mig på rätt bana igen när jag inte riktigt kan inse mitt egna bästa både när det gäller träning, vila och rehab.  Varför ska det vara så svårt att ta hand om sig själv men så mycket roligare och inspirerande att ta hand om andra.  Denna vecka har jag fått inspirera i mängder både genom löpargrupper men framförallt genom föreläsningar.

Det är så otroligt kul att prata löpning och diskutera kring hur kroppen fungerar och då menar jag inte att grotta ner sig i termer och anatomi utan mer om hur känslan i kroppen känns och påverkas av när man tex flyttar huvudet lite bakåt eller lite framåt. Hur detta påverkar resten av kroppen och hur en liten rörelse kan skapa mängder av följdrörelser som både kan vara bra eller dåliga för tex ett effektivt löpsteg.  Att göra något svårt enkelt och inte stirra sig blid på detaljer utan framförallt lära sig känna helheten samt känslan i kroppen.

 Jag upplever att många idag hakar upp sig alldelens för mycket på detaljer och komplicerar en så enkel sak som löpning.  Många stressar på tok för mycket i onödan och stressar på i löparhetsen helt utan mål eller vetskap om vad som är rätt eller fel. Man lyssnar på ”experter” och plockar på sig så mycket prylar innan man ska ut på en runda att de ser ut som en glittrande julgran. Vi får ju heller absolut inte glömma att koppla upp oss på minst tre olika satelliter för säkerhetskull och skulle batteriet i gps-klockan ta slut så går man hem.  Var har känslan för löpning tagit vägen? Visst kan det vara bra med klockor och mätinstrument men när detta i princip tagit över och man får hybris om klockan inte sitter på armen har det helt klart gått för långt. Grunden är alltid din kropp och känslan i den. Ju bättre du känner dina egna signaler ju bättre nytta har du av mätinstrumenten och kan göra något bra med dem. Men som sagt allt börjar med en känsla i din kropp. Hur känns det när foten nuddar marken? Hur känns underlaget? Var är din tyngdpunkt? Hur känns de dugande regndropparna mot din hud i höstdimman?

Lova mig att du nästa runda vågar lämna prylarna hemma och känn din löpning i stället.

Här ett grymt härligt gäng som verkligen har känsla för löpning. Tack för i dag tjejer.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-10-26 19:17


ÖtillÖ - VM-guld!!!!!!!!!!

En galen dag avslutades i måndags med att jag och Jonas Udéhn vann spurtpris, Milbreaker 15,  krossade banrekordet för mixlag med 40 minuter, jag var första dam under tio timmar genom tiderna, placerade oss bra totalt på en 13:e plats och vi vann VM-guld! Vår tid i mål 9:52:11

Nu sitter vi här helt tomma i blicken och undrar vad som hände och försöker smälta den otroligt häftiga, välarrangerade och tuffa tävlingen Ö till Ö. Allt startade i grisottan när vi kröp ner i våra minimala våtdräkter ute på Sandhamn där starten för VM i swim run går.  Starten gick 05:55 och efter ett kort löp kastade vi i oss det iskalla vattnen (11 grader) för nästan 2000m simning. Det tog bra 500 m tills mina knäskålar hoppade och kroppen darrade av kylan och det gick inte att simma sig varm. När vi väl gick i land på första ön fungerade inte benen som de skulle och Jonas var väldigt ur balans.  Redan här fick vi en väldigt ödmjuk inställning in för detta tuffa lopp och hoppades innerligt att vi skulle klara det. De första löpningarna gick över hala klippor, vassa stenar och svår genomträninglig skog något vi inte alls är vana vid från västkusten som erbjuder mjuka bulliga klippor med ljunghedar att springa i.

På andra ön fick vi kontakt med Björn och Marika som vi visste var väldigt starka och rutinerade. Ni som följde loppet live, kunde följa mixklassens tre topp placerade lag som låg väldigt tätt och växlade placeringar hela tiden. Förutom Marika och Björn hade vi ett utländskt lag som var otroligt starka löpare båda två framför oss. Jag kände mig väldigt stark och drog i princip alla långlöpningar och på de trixiga skogsstigarna tog Jonas över som med sin längd både lättare hoppar över stenar och ser snitslar på långt håll. På något sätt hamnade vi före Björn och Marika på en längre löpsträcka och gick för spurtpriset som vi kammade hem. Vi sa till varandra hur det än går idag så har vi vunnit spurtpriset. Fighten fortsatte och vi växlade placeringar hela tiden och inför långlöpet  sprang båda lagen om det utländska mixlaget som ledde och senare fick bryta pga av en knäskada.

Ö till ö är ett äventyr utöver det vanliga och det är många faktorer som måste tas med i beräkningen och mycket som kan hända, väder, vind  och kyla kan ställa till det lika så får man passa sig för att inte ramla så illa så man skadar sig, får kramp eller går in i väggen. Loppet gör ont riktigt ont och jag kan hålla med de som säger att detta är tuffare än en Ironman.

Jag kände mig fortsatt stark och taktiken var inför den långa 21km löpningen att jag skulle gå för fullt och dra Jonas fram till de sista 15 km bestående av småöar och tekniskt svår löpning. Han skulle då ta över rodret så jag kunde vila benen för att spara dessa till en ev spurt strid sista 4 km in i mål. Som tur var kom aldrig Marika och Björn i kapp och vi kunde njuta in i mål.

Tusen tusen tack Jonas för att jag fick uppleva denna fantastiska upplevelse med dig. Utan ditt pannben, fina navigering och gediget förarbete hade det inte gått vägen!!!

Jag är så sjukt glad och överrumplad av alla grattis. Jag har aldrig tidigare haft så ont i kroppen under ett lopp pga slag,kyla och utmattade muskler men det var det verkligen värt. Tack också till Marika och Björn som gjorde en sjukt bra insatts och fightades otroligt sportslig. När jag ändå håller på så vill jag självklart nämna min underbara familj som tillåter mig göra dessa galenheter eller som min dotter sa i bilen på väg in till tågstationen –Tillåter?! Du gör ju det ändå ;-) Tack för alla fina blommor och fantastiska uppvakningen när jag kom hem igår.

Det här kommer ta lång tid att smälta.

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-09-03 12:48


Inför Ö till Ö

I veckan har jag varit riktigt nervös läst om kyla i vattnet och funderat på min egna kapacitet. Provat en massa olika utrustningsmöjligheter, sytt löparskor och specialdesignat div utrustning. Men jag vet att tillsammans med Jonas måndag morgon kommer känslan vara något helt annat då är vi redo, då är vi äntligen i nära vårt mål, då får vi göra det vi tycker är så otroligt roligt. Äntligen kommer vi få köra ö till ö och jag kunde inte ha en bättre följeslagare längs vägen. Se upp för helan och halvan….

Loppet går att följa hela dagen lång både via live sändningar och gpstracking samt appen otillo. Surfa in på www.otillo.se/live och håll utkik efter lag 2XU mix startnummer 210.

Nu ska jag dricka rödbetsjuice och åka tåg till Stockholm och titta på Ö till Ö film.

Kittlar lite i magen av att se den här i alla fall.....

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-30 11:01


En galet maxad helg!

Min helg har varit fylld till bredden och en mer fullproppad sport helg går nog inte att få i år. Kalmar Ironman, Ten Iland race, Särö kungliga triathlon, Göteborgssimmet, Kungsbacka river ja jag kan hålla på ett tag till…. Veckans bloggar, facebook, funbeat och andra sociala medier kommer helt klart fyllas till bredden med olika race rapporter så jag ska inte vara sämre, här kommer en från min helg…..

 Det började i fredagskväll då jag fick möjligheten att hoppa in i ett lag bestående av Peter Oom och Niklas Gustafson. Särö kungliga triathlon en folkfest där inte alltid vinnaren är den som kommer först över mållinjen utan kanske den som har störst nota i baren på efterfesten. Tävlingen körs i lag som ska hålla ihop om tre personer hela loppet från simningen , cyklinnen och tillsist genom löpningen. Distanserna var likt en sprint men lite kortare simning. Jag visste vad en nummerlapp gör på Peter och var lite nervös för att jag skulle sänka laget. Men allt gick bra och fast än jag inte hade fart i mina ben som mina två medtävlande så kunde vi lugnt glida över mållinjen som etta. Alltid kul att vinna och det blev ett par nya vinterskor från Icebug. Efterfesten fick grabbarna stå för och gled hemåt för att ladda om.

Tidig lördag var det ett väldigt efterlängtat träningsmöte med Tobbe som under en längre tid varit skadad men nu skulle köra sitt första distans. Som vanligt smittar hans energi och det är svårt att hålla sig till den tänkta pacen. Ca 21 km fin kuperad terränglöpning fick vi ihop och jag ser farm emot nästa möte. Lördagens röda tråd fortsatte med underbara möten då min sprudlande farfar fixade en efterfest (han fyllde 80-år i våras men hade ingen fest då) som blev min förfest inför kvällens bröllopsfest. Jag bara älskar min släkt de är så häligt spontana och hos farmor och farfar är det alltid något galet kul som händer.  Bilen drog vidare till bröllopsfesten och där slog vi klackarna i taket fast på detta bröllop fick mina klackar sitta på lite längre än sist ;-)  Hem vid midnatt för att återigen ladda om.

Pricken över i denna helg blev söndagens äventyr med Peter Oom och Kbss. Vi fick i uppdrag att reka en ev swimrun bana till en kommande tävling och jag ska ju köra Ö till Ö så det var perfekt. På kartan såg det lätt ut och sträckan var ca en mil löpning och 6000m simning. Nu var dock sträcken bara dragna på en googel map karta och inte rekade för fem öre (det var ju vår uppgift), så stigar var obefintliga och banan bestod mer i att klättra i berg, krypa genom enebuskar och balansera på hala stenar samt brottas i vågorna.

Vädret gjorde också att detta äventyr blev en aningen maxat, typ sommarens kallaste dag, ösregn och stormvindar som drog upp rejäla vågor i havet.  Eftersom vi inte kunde springa oss varma mellan simningarna blev det riktigt kallt om kroppen tillslut och ju längre ut från kusten vi kom desto mer ville modernatur storma. De två timmarna vi räknat vara ute blev snabbt fyra galna träningstimmar. Jag hoppade över den inplanerade turen till skatehallen med barnen och kurade ner mig i soffan med en stor kopp te och slöt ögonen för att drömma vidare om nya galna träningstillfällen.

Tack för en oförgömlig helg.

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2014-08-18 11:32



< Nyare inläggÄldre inlägg >

[Mer om]Ulrika Eriksson


Det handlar om att våga, prova nya möjligheter, ta chansen när den kommer. Jag antar min egen utmaning: Nå toppen inom triathlon, göra mitt bästa och inspirera andra att våga ta chansen och utmana sig själva. Läs mer på www.triullis.se Min Twitter är det ni ser här nere:





Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Få vårt nyhetsbrev!


Annonser